Parallell - måndag 20/7

Hosea 8-14

---

Hosea 8-14

Proklamationer

Guds rättvisa
¹Sätt shofaren till din mun [för att varna och gör folket redo för strid].
    Som en örn kommer han mot Herrens (Jahvehs) hus [troligtvis Assyrien, se även Dan 7:4],
eftersom de har överträtt mitt förbund
    och avfallit från min undervisning.
²De [Israel] ska ropa till mig:
    "Min Gud (Elohim). Vi, Israel, känner (är intimt förtrogen med) dig." [Detta kan vara korta böner som framfördes på dessa offerhöjder. De var säkra på att de kände Herren, vilket de inte alls gjorde, se Joh 8:39.]
³Israel har kastat av sig det som är gott,
    fienden ska jaga honom.
⁴De har insatt kungar
    men inte från mig (utan att rådfråga mig),
de har gjort sig furstar
    och jag känner dem inte.
    [1 Kung 11-12, med några få undantag som Jerobeam (1 Kung 11:29-40) och Jehu (2 Kung 9:1-3).]
Av deras silver och deras guld
    har de gjort dem,
    avgudar som kan huggas bort.
⁵Samarien, din kalv är nedkastad. [2 Mos 32; 1 Kung 12:26-30]
    Min vrede är upptänd mot dem.
Hur länge ska ni vara oförmögna till oskuld?
⁶För från Israel är också detta [denna kalv],
    hantverkaren gör det
    men det är ingen gud.
Samariens kalv
    ska brytas i flisor.

⁷För de sår vind
    och de ska skörda virvelvindar,
det har ingen stjälk,
    axet ger inte något mjöl,
om det ger något
    ska främlingar svälja det.
⁸Israel är uppslukat,
    nu har de blivit bland hednafolken
    som värdelösa verktyg.
⁹För de har gått till Assyrien
    som en ensam vildåsna för sig själv,
    Efraim har köpt (betalt en prostituerads lön – hebr. tanah) älskare.
¹⁰Fastän de köper [prostituerade tjänster] från hedningarna,
    ska jag samla ihop dem [hednafolken till att strida mot Israel],
så att de börjar förminskas
    under bördan av kung och furstar [med skatter och militärtjänst, se 2 Kung 15:19-20].

¹¹Efraim [den ledande av de tio norra stammarna i det norra riket – Israel] har förökat altaren till synd,
    altaren har blivit till synd för honom.
¹²Trots att jag skriver så mycket av min undervisning till honom,
    räknas de som främlingar.
¹³Offer är gåvor till mig.
    Ska de offra kött och sedan äta det?
    Herren (Jahveh) ger inte nåd (villkorad nåd – hebr. ratsah) till dem.
Nu kommer han ihåg deras överträdelse
    och straffar deras synd.
    De ska återvända till Egypten.
¹⁴För Israel har glömt sin Skapare
    och byggt palats
    och Juda har förökat befästa städer,
men jag ska sända en eld över hans städer
    och den ska uppsluka dess fästningar.

Straff för allianser med andra nationer
¹Fröjda dig inte, Israel,
    som folken i triumf,
för du har gått på avvägar från din Gud (Elohim),
    du har älskat en betald prostituerad på alla tröskgolv.
²Tröskgolvet och vinpressen ska inte ge dem mat
    och det nya vinet ska fattas henne.
³De ska inte bo i Herrens (Jahvehs) land,
    utan Efraim ska återvända till Egypten
    och de ska äta oren mat [3 Mos 11] i Assyrien.
⁴De ska inte utgjuta drickoffer till Herren (Jahveh)
    inte heller ska de behaga honom.
Deras offer ska för dem vara som sorgens bröd [5 Mos 26:14],
    allt som de äter av det ska vara förorenat [eftersom det har vidrörts av någon som rört vid en död kropp, se 4 Mos 19:22],
för deras bröd ska vara för deras hunger,
    det ska inte komma in i Herrens (Jahvehs) hus.


Straff
⁵Vad ska ni göra på högtidsdagen (det avtalade mötet på bestämd tid),
    på dagen för Herrens (Jahvehs) festdag (pilgrimshögtid) [3 Mos 23]?
⁶För se, de har gått iväg från förödelse,
    Egypten har samlat upp dem,
    Mof [Memfis, längs med Nilens västra strand, 2 mil söder om det moderna Kairo] ska begrava dem.
Deras dyrbara skatter av silver
    ska nässlor inta
    och törne ska vara i deras tält.

Synder i Betel
⁷Hemsökelsens dagar har kommit,
    avlöningsdagarna har kommit
    – Israel ska veta (känner till, kommer bli intimt förtrogen med) det.

Profeterna är dårar,
    människans ande är galen,
för mängden av dina överträdelser
    är fiendskapen stor.

⁸Efraim är en väktare med min Gud (Elohim),
    profeten är en fågelfångares snara på alla hans [Efraims] vägar.
    Fiendskap i hans Guds (Elohims) hus.

Synder i Giva
⁹De har bedragit sig själva grundligt
– som i Givas dagar [Dom 19-20].

Han ska komma ihåg deras överträdelse.
Han ska straffa deras synd.

Synder i Baal-Peor
¹⁰Jag fann Israel
    som vin i öknen,
jag såg era fäder
    som den första skörden på fikonträdet hennes första vår,
men så snart som de kom till Baal-Peor
    avskilde de sig till de skamliga tingen
    och blev lika avskyvärda som det de älskar.
¹¹Efraims ära ska flyga iväg som en fågel,
    där ska inte vara någon födsel
    och ingen med barn och ingen befruktning.
¹²Även om de uppfostrar sina barn
    ska jag ta dem ifrån dem så att inte en enda människa lämnas kvar.
Ve över dem
    när jag lämnar (överger) dem!
¹³Efraim är som Tyros
    som jag har sett planterad på en skön plats,
men Efraim ska föda fram sina barn
    till en slaktare. [Först som barnoffer till avguden Baal, sedan till Assyrien, se Hos 14:1.]
¹⁴Ge dem, Herre (Jahveh)

[Meningen avslutas inte. Den är en s.k. aposiopesis. Det blir en känsloladdad tystnad, Hosea funderar innan han fortsätter att tala Guds profetiska ord igen.]

Ge dem en ofruktsam livmoder
    och torra bröst (som inte kan dia).


Synder i Gilgal
¹⁵All deras ondska är i Gilgal,
    för där hatade jag [Herren] dem.
För ondskan i deras gärningar
    ska jag driva ut dem ur mitt hus.
Jag ska inte älska dem längre,
    alla deras furstar är upproriska.
¹⁶Efraim är slagen,
    deras rot är uttorkad,
    de ska inte bära någon frukt,
även om de föder,
    ska jag [Herren] slå deras älskade livsfrukt.
¹⁷Min Gud (Elohim) ska kasta bort dem
    eftersom de inte lyssnar till honom,
och de ska bli kringvandrare
    bland hednafolken (länderna).
¹Israel är ett frodigt vin
    som skjuter frukt frikostigt,
som hans frukt förökas
    så förökas hans altaren,
ju ansenligare hans land blir
    desto ansenligare blir hans obelisker.
²Deras hjärta är delat,
    nu ska de bära sin skuld,
han ska bryta ner deras altaren
    och fördärva deras obelisker.

³Nu ska de säkert säga: "Vi har ingen kung
    för vi fruktade inte Herren (Jahveh),
och kungen,
    vad kan han göra för oss?"
⁴De talar ord,
    de svär falskt,
    de skär förbund,
så skjuter domen upp
    som odört (giftigt ogräs) i fältets fåror.


Synder i Beit-Aven
⁵Samariens invånare
    ska vara rädda för Beit-Avens kalv [ordagrant: ´ondskans hus kalvar´; en referens till Betel som betyder "Guds hus" och tillbedjan till guldkalven där, se Hos 4:15],
för dess folk ska sörja över det,
    och deras präster ska darra,
för dess härlighet har lämnat den [förts bort i exil].
⁶Också den [den gjutna avgudakalven i Betel] ska bäras bort till Assyrien,
    som en gåva till kung Jarev.
Efraim ska ta emot skam
    och Israel ska skämmas för sina egna råd.
⁷Samariens kung ska försvinna bort (huggas av)
    som skum (bubblor, fradga) [eller ett strå flyter iväg] på vattnet.
⁸[Beit] Avens höga platser ska förgöras,
    liksom Israels synd.
Törne och tistel ska komma upp över deras altaren,
    och de ska säga till bergen: "Övertäck oss",
    och till kullarna: "Fall över oss".

Synder i Giva
⁹Från Givas dagar [då benjamiterna syndade, se Dom 20:20] har du syndat, Israel,
    där stod de,
ingen strid hann upp dem i Giva,
    inga övermodiga söner.
¹⁰När det är min önskan [i min tid], ska jag tukta dem,
    och folken ska samlas emot dem
    när de är sammanokade (bundna) till sina två synder [ögon, ringar, plogfåror – hebreiskan är otydlig här]


Synder i Betel
¹¹Och Efraim är en kviga som älskar att tröska
    och jag har gått över hennes nacke [lagt ett ok över det].
Jag ska göra Efraim till en ryttare,
    Juda ska plöja,
    Jakob ska bryta hans jordkokor.
¹²Så åt er själva i rättfärdighet,
    skörda åt er i nåd (kärleksfull omsorg – hebr. chesed),
bryt upp marken som legat i träda;
    för det är tid att söka Herren (Jahveh)
till dess han kommer
    för att låta rättfärdighet regna över dig.
¹³Ni har plöjt (planerat – hebr. charash) ondska (orätt),
    ni har skördat överträdelse,
    ni har ätit lögnens frukt,
för du har litat på dina egna vägar
    i skarorna av mäktiga män.
¹⁴Därför ska tumult bryta ut i dina härar
    och alla dina befästningar ska ödeläggas
som Shalman ödelade Beit-Arvel i stridens dagar,
    modern slogs i bitar med sitt barn.
¹⁵Så har Betel gjort mot dig
    på grund av din stora ondska,
när gryningen övergår till dag (blir avhuggen) [och ljuset bryter fram]
    är det helt ute med (avhuggen är då) Israels kung. [Ordet avhuggen upprepas. Det blir en ordlek som också förstärker.]

Guds inbjudan att återvända

Min son Israel har vägrat återvända
¹När Israel var en ung man älskade jag honom [som en förstfödd son, se 2 Mos 4:22],
    och ut ur Egypten (belägring, inträngdhet – hebr. Mitsrajim) kallade jag min son. [Matt 2:15]
²Men ju mer jag kallar på dem,
    desto längre bort går de från mig.
De offrar till baalsgudarna
    och tänder offereldar till avgudar.
    [Baal var en kanaaneisk avgud, i de religiösa riterna ingick människooffer och sexuella riter.]
³Ändå var det jag som vägledde Efraim [det norra riket – som en far lär sin son att börja gå],
    och jag som tog dem i mina armar,
men de ville inte erkänna
    att jag hade helat dem.
⁴Jag ledde dem med mänskliga band,
    med kärlekens rep [till skillnad från djur som tvingas till lydnad med betsel och rep].
Jag lyfte undan oket från deras halsar,
    och böjde mig ner och gav dem mat.

⁵Han ska inte återvända till Egyptens land,
    utan Assyrien ska vara hans kung
    eftersom de vägrade att vända om.
⁶Och svärdet ska falla över (virvla igenom) deras städer
    och ska fördärva deras bommar (tomma prat, lögnprofeter)
    och sluka dem på grund av deras egna budord.
⁷För mitt folk dröjer med (ordagrant: hänger; dvs gör inget för) att vända tillbaka till mig,
    och även om de ropar till den Högste,
    upphöjer ändå ingen honom.

⁸Hur ska jag kunna överge (släppa) dig, Efraim?
    Hur ska jag kunna lämna dig, Israel?
Hur kan jag göra dig som [staden] Admah?
    Hur kan jag göra dig som [staden] Tsevojim? [Admah, Tsevojim och Bela var städer som nämns tillsammans med Sodom och Gomorra, se 1 Mos 14:2]
Mitt hjärta vänder sig i mig (mina känslor svallar; jag ändrar mitt beslut),
    all min tröst vaknar (ordagrant: ´tillsammans tänds mitt förbarmande upp´).
⁹Jag ska inte verkställa min häftiga vrede,
    jag ska inte återvända för att ödelägga Efraim,
för jag är Gud (El) och inte en man,
    den Helige i din mitt,
    och jag ska inte komma i raseri.
¹⁰De ska vandra efter Herren (Jahveh)
    som ska ryta som ett lejon,
för han ska ryta
    och sönerna ska komma bävande från väster (havet).
¹¹De ska komma bävande som en fågel från Egypten
    och som en duva från Assyriens land
och jag ska låta dem bo i sina hus,
    förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh).

Israel – en svekfull son
¹²Efraim omsluter mig med förnekelse (hyckleri – hebr. kachash)
    och Israels hus med svek (hebr. mirmah)
och Juda är ständigt trolös mot (vill bryta sig loss; irra bort från; vara hemlös från – hebr. rod) Gud (El)
    ja, mot den Helige, den trofaste (han som står fast – hebr. aman).
¹Efraim strävar efter vind och följer efter östanvinden,
    hela dagen förökar han lögn och förödelse,
och de skär ett förbund med Assyrien
    och olja bärs till Egypten.
²Herren (Jahveh) har sak med Juda
    och ska straffa Jakob efter hans vägar
    och i enlighet med hans agerande ska han återgälda honom.
³I livmodern tog han sin bror i hälen
    och med sin styrka brottades han med en gudalik varelse. [1 Mos 25:26; 1 Mos 32:24-30]
⁴Han brottades med en ängel och vann,
    han grät och bad om oförtjänt nåd (hebr. chanan) till honom.
I Betel fann han honom
    och där talade han med oss.
⁵Men Herren, Härskarornas Gud (Jahveh, Elohim Sebaot),
    Herren (Jahveh) kom ihåg honom.
⁶Vänd dig därför till din Gud (Elohim),
    håll (vakta, skydda, bevara) nåd (omsorgsfull kärlek) och påbud (bindande juridiska beslut)
    och vänta på din Gud (Elohim) oavbrutet.
⁷Som köpmannen har den bedrägliga vågen i sin hand,
    älskar han att förtrycka.

⁸Och Efraim säger:
    "Jag har verkligen blivit rik, jag har funnit mitt välstånd,
    i allt mitt arbete ska de inte finna någon överträdelse som är synd i mig."

Herren ledde dem ut från Egypten
⁹Men jag är Herren din Gud (Jahveh Elohim)
    [ända] från Egyptens land [eller "som tog dig ut från Egypten"],
jag ska åter låta dig bo i tält
    som vid högtiderna (de bestämda dagarna).
¹⁰Jag har talat till profeterna
    och jag har förökat synerna
    och genom profeternas hand har jag använt liknelser.
¹¹Om Gilead ges till missgärning
    blir allt fåfängt,
i Gilgal offrar de till oxar,
    deras altaren ska bli stenhögar i fältens plogfåror.

¹²Och Jakob flydde till Arams fält
    och Israel tjänade för en hustru
    och för en hustru vaktade (skyddade, bevarade – hebr. shamar) han får. [1 Mos 29:18]
¹³Och genom en profet förde Herren (Jahveh) Israel upp från Egypten
    och genom en profet blev han bevarad (vaktad, skyddad – hebr. shamar).
¹⁴Efraim har verkligen provocerat (förtörnat),
    därför ska hans blod bli kastat över honom,
    hans lön ska hans Herre (Adon) ge tillbaka till honom.


Israel är skyldig
¹[Vers 1-3 är den centrala delen i det sista avsnittet i Hosea, kap 11-14.]

När Efraim talade darrade man,
han upphöjde sig själv i Israel
    men befanns skyldig genom Baal och han dog.
²Nu syndar de mer och mer (fortsätter de i synd; adderar, ökar sin synd)
    och har gjort sig gjutna avbilder av sitt silver efter sitt eget förstånd,
avgudar, alla gjorda av hantverkare.
    Om dem säger de:
    "Den som offrar – människa – kysser kalvar [de gjutna avgudarna av kalvar, se 1 Kung 19:18; Job 31:27]."

[Sista delen i versen är svåröversatt. Det kan syfta på människooffer, men troligare är nog ändå att ordet hör ihop med de sista orden så det blir i betydelsen "människor kysser avgudar av kalvar". I hela stycket finns kopplingen till uttåget ur Egypten, se även 2 Mos 32:8.]

³Därför ska de bli som morgonens moln [som försvinner snabbt]
    och som daggen som dunstar bort (försvinner),
som agnarna som driver bort med vinden från tröskplatsen
    och som röken som far ut genom skorstenen.


Herren ledde dem ut från Egypten
⁴Likväl är jag Herren din Gud (Jahveh Elohim)
    [ända] från Egyptens land [eller "som tog dig ut från Egypten"]
och du känner (är intimt förtrogen med) ingen Gud (Elohim) förutom mig,
    och det finns ingen frälsare (räddare) vid sidan av (förutom) mig.
⁵Jag kände (var intimt förtrogen med) dig i öknen,
    i landet med den stora torkan.
⁶När de åt blev de mätta,
    de var belåtna och deras hjärtan var upprymda,
    därför har de glömt mig. ⁷Därför har jag blivit för dem som ett lejon,
    som en leopard ska jag vakta vid deras väg.
⁸Jag ska möta dem som en björninna som har förlorat sina ungar,
    och ska riva isär deras hjärtsäck,
och där ska jag sluka dem som en lejoninna,
    vilddjuret ska slita sönder dem.

Israel – en ovis son
⁹Det är ditt fördärv, Israel,
    att du är emot mig, emot din hjälpare (hebr. ezer).
¹⁰Var är nu din kung som skulle kunna rädda dig i alla dina städer?
    Och dina domare om vilka du sagt: "Ge mig en kung och ledare!"
¹¹Jag gav er en kung i min vrede
    och tog bort honom i min vrede. [Kung Saul, se 1 Sam 15:22, 23; 16:1]
¹²Efraims missgärning är uppsamlad,
    hans synder ligger i förvar.
¹³Kvalen från en födande kvinna ska komma över honom,
    han är en ovis son,
det är dags att han inte längre dröjer kvar [ordet beskriver hur man sitter fast som i tjära]
    på platsen där söner föds.
¹⁴Från Sheols (underjordens, gravens) hand ska jag frige dem mot lösen,
    från döden ska jag återlösa dem!
Död, var är dina plågor (farsoter; pester)?
    Dödsrike (Sheol), var är din udd (gadd, ödeläggelse)? [1 Kor 15:55]

Ånger (sorg-tröstande – hebr. nocham) är fördold för mina ögon.
     ¹⁵För du har varit fruktsam bland vassrören [frodats, se 1 Mos 41:2, 18],
en östanvind ska komma,
    Herrens (Jahvehs) vind kommer upp från öknen
och hans källor ska bli torra
    och hans brunnar ska torka ut,
han ska tillspilloge
    alla dyrbara skatter.
¹Samarien ska bära sin skuld
    för hon har varit upprorisk mot sin Gud (Elohim),
de ska falla för svärd,
    deras spädbarn ska slås i bitar
    och deras gravida kvinnor ska sprättas upp.

Herrens inbjudan att återvända
²Återvänd, Israel, till Herren din Gud (Jahveh Elohim),
    för du har snavat (snubblat) i dina missgärningar.
³Ta med dig ord [plural]
    och vänd tillbaka till Herren (Jahveh),
säg till honom: "Förlåt alla missgärningar och ta emot det som är gott,
    så ska vi ersätta (gottgöra) tjurar med våra läppar [ge lovets offer istället för offrade tjurar]. [Heb 13:15-16]
⁴Assyrien ska inte frälsa oss,
    vi ska inte rida på hästar
och vi ska inte längre kalla våra händers arbeten för gudar,
    för i dig finner de faderlösa nåd (evig barmhärtighet – hebr. rachamim)."

⁵[Nu kommer Guds svar på frälsningsbönen i vers 3-4:]
"Jag ska hela deras trolöshet (avfall, deras hjärtan som medvetet vandrat bort från mig).
    Jag ska älska dem utan gräns (av fri vilja, ösa min kärlek över dem, som en frivillig offergåva),
    för min vrede har vänt sig ifrån dem [Israel].
⁶Jag ska bli som dagg för Israel,
    han ska blomstra som en lilja [vara lika vacker och ren],
    han ska skjuta sina rötter som [och vara djup rotad som de stora cederträden i] Libanon.
⁷Hans nya rotskott ska växa och sprida ut sig,
    hans prakt ska vara som olivträdets [som bär rik frukt],
    och hans doft som Libanons [cederträd].
⁸De som bor (vistas, sitter) i (under) hans skugga ska återvända [från sin fångenskap],
    de ska så och skörda säd i överflöd (ordagrant: leva/växa som spannmål).
    De ska blomstra (grönska) som en vinstock.
    Hans [Israels] rykte (omnämnande; minnet, doften av honom) ska vara som Libanons vin. [Ps 91:1]
⁹Efraim ska säga:
    'Jag vill inte längre ha någonting med avgudar att göra'.
Jag ska svara honom och
    vaka över honom.
Jag är som ett grönskande cypressträd,
    din frukt finns hos mig. [Det är jag som ger liv.]"

Avslutning
¹⁰[Boken avslutas med ett ordspråksliknande uttryck. Jämför med Ps 107:43; Jer 9:21; Ords 10:29]

Vem är vis?
    Låt honom förstå dessa [uttryck i denna bok].
Vem är förståndig?
    Låt honom bli förtrogen med dem.
Herrens (Jahvehs) vägar är de rätta,
    och de rättfärdiga vandrar på dem,
men syndarna kommer på fall.

Tillbaka upp

---