Hem

Bibeln på ett år

Nästa dag

Parallell - torsdag 9/4

1 Sam 9-12

1 Sam 9-12

Samuel smörjer Saul som kung
1Nu fanns en man i Benjamin vars namn var Kish, son till Aviel, son till Tseror, son till Bechorat, son till Afiach son till en benjaminit, en tapper (ärbar, stark) man. 2Han hade en son som hette Saul (hebr. Shaol) – ung (utvald – hebr. bachor) och ståtlig (stilig – hebr. tóv), bland Israels söner fanns ingen ståtligare (vackrare – hebr. tóv) än han – från skuldran uppåt var han högre än någon i hela folket. [Han var huvudet högre än alla andra.]

[Namnet Shaol har betydelsen "efterfrågad", han var en efterlängtad och i bön efterfrågad pojke till Kish och hans fru. Ordet "ung" används ofta för en ogift ung man (Jes 62:5). Substantivet kommer från verbroten att granska och att välja, så frasen bachor v´tov kan också ha betydelsen "utvald och god/vacker". Saul är i 35-årsåldern och gift när han blir kung. Hans son, Jonatan, är befälhavare i det första kriget (och måste vara omkring 17-20 år då, se 1 Sam 13:2). GT anger inte hur länge Saul regerar, men Paulus skriver 40 år (Apg 13:21). Det kan vara en symbolisk tid, men hans efterträdare David och Salomo regerade vardera 40 år (2 Sam 5:4-5; 1 Kung 11:42). I så fall är Saul omkring 75 år när han strider mot filisteerna vid Gilboa (1 Sam 31:1-4). Se även 1 Sam 13:1.]

3Nu hade Kish, Sauls fars, åsnor kommit bort och Kish sa till Saul, sin son: "Ta nu en av dina tjänare med dig och stå upp och gå och leta efter åsnorna." 4Och han gick [nordväst] genom Efraims bergsbygd och passerade genom Shalishas område [Baal-Shalishah] men fann dem inte. Sedan passerade han genom Shaalims område [´rävarnas´ område] men där var de inte, och han passerade genom benjaminiternas område men fann dem inte.
     5När de kom till Tsofs land [i närheten av Ramah] sa Saul till sin tjänare som var med honom: "Kom och låt oss återvända så att inte min far slutar bry sig om åsnorna och oroar sig för oss istället."

[Saul bodde i Giva, drygt en mil norr om Jerusalem (1 Sam 11:4). Efraims bergslandskap låg drygt två mil nordväst om hans hem. Även om Shalisha och Shaalim är otydliga, identifierar de flesta dem med Baal-Shalisha respektive Shaalbim, som ligger vid de nordvästra och sydvästra ändarna av efraimiternas bergsland. Bara att gå runt detta område skulle innebära en vandring på 10 mil, ett stort område att täcka under denna tredagars sökning (se vers 20). Regionen Tsof antas i allmänhet (baserat på 1 Sam 1:1) vara regionen för Samuels hemstad i Efraims bergslandskap.]

6Men han sa till honom: "Se nu (jag ber dig), där i staden [troligtvis Rama] finns en gudsman, och han är en man som hålls i ära, allt som han talar sker verkligen, låt oss nu gå dit, kanske kan han berätta för oss om vår resa, vart vi ska gå."
     7Då sa Saul till sin tjänare: "Se, om vi går, vad ska vi då ta med oss till mannen? Brödet är torrt i våra väskor och det är inte en gåva att ge till en gudsman, vad har vi?"
     8Och tjänaren svarade Saul och sa: "Se, jag har en fjärdedels shekel av [2,9 gram] silver [en veckas lön för en arbetare] i min hand som jag ska ge gudsmannen för att berätta om vår väg." 9Tidigare i Israel när en man gick för att fråga Gud (Elohim) då sa han: "Kom och låt oss gå till siaren." För den som nu kallas profet kallades tidigare en siare.
     10Sedan sa Saul till sin tjänare: "Väl talat (bra förslag). Kom, låt oss gå." Så de gick till staden där gudsmannen var. [Troligtvis Ramah en dryg mil norr om Jerusalem där Samuel brukade vara, se 1 Sam 7:17.]
     11När de gick upp till staden [Ramah] fann de unga jungfrur som gick ut för att dra upp vatten och sa till dem: "Är siaren här?"
     12Och de svarade dem och sa: "Det är han, se han är framför er, skynda er nu, för han kom till staden idag, för folket har idag offrat på en hög plats. 13Så snart ni kommer in i staden hittar ni honom rakt fram, innan han går upp på höjden för att äta, för folket vill inte äta förrän han kommer, eftersom han brukar välsigna offret och efteråt äter de som är bjudna. Gå därför upp nu, för just nu kan ni finna honom."
     14Och de gick upp till staden och när de kom in i staden [Ramah], se, då kom Samuel ut mot dem för att gå upp på den höga platsen.
     15Och Herren (Jahveh) hade visat för Samuel en dag innan han kom och sagt: 16"I morgon vid denna tid ska jag sända dig en man från Benjamins land, och du ska smörja honom till furste över mitt folk Israel, och han ska rädda folket från filistéernas hand, för jag har sett till mitt folk eftersom deras rop har kommit till mig."
     17Och när Samuel såg Saul talade Herren (Jahveh) till honom: "Se mannen som jag talade med dig om. Denne ska ha auktoritet över mitt folk."
     18Sedan kom Saul nära Samuel i porten och sa: "Berätta för mig, jag ber dig, var finns siarens hus."
     19Och Samuel svarade Saul och sa: "Jag är siaren, gå upp före mig till den höga platsen, för du ska äta med mig idag och i morgon ska jag låta dig gå och jag ska tala om för dig allt du har på ditt hjärta. 20Och vad angår dina åsnor som försvann för tre dagar sedan, så tänk inte på dem för de är återfunna. Och till vem står hela Israels önskan? Är det inte till dig och till hela din fars hus?"
     21Och Saul svarade och sa: "Är jag inte en benjaminit, från den minsta av Israels stammar? Och min familj den minsta av familjerna i Benjamins stam? Varför talar du då till mig på detta sätt?"
     22Och Samuel tog Saul och hans tjänare och förde in dem i salen och lät dem sitta på honnörsplatsen bland dem som var bjudna, vilket var omkring 30 personer. 23Och Samuel sa till kocken: "Bär fram portionen som jag gav till dig, om vilken jag sa till dig: Sätt den hos dig."
     24Och kocken tog upp låret och det som var på det och satte det framför Saul. Och [Samuel] sa: "Se vad som har blivit sparat, sätt det framför dig och ät, för det har sparats till dig för den bestämda tiden och jag säger: Jag har bjudit in folket." Så Saul åt med Samuel den dagen.
     25Och när de kom ner från den höga platsen till staden, talade han med Saul på hustaket. [På den här tiden byggde man husen med platta tak och hade platsen som ett extra rum.] 26Och de steg upp tidigt och det hände i gryningen att Samuel kallade på Saul på taket och sa: "Upp, så att jag kan sända iväg dig." Och Saul steg upp och de gick båda två, han och Samuel, utomhus. 27När de gick ner mot utkanten av staden [antika städer låg alltid på en höjd, så utkanten av staden syftar troligtvis på porten i muren] sa Samuel till Saul: "Be din tjänare att gå vidare före oss." Och han gick vidare [ut ur staden]. "Men stanna du en tid så att jag kan låta dig höra Guds (Elohims) ord." [Samuel hade ett budskap från Herren till Saul som han ville dela enskilt med honom.]

1Sedan tog Samuel oljehornet och hällde det över hans huvud och kysste honom och sa [vers 1b-8 är Samuels längsta nedtecknade tal till en person, 147 hebreiska ord]:

"Är det inte Herren (Jahveh) som har smort dig till att bli furste över hans arv? 2När du har lämnat mig idag ska du finna två män vid Rakels grav på gränsen till Benjamin vid Tseltsach, och de ska säga till dig: 'Åsnorna som du gick för att leta efter är upphittade, och din far har slutat bekymra sig för åsnorna och är orolig för dig och säger vad ska jag göra för min son?'
     3Sedan ska du gå vidare därifrån och du ska komma till Tavors terebint, och där ska tre män möta dig som går upp till Gud (Elohim) i Betel. En har med sig 3 killingar och en annan bär på 3 brödkakor och en annan bär en kanna vin. 4Och de ska hälsa dig och ge dig 2 brödkakor som du ska ta emot från deras hand.
     5Därefter ska du komma till Guds (Elohims) Giva ("Guds kulle" – hebr. Giva haElohim) där filistéernas här är [1 Sam 13:3] och det ska ske när du har kommit dit till staden att du ska möta en grupp profeter som kommer ner från den höga platsen med en psaltare, en tamburin och en flöjt och en kinnor-harpa (kithara – hebr. kinnor) framför sig, och de ska profetera. 6Och Herrens (Jahvehs) Ande ska komma mäktigt över dig och du ska profetera med dem, och du ska förvandlas till en annan man. 7Och låt det ske när dessa tecken kommer till dig, att du gör vad du finner för handen, för Gud (Elohim) är med dig.
     8Och du ska gå ner före mig till Gilgal, och se, jag ska komma ner till dig för att offra brännoffer och offra offer och shalomoffer (gemenskapsoffer), 7 dagar ska du vänta tills jag kommer till dig och talar om för dig vad du ska göra."

Saul blir kung
9Och det blev så att när han [Saul] vände sin skuldra (hebr. shechem) för att gå iväg från Samuel, förvandlade (omstörtade) Gud (Elohim) honom och gav honom ett annat hjärta, och alla dessa tecken skedde samma dag. [Ordet skuldra (hebr. shechem) används här och i 1 Sam 9:2; 10:23. Saul blir förvandlad i sitt inre, dock är det inte permanent, se 1 Sam 16:14.] 10Och när de kom dit till Giva, se, en grupp profeter mötte honom och Guds (Elohims) Ande kom över honom och han profeterade bland dem. 11Och det skedde när alla som kände honom sedan tidigare såg det, se, han profeterade med profeterna, då sa folket till varandra: "Vad är detta som kommer till Kishs son? Är Saul bland profeterna?"
     12Och en man på samma plats svarade och sa: "Och vem är deras far?" Därför blev det ett talesätt: "Är Saul också bland profeterna?" 13Och när han slutat att profetera kom han till den höga platsen.
     14Och Sauls farbror sa till honom och till hans tjänare: "Vart gick ni?" Och han sa: "Till att söka efter åsnorna, och när vi såg att de inte var funna kom vi till Samuel."
     15 Och Sauls farbror sa: "Berätta för mig, jag ber dig, vad Samuel sa till dig."
     16Och Saul sa till sin farbror: "Han berättade rakt ut att åsnorna var upphittade." Men angående det Samuel talat om kungariket berättade han inget för honom.
     17Och Samuel kallade samman folket till Mitspah [strax norr om Jerusalem där Samuel tidigare samlat folket, se 1 Sam 6:5].

[Flera städer delar detta namn som betyder "vakttorn" och används för olika platser som fungerade som militärposter. Denna mitspah har identifierats med Tell en-Nasbeh som var 8 hektar stad som bevakade huvudvägen från norr till söder mellan judeiska bergen och Efraims bergstrakt.]

18Och han sa till Israels söner: "Så säger Herren (Jahveh), Israels Gud (Elohim): Jag förde upp Israel ur Egypten och jag befriade er ut ur egyptiernas hand och ut ur handen på alla kungariken som förtryckte er. 19Men ni har idag förkastat er Gud (Elohim) som själv frälste er ut ur alla olyckor och era trångmål (ångest), och ni har sagt till honom: Sätt en kung över oss. Visa nu därför upp er själva inför Herrens (Jahvehs) ansikte efter era stammar och era tusenden."
     20Så Samuel förde alla Israels stammar nära och Benjamins stam träffades [lotten föll på den stammen]. [Troligtvis används lottkastning, se Jos 7:16-17; 14:2.] 21Och han förde Benjamins stam nära efter deras familjer, och Matris familj träffades [lotten föll på den familjen], och Saul, Kishs son träffades [lotten föll på honom], men när de sökte honom kunde de inte hitta honom. 22Därför frågade de Herren (Jahveh) vidare: "Har mannen ännu kommit hit?" Och Herren (Jahveh) svarade: "Se, han har gömt sig bland redskapen (bagaget)."
     23Och de sprang och hittade honom där. Och när han stod bland folket var han högre än någon av folket, från hans skuldror och uppåt. 24Och Samuel sa till hela folket: "Ser ni honom som Herren (Jahveh) har valt, att där är ingen som han bland allt folket?"
    Och hela folket ropade och sa: "Länge leve kungen."
     25Sedan talade Samuel om påbuden (de bindande juridiska besluten) om kungen för folket, och skrev det i en bok och lade den inför Herrens (Jahvehs) ansikte. Och Samuel sände iväg hela folket, var man till sitt hus.
     26Och Saul gick också till sitt hus i [sin hemstad] Giva, och med honom gick de tappra männen (stridsmän – män i sina bästa år – fulla av egen styrka och kraft), vars hjärtan Gud (Elohim) hade berört. 27Men några män sa: "Hur ska denne man rädda (frälsa) oss?" Och de föraktade honom och gav honom ingen gåva. Men han behöll sitt lugn (ignorerade dem).

Saul räddar staden Jabes
1Sedan kom ammoniten Nachash upp och slog läger mot Javesh-Gilead [troligtvis Tell Maqlub längs med Javisfloden]. Då sa alla män i Javesh till Nachash: "Skär ett förbund med oss och vi ska tjäna dig." [Ammoniterna hade stridit mot israeliterna över området öster om Jordanfloden under en lång tid, se Dom 11:33.]
     2Och ammoniten Nachash sa till dem: "På detta villkor ska jag skära ett förbund med er, att allas högra öga sticks ut, och jag ska lägga det som en förebråelse över hela Israel." [Att stympa fiender var vanligt bland hednafolken, se Dom 16:21; 2 Kung 25:7. Folket skulle kunna se tillräckligt mycket för att kunna fungera som arbetskraft, men vara oförmögna att bli skickliga stridsmän och kunna göra uppror.]
     3Och Javeshs äldste sa till honom: "Ge oss sju dagars betänketid så att vi kan sända budbärare till alla Israels gränser, och sedan om ingen kommer och hjälper oss, ska vi komma ut till dig."
     4Sedan kom budbärarna till Sauls [stad] Giva och talade dessa ord i folkets öron, och hela folket lyfte upp sina röster och grät. 5Och se, Saul kom från fältet bakom sina oxar och Saul sa: "Varför gråter folket?" Och de återgav för honom vad mannen från Javesh sagt.
     6Och Guds (Elohims) Ande kom över Saul när han hörde dessa ord, och hans vrede upptändes mycket. 7Och han tog ett ok av oxen och bröt det i delar och sände dem genom hela Israel i budbärares händer och sa: "Vemhelst som inte kommer efter Saul och efter Samuel, så ska det göras med hans oxe." Och fruktan för Herren (Jahveh) föll över folket och de drog ut som en man. 8Och han räknade dem i Bezek och Israels söner var 300 000 och Juda män 30 000.
     9Och de sa till budbärarna som kom: "Så ska ni säga till männen i Javesh-Gilead: I morgon vid den tiden då solen är het [på eftermiddagen omkring tre-tiden] ska ni få hjälp." Och budbärarna kom och berättade för männen i Javesh och de var glada. [Mellan Bezek och Javesh-Gilead är det 21 km.] 10Männen i Javesh sa: "I morgon kommer vi ut till er och ni ska göra med oss allt som är gott i era ögon."
     11Nästa dag fördelade Saul folket i tre grupper, och de trängde in i lägret vid morgonväkten [den sista av de tre nattväkterna – från klockan två till sex på morgonen] och slog ammoniterna ända till då det var som hetast på dagen [eftermiddagen]. De som undkom var så skingrade att inte två av dem kom undan tillsammans. [Amoréerna måste till en början gjort visst motstånd, striden pågår omkring 12 timmar.]

12Och folket sa till Samuel: "Vem är han som sa: Ska Saul regera över oss? För fram männen så att vi kan döda dem."
     13Men Saul sa: "Ingen man ska dödas idag, för idag har Herren (Jahveh) gett befrielse i Israel."
     14Sedan sa Samuel till folket: "Kom och låt oss gå upp till Gilgal och förnya kungariket där." 15Och hela folket gick till Gilgal och där gjorde de Saul till kung inför Herrens (Jahvehs) ansikte i Gilgal. Sedan offrade de shalomoffer (gemenskapsoffer) inför Herrens (Jahvehs) ansikte, och Saul och alla Israels män var mycket glada.

Samuels avskedstal
1Och Samuel sa till hela Israel: "Se, jag har lyssnat till er röst i allt som ni har sagt till mig, och jag har satt över er en kung. 2Och nu, se, kungen går framför er och jag är gammal och gråhårig, och se, mina söner är med er, och jag har vandrat framför er från min ungdom till idag. 3Här är jag, vittna mot mig inför Herren (Jahveh) och inför hans smorde [kung Saul, se 1 Sam 10:1].
    Vems oxe har jag tagit?
    Eller vem har jag bedragit?
    Eller vem har jag förtryckt?
    Eller av vems hand har jag tagit en muta för att förblinda mina ögon med det?
Då ska jag återgälda er."
     4De svarade: "Du har inte bedragit oss, inte förtryckt oss, inte heller har du tagit något ur någon mans hand."
     5Då sa han [Samuel] till dem: "Herren (Jahveh) är vittne mot er och hans smorde är vittne denna dag, att ni inte har funnit något i min hand."
    De svarade: "Han är vittne."

6Samuel sa då till folket:
"Det är Herren (Jahveh) som har valt (ordagrant gjort) Mose och Aron, och som fört era fäder upp ur Egyptens land. 7Var nu därför stilla, så att jag kan gå till rätta med er inför Herrens (Jahvehs) ansikte vad gäller alla Herrens (Jahvehs) rättfärdiga gärningar som han har gjort mot er och mot era fäder.
     8När Jakob kommit till Egypten [2 Mos 12:31-37, 51] då ropade era fäder till Herren (Jahveh) och Herren (Jahveh) sände Mose och Aron som förde ut era fäder från Egypten, och de lät er bo på denna plats.
     9Men de glömde bort Herren (Jahveh), sin Gud (Elohim), och han gav dem i Siseras hand, härföraren över Chatsor [i norra Galileen, se Dom 4:1-2], och i filistéernas hand [Dom 13:1] och i kungen i Moabs hand [öster om Döda havet, se Dom 3:12] och de stred mot dem. 10Och de ropade till Herren (Jahveh) och sa: 'Vi har syndat eftersom vi har övergivit Herren (Jahveh) och har tjänat baalerna och aserorna [pålar för avgudadyrkan]. Men befria oss nu ur vår fiendes hand och vi ska tjäna dig.' 11Då sände Herren (Jahveh) Jerubaal [Gideon, se Dom 6:11] och Bedan [troligtvis annat namn på Barak, se Dom 4:6] och Jefta [Dom 11] och Samuel [han nämner sig själv som den siste domaren, några grekiska manuskript av Septuaginta och den syriska översättningen skriver Simson, se Dom 13-16] och befriade er ur era fienders hand på alla sidor, och ni bodde i trygghet.
     12Och när ni såg att Nachash, Ammons söners kung kom emot er [1 Sam 11], sa ni till mig: 'En kung ska regera över oss', trots att Herren er Gud (Jahveh Elohim) är er kung. 13Och nu, se kungen som ni har valt [Saul] och som ni har bett om; och se Herren (Jahveh) har satt en kung över er.
14Om ni vördar (fruktar – hebr. jare) Herren (Jahveh)
och tjänar (arbetar för – hebr. avad) honom
och lyssnar (lyder – hebr. shama) till hans röst
och inte gör uppror mot Herrens (Jahvehs) befallningar (mun),
och om både ni och kungen som regerar över er blir Herren er Guds (Jahveh Elohims) efterföljare ... [Meningen avslutas inte, här lämnas en paus för läsaren att tänka på vad som händer om man väljer att följa Gud.]

15Men om ni inte lyssnar till Herrens (Jahvehs) röst utan gör uppror mot Herrens (Jahvehs) befallningar, då ska Herrens (Jahvehs) hand vara emot er och mot era fäder.

16Var därför nu stilla och se denna stora sak som Herren (Jahveh) ska göra framför era ögon. 17Är det inte veteskörd idag [maj/juni – tiden för att bärga korn och vete]? Jag ska ropa till Herren (Jahveh) att han ska sända åska och regn och ni ska veta (personligen få erfara) och se att er ondska är stor, som ni har gjort i Herrens (Jahvehs) ögon, genom att be om en kung [och inte velat ha mig som kung]."
18Sedan ropade Samuel till Herren (Jahveh), och samma dag sände Herren (Jahveh) åska och regn, och hela folket blev mycket rädda (greps av stor fruktan; bävade stort) inför Herren (Jahveh) och Samuel.

[Normalt sett faller det aldrig någon nederbörd i Israel under skördeperioden, därför är detta något mycket anmärkningsvärt. Skyfallet förstörde troligtvis också årets spannmålsskörd, se Ords 26:1.]

19Och hela folket sa till Samuel: "Be för dina tjänare till Herren din Gud (Jahveh Elohim) att vi inte dör, för vi har lagt denna ondska till våra synder, att be om en kung." [Här säger folket inte "vår Gud" utan "din Gud" och gör alltså skillnad mellan sig själva och Samuel.]
     20Och Samuel sa till folket: "Frukta inte, ni har verkligen gjort all denna ondska, men vänd er inte bort från att följa Herren (Jahveh) och tjäna Herren (Jahveh) med hela ert hjärta, 21och vänd er inte bort, för då går ni efter tomheten (fåfängliga ting – hebr. ha-toho) [avgudar, se Jes 41:29; 1 Kor 8:4] som inte kan ge vinning eller befria, för de är tomhet (ingenting – hebr. tóho). 22För sitt stora namns skull ska Herren (Jahveh) inte överge sitt folk, eftersom det har behagat Herren (Jahveh) att göra er till ett folk åt sig själv. 23Även för mig, vare det fjärran från mig att jag skulle synda mot Herren (Jahveh) genom att sluta be för er, men jag ska undervisa er i den goda och den rätta vägen. 24Endast vörda (frukta) Herren (Jahveh) och tjäna honom i sanning med hela ert hjärta, och begrunda hur stora ting han har gjort för er. 25Men om ni fortfarande gör det onda, ska ni bli bortsvepta, både ni och er kung."






Igår

Planer

Stäng  


Parallell