Parallell - lördag 24/1
1 Mos 35-37
Jakob återvänder till Betel1Och Gud (Elohim) sa till Jakob. "Stå upp och gå upp till (hebr. alah) Betel och bo där. Och gör ett altare till Gud (El) som visade sig för dig när du flydde från din bror Esaus ansikte."
[Jakob lämnar nu Shechem som han bott i under omkring 10 år (1 Mos 33:18) och beger sig till Betel 3 mil söderut. Betel var den plats där Jakob omkring 30 åt tidigare fått möta Herren, se 1 Mos 28:19. Jakob "går upp", vilket också stämmer rent höjdmässigt då Betel ligger 350 meter högre än Shechem.]
2Då sa Jakob till sitt hushåll och till alla som var med honom: "Ta bort avgudarna som är ibland er och rena er och byt ut era kläder 3och låt oss stå upp och gå till Betel. Där ska jag göra ett altare till Gud (El) som svarade mig den dag jag var i nöd (var trängd), och som har varit med mig på den väg jag har vandrat." 4Och de gav Jakob alla främmande gudar som fanns i deras hand och ringarna i sina öron, och Jakob gömde dem under terebinten som fanns i Shechem. 5Och de vandrade och en gudsfruktan kom över alla städer runtomkring dem och man förföljde inte Jakobs söner.
6Och Jakob kom till Loz som är i Kanaans land, det är detsamma som Betel [Betel betyder Guds hus, se även vers 15], han och folket som var med honom. 7Och han byggde där ett altare och kallade platsen El-Betel [Guds "Guds hus"], för där hade Gud uppenbarat sig för honom när han flydde från sin brors [Esaus] ansikte. [Tillägget här av El (som betyder Gud) till platsen Betel betonar Guds närvaro på den platsen, se även 1 Mos 28:19.]
8Och Deborah (hebr. Devorah), Rebeckas barnflicka, dog, och hon begravdes nedanför Betel under eken, och den fick namnet Alon-Bachot [betyder: "eken som gråter"].
9Och Gud (Elohim) visade sig för Jakob igen när han kom från Paddan-Aram och välsignade honom. 10Och Gud (Elohim) sa till honom: "Ditt namn är Jakob, men du ska inte längre heta Jakob, utan Israel ska vara ditt namn" och han gav honom namnet Israel.
11Och Gud (Elohim) sa till honom: "Jag är Allsmäktig Gud (El Shaddaj). Var fruktsam och föröka dig. Ett folk och flera folk ska komma från dig och kungar ska komma från din länd. [Ordet för länd syftar på hela den nedre delen av kroppen, inklusive könsorganen.] 12Och landet som jag gav till Abraham och Isak, det ger jag till dig, och till din säd efter dig ska jag ge landet." 13Och Gud (Elohim) steg upp från honom på den platsen där han talat med honom.
14Och Jakob reste en pelare på platsen där han talat med honom, en stenpelare, och han hällde ut ett drickoffer på den och hällde olja på den.
Rakels död
15Och Jakob kallade platsen där Gud talat med honom för Betel [betyder Guds hus]. 16Och de vandrade från Betel och det var fortfarande ett stycke för att komma till Efratah, och Rakel födde, men hon hade en svår förlossning. 17Och det skedde när hon var i svåra födslosmärtor att barnmorskan sa till henne: "Frukta inte, för även detta är en son till dig." 18Och det skedde när hennes själ var på väg att lämna henne, för hon dog, att hon kallade honom Ben-Oni, men hans far kallade honom Benjamin. [Ben-Oni betyder min smärtas son, Benjamin betyder min högra hands son.]
19Och Rakel dog och begravdes vid vägen till Efratah, det är Betlehem. [Jfr Jer 31:15] 20Och Jakob reste en pelare över hennes grav, det är Rakels gravpelare till denna dag.
21Och Jakob vandrade och spred ut sina tält till Migdal-Eder ["tornet i Edar"; ordagrant "flockens torn"]. [Platsen är troligtvis mellan Betlehem och Hebron, se även Mika 4:8.]
Ruben skändar Bilhah
22Och det hände när Israel [som tidigare hette Jakob, se 1 Mos 32:28] bodde i landet att Ruben gick och låg (hade sexuellt umgänge) med Bilhah, sin fars bihustru [som hörde till den nu avlidna Rakel], och Israel [hans far] hörde om det.
[Denna vers hör tematiskt ihop med hur Dina skändas av Shechem, se 1 Mos 34:1-2. Rubens tilltag gjorde att han blev fördömd, se 1 Mos 49:4. Detta var både ett förbjudet incestförhållande (3 Mos 18:8) och ett försök att få auktoritet över sin far. Orsakerna var troligen andra än sexuell attraktion. Bilhah var Rakels tjänstekvinna, och genom att skända henne minskar Ruben risken att hon skulle ta över Rakels roll som Jakobs favorit. Troligtvis var detta dåraktiga tilltag ett försök att hjälpa sin mor Leah. Händelsen med alrunorna ("kärleksäpplena") kan också finnas med som bakomliggande orsak, se 1 Mos 30:14-15. Ruben är omkring 5 år när han blir indragen i bråket mellan Rakel och hans mor, och Rakel tar hans fynd från åkern.]
Jakobs tolv söner
Jakob hade tolv söner:23Dessa är Jakobs söner som föddes åt honom i Paddan-Aram. [Generellt uttalande för majoriteten av barnen. Benjamin föddes i Kanaan, se vers 16-17.]Leahs [sex egna] söner:
Ruben, Jakobs förstfödde,
och Simeon
och Levi
och Juda
och Isaskar
och Sebulon (hebr. Zevolun).
24Rakels [två egna] söner:
Josef och Benjamin.
25Rakels [två] söner via tjänstekvinnan Bilhah:
Dan och Naftali.
26Leahs [två] söner via tjänstekvinnan Zilpah:
Gad och Asher.
27Och Jakob kom till Isak, sin far, i Mamre, till Kirjat-Arba, det är Hebron (hebr. Chevrón), där Abraham och Isak vistades. 28Och Isaks dagar var 180 år. 29Och Isak drog sitt sista andetag och dog, och blev samlad till sitt folk, gammal och fullkomnad (mätt, fullkomnad; ordagrant: "sjuad" – hebr. savea) av dagar, och Esau och Jakob, hans söner, begravde honom.
Uppräkningen här av de tolv sönerna följer mödrarna (Leah, Rakel, Bilhah och Zilpah) och födelseordningen hos varje moder. Josef och Benjamin är centralt placerade. Nedan är sönerna, med även inbördes födelseordning:
Leah
1. Ruben
2. Simeon
3. Levi
4. Juda
9. Isaskar
10. Sebulon
Rakel
11. Josef
12. Benjamin
Bilhah (Rakels tjänstekvinna)
5. Dan
6. Naftali
Zilpah (Leahs tjänstekvinna)
7. Gad
8. Asher
I GT finns totalt 28 uppräkningar, se även 1 Mos 49:3-28.
Esaus fortsatta historia, i Kanaan
1[Här kommer en ny "toledot-enhet" som formar den tionde litterära enheten (av tolv) i Första Moseboken.]
Detta är Esaus fortsatta historia (hans genealogi/släkttavla – hebr. toledot), han kallas även Edom. [Han fick ge namn åt landet Edom och folkslaget edomiterna, se 1 Mos 25:30.]
Familj
Tre fruar
2Esau tog sig [tre icke-judiska] fruar från Kanaans döttrar [mot sin far Isaks vilja, se 1 Mos 28:1, 6]:
Ada dotter till Elon, hettiten,
och Oholivama, Anas dotter, hivéen Tsiveons sondotter
3och Basmat, Ismaels dotter, syster till Nevajot.
Fem barn
4Och Ada födde till Esau Elifaz (Elifas),
och Basmat födde Reoel,
5och Oholivama födde Jeosh och Jalam och Korach.
Detta är Esaus söner som föddes till honom i Kanaans land.
Flytten till Seir
6Och Esau tog sina hustrur och sina söner och sin dotter och alla personer i sitt hus, och sin boskap och alla sina djur och alla sina ägodelar som han hade samlat i Kanaans land och gick till ett land bort från sin bror Jakob. 7För deras ägodelar var för stora för dem för att bo tillsammans, och landet där de vistades kunde inte klara dem för all deras boskap. [Betet räckte inte till alla djur.] 8Och Esau bodde i Seirs bergsbygd. Esau är Edom.
Esaus fortsatta historia, som stamfar till edomiterna
9[Här kommer en ny "toledot-enhet" som formar den elfte litterära enheten (av tolv) i Första Moseboken.]
Det här är Esaus fortsatta historia (släktträd – hebr. toledot) som stamfar till Edom i Seirs bergsbygd.
10Detta är namnen på Esaus söner:
Elifaz, son till Ada, Esaus hustru, Reoel son till Basmat, Esaus hustru. 11Och Elifaz söner:
Teman, Omar, Tsefo och Gatam och Kenaz. 12Och Timna var bihustru till Elifaz, Esaus son, och hon födde Amalek till Elifaz. Dessa är söner till Ada, Esaus hustru.
[Amalek blir stamfar till amalekiterna. Detta folk är det första som anfaller Israels söner efter att de kommit ut ur Egypten och vandrat ungefär en månad från övergången av Vasshavet. I Refidim besegrar de amalekiterna (2 Mos 17:8-16). Senare uppmanar Mose dem att inte glömma att förgöra amalekiterna utan verkligen komma ihåg detta (5 Mos 25:19). Därefter är det Saul som strider mot amalekiterna och är olydig, vilket gör att han inte längre får vara kung, eftersom han inte tillspilloger hela bytet och underlåter att döda deras kung (1 Sam 15). I Esters bok är den onde Haman ättling till en amalekit. Han vill utrota alla judar men misslyckas. Amalek är också den andemakt som genom historien har stått för/representerat all slags antisemitism, dvs. en önskan att utrota judarna. Den har tagit sig många uttryck genom historien och även ersättningsteologin (som lär att judarnas roll helt ersatts av kristendomen) är en variant av antisemitismen.]
13Och dessa är Reoels söner:
Nachat och Zerach, Shama och Miza. Dessa är söner till Basmat, Esaus hustru.
14Och dessa är söner till Esaus hustru Oholivama, Anas dotter, och sondotter [1 Mos 36:24-25] till Tsiveon: Och hon födde till Esau Jeosh och Jalam och Korach.
15Dessa är furstarna för Esaus söner, Elifaz söner, Esaus förstfödde: fursten för Teman, fursten för Omar, fursten för Tsefo, fursten för Kenaz, 16fursten för Korach, fursten för Gatam, fursten för Amalek. Dessa är furstarna som kommer från Elifaz i Edoms land. Dessa är Adas söner.
17Och dessa är söner till Reoel, Esaus son: fursten för Nachat, fursten för Zerach, fursten för Shama, fursten för Miza. Dessa är furstarna som kommer från Reoel i Edoms land. Dessa är söner till Basmat, Esaus hustru.
18Och dessa är sönerna till Oholivama, Esaus hustru: fursten för Jeosh, fursten för Jalam, fursten för Korach. Dessa är furstarna som kommer från Oholivama, Anas dotter, Esaus hustru. 19Dessa är Esaus söner, de och deras furstar, det är Edom.
Seirs släkt
20Detta var horén (ordagrant: "grottinvånaren" – hebr. chori) Seirs söner [sydöst om Döda havet i Edom], landets tidigare invånare: Lotan, Shobal, Sibon, Ana, 21Dishon, Eser och Dishan. Dessa var horéernas stamfurstar, Seirs söner i Edoms land.
22Lotans söner var Hori och Hemam, och Lotans syster var Timna.
23Shobals söner var Alvan, Manahat och Ebal, Sefo och Onam.
24Sibons söner var Aja och Ana. Det var den Ana som fann de varma källorna i öknen när han vaktade sin far Sibons åsnor.
25Anas barn var Dishon och Oholivama, Anas dotter.
26Dishons söner var Hemdan, Esban, Jitran och Keran.
27Esers söner var Bilhan, Saavan och Akan.
28Dishans söner var Us (hebr. Ots) och Aran.
29Horéernas (hebr. chori) stamfurstar var Lotan, Shobal, Sibon, Ana, 30Dishon, Eser och Dishan. Dessa var horéernas stamfurstar i Seirs land, varje furste för sig.
Edoms kungar
31Detta är de kungar som regerade i Edoms land innan någon kung regerade över israeliterna.
3240Detta är namnen på Esaus stamfurstar efter deras släkter och orter: furstarna Timna, Alva, Jetet, 41Oholivama, Elah, Pinon, 42Kenas, Teman, Mibsar, 43Magdiel och Iram.Beors son Bela var kung i Edom, och hans stad hette Dinhaba.
33När Bela dog blev Jobab, Zerachs son, från Bosra, kung efter honom.
34När Jobab dog blev Husham från temaneernas land kung efter honom.
35När Husham dog blev Hadad, Bedads son, kung efter honom.
Det var han som slog midjaniterna på Moabs mark, och hans stad hette Avit.
36När Hadad dog blev Samla från Masreka kung efter honom.
37När Samla dog blev Saul från Rehobot vid floden kung efter honom.
38När Saul dog blev Baal-Hanan, Akbors son, kung efter honom.
39När Akbors son Baal-Hanan dog blev Chadar [andra handskrifter Chadad] kung efter honom. Hans stad hette Pao och hans hustru hette Mehetavel, dotter till Matred som var dotter till Me-Sahab.
Dessa var alltså Edoms furstar efter deras boplatser i landet de tog i besittning. Edom är densamme som Esau, edomiternas stamfar.
1Jakob bodde i landet där hans fäder vandrat runt, i Kanaans land.
Jakobs fortsatta historia (kap 37-50)
2[Här kommer en ny "toledot-enhet" som formar den tolfte och sista litterära enheten i Första Moseboken.]
Detta är Jakobs fortsatta historia (hans genealogi/släktträd – hebr. toledot).
Nu följer ett nytt stycke, se 1 Mos 2:4; 5:1; 6:9; 10:1; 11:10, 27; 25:12, 19; 36:1, 9; 37:2. Detta är den tolfte och sista sektionen i Första Moseboken. Temat är Josef som också är en förebild på Jesus. Även detta stycke följer ett kiastiskt mönster:
A Brödernas hat mot Josef (1 Mos 37:3-11)
B Josef tros vara död, Jakob sörjer (1 Mos 37:12-36)
C Mellanakt: Juda och Tamar (1 Mos 38:1-26)
D Oväntade omvända roller – Perets och Zerach (1 Mos 38:27-39:23)
E Josefs vishet (1 Mos 40:1-42:38)
F Bröderna till Egypten (1 Mos 43:1-46:7)
X Israels släkttavla (1 Mos 46:8-27)
F´ Flytten till Egypten (1 Mos 46:28-47:12)
E´ Josefs vishet (1 Mos 47:13-26)
D´ Oväntade omvända roller – Efraim och Manasse (1 Mos 48:1-22)
C´ Mellanakt: Jakob profeterar över sina söner (1 Mos 49:1-28)
B´ Jakobs död, Josef begraver honom (1 Mos 49:29-50:14)
A´ Josef lugnar sina bröder (1 Mos 50:15-26)
[Josef var Jakobs elfte son, Rakels förstfödda, se 1 Mos 30:24. Jakob var 108 år. Uttrycket "en yngling" kan tolkas som att han var en hjälpreda, eller så betonas att han var ung och hade ansvar över flocken. Det anas att det är komplicerade familjerelationer, att Bilhah (Rakels tjänstekvinna) och Zilpah (Leahs tjänstekvinna) nämns påminner också om rivaliteten mellan Leah och Rakel, se 1 Mos 30:3, 9. En del har sett Josef som en skvallrare, men utifrån hur hans karaktär beskrivs i övrigt verkar det snarare vara så att han är noga med detaljer och trofast i det lilla, för att så småningom bli betrodd med mycket, se Luk 16:10. I vers 13 beskrivs hur han är redo och villig att skickas ut på uppdrag av sin far.]
3Israel älskade Josef mer än sina andra söner eftersom han var den son som han fått på sin ålderdom [91 år, med Rakel som han älskade mer än Leah, se 1 Mos 29:30], och han lät göra en speciell mantel åt honom. [Ordet för "speciell mantel" (hebr. ketonet passim) kan betyda långärmad eller mångfärgad. Troligvis hade den invävda trådar med andra färger eller mönster. Det var en vacker utsirad mantel som väckte uppmärksamhet.] 4När hans bröder såg att deras far älskade honom mer än alla hans bröder, hatade de honom och kunde inte tala vänligt med honom.
Jakobs tolv söner, från den äldste till den yngste:
1. Ruben (Leah)
2. Simeon (Leah)
3. Levi (Leah)
4. Juda (Leah)
5. Dan (Bilhah, Rakels tjänstekvinna)
6. Naftali (Bilhah, Rakels tjänstekvinna)
7. Gad (Zilpah, Leahs tjänstekvinna)
8. Asher (Zilpah, Leahs tjänstekvinna)
9. Isaskar (Leah)
10. Sebulon (Leah)
11. Josef (Rakel)
12. Benjamin (Rakel)
Josefs två drömmar
5Josef drömde en dröm, och han berättade den för sina bröder, och de hatade honom ännu mer.
6Han sa till dem: "Lyssna, detta är en dröm som jag har drömt. 7Vi band kärvar på fältet och min kärve reste på sig och stod upprätt, och se, era kärvar kom och stod runt omkring och bugade sig för min kärve."
8Hans bröder sa till honom: "Skulle du verkligen regera över oss? Eller ska du råda över oss?"
Och de hatade honom ännu mer på grund av hans drömmar och hans ord.
9Han drömde en annan dröm och återberättade (räknade upp alla detaljer i den – hebr. safar) den för sina bröder och sa: "Se, jag har haft ännu en dröm och solen och månen och 11 stjärnor böjde sig ner inför mig." 10Han återberättade den för sin far och sina bröder, men hans far tillrättavisade honom och sa till honom: "Vad är denna dröm som du drömmer? Ska jag och din mor och dina bröder verkligen komma och böja oss ner på marken inför dig?" 11Hans bröder var avundsjuka på honom men hans far kom ihåg (lade på minnet) vad han hade sagt.
Bröderna vallar fåren norrut
[Shechem, nuvarande Nablus, ligger 11 mil norr om Hebron. En fem dagars vandring. Troligtvis är det torrt i trakten kring Hebron och Betlehem (se t.ex. Rut 1:1), så man tar flocken nordväst på framkanten av Juda bergsbygd där det är mer nederbörd och frodigare ängsmarker.]
13Israel sa till Josef: "Vallar inte dina bröder flocken i Shechem (Sikem)? Kom, jag ska sända dig till dem", och han svarade: "Här är jag." [Hebr. hineni, har betydelsen "jag står till förfogande" eller "jag är beredd att ta ansvar", se 1 Mos 22:1.]
14Han sa till honom: "Gå nu och se att allt står väl till med dina bröder och att allt är väl med småboskapen. Kom sedan tillbaka och berätta för mig." Han sände iväg honom från Hebrons dal och han kom till Shechem (Sikem).
15En man fann honom där och såg hur han vandrade (irrade omkring) på fälten, och frågade honom: "Vad letar du efter?" 16"Mina bröder letar jag efter", sa han, "Jag ber er, berätta för mig var de vallar sin hjord." [Den hebreiska ordföljden är "mina bröder jag söker". Att "mina bröder" kommer först förstärker Josefs tillit och hur han ser dem som sin familj, något som gör brödernas svek ännu större.] 17Mannen [i Shechem] sa: "De har gått härifrån, jag hörde dem säga: Låt oss gå till Dotan." Josef gick efter sina bröder och fann dem i Dotan.
[Dotan betyder "två källor" och var en stad omkring 3 mil norr om Shechem. Staden ligger längs med handelsrutten Via Maris (som gick mellan Egypten i söder, via Damaskus till Mesopotamien i öster). Profeten Elisha bodde senare i Dotan, se 2 Kung 6:13. Det är möjligt att bröderna var kända – särskilt i trakten kring Shechem (efter händelserna med Dina, se 1 Mos 34) – eller för storleken på flocken som gjorde att de kändes igen. I judisk tradition tolkas mannen som en ängel i mänsklig form. Läsaren blir också påmind om den man som Jakob brottades med, se 1 Mos 32:24-32.]
Josef såld som slav
En av alla de brunnar som finns vid Tell Dotan.
21Men Ruben [den äldste bland bröderna] hörde det och räddade honom ur deras hand och sa: "Låt oss inte ta hans liv." 22Ruben fortsatte: "Spill inget blod! Kasta honom i brunnen i ödemarken (öknen), men lägg inte er hand på honom (döda honom inte)." Han sa så för att han skulle kunna rädda Josef ur deras händer och föra honom tillbaka till hans far. 23När Josef kom till sina bröder, ryckte de av honom manteln han hade på sig, den speciella manteln [den vackra mångfärgade eller långärmade manteln som Jakob gett honom, se vers 3]. 24Och de grep honom och kastade honom i en brunn, brunnen var tom, det var inget vatten i den.
25Sedan satte de sig ner och åt.
[En måltid mättar inte bara magen, den fyller en viktig social funktion. Här blir hårdheten i brödernas hjärtan uppenbar. Josef saknade mat och vatten och de hörde hans rop, se 1 Mos 42:21. Samtidigt dukar de upp och äter alldeles intill. Drygt 20 år senare kommer dock situationen bli omvänd, då är Josef den som föder bröderna, se 1 Mos 42:3, 6.]
När de lyfte upp sina ögon och tittade, fick de se en karavan med ismaeliter komma från Gilead med sina kameler som bar på kryddor och balsam och myrra, som de skulle gå med till Egypten. 26Juda sa till sina bröder: "Vilken vinning har vi av att döda vår bror och dölja hans blod? 27Kom, så säljer vi honom till ismaeliterna och låter inte vår hand komma vid honom, han är ju trots allt vår bror, vårt kött." Hans bröder lyssnade på honom.
Övre delen av stelen med Hammurabis lagar. Hammurabi var kung i Babylon 1792-1750 f.Kr. Den hittades i Susa och finns numera på Louvren i Paris.
[Den ovanliga trefaldiga upprepningen av Josefs namn i denna vers "drog upp Josef ... sålde Josef ... tog Josef" betonar och indikerar att händelsen är viktig för fortsättningen av berättelsen. Karavanen bestod troligtvis av både ismaeliter och midjaniter, se 1 Mos 17:20; 37:25, 27, 36; 39:1; Dom 8:24. Här finns också en historisk konflikt som går flera generationer tillbaka. Ismaeliterna var ättlingar till Ismael, som Abraham fick med den egyptiska Hagar omkring 180 år tidigare, se 1 Mos 21:21. Midjaniterna var också ättlingar till Abraham från hans äktenskap med Keturah och deras son Midjan, se 1 Mos 25:1-4]
29Ruben återvände till brunnen men Josef var inte i brunnen och han rev sönder sina kläder [för att visa sin sorg och upprördhet]. 30Han återvände till sina bröder och sa: "Barnet finns inte mer... och jag... vart ska jag ta vägen?"
[Det hebreiska ordet för barn är jeled som beskriver ett litet barn. Även om Josef var 17 år (1 Mos 37:2), så ser Ruben honom som sin skyddsling. Vi anar desperationen och villrådigheten hos Ruben, vad ska han ta sig till, ska han försöka leta efter Josef eller fly från sin far.]
31De tog Josefs mantel och dödade en bock och doppade manteln i blodet. 32De skickade iväg den speciella manteln och tog den till deras far och sa: "Vi har funnit denna. Vet du om det är din sons mantel eller inte?"
33Han kände igen den och sa: "Det är min sons mantel, ett vilddjur har slukat honom. Josef är utan tvekan sliten i stycken." 34Jakob rev sönder sina kläder och satte säcktyg på sina höfter och sörjde Josef i många dagar. 35Alla hans söner och hans döttrar steg upp för att trösta honom, men han lät sig inte tröstas och han sa: "Jag ska gå ner till Sheol (graven, underjorden – de dödas plats), till min son och sörja." Och hans far grät över honom.
36[Samtidigt var Josef vid liv.] Midjaniterna sålde honom i Egypten till Potifar, en av faraos generaler, chefen över livvakten.
Igår
Planer
- 1. Dagens Bibelord
- 2. Nya Testamentet
- 3. Helbibel
- 4. Halvbibel
- 5. Kvartbibel (Bibelsällskapets plan)
- > 6. Parallell
- 7. Sommar 25
