Detta är den tionde av de femton pilgrimspsalmerna – "de stigande sångerna" (Ps 120-134). Dessa psalmer sjöngs under vandringen upp till de tre stora högtiderna som varje år firades i Jerusalem.

Författare: Okänd

Struktur:
1. Tidigare lidande, vers 1-3
2. Gudomligt ingripande, vers 4
3. Ord om dom, vers 5-8

En pilgrimssång (en vallfartsång; "en sång från/för dem som vandrar upp"). [Oavsett varifrån man kommer så går man alltid upp till Jerusalem.]

Hur ofta (mycket, många gånger) var de inte fientliga mot mig, ända från min ungdom,
    låt Israel nu säga:
²Hur ofta (mycket, många gånger) var de inte fientliga mot mig, ända från min ungdom,
    men de har inte övervunnit mig. [Vistelsen i Egypten var Israels ungdom, se Hos 11:1.]

³Plöjare har plöjt min rygg,
    de gjorde sina plogfåror långa. [Förlängde lidandet, även profetiskt om Jesus, vars rygg blev slagen.]
⁴Herren (Jahveh) är rättfärdig,
    han har huggit av de ondas band (rep). [Ordet används om de remmar på plogens ok som fästes vid oxens hals, se Job 39:10.]

⁵Må alla som hatar Sion [tempelberget i Jerusalem]
    drivas tillbaka i skam (vanära).
⁶Låt dem bli som gräs på taken [Jes 37:27]
    som vissnar bort innan det [ens] kan ryckas bort,
⁷en skördeman kan inte fylla sin hand med det,
    inte heller kan den som binder ihop kärvarna fylla sin kärve.
⁸Ingen som går förbi ska säga [kunna ge en välsignelse under skördetiden]:
    "Herrens (Jahvehs) välsignelse över er!
    Vi välsignar dig i Herrens (Jahvehs) namn."

[Ett exempel är Boaz som hälsar skördearbetarna som sedan svarar, se Rut 2:4.]