"En man planterade en vingård [som är en bild på Israel, se Jes 5:1-7]. Mannen arrenderade ut den till vinodlare (vingårdsarbetare) och reste till ett annat land under en lång tid. ¹⁰När den rätta tiden var inne [för skörd] sände (gr. apostello) han en tjänare [med auktoritet för ett uppdrag] till vinodlarna för att hämta sin del av skörden. [Detta skedde fem år efter att vingården hade planterats, se 3 Mos 19:23-25. Vinodlarna som arrenderade marken förväntades skicka en viss del av skörden till ägaren som hyra.] Men vinodlarna misshandlade (pryglade) honom svårt och skickade i väg honom tomhänt. [Vingården hade antagligen inte gett någon skörd – på samma sätt som Israel var utan frukt.] ¹¹Då skickade (gr. pempo) han en annan tjänare till dem. Även denne slog de och förnedrade och skickade i väg tomhänt. ¹²Sedan skickade (gr. pempo) han en tredje tjänare. Men även honom slog de blodig och kastade ut.
     ¹³Då sa vingårdens herre: 'Vad ska jag göra? Jo, jag ska skicka min son – min älskade. [Samma fras som Fadern använder om Sonen, se Matt 3:17]. Honom ska de väl ha respekt för.' ¹⁴Men när vinodlarna fick se honom diskuterade de med varandra (vägde argument för och emot) och sa: 'Här har vi arvtagaren, låt oss döda honom så blir arvet vårt.' ¹⁵Så de körde ut honom från vingården och dödade honom."

Han ska komma och avsätta (döma, förgöra) dem och arrendera ut vingården åt andra."
    När de [folket där på tempelområdet som lyssnade på Jesus] hörde detta sa de: "Låt aldrig detta hända!"
     ¹⁷Men han såg på dem och frågade:

"Vad betyder då det som står skrivet [i Ps 118:22-23]:
'Den sten som byggnadsarbetarna förkastade har blivit en hörnsten?' [Den första stenen i bygget och som alla andra stenar riktas efter.]
¹⁸Den som faller på den stenen blir krossad,
    men den som stenen faller på blir söndersmulad."

[Jesus knyter an till Gamla testamentets bildspråk där Messias liknas vid en sten. Bilden av en stötesten finns i Jes 8:14-15, och stenen som krossar finns i Dan 2:34-35, 44-45.]

¹⁹De skriftlärda och översteprästerna hade gärna gripit honom i den stunden (där och då), men de fruktade folket. De förstod att det var dem som han hade talat om i liknelsen.

Fråga 1 (av 3) – Fariséernas fråga om skatt
²⁰De [skriftlärda och översteprästerna, se vers 19] vaktade på Jesus [för att hitta ett tillfälle att snärja honom]. De skickade ut spioner [från två grupperingar, fariséer och herodianer, se Mark 12:13]. De skulle låtsas vara ärliga (rättfärdiga) för att få fast honom för något ord från honom, så att de kunde utlämna honom åt ståthållarens makt och myndighet. [Man vill få honom att säga något mot den romerska staten för att kunna få honom fälld i en civil rättegång. Judarna hade inte rätt att döma någon till döden; det var bara det romerska styret som kunde göra det.]
     ²¹De frågade honom: "Lärare, vi vet att du talar och undervisar rätt och inte tar någons parti utan lär ut sanningen om Guds väg.

En denar med kejsar Tiberius (regerade 14-37 e.Kr.) avbildad.

²²Är det tillåtet för oss att betala skatt till Caesar (kejsaren) eller inte?"

[Om Jesus svarade "ja" skulle det reta upp judarna som hatade den romerska ockupationen, medan ett "nej" skulle kunna leda till åtal för uppror mot romerska staten.]

²³Men han genomskådade deras list och sa till dem: ²⁴"Låt mig se ett mynt (en denar). Vems bild och överskrift har den?"
    De svarade: "Caesars." [Caesar var både namnet och titeln på den romerska kejsaren.]
     ²⁵Då sa han till dem: "Ge då Caesar vad som tillhör Caesar, och Gud vad som tillhör Gud."

[Människan är skapad till Guds avbild, se 1 Mos 1:26-27. På samma sätt som myntet var präglat av kejsaren och tillhörde honom, bär människan Guds bild i sitt innersta och tillhör honom.
    En denar var det vanligaste romerska myntet, värdet motsvarade en dagslön för en arbetare. På ena sidan fanns en bild på den dåvarande kejsaren Tiberius huvud, och längs med kanten en inskrift på latin: Tiberius Caesar Augustus – den gudomlige Augustus son. De romerska mynten ansågs vara en hädelse bland judarna och fick inte användas i templet. Texten och bilden bröt mot både det första och det andra budet – att inte ha några andra gudar och att inte göra några ingraverade bilder.]

²⁶De kunde inte fånga honom i något av hans ord inför folket. Helt förundrade (förvånade) över hans svar teg de.

Fråga 2 (av 3) – Finns det någon uppståndelse?
²⁷Sedan kom det fram några saddukéer, de [är den mest liberala religiösa gruppen] som förnekar att det finns en uppståndelse. [De trodde inte heller på något övernaturligt såsom änglar eller ett liv efter döden, se Apg 23:8.] ²⁸De sa:

"Lärare, Mose har gett oss föreskriften att
om någon dör barnlös ska hans [yngre ogifte] bror gifta sig med änkan
    och skaffa efterkommande åt brodern.

[En korrekt sammanfattning av 5 Mos 25:5-10, som garanterar en barnlös änka försörjning i ett samhälle där hon annars skulle tvingats ut i tiggeri. Seden bevarar också den avlidne mannens namn. Dessa äktenskap kallas leviratäktenskap, från det hebreiska ordet levir, som betyder svåger. Seden fanns redan innan Mose fick Guds bud och instruktioner på Sinai berg, se 1 Mos 38:8; Rut 4:1-12.]

²⁹Nu fanns där sju bröder. Den förste tog sig en hustru men dog barnlös. ³⁰Den andre [yngre brodern] ³¹och den tredje gifte sig med henne, och så gjorde alla sju, men de dog utan att få några barn. ³²Till sist dog också kvinnan. ³³Vid uppståndelsen, vems hustru blir hon? De har ju alla varit gifta med henne."

[Saddukéerna ville visa på orimligheten med en uppståndelse med hjälp av detta exempel som de troligtvis använt som argument i tidigare diskussioner med fariséerna. Exemplet kan komma från en berättelse från apokryferna, Tobit 3:7-15, där just en kvinna gift sig med sju män utan att ha fått barn. De antog att den uppståndna kroppen skulle vara som den nuvarande mänskliga kroppen, se även Paulus resonemang i samma ämne i 1 Kor 15:12-58.]

³⁴Jesus svarade dem:

"Den här världens människor (söner av den här tidsåldern) gifter sig och blir bortgifta. ³⁵Men de som [av Gud] anses värdiga att få del av den nya tidsåldern [Guds rike som ska komma, se Luk 11:2] och uppståndelsen från de döda, de varken gifter sig eller blir bortgifta. ³⁶De kan inte längre dö, för de är [odödliga] som änglarna och är Guds barn, eftersom de är uppståndelsens barn. [Äktenskapets funktion för gemenskap och för att befolka jorden är då över, se 1 Mos 2:18-25.]
     ³⁷Att de döda uppstår har Mose helt klart visat (han har uppenbarat något som är dolt) i berättelsen om törnbusken [2 Mos 3:6]. Här kallar Mose Herren för Abrahams Gud och Isaks Gud och Jakobs Gud [trots att de inte levde här på jorden då Mose sa detta]. ³⁸Gud är inte en Gud för de döda utan för de levande, för honom lever alla."

[Saddukéerna hade använt Mose lag, 5 Mos 25:5, som argument för att det inte fanns någon uppståndelse, men nu använder Jesus Moses egna ord i berättelsen om den brinnande törnbusken för att bevisa motsatsen.]

³⁹Då svarade några av de skriftlärda: "Lärare, bra talat."

⁴⁰[Ännu en fråga om vilket som är det största budet kommer från en skriftlärd. Frågan och Jesu svar finns med både i Matt 22:34-40 och Mark 12:28-34. Anledningen att Lukas inte tar med den kan vara att han redan har med en liknande berättelse i Luk 10:25-28.]

Efter detta vågade de inte ställa någon mer fråga till honom.

Fråga 3 (av 3) – Vad anser ni om Messias?
⁴¹Jesus frågade dem: "Hur kan man säga att den Smorde (Messias) är Davids son? ⁴²David själv säger ju [inspirerad av den helige Ande] i Psaltaren (psalmernas bok):

'Herren [Jahveh – Gud Fadern] sa till min herre [Adonai – Guds Son, Messias]:
    Sätt dig på min högra sida,
⁴³tills jag har lagt dina fiender under dina fötter.'

[Citat från Ps 110:1 som är en kröningspsalm, komponerad för att användas då en ny kung bestiger tronen. Den är messiansk och beskriver hur Gud Fadern kröner Jesus. Hebreiskan använder två olika ord för Herre, först Jahveh och sedan Adonai.]

⁴⁴David kallar honom alltså herre, hur kan han då vara Davids son?"

Jesus varnar för de skriftlärda
⁴⁵Medan allt folket lyssnade sa han till sina lärjungar: ⁴⁶"Akta er (var ständigt på vakt) för de skriftlärda. [De flesta skriftlärda var fariséer.] De älskar att gå omkring i långa mantlar och bli hälsade med respekt på torget och sitta på de bästa platserna i synagogan [där de kunde blicka ut över församlingen, dessa platser var reserverade för lärare] och ha de främsta platserna [honnörsplatserna närmast värden] på gästabuden [där man låg till bords]. ⁴⁷De slukar (rånar, förgör) änkornas egendom (hus) [förleder och exploaterar änkor, som var de mest utsatta i samhället] och ber sedan långa böner för syns skull (för att täcka över och dölja sina fula intentioner). De ska få en hårdare dom."

Änkans offergåva
¹Jesus lyfte blicken och såg hur de rika lade ner sina gåvor i tempelkistan [i kvinnornas del av templet, där det fanns tretton trumpetformade behållare, alla för olika välgörande ändamål]. ²Han såg också hur en fattig änka lade ner två små kopparmynt. [Det judiska kopparmyntet "lepta" var den minsta valören som användes i den östra delen av Romarriket. Värdet var 1/128 av en denar, som var en arbetares dagslön. Två "lepta" motsvarade en "quadrans" som var den lägsta myntvalören i den västra delen av Romarriket.]
     ³Då sa han: "Jag säger er sanningen: Den här fattiga änkan gav mer än alla de andra. ⁴De gav alla av sitt överflöd i offerkistan, men hon gav i sin fattigdom allt hon hade att leva på."

JESUS TALAR OM FRAMTIDEN

Templet ska förstöras

Under utgrävningarna sommaren 2023 i Ofel (just söder om tempelberget) hittades denna utsmyckade sten från Herodes tid. Den har suttit i en dörrpost eller i ett mindre rum i den södra delen av tempelområdet. Hantverket och storleken av stenen visar hur påkostade och magnifika byggnaderna var.

⁵Några [av lärjungarna, se Matt 24:1] samtalade om hur templet var utsmyckat med storslagna stenblock och tempelgåvor. [Under hela lärjungarnas livstid hade man byggt och expanderat templet, se Joh 2:20. Herodes den stores utbyggnad var magnifik och många hade gett gåvor som ornament, utsmyckningar, guld- och bronsdörrar osv.]
    Då sa Jesus: ⁶"Det ska komma dagar då allt detta som ni ser och begrundar här ska rivas ner, ingen sten ska vara kvar på sin plats." [Jesus förutsäger templets förstörelse 70 e.Kr.]

Lärjungarnas frågor
⁷[Jesus går till Olivberget som ligger en och en halv kilometer öster om Jerusalem. Därifrån kunde man se ut över hela Jerusalem och templet som de nyss lämnat, se Mark 13:3.]

Då frågade de [Petrus, Jakob, Johannes och Andreas, se Mark 13:3] honom:

1. "Lärare, när ska allt detta [plural] ske?
2. Vad blir tecknet (gr. semeion – något synligt och uppenbart) för allt detta [plural]?"
   [Pluralformen indikerar att man inte bara frågar efter tecknen på Jerusalems förstörelse.]

Tecken för tidens slut

Vy över Jerusalem från Olivberget.

⁸Han svarade: "Var ständigt på vakt (var försiktiga)
    så att ingen förleder er.

[Falska messiasgestalter:]
Många ska komma i mitt namn och säga:
    'Det är jag [som är Messias]', och 'Tiden är nära.'
Följ dem inte!

⁹[Krig och politisk oro:]
När ni hör om krig och oroligheter (politiska revolutioner, upplopp, kaos),
    så bli inte skräckslagna (huka er inte ned av rädsla).
Detta måste ske först,
    men slutet kommer inte omedelbart efter detta."

¹⁰Sedan sa han till dem:
"Folkslag (etniska grupper) ska resa sig mot andra folkslag,
    och rike mot rike.

¹¹[Tecken i naturen:]
Det ska bli stora jordbävningar, på olika platser, och hungersnöd (matkris; skördar som slår fel) [plural] och epidemier (farsoter, plågor).

[Frasen 'olika platser' beskriver antagligen att alla dessa tre typer av naturkatastrofer är världsvida. Samma ord epidemier översätts till plågor i Apg 24:5.]

[Stora tecken:]
Det ska bli fruktansvärda händelser [skräckinjagande syner, terror – enda gången gr. phobetron används i NT] och stora tecken från himlen.

¹²[Förföljelse:]
Men innan allt detta händer ska man gripa och förfölja er. Man ska utlämna er åt synagogor och fängelser och ställa er inför kungar och ståthållare för mitt namns skull. ¹³Detta blir ett tillfälle för er att vittna. ¹⁴Bestäm er på förhand (ha det klart i era hjärtan) att inte förbereda försvarstal. ¹⁵Jag ska ge er många visa ord (förmågan att tala vist) så att ingen av era fiender ska kunna stå emot eller säga emot. ¹⁶Ni ska bli förrådda till och med av föräldrar, syskon, släktingar och vänner, och några av er ska man döda. ¹⁷Ni ska bli hatade (föraktade) av alla [människor från alla kategorier och samhällsklasser; även från nära relationer] för mitt namns skull. [Det grekiska ordet för alla pas, beskriver 'alla sorter och olika typer'.] ¹⁸Men inte ett hår på era huvuden ska gå förlorat. ¹⁹Genom uthållighet (ståndaktighet) [en karaktär som står fast i prövningar] ska ni rädda era liv (vinna era själar)."

Jerusalems förstörelse
²⁰"När ni ser Jerusalem omringas av arméer (som slår läger), då vet ni att dess ödeläggelse är nära. ²¹Då måste de som är i Judéen fly till bergen, och de som är inne i staden måste lämna den, och de som är ute på landet får inte gå in i staden. ²²Det är straffets tid, då allt som är skrivet ska gå i uppfyllelse.
     ²³Ve [uttryck för intensiv förtvivlan över] dem som väntar barn eller ammar under de dagarna, för landet ska drabbas av stor nöd och vredesdomen ska komma över detta folk. ²⁴De ska falla för svärdsegg och föras bort som fångar till alla hednafolk, och Jerusalem ska trampas av hedningar (icke-judar) tills hedningarnas tider är fullbordade."

[Paulus skriver också om att judarnas straff är begränsat i Rom 11:25. Jerusalems förstörelse 70 e.Kr. är i sig ett tecken. Sedan följer en period då hednafolk ska ha Jerusalem i sin besittning. Men det kommer en tid då det judiska folket kommer att vara tillbaka i sitt land och ha en central roll i Guds profetiska plan.]

Jesus kommer tillbaka
²⁵[Jesus fortsätter att svara på lärjungarnas fråga om vilka tecken som ska visa sig innan hans andra ankomst, se Luk 21:7.]

"Sedan ska märkliga tecken visa sig i solen, månen och stjärnorna. På jorden ska hednafolken gripas av ångest (förtvivlan, hopplöshet, vara helt styrda av rädsla), och stå rådlösa (förvirrade) inför havets och vågornas rytande. ²⁶Människor ska tappa andan av skräck (oro) över vad som ska drabba världen, för himlens makter ska skakas [Jes 34:4]. ²⁷Sedan ska man få se Människosonen komma i ett moln [Dan 7:13], med stor makt och härlighet.
     ²⁸När detta börjar hända, räta på er och lyft upp era huvuden [från er nedböjda förtryckta position], för er befrielse (återlösning) är nära."

Fikonträdet – en bild av nationen Israel
²⁹Jesus berättade sedan en liknelse för dem [lärjungarna]: "Titta på fikonträdet och alla andra träd. ³⁰När bladen börjar knoppas, så ser ni det och förstår att nu är sommaren nära. ³¹På samma sätt kan ni veta (klart och tydligt se) att Guds kungarike är nära när ni ser detta börja hända. [När tecken visar sig i skyn och havet dånar, när ångest, förvirring och rädsla tilltar hos människorna, se vers 25-26.]
     ³²Sannerligen (Amen), säger jag er: Denna generation (släkte) ska inte gå under (byta skepnad, förändras) innan allt detta sker. ³³Himmel och jord ska gå under, men mina ord ska aldrig förgås (byta skepnad, förändras)."

[Denna generation kan syfta på detta onda människosläkte, eller den generation som händelserna som beskrivs i vers 25-27 och får se människosonen komma. Templets förstörelse 70 e.Kr. (ca 40 år senare efter att Jesus uttalade dessa ord, se vers 20) var en del av denna uppfyllelse, den generationen människor som hörde Jesus säga dessa ord, fick också vara med och se templet förstöras. Det går också att se texten så att denna generation syftar på det judiska folket, att de inte ska förgås.]

Var redo
³⁴"Var på er vakt (var vaksamma, håll er vakna, undersök gång på gång er själva) så inte era hjärtan tyngs ner av:
    omåttlighet (överkonsumtion som leder till dåsighet) [en medicinsk term för huvudvärk och illamående orsakad av för stort mat- eller alkoholintag],
    och dryckenskap (fylleri, missbruk av droger),
    och vardagslivets bekymmer (oro, att vara splittrad och dras åt olika håll),
annars överraskar den dagen [då Jesus kommer tillbaka] er, ³⁵för som en snara ska den komma över alla som bor på jorden.
     ³⁶Håll er vakna, och var alltid på er vakt. Var ständigt i bön (i alla situationer), så att ni har kraft att fly undan allt detta som måste hända, och kunna (vara värdiga att) stå inför Människosonen."

³⁷På dagarna undervisade Jesus i tempelområdet, men på kvällarna gick han till det berg som kallas Olivberget och stannade där över natten. ³⁸Tidigt på morgonen kom allt folket till honom i templet för att lyssna på honom.

Tillbaka upp

---