Parallell - tisdag 13/1

Job 35-37

---

Job 35-37

Elihos andra tal till Job
¹Eliho tog till orda och sa:

²Tycker du att du har rätt [när] du säger:
    "Min rättfärdighet – från Gud (El)" [Job 6:29],
³eftersom du säger:
    "Vilken nytta ger den [min rättfärdighet] dig [Gud]?
    Vad kan jag vinna [av att leva rättfärdigt, mer än] av min synd [att inte synda]?"

[Eliho börjar sitt tal här i vers 2-3 med att ifrågasätta logiken i Jobs argumentation. Andra delen i vers 2 är kortfattad och kan tolkas som att Eliho anser att Job har sagt att "hans rättfärdighet är från Gud" eller att han jämförde sig med Gud och ansåg sig ha mer rätt än Gud själv. Vers 3 är också kortfattad, men växlar i pronomen från dig till jag. Till grund ligger Jobs uttalanden i Job 7:20; 9:29-31; 34:9.]

Elihos respons på Jobs argument
⁴Jag, jag ska bemöta ditt babbel (hebr. milah)
    och [även] dina bekanta [Elifaz, Bildad och Tsofar] med dig.
    [Jag upprepas i hebreiskan vilket förstärker hur Eliho nu går till rätta med alla som talat tidigare.]
⁵Blicka upp mot himlarna och se [Job],
    lägg märke till skyarna högt över dig.

[Eliho vill påminna om att Gud är ovan jorden. Gud finns i den andliga världen, se även Ps 8:4-5. I den teologi som han nu presenterar är Gud så högt ovan jorden att han inte påverkas, eller ens bryr sig om vad människorna gör här på jorden. Vare sig synd eller rättfärdighet spelar någon roll enligt Eliho.]

⁶Om du syndar (missar målet – hebr. chata), vad gör (verkar – hebr. paal) du då för honom?
    Om dina brott är många, vad formar (hebr. asah) det för honom?
⁷Om du är rättfärdig, vad ger (hebr. natan) du honom,
    vad kan han ta (hebr. laqach) från din hand?
[Vers 6-7 formar en merism (kontrast) mellan synd och rättfärdighet. Inget av detta påverkar Gud enligt Eliho.]

⁸Din ondska påverkar en man (hebr. ish) som du [din medmänniska, inte Gud],
    din rättfärdighet ett människobarn (hebr. ben adam).

⁹I överflöd
    av förtryck
        ropar man på hjälp (hebr. zaaq).
        Ropar i smärta (hebr. shava)
    från armen av
de mäktiga (stora).
[Versen är formad som en kiasm, där de två verben för ropar står centralt och förstärks.]

¹⁰Men ingen frågar: "Var är Gud (Eloha) som har gjort (format; insatt – hebr. asah) mig,
    han som ger sånger i natten [tider av oro, se Ps 42:9; 77:6; Apg 16:25],

¹¹lär (undervisa – hebr. alaf) oss
    från jordens djur
    och från himlarnas fågel
som ger vishet (hebr. chacham)."

[De två verben är placerade först och sist, vilket formar en inclusio. Centralt finns en uppmaning att studera skapelsen som beskrivs i flera motpoler, från alla jordens djur till en enda fågel i en rörelse uppåt från det jordiska till det himmelska. Genom hela Bibeln finns många lärdomar från djuren (och då särskilt fyrfotadjur och boskapsdjuren som behemah ofta syftar på) t.ex. relationen mellan fåret och herden i Ps 23. Jesus uppmanar att se på fåglarna, se Matt 6:26.]

¹²Då man högljutt skriar (hebr. tsaaq), men han inte svarar,
    på grund av de ondas högmod.

[En del tolkar att man ropar på grund av de onda, men i sammanhanget verkar betydelsen vara att Eliho menar att Gud inte svarar på grund av att de som ropar inte är rättfärdiga. Den tolkningen ligger också i linje med Elihos slutsats på varför Job inte blir bönhörd. Ordet för att skrika högt kan härröra från "att åska" på arabiska. Det är ett högt och ljudligt rop på hjälp. Ordet används i 5 Mos 22:24 där en kvinna ska "ropa högt" om någon antastar henne. I Job 28:7 nämndes gladan (hebr. aja). Det är enda gången (förutom klassificeringen rena/orena fåglar i Moseböckerna) denna fågel, som delar rot med ett ord som betyder "den som skriker", nämns. Det kan vara en koppling till fågeln (singular) som just nämnts i vers 11.]

¹³Med säkerhet – tomhet, det hör inte Gud (El),
    den Allsmäktige (Shaddaj) ser sådant.
¹⁴Helt säkert, även om du säger att du inte ser honom, ligger din sak inför honom,
    och du bör vänta på honom.
¹⁵och nu [eftersom du säger], att han inte straffar i vrede
    och inte bryr sig så mycket om synden?

¹⁶[Eliho vänder sig nu från Job, och pratar om honom till dem som står runt:]
Så Job öppnar sin mun [pratar] till tomhet,
    utan kunskap hopar sig (flödar) pladder (prat, babbel – hebr. milah).

¹Och Eliho fortsatte [hans fjärde tal] och sa:

²Ha lite tålamod med mig och jag ska visa dig,
    för det finns fortfarande mer prat (fler ord – hebr. milah) till Gud (Eloha).
³Jag ska hämta min kunskap från fjärran
    och ska tillskriva min Skapare rättfärdighet.
⁴I sanning är inte mitt prat (hebr. milah) lögn.
    Den som är fullkomlig i kunskap är med dig.
⁵Se, Gud (El) är mäktig (väldig – hebr. kabir), han föraktar ingen,
    han är mäktig (hebr. kabir), ett hjärta med styrka (full vigör – hebr. koach).
⁶Han bevarar inte den ondes liv
    utan ger de fattiga deras rätt.
⁷Han tar inte sina ögon ifrån de rättfärdiga,
    utan han sätter dem som kungar på tronen och upphöjer dem.
⁸Och om de kedjas i oket,
    fångas av lidandets rep,
⁹då berättar (förklarar) han för dem om deras gärningar
    och deras uppror, eftersom de varit fräcka (arroganta).
¹⁰Och han klär av (öppnar) deras öra till förmaning
    och säger att de ska återvända från synden.
¹¹Om de lyssnar och tjänar honom,
    ska de tillbringa sina dagar i framgång
    och sina år i tillfredsställelse.
¹²Men om de inte lyssnar
    ska de förgås med vapen (sticks de ned; hebr. shelach)
    och de ska dö utan kunskap.
¹³Men de som är gudlösa i hjärtat samlar vrede,
    de ropar inte på hjälp när han binder dem.
¹⁴Deras själ dör ung,
    och deras liv tar slut som manliga tempelprostituerade (hebr. qadesh).
¹⁵Han räddar (drar ut) de bedrövade ur deras bedrövelse
    och klär av (öppnar) deras öron i förtryck.
¹⁶Och han lockar dig från nödens mun,
    till en rymlig plats utan trångmål,
    med ditt bord fullt av fet aska (hebr. deshen)

[Ordet används om den feta askan som blir kvar på altaret efter ett offer (3 Mos 1:6; 6:10). Här står det som ett bildligt uttryck för den finaste maten som Gud kan ge oss.]

¹⁷Och du är full av dom över de onda,
    dom och rättvisa tar dem i sitt grepp.
¹⁸Eftersom vreden (hebr. chema) annars lockar dem till straff,
    och rikedom blir en muta som inte varar.
¹⁹Förbered ditt nödrop (hebr. shoa), inte guld
    och all styrka (hebr. maamats) och vigör (hebr. koach).
²⁰Längta inte efter natten
    när människor stiger upp (lämnar, försvinner) från sina platser.
²¹Håll (vakta, skydda, bevara) dig från att vända ditt ansikte till synd,
    för detta har du valt framför bedrövelse.
²²Se, Gud (El) är upphöjd i sin styrka (hebr. koach),
    vem är en lärare (regn – hebr. moreh) som han?

[Det hebreiska ordet för regn är moreh och kan betyda både höstregn och lärare. Anledningen till den dubbla betydelsen finns i ordets rot jarah som har att göra med att "skjuta ut något". Ett moln "skjuter ut" regndroppar mot marken och en lärare "skjuter ut ord" till sina elever. På samma sätt som regnet vattnar jorden vattnar läraren lyssnarens hjärtas jordmån, jämför Jesu undervisning om såningsmannen i Matt 13:3-10. Paulus tar som exempel hur Apollos var en lärare som "vattnade", men Gud står för växten, se 1 Kor 3:6.]
²³Vem har tillägnat honom hans vägar?
    Och vem har sagt: "Du har gjort orätt (det som är ont/fel)?"
²⁴Kom ihåg att du förökar hans gärningar (arbete – hebr. paal)
    som männen sjunger om.
²⁵Alla människor skådar på det,
    männen betraktar det avlägset.
²⁶Se, Gud (El) är stor och inte möjlig att känna (bli intimt förtrogen med) antalet av hans år (hans ålder)
    går inte att räkna (vi kan inte veta hur gammal Gud är).
²⁷Han skrapar av vattendropparna,
    för att sila fram regn till dimman,
²⁸som flödar (hebr. nazal) från skyn (hebr. shachaq)
    och droppar på människornas skaror.
²⁹Kan någon förstå molnens utbredning,
    ropen från hans boning (ordagrant lövhydda, sukka).

[Lövhyddan kan syfta på Guds boning i himlen och ropen skulle kunna vara åskans ljud, men de vanliga orden för detta finns inte här.]

³⁰Se, han sprider sitt ljus över den
    och han täcker havens djup.
³¹för i detta dömer han folken,
    han ger mat i överflöd.
³²Han täcker över sina händer med ljus
    och befaller det att möta (krocka med) marken.
³³Ljudet från det (åskan) berättar om hans närvaro,
    likaså boskapen det som stiger upp.

¹[Kanske har redan molnen tornat upp sig i det oväder och den storm där Gud till sist talar med Job, se Job 38:1.]

Ja, inför sådant [oväder] bävar mitt hjärta
    och slår häftigt i mitt bröst.
²Hör, hör (lyssna och lyd noga – hebr. shama shama) dundret från hans röst,
    och mullret som går ut från hans mun.
³Han sänder ut det över hela himlarna,
    sina blixtar till jordens ändar.
⁴Efter [blixten] hörs en rytande röst,
    han dundrar med sin väldiga röst,
    han håller inte tillbaka ("hack i häl", tätt följer – hebr. aqav) blixtarna när han låter sin röst höras.
⁵Gud (El) dundrar underbart (förunderligt) med sin röst,
    han gör stora och ofattbara ting.
    [Fyra gånger används ordet röst, hebr. qol, i vers 4-5.]

⁶För till snön säger han: "Fall över jorden!",
    och [på samma sätt till] regn och regnskuren: "Regna i skurar!"
[Frasen ´regn och regnskur´ (hebr. geshem matar) upprepas två gånger. I den andra upprepningen står matar i plural (mitrot), vilket troligtvis beskriver hur regnet intensifieras och kommer som flera skurar.]

⁷Alla människors (hebr. adam) händer blir som förseglade [regnet gör att allt arbete på fälten upphör],
    så att alla [bräckliga] människor (hebr. enósh) ska förstå hans verk (gärningar).
⁸Allt levande rör sig in i sin håla (gömsle – hebr. erev),
    de blir kvar i sina boningar (hebr. meonah).
    [Här används två ovanliga ord (håla och boningar) som också återkommer i omvänd ordning i Job 39:2.]
⁹Från kammaren (den innersta, mest privata rummet) kommer stormvinden,
    och med nordanvinden kommer kölden.
¹⁰med sin livsande (hebr. neshamah) [1 Mos 2:7] sänder Gud (El) frost,
    och de vida vattnen fryser.
¹¹Också med väta (hebr. ri) lastar han molnen,
    sprider (kastar) ut sitt moln av ljus (hebr. anan or) [hans åskmoln].
¹²De [åskmolnen] far runt åt alla håll efter hans styrning
    och utför allt han befaller dem över hela jordens yta.
¹³Han låter dem komma som straff,
    för att hjälpa hans land eller visa hans godhet.

¹⁴Lyssna [med emfas] noga på detta, Job!
    Stanna upp och betrakta Guds (Els) under. [Ps 111:2]
¹⁵Förstår du hur Gud styr dem
    och låter blixten lysa fram från sitt moln?
¹⁶Förstår du jämvikten (balansen) i molnen [Job 26:8],
    ett verk av honom [Gud själv] som är fullkomlig i kunskap [Job 36:4]?

¹⁷[Versen kan kopplas med föregående i en fråga hur Job kan förstå hur hans kläder blir varma, men kanske troligare är det en inledning till vers 18 som har en bild av hur Gud spänner ut skyarna som en klädnad.]

Du, vars kläder blir varma
    när jorden blir stilla under [den varma] sydvinden:
¹⁸Kan du, som han [Gud], expandera (sprida ut) skyarna (universum),
    som är starkare än en gjuten metallspegel?

[Här används det hebreiska ordet raqia som betyder att expandera, göra större, hamra ut som en plåt. Här antyds hur universum expanderar, se även 2 Sam 22:10; Job 9:8.]

¹⁹Lär oss vad vi ska säga till honom,
    i vårt mörker har vi inget att lägga fram (inga argument vi kan rada upp – hebr. arach).
²⁰Ska det tillräknas honom att jag vill tala?
    Om en man säger något, då blir han uppslukad!
    [Ingen kan se Gud och leva, 2 Mos 19:21; 33:20; Dom 6:22.]
²¹Men nu, ingen kan väl se på ljuset [solen eller Guds härlighetsljus] som strålar (hebr. bahir) i skyarna
    när vinden har gått fram och skingrat dem?
    [Igen refereras till stormen som är synlig under hela denna dialog.]
²²Från norr (hebr. tsafon) kommer en glans av guld,
    ett skrämmande majestät omger Gud (Eloha).

[Om bara några få verser kommer Gud att träda fram "glänsande och skrämmande" i stormvinden. Det vanliga ordet för norr tsafon används här. Tsafon identifieras i ugaritiska och andra kanaaneiska myter som boningsplatsen för stormguden Baal-Tsafon och ansågs även vara en samlingsplats för andra gudar. Platsen identifieras som berget Jebel Aqra på gränsen mellan det moderna Syrien och Turkiet vid mynningen av floden Orontes, några mil norr om Ugarit. Det behöver inte vara detta som Eliho refererar till, det kan också vara så att nordanvinden med regn ofta rensade luften och gav klar sikt, se Ords 25:23. Andra ser en referens till norrsken, men det är inte så troligt.]

²³Den Allsmäktige (Shaddaj) – honom kan vi inte hitta (förstå),
    han är stor i styrka
    och rättvisa och överflödande i rättfärdighet, han plågar inte.
²⁴Därför fruktar [bräckliga] människor (hebr. enósh) honom.
    Han ser inte alla de visa i hjärtat.

[Sista raden kan tolkas på minst två sätt. Som en fråga, skulle Gud inte se och ta sig an den som är vis i hjärtat. Ett annat sätt är ett konstaterande att Gud inte ser på den som anser sig vis i sitt eget hjärta. Det är nästan ironiskt att de två sista hebreiska orden i Elihos 6 kapitel långa monolog (Job 34-37) inte avslutas på ett entydigt sätt i hebreiskan. Bokens läsare börjar vid det här laget känna med Jobs frustration att inte få några klara svar. Men allt kommer förändras i nästa vers då Gud själv träder fram!]

Tillbaka upp

---