Sista veckan av Jesu liv upptar en tredjedel av Markusevangeliet. Tre högtider firas i den judiska vårmånaden nisan. Den första är pesach som inleds eftermiddagen den 14:e nisan. Judiska dagar börjar på kvällen, så några timmar senare är det nästa dag, den 15:e nisan och den första dagen i det osyrade brödets högtid. Två eller tre dagar senare firas förstlingsfruktens högtid, bikkurim. År 30 e.Kr. infaller bikkurim söndagen den 17:e nisan vilket är den tredje dagen i det osyrade brödets högtid. En sammanställning utifrån evangeliernas tidsangivelser och hur högtidsdagarna infaller år 30 e.Kr. skulle kunna vara:

8:e nisan Jesus kommer till Betania sex dagar före högtiden, se Joh 12:1

9:e nisan Veckosabbat

10:e nisan Intåget i Jerusalem, se Mark 11:1-11

11:e nisan Nästa dag – fikonträdet förbannas, templet rensas, se Mark 11:12-19

12:e nisan
Morgon – fikonträdet har torkat, se Mark 11:20-25
Förmiddag – undervisning i templet, se Mark 11:27-12:44
Eftermiddag – profetiska ord på Olivberget, se Mark 13
Två dagar kvar till högtiden – planer på att döda Jesus, se Mark 14:1-2

13:e nisan
Kväll eller förmiddag – Jesus smörjs i Betania, se Mark 14:3-11
Eftermiddag – förberedelse för den sista måltiden, se Mark 14:12-16

14:e nisan
Kväll – den sista måltiden, Jesu gripande i Getsemane, se Mark 14:17-52
Natt – inför Stora rådet, se Mark 14:53-72
Gryning – inför Pilatus, se Mark 15:1-24
Tredje timmen – korsfästelsen, se Mark 15:25-32
Nionde timmen – Jesu död, se Mark 15:33-34
Pesach – ett lamm offras i templet, se 3 Mos 23:5; 2 Mos 12:1-29; 1 Kor 5:7

15:e nisan 1:a dagen i det osyrade brödets högtid, höghelig sabbat, se 1 Mos 23:6-8

16:e nisan 2:a dagen i det osyrade brödets högtid, veckosabbat

17:e nisan 3:e dagen i det osyrade brödets högtid, förstlingsfruktens högtid bikkurim
Gryning – graven är tom, se Mark 16:1-8; 3 Mos 23:9-14; 1 Kor 15:20

Det finns olika syn på om den sista måltiden är en traditionell påskmåltid den 15:e nisan, se Mark 14:12; Luk 22:7, eller intas kvällen före påsken den 14:e nisan, se Joh 13:1; Matt 26:17. Rubrikerna i Markus och Lukas följer dagarna 10:e – 17:e nisan.

Beduin med en åsna i Jerusalem.

¹När de närmade sig Jerusalem, och var vid Betfage och Betania vid Olivberget, sände han i väg två av sina lärjungar ²och sa till dem: "Gå in i byn där framme. Så fort ni kommer in där hittar ni ett åsneföl som är bundet och som ingen ännu har suttit på. Lös det och för det hit! ³Om någon frågar er varför ni gör detta så ska ni svara: 'Herren behöver det, och han kommer snart att skicka tillbaka det [när han använt åsnefölet].' "
     ⁴De gick i väg och hittade ett åsneföl bundet vid porten, ute vid gathörnet, och de löste det. ⁵Några av dem som stod i närheten frågade: "Vad gör ni, varför löser ni åsnefölet?" ⁶De [två lärjungarna] svarade som Jesus hade instruerat dem, och man lät dem gå. ⁷De förde åsnefölet till Jesus och lade sina yttermantlar på det, och han satte sig på det.

[På Bibelns tid i Mellanöstern symboliserade hästen krig och åsnan fred. Intåget i Jerusalem blir en markering från Jesus att han är en kung, men inte en politisk eller krigisk kung som många hade tänkt sig. Matteus, som skriver för judiska läsare och ofta kopplar händelserna till profetiska förutsägelser, har även med en referens till Sakarja i sin redogörelse av intåget. "Se, din Konung kommer till dig på ett ödmjukt sätt, ridande på en åsna, på ett föl, ett lastdjurs föl", se Sak 9:9; Matt 21:4.]

Från Olivberget red Jesus ner mot Kidrondalen och in i templet.

⁸Många bredde ut sina kläder på vägen, och andra strödde ut lövbeklädda kvistar som de skurit av från [träd som växte intill på] fälten.

[Evangelierna använder lite olika ord för kvistar och tillsammans ger dessa ögonvittnesskildringar en bild av vad som hände. I Matt 21:8 står det "kvistar", antagligen från olivträd, och i Joh 12:13 "palmkvistar".]

⁹De som gick före [i följet tillsammans med dem som mötte honom från Jerusalem, se Joh 12:18] och de som följde honom [från Betfage och Betania] ropade [citerade från Ps 118:25-26]:

"Hosianna (Herre rädda oss)!
Välsignad (prisad) är han som kommer i Herrens namn!
¹⁰Välsignat är vår fader Davids rike som kommer nu!
Hosianna i höjden!"

¹¹Jesus gick in i Jerusalem, in på tempelområdet, och studerade i detalj allt som försiggick där. [Han såg hur man köpte och sålde, använde tempelområdet som en genväg mellan staden och Olivberget, se Mark 11:15-16. Dock väntar han till nästa dag innan han gör något åt saken.] Det var redan sent [och stadsportarna skulle snart stängas] så han gick [tillbaka] ut till Betania tillsammans med de tolv. [Marta, Maria och Lasarus bodde i Betania. Jesus övernattade ofta hos dem när han besökte Jerusalem.]

11:e nisan (söndag kväll – måndag eftermiddag)

Ett fikonträd utan frukt

Ett fikonträd i Israel.

¹²Nästa dag när de kom från Betania [på väg in till Jerusalem] blev han hungrig. [Det var strax innan sextiden på morgonen, se Matt 21:18.] ¹³Han fick på långt håll syn på ett fikonträd [täckt] med gröna blad. Han gick dit för att se om han kunde hitta några fikon där [eftersom frukten kommer före löven]. Men när han kom fram hittade han ingenting annat än blad, det var inte rätta tiden för fikon [men det borde ändå ha funnits begynnande frukt]. ¹⁴[Trädet hade inte verbalt talat med Jesus, men likväl kommunicerat ett falskt budskap att det hade fikon, så] Jesus svarade trädet och sa: "Aldrig någonsin ska någon äta frukt från dig!" Hans lärjungar hörde detta.

[Fikonträdet är skapat att bära frukt innan det producerar löv. Detta fikonträd hade brutit mot hans befallning och hycklade, det utgav sig för att ha något som det inte hade. Fikonträdet är ofta en symbol på nationen Israel. Både denna händelse och nästa då templet renas är två starkt symboliska handlingar.]

Jesus rensar templet

Templet i Jerusalem bestod av flera olika avdelningar. En skiljemur separerade den inre delen som bara fick beträdas av judar. Den första delen i tempelbyggnaden kallades "kvinnornas förgård" där både judiska kvinnor och judiska män kunde offra i offerkistorna, se Mark 12:42. Innanför den, via Nikanorporten, låg männens förgård och de inre delarna av templet där endast prästerna fick tillträde.

¹⁵När de kom till Jerusalem, gick han in på tempelområdet och började driva ut dem som sålde och köpte i tempelområdet. Han välte omkull valutaväxlarnas bord, och bänkarna (stolarna) för dem som sålde duvor.

[Besökare som kom till templet kunde växla till sig den lokala valutan för att betala tempelskatten och köpa offerdjur i butiker utanför själva tempelplatsen, se 5 Mos 14:26. När affärsverksamheten med växelkontor och djur flyttade in i templet störde det rabbinernas undervisning, se Luk 2:46. Eftersom icke-judar inte fick gå innanför skiljemuren, var de hänvisade till att be i den yttre förgården, och försäljningen störde deras böner, se Jes 56:7.]

¹⁶Han tillät inte heller att man bar varor (hushållsvaror) över tempelplatsen. [Många tog genvägen över tempelområdet mellan Jerusalem och Olivberget.] ¹⁷Han undervisade dem och sa:

"Står det inte skrivet [Jes 56:7]:

'Mitt hus ska kallas ett bönens hus för alla folk (nationer).'

Men ni har gjort det till ett 'gömställe för rånare' [Jer 7:11]."

[Bara Markus har med den sista delen "för alla folk" i citatet från Jesaja, se Matt 21:13; Luk 19:46. Rensningen av templet visar både symboliskt och praktiskt hur Jesus öppnar upp en plats för alla folk att tillbe Gud. Ordvalet "rånare" i stället för "tjuvar" visar att templet hade blivit tillhåll för organiserad brottslighet som helt öppet rånade, till skillnad från en tjuv som stjäl obemärkt.]

¹⁸Översteprästerna och de skriftlärda hörde detta, och de började planera (leta efter ett tillfälle) att röja honom ur vägen. De var rädda för honom, eftersom hela folkskaran häpnade (överväldigades) över hans undervisning. ¹⁹När det blev kväll gick han [Jesus och lärjungarna] ut ur staden [till Betania].

12:e nisan (måndag kväll – tisdag eftermiddag)

Fikonträdet får illustrera andliga sanningar

Kidrondalen en tidig vårdag. Mitt på den östra muren kring tempelplatsen syns den igenmurade gyllene porten.

²⁰När de gick förbi fikonträdet på morgonen [nästa dag, tisdag], såg de att det hade torkat nerifrån roten. ²¹Petrus kom ihåg vad som skett och sa till honom: "Rabbi, titta! Fikonträdet som du förbannade är [redan] förtorkat."

[Trädet hade dött direkt när Jesus talade till det i vers 14, men det tog viss tid för "bönesvaret" att bli helt manifesterat.]

²²Jesus svarade dem:

"Tro på Gud (håll fast vid Guds trofasthet)!

[Ordagrant: "ha tro/trofasthet på/från Gud". Grekiskan är tvetydig, ordet Gud är i genitiv, vilket gör att frasen också kan översättas: "Ha Guds tro/trofasthet!"]

²³Jag säger sanningen till er, om någon (vem som helst) kommenderar (säger med auktoritet till) detta berg [och Jesus tar Olivberget som de står vid som ett exempel]: 'Upp med dig och kasta dig i havet!' och inte tvivlar i sitt hjärta, utan tror att det han säger ska hända, då ska det ske (göras för) honom.

²⁴[Jesus undervisar nu utifrån det som nyss skett med fikonträdet och betonar vikten av att helhjärtat agera i förtröstan på Gud, se vers 20-23.]

Därför [på grund av just detta att det man uttalar i tro sker] säger jag er: Allt vad ni ber om och frågar efter [oavsett hur stort eller hur mycket – bara det är efter Guds vilja, se 1 Joh 5:14-15], tro att ni [faktiskt] har fått [aktivt tog emot] det, så ska det vara ert (kommer det att vara så för er). [Matt 8:13; 19:26] ²⁵När ni står och ber [den vanliga positionen för en jude att be], [så] förlåt (släpp) [då] om ni har något emot någon, för att också er Fader, som är i himlarna, ska förlåta er [skulle efterskänka skulden för; lösa er från] era överträdelser (felsteg, förbrytelser)."

[Jesus undervisade ofta om bön, se Matt 6:10-15; 18:23-35; Luk 11:1-4; 18:1-14. Guds vilja och förlåtelse är två viktiga förutsättningar för bönesvar.]

²⁶[De tidigaste manuskripten har inte med vers 26: "Men om ni inte förlåter så ska inte heller er Fader som är i himlen, förlåta era överträdelser." Jämför Matt 6:15.]

Jesu auktoritet ifrågasätts

På Israelmuseet i Jerusalem finns en stor utomhusmodell över Jerusalem som det såg ut på Jesu tid, i skala 1:50.

²⁷De kom till Jerusalem igen, och när han gick omkring på tempelområdet [och undervisade, se Matt 21:23] kom översteprästerna och de skriftlärda och de äldste fram till honom. ²⁸De frågade honom: "Vad har du för fullmakt (auktoritet) att göra detta? Vem har gett dig den fullmakten?"

[De syftar antagligen på Jesu agerande dagen innan då han drev ut dem som sålde och köpte, men även tidigare händelser som intåget i templet och barnens lovsång till honom. Svaret är förstås att han gör sin Faders vilja, men ett sådant svar skulle göra att han blev anklagad för hädelse. De religiösa ledarnas fråga är ingen oskyldig undran utan en fälla, som Jesus lätt genomskådar.]

²⁹Jesus svarade: "Jag har en fråga till er. Svara på den, så ska jag säga vad jag har för fullmakt att göra detta. ³⁰Dopet Johannes döpte med, var det från himlen eller från människor? Svara mig på det!"
     ³¹De överlade med varandra (diskuterade mellan sig): "Om vi svarar: 'Från himlen', säger han: 'Varför trodde ni då inte på honom?' ³²Men ska vi svara: 'Från människor?' ..." Det vågade de inte för folket, eftersom alla ansåg att Johannes verkligen var en profet. ³³Därför svarade de: "Vi vet inte."

[De judiska ledarna var fast i ett dilemma som de själva skapat. De frågar dock inte "Vad är sant?" eller "Vad är rätt?" utan "Vad är säkrast för oss?" Att inte ta ställning är den väg hycklare och de som bara följer den rådande opinionen ofta tar. Så gjorde varken Jesus eller Johannes, se Mark 12:14; Matt 11:7-10. Jesus vägrar spela med i deras spel.]

Då sa Jesus till dem: "I så fall säger jag inte heller er vad jag har för fullmakt att göra detta."

Tillbaka upp

---

Joh 12

Den sista påskhögtiden närmar sig
¹[Johannes inleder och avslutar sitt evangelium med en helig vecka, se Joh 1:29-35, 43; 2:1. Sex dagar är det judiska uttrycket för "en vecka". Lukas använder det grekisk-romerska uttrycket "omkring åtta dagar" för samma tidsperiod, jämför Luk 9:28 och Matt 17:1. Det är antagligen på fredagseftermiddagen 8:e nisan innan sabbaten börjar som Jesus anländer från Jeriko till Betania, en sträcka på 2,5 mil. Betania betyder "träldomshuset", "sorgens hus" och "betryckets hus". Det var här Jesus inledde sin tjänst, se Joh 1:28. Nu avslutar han den här och fullbordar det judiska hoppet om att lämna träldomshuset, se 2 Mos 12.]

Sex dagar [en vecka] före påskhögtiden [som började 14:e nisan] kom Jesus till Betania, där Lasarus bodde, han som varit död men Jesus hade uppväckt från de döda.

Jesus smörjs
²[Johannes fokus är Konungen Jesus. Han inleder inte den sista veckan som de övriga evangelierna med intåget i Jerusalem, utan med hur Jesus smörjs. Notera att Johannes inte anger i vilket hus eller vilken dag middagen hålls. Eftersom nyheten om hans ankomst hann sprida sig till Jerusalem, se vers 9, är det troligt att det inte är samma kväll. Det kan vara nästa dag eller rent av två dagar före påsken, och då är det samma händelse som Matt 26:6 och Mark 14:3 beskriver. Förutom att han blir smord här i Jerusalem före sin död, blev han också smord något år tidigare i Galileen, se Luk 7:36-50.]

Där ordnade de en middag (kvällsmat) för Jesus. Marta betjänade (passade upp) dem, och Lasarus var en av dem som hela tiden var med runt bordet. ³Då tog Maria en hel flaska dyrbar äkta (ren, oförfalskad) nardusbalsam. [Denna exklusiva parfym importerades från norra Indien och var värd en årslön, se vers 5. En flaska vägde en romersk "litra", vilket är 325 gram och motsvarar en halv liter.] Hon smorde Jesu fötter och torkade dem sedan med sitt hår, och huset fylldes av doften från denna balsam.
     ⁴Men Judas Iskariot, en av hans lärjungar som var på väg att utlämna (förråda) honom, sa: ⁵"Varför såldes inte oljan för trehundra denarer [motsvarade en årslön], och gavs till de fattiga (de som är oförmögna att arbeta)?" ⁶Detta sa han inte för att han brydde sig om de fattiga, utan därför att han ständigt varit en tjuv (kleptoman, en som stjäl i smyg). Han hade hand om kassan [lådan med pengarna för Jesus och de tolv lärjungarna] och brukade ta från det som lades i den [för eget bruk].
     ⁷Jesus sa: "Låt henne vara (lämna henne ifred). Hon har behållit (bevarat, sparat) den för min begravningsdag (för min balsamering). ⁸De fattiga har ni alltid bland er, men mig har ni inte alltid hos er."
     ⁹En stor mängd judar (många av de judiska invånarna i Judéen) fick reda på att Jesus var där och de kom dit, inte bara på grund av Jesus, utan också för att se Lasarus som han hade uppväckt från de döda. ¹⁰Då planerade översteprästerna att också döda Lasarus, ¹¹eftersom många av Jerusalems invånare lämnade dem [gick bort från de judiska ledarna] och trodde på Jesus.

Jesus rider in i Jerusalem på en åsna
¹²[Johannes verkar antyda att Jesus rider in i Jerusalem den 10:e nisan, den dag då husfadern valde ut och offentligt visade vilket lamm som skulle bli årets påskalamm, se 2 Mos 12:3-6. Den himmelske Fadern visar världen Guds Lamm – det lamm som ska ta bort världens synd, se Joh 1:29.]

Nästa dag [efter sabbaten], när den stora folkhopen som kommit till högtiden hörde att Jesus var på väg till (in i) Jerusalem, ¹³tog de palmkvistar och gick ut för att möta honom och de ropade [sjöng från Ps 118:25]:

"Hosianna (rädda, fräls, befria nu)!
Välsignad är han som kommer i Herrens namn – Israels kung."

[Att vifta med palmkvistar betecknade ett varmt välkomnande. Hosianna är ursprungligen ett hebreiskt och arameiskt bönerop – här ett hyllningsrop i glädje och förväntan. Ordet har samma rot som Jesu namn på hebreiska – Jeshua.]

¹⁴Jesus fann ett åsneföl och satt upp på det, [precis] som det står skrivet [i Sak 9:9]:

¹⁵"Frukta inte, dotter Sion!
Se, din Konung kommer,
    ridande på en åsnas föl."

¹⁶Detta förstod inte hans lärjungar då, men senare, när Jesus blivit förhärligad (upphöjd) [och var tillbaka hos Fadern i himlen] kom de ihåg att detta var skrivet om honom, och att man gjort så mot honom. ¹⁷Alla som var med när han kallade Lasarus ut från graven och uppväckte honom från de döda fortsatte att berätta om det. ¹⁸Av den anledningen kom skarorna ut för att möta honom, eftersom de hört att han hade gjort det tecknet (undret, miraklet). ¹⁹Därför sa fariséerna till varandra: "Se noga hur vi inte kommer någon vart (hur våra ansträngningar är lönlösa). Hela världen följer (springer) efter honom."

Jesus förutsäger sin död på korset

Mellan den yttre förgården och de inre tempelgårdarna fanns en skiljemur med skyltar som varnade hedningar att närma sig templet.

²⁰Bland dem som kommit upp till högtiden [påsken] för att tillbe fanns några greker. ²¹De kom till Filippus, som var från Betsaida [som ordagrant betyder "fiskhuset"] i Galileen, och frågade gång på gång: "Herre, vi skulle vilja se (få en klar förståelse av) Jesus." ²²Filippus kom och sa detta till Andreas och de båda gick tillsammans och talade om det för Jesus.

[Vid Jesu födelse kom visa män från öst, och nu före hans död kommer "visa" greker från väst. Denna händelse antyder på nytt att även icke-judar, nu exkluderade från templet, snart ska få tillträde att tillbe, se Joh 10:16. Att dessa greker kommer till just Filippus kan bero på att han, liksom Andreas, har grekiska namn. Att deras hemstad Betsaida nämns, se Joh 1:44, är också en beröringspunkt. Staden gränsar till det icke-judiska området Dekapolis öster om Galileen på den icke-judiska sidan av Galileiska sjön. De här två lärjungarna vara vana vid att ha kontakt med greker. Det verkar som om Filippus och Andreas lämnar grekerna där och går till Jesus med deras fråga. Jesus kan ha befunnit sig innanför den mur som avgränsade hedningarna till de yttre delarna av tempelområdet, se Apg 21:28. Texten svarar inte på om grekerna personligen fick träffa Jesus där och då, men vi vet att i slutet på Jesu svar säger han att när han uppstår ska han dra alla till sig, se Joh 12:32, dvs. att evangeliet är till för alla.]

²³Jesus svarade dem:

"Stunden har kommit då Människosonen ska bli förhärligad (upphöjd).

[Nu sker en vändpunkt. Jesus börjar tala om sin död och uppståndelse. Nu följer en kort liknelse där Jesus liknar sig själv vid ett vetekorn som måste dö för att bära frukt. Människosonen är en titel på Messias, se Dan 7:13-14.]

Om inte vetekornet som läggs i jorden dör blir det ingen ny skörd.

²⁴Med all säkerhet (amen, amen) säger jag er: Om inte ett vetekorn som faller i jorden väljer att dö, så förblir det ett korn, men om det väljer att dö så bär det stor skörd (frukt).

²⁵Den som är nöjd med (förtjust i, älskar) sitt liv (sin själ – gr. psuche) förlorar det (förstör det själv), men den som hatar sitt liv i den här världen [inte har det här temporära livet som första prioritet] ska rädda (skydda, bevara) det till evigt liv [gr. zoe – Guds överflödande liv, själva kärnan och meningen med livet, äkta liv].

[I den judiska kulturen används ofta starka kontraster. Ordet 'hata' kan också översättas 'älska mindre' i förhållande till något annat. Den som älskar det här livet lever bara för stunden. Fokus blir då att samla skatter här på jorden, se Matt 6:19. Den som däremot prioriterar Guds väg, samlar skatter i himlen, se Matt 6:20. Det skapade är i sig inte ont och kroppen är Guds tempel, se 1 Kor 6:19. Jesus uppmanar oss att älska vår nästa som oss själva, men framför allt att älska Gud med hela vårt hjärta, själ, förstånd och kraft, se Mark 12:30-31. Det är bara i Guds vilja jordelivet får mening, se Apg 20:24.]

²⁶Om någon vill tjäna (gr. diakoneo) mig ska han [hela tiden] följa mig (gå med mig på den väg jag går), och där jag är kommer också min tjänare att vara. Om någon vill tjäna mig ska (kommer) Fadern ära (högakta) honom. ²⁷Nu är min själ (mina känslor, tankar) i oro (nöd, fylld med bekymmer). Ska jag säga: Fader, rädda (fräls, bevara) mig från denna stund [av prövning och vånda]? Nej, det är för just denna stund jag har kommit. ²⁸[Jag ber i stället:] Fader, förhärliga (ära, upphöj) ditt namn."

Då kom en röst från himlen: "Jag har redan förhärligat det och jag ska förhärliga det igen."
     ²⁹Folket som stod där och hörde detta sa att det var åskan. Andra sa: "Det var en ängel som talade med honom."
     ³⁰Jesus svarade: "Denna röst kom inte för min skull utan för er skull. ³¹Nu faller domen över den här världen (världens sätt, ordnade samhällssystem med föränderlig etik och moral), nu ska denna världens herraväldes furste [Satan] bli utkastad. ³²När jag har blivit upphöjd från jorden [på korset] ska jag dra alla [judar och alla andra folk] till mig." ³³Detta sa han för att ange (ge ett tydligt tecken, förutsäga) på vilket sätt han skulle dö.
     ³⁴Folket svarade honom: "Vi har hört (förstått) från läran [undervisningen i GT] att den Smorde (Messias) ska vara kvar för evigt. [Ps 89:35-37; Jes 9:7; Hes 37:25; Dan 2:44] Hur kan du säga att Människosonen måste bli upphöjd [på ett kors]? Vem är denne Människoson?"
     ³⁵Jesus sa till dem: "Bara en kort tid är ljuset bland er. Vandra medan ni har ljuset så att inte mörkret (ondska, synd) får makt över er. Den som vandrar i mörkret (har som vana och livsstil att leva i mörkret) vet inte vart han går (vart han är på väg). ³⁶Så länge ni har ljuset, tro på (lita, sträck er mot) ljuset [som är Jesus, se Joh 8:12], så att ni blir ljusets barn (ett folk som är fyllt av och karaktäriseras av ljus)." När Jesus hade sagt detta, drog han sig undan och dolde sig för dem.

Folket vågar inte tro
³⁷Trots alla de tecken (under, mirakler) han [Jesus] hade gjort inför dem trodde de inte på honom, ³⁸för att profeten Jesajas ord skulle gå i uppfyllelse:

"Herre, vem trodde på vårt budskap (rapport, predikan),
    och för vem har Herrens arm (Guds stora kraft) blivit uppenbarad?" [Jes 53:1]

³⁹Anledningen till att de inte kunde tro var, som Jesaja också sa:

⁴⁰"Han har förblindat deras ögon
    och förhärdat deras hjärtan (gjort dem okänsliga, hårda) [Gud förhärdade deras hjärtan efter att de själva redan valt att lämna Gud],
så de inte ser med sina ögon
    och förstår (tänker, reflekterar) med sitt hjärta,
och vänder om (återvänder) och blir helade av mig." [Jes 6:10]

⁴¹Detta kunde Jesaja tala (sända ut – gr. epo) därför att han såg hans [den Smordes] ära (härlighet) [i sin syn, se Jes 6:1-3] och talade (gr. laleo) om honom. [Johannes förklarar hur profeterna talade om Jesus, se Luk 24:44, och på nytt jämställer han Jesus med Gud, se Joh 1:1; 14:9.]
     ⁴²Trots allt detta fanns det bland ledarna [i Stora rådet, Sanhedrin, det högsta beslutande organet bland judarna] många som trodde (litade, lutade sig emot) honom. Men på grund av fariséerna så bekände (tillkännagav) de inte det för att inte bli utstötta från synagogan. ⁴³De värdesatte människors ära högre (älskade människors beundran och acceptans mer) än äran från Gud.

Jesu sista ord till folket
⁴⁴[Under den sista veckan undervisar Jesus på tempelområdet i Jerusalem. Detta är det sista talet till folket.]

Men Jesus ropade med hög röst:

"Den som tror på (har för vana att lita, lutar sig emot) mig,
    tror inte bara på mig utan på honom som sänt mig.
⁴⁵Den som ser (gång på gång medvetet fäster sin blick på) mig
    ser honom som sänt mig.
⁴⁶Jag har kommit som ett ljus till världen, för att ingen som tror på mig ska bli kvar i mörkret.
     ⁴⁷Om någon väljer att höra mina ord och väljer att inte tro på dem, så dömer inte jag honom. För jag har inte kommit för att döma världen [verkställa domen mot världen], utan för att frälsa (rädda, hela, befria, bevara) världen. [Jesus kommer en dag att döma världen, men den första gången han kom var det för att rädda världen, se Joh 3:17.]
     ⁴⁸Den som förkastar (kontinuerligt nonchalerar) mig och inte tar emot mina ord (inte accepterar, inte gör dem till sina egna), har redan en domare över sig. De ord jag talat (det budskap jag predikat) ska själv döma (överbevisa) honom på den sista dagen. ⁴⁹För jag har inte talat av mig själv (från egen auktoritet), utan Fadern som sänt mig har själv gett order om vad (och hur) jag ska tala. ⁵⁰Jag vet med säkerhet att hans bud är evigt liv. Så det jag väljer att tala är exakt (överensstämmer med) vad min Fader har sagt till mig."

Tillbaka upp

---