Här på någon av bergsluttningarna på västra sidan av Galileiska sjön, inte så långt från Kapernaum, undervisade Jesus.
1[Detta är det första av Jesu fem tal i Matteusevangeliet.]
När Jesus såg folkskaran gick han upp på berget. När han satte sig kom hans lärjungar (efterföljare, lärlingar) fram till honom.
Sann lycka
2[Jesus inleder med att tala om glädje. Alla saligprisningar är hämtade från olika delar i Psaltaren. I Matteus 23 finns en parallell med verop som riktas till det andliga ledarskapet som på varje punkt hade gjort det motsatta. Det grekiska ordet för salig, makarios, beskriver en inre glädje och tillfredsställelse som är oberoende av yttre omständigheter. Från början betydde ordet "rik", men kom sedan att beteckna lycka, glädje och välsignelse.]
Då började han undervisa dem och sa:
3"Saliga (lyckliga, välsignade, avundsvärda – "rika") är de som är fattiga (de fattiga) i anden ["de andliga tiggarna"]
– för dem tillhör (deras är) himmelriket (himlarnas kungarike).
[Här och i vers 10 används presens – Guds rike tillhör just nu den som ödmjukar sig inför Gud och den som blir förföljd på grund av tron, se [Ps 40:18]. Det finns två ord för fattig i grekiskan: penes och ptochos. Penes beskriver en daglönare som var dag sliter för att försörja sin familj. Ptochos, som är det ord som används här, innebär att någon är totalt utblottad och saknar all förmåga att hjälpa sig själv. Det enda som återstår är att tigga. Jesus söker alltså "andliga tiggare" som i tro och ödmjukhet sträcker ut en hand för att ta emot Guds nåd – helt beroende av Guds kraft för en dag i taget!]
4Saliga (lyckliga, välsignade, avundsvärda) är de som sörjer [gråter över synd, orättfärdighet och hjärtats bedrövliga tillstånd]
– för de ska bli tröstade (uppmuntrade, styrkta; få glädje). [[Jes 25:8; 61:2-3; Ps 119:136; Upp 21:4]]
5Saliga (lyckliga, välsignade, avundsvärda) är de milda (tålmodiga, ödmjuka; de som kan förmedla Guds styrka och makt med mildhet)
– för de ska ärva jorden (landet) [Israel, se [Ps 37:11]].
6Saliga (lyckliga, välsignade, avundsvärda) är de som hungrar och törstar efter rättfärdighet [längtar desperat efter att ha det rätt ställt med Gud]
– för de ska bli [fullständigt] mättade. [[Ps 42:2-3]]
7Saliga (lyckliga, välsignade, avundsvärda) är de barmhärtiga [de som agerar godhjärtat och medkännande]
– för de ska möta barmhärtighet (visas nåd). [[Ps 41:2]]
[Jesus lovar dem som är barmhärtiga just det som de själva redan lever efter, nämligen barmhärtighet. Jesus lyfter fram samma princip fast med än mer skärpa i [Matt 6:14-15]. Se även [2 Mos 34:6; Mika 6:8].]
8Saliga (lyckliga, välsignade, avundsvärda) är de renhjärtade
– för de ska se (erfara; få uppleva) Gud. [[Ps 24:4-5; 73:1]]
9Saliga (lyckliga, välsignade, avundsvärda) är de som skapar frid (de fredsmäklande) [som på Guds villkor frimodigt sammanför till en helhet]
– för de ska kallas Guds barn (söner). [[Ps 34:15; 37:37; 133:1]]
10Saliga (lyckliga, välsignade, avundsvärda) är de som blir förföljda för rättfärdighetens skull (har lidit förföljelse på grund av rättfärdighet) [för att de har gjort det som är rätt i Guds ögon]
– för dem tillhör (deras är) himmelriket (himlarnas kungarike). [[Ps 37:39-40]]
11[Efter dessa åtta saligprisningar upprepar och fördjupar Jesus den sista punkten om förföljelse. Jesus riktar sig till sina efterföljare och i stället för "Saliga är de" säger han "Saliga är ni".]
Saliga (lyckliga, välsignade, avundsvärda) är ni när man [varje gång någon]
förolämpar (skulle håna, skymfa) er
och förföljer er (skulle orsaka er lidande)
och ljuger och säger allt [möjligt] ont (skulle förtala er och lägga fram falska anklagelser) mot er
för min skull (på grund av mig). [Den enda orsaken till dessa påhopp är bekännelsen till Jesus.]
12Gläd er [hela tiden] och jubla,
för er lön är stor i himlarna,
för så (på samma sätt) förföljde man profeterna [som var] före er."
["Gläd er och jubla" är slutsatsen av vers 11, men den gäller även för hela detta stycke som började i vers 3. I de första nio verserna (som alla börjar med "saliga") används inte ordet "och" mellan varje mening. Detta språkbruk är ett sätt att betona själva slutsatsen mer än varje enskilt exempel.]