Hem

Bibeln på ett år

Nästa dag

Halvbibel - torsdag 5/3

4 Mos 36, Mark 11:27-12:17

4 Mos 36

Tselofechads döttrars arvedel
1Och ledarna för fädernas hus bland familjerna av Gileads söner, Machirs son, son till Manasse, från familjerna av Josefs hus kom nära och talade inför Mose och inför furstarna, huvudena för fädernas hus av Israels söner, 2och de sa: "Herren (Jahveh) befallde min herre att ge landet som ett arv genom lottkastning till Israels söner, och min herre befalldes av Herren (Jahveh) att ge Tselofechads vår brors arv, till hans döttrar. 3Och om de gifter sig med någon av sönerna från de andra stammarna bland Israels söner, då kommer deras arv att tas bort från vår fars arv och läggas till arvet i den stam som de då tillhör, på det sättet tas det bort från lotten med vårt arv. 4Och när Israels söners jubelår kommer, då kommer deras arv att läggas till arvet hos den stam som de då tillhör, på det sättet kommer deras arv att tas bort från arvet till våra fäders arv."

5Och Mose befallde Israels söner enligt Herrens (Jahvehs) ord och sa: "Sönerna av Josefs stam har talat rätt. 6Detta är vad Herren (Jahveh) har befallt angående Tselofechads döttrar och sagt: Låt dem gifta sig med den de finner bäst, men bara inom familjerna i deras fars stam ska de gifta sig. 7På det sättet ska inget arv bland Israels söner flyttas från stam till stam, för Israels söner ska hålla fast vid varje del av arvet i hans fars stam.

8Och varje dotter som besitter ett arv i någon av Israels söners stammar ska bli hustru till någon av familjerna i sin fars stam så att Israels söner besitter, varje man arvet från sin far. 9På det sättet ska inget arv flytta från en stam till en annan stam, för Israels söners stammar ska var och en hålla sig till sitt eget arv."

10Som Herren (Jahveh) befallde Mose så gjorde Tselofechads döttrar. 11Machlah, Tirtsah och Choglah och Milchah och Noah, Tselofechads döttrar gifte sig med söner till sin fars bröder. 12De gifte sig inom familjerna till Manasses söner, Josefs son, och deras arv blev kvar inom stammen för deras fars familjer.

13Detta är befallningarna (de tydliga budorden – hebr. mitzvot) och påbuden (bindande juridiska beslut) som Herren (Jahveh) befallde (hebr. tsavah) Israels söner genom Moses hand, på Moabs slätt vid Jordan mittemot Jeriko.

Mark 11:27-12:17

Jesu auktoritet ifrågasätts

På Israelmuseet i Jerusalem finns en stor utomhusmodell över Jerusalem som det såg ut på Jesu tid, i skala 1:50.

27De kom till Jerusalem igen, och när han gick omkring på tempelområdet [och undervisade, se Matt 21:23] kom översteprästerna och de skriftlärda och de äldste fram till honom. 28De frågade honom: "Vad har du för fullmakt (auktoritet) att göra detta? Vem har gett dig den fullmakten?"

[De syftar antagligen på Jesu agerande dagen innan då han drev ut dem som sålde och köpte, men även tidigare händelser som intåget i templet och barnens lovsång till honom. Svaret är förstås att han gör sin Faders vilja, men ett sådant svar skulle göra att han blev anklagad för hädelse. De religiösa ledarnas fråga är ingen oskyldig undran utan en fälla, som Jesus lätt genomskådar.]

29Jesus svarade: "Jag har en fråga till er. Svara på den, så ska jag säga vad jag har för fullmakt att göra detta. 30Dopet Johannes döpte med, var det från himlen eller från människor? Svara mig på det!"
     31De överlade med varandra (diskuterade mellan sig): "Om vi svarar: 'Från himlen', säger han: 'Varför trodde ni då inte på honom?' 32Men ska vi svara: 'Från människor?' ..." Det vågade de inte för folket, eftersom alla ansåg att Johannes verkligen var en profet. 33Därför svarade de: "Vi vet inte."

[De judiska ledarna var fast i ett dilemma som de själva skapat. De frågar dock inte "Vad är sant?" eller "Vad är rätt?" utan "Vad är säkrast för oss?" Att inte ta ställning är den väg hycklare och de som bara följer den rådande opinionen ofta tar. Så gjorde varken Jesus eller Johannes, se Mark 12:14; Matt 11:7-10. Jesus vägrar spela med i deras spel.]

Då sa Jesus till dem: "I så fall säger jag inte heller er vad jag har för fullmakt att göra detta."

Liknelsen om vingården

Mellan Jerusalem och Tel Aviv ligger Yad Hashmona. Här finns en biblisk trädgård med bl.a. ett agrikulturellt vakttorn, byggt som på Bibelns tid. Byn grundades 1971 av åtta finländska volontärer.

1Han började tala till dem i liknelser: "En man planterade en vingård, murade en mur kring den [för att skydda från vilda djur], högg ut ett presskar [under vinpressen för att samla upp saften från de pressade druvorna] och byggde ett vakttorn. [Vingården är en välkänd symbol på landet Israel, se t.ex. Jes 5:1-2.] Därefter arrenderade han ut den till vinodlare (vingårdsarbetare) och reste bort. 2När tiden var inne [för skörd] skickade han en tjänare till vinodlarna för att hämta sin del av skörden. [Detta skedde fem år efter att vingården hade planterats, se 3 Mos 19:23-25.]
     3Då fångade de tjänaren och misshandlade (pryglade) honom svårt och skickade i väg honom tomhänt. [Vingården hade antagligen inte gett någon skörd – på samma sätt som Israel var utan frukt.] 4Då skickade han en annan tjänare till dem. De kastade stenar mot honom och skadade hans huvud, och förolämpade (hånade) honom grovt. 5Sedan skickade han ännu en, och honom dödade de. Han skickade också många andra. En del slog de, andra dödade de.
     6Han hade fortfarande en son kvar [att skicka], sin älskade son. Han sände honom som den siste. Han sa: 'Min son kommer de att ha respekt för.' 7Men vinodlarna sa till varandra: 'Här är arvtagaren! Kom, låt oss döda honom så blir arvet vårt.' 8De tog fast honom, och dödade honom och kastade honom utanför vingården.
     9Vad ska nu vingårdsägaren göra? Jo, han ska komma och avsätta (döma, förgöra) vinodlarna, och ge vingården åt andra. 10Har ni inte ens läst det i Skriften [Ps 118:22-23]: 'Den sten som byggnadsarbetarna förkastade har blivit en hörnsten [som är den första stenen i bygget och som alla andra stenar riktas efter]. 11Detta kommer från Herren, och den [hörnstenen, Jesus] är underbar i våra ögon (övergår mänskligt förstånd).' "
     12Nu ville de [översteprästerna, de skriftlärda och de äldste i Jerusalem, se Mark 11:27] gripa honom, de förstod att han hade berättat liknelsen mot dem (med hänvisning till dem). Men de var rädda för folket och lämnade honom och gick sin väg.

Fråga 1 (av 4) – Fariséernas fråga om skatt
13De [Sanhedrin, det religiösa ledarskapet] sände då några fariséer och herodianer till honom för att snärja honom genom något ord [någon fras han sagt].

[Herodianerna sympatiserade med det romerska politiska styret och hade inte mycket till övers för fariséernas djupa religiösa engagemang, men deras gemensamma hat mot Jesus förde samman dessa bittra fiender.]

14De kom till honom och sa: "Lärare, vi vet att du är trovärdig och inte tar parti för någon utan behandlar alla lika. Du ger en rätt undervisning om Guds väg. Är det rätt (i enlighet med Guds bud) att betala [individuell och årlig] skatt till Caesar (kejsaren) eller inte?" [Om Jesus svarade "ja" skulle det reta upp judarna som hatade den romerska ockupationen, medan ett "nej" skulle kunna leda till åtal för uppror mot romerska staten.]

En denar med kejsar Tiberius (regerade 14-37 e.Kr.) avbildad.

15Men Jesus förstod att de hycklade och sa till dem: "Varför försöker ni snärja mig (sätter ni mig på prov)? Ge mig ett mynt (en denar) och låt mig se på det!"

[En denar var det vanligaste romerska myntet, värdet motsvarade en dagslön för en arbetare. På ena sidan fanns en bild på den dåvarande kejsaren Tiberius huvud, och längs med kanten en inskrift på latin: Tiberius Caesar Augustus – den gudomlige Augustus son. De romerska mynten ansågs vara en hädelse bland judarna och fick inte användas i templet. Texten och bilden bröt mot både det första och det andra budet – att inte ha några andra gudar och att inte göra några ingraverade bilder.]

16De hämtade ett. [Eftersom man bara använde judiska mynt i templet skickade de antagligen någon till växlingsborden för att hämta ett romerskt mynt.] Han frågade dem: "Vems bild och inskrift är detta?"
    De svarade: "Caesars." [Caesar var både namnet och titeln på den romerska kejsaren.]
     17Då sa Jesus till dem: "Ge då Caesar vad som tillhör Caesar, och Gud vad som tillhör Gud!" De var helt svarslösa mot honom (de tappade helt fattningen, stod som förstenade och förundrade sig över honom).

[Människan är skapad till Guds avbild, se 1 Mos 1:26-27. På samma sätt som myntet var präglat av kejsaren och tillhörde honom, bär människan Guds bild i sitt innersta och tillhör honom.]





Igår

Planer

Stäng  


Halvbibel - Andra delen (första delen 2019)