Helbibel - måndag 14/9
Jes 15:1-18:7, Ps 58:1-12, Ords 23:12, Gal 1:1-24
Jes 15:1-18:7
Guds budskap till Moab1[Moab var Israels och Judas grannland öster om Jordanfloden. Många av de nordliga moabitiska städerna i detta kapitel tillhörde en gång i tiden Israel. Bland dem är Cheshbon och Eleale som nämns i vers 4, se 4 Mos 32:37. När Israel och Juda var starka hade de kontroll över detta område, men under Jesajas dagar stod Moab och andra länder i området under attack från Assyrien. I vers 1-4 räknas de stora städerna upp från söder och sedan norrut.]
Budskap om (profetord, börda över) Moab.
På en natt ödeläggs Ar [stad söder om floden Aronon, på östra sidan av Döda havet] i Moab,
lagd i ruiner,
på en natt ödeläggs Kir [nuvarande staden Karak, också söder om Aronon] i Moab,
lagd i ruiner.
2Han har gått upp till templet [eller en stad som kallades Bait] och till Divon,
till de höga platserna för att gråta över [berget] Nebo [där avgud Kemosh tillbads, se även 5 Mos 34:1]
och över Medeva [stad öster om Jordanfloden, se 4 Mos 21:30; Jos 13:9, 16].
Moab [hela landet] skriker (i sorg, smärta och chock);
varje huvud är skalligt, varje skägg är avrakat [som tecken på sorg].
3På deras gator är man klädd i säcktyg,
på hustaken och på torgen,
alla klagar, gråter ymnigt.
4Cheshbon [öster om Jordan, 4 Mos 21:25-34; Jos 13:17; Dom 11:26]
och Elale [väster om Jordan, 3 km från Cheshbon, 4 Mos 32:3; Jes 16:9; Jer 48:34] ropar ut,
deras röster hörs ända till Jahats [Levitisk stad öster om Jordan, se 4 Mos 21:23; Jos 13:8; Jer 48:34].
Därför skriker Moabs stridsmän högt,
hans själ är matt (svag, förbleknar) i honom.
5Mitt hjärta ropar för Moab,
hennes flyktingar sträcker sig till Tsoar, som en treårig kviga,
som Lochit stiger upp, går de upp med gråt, på
Choronaims väg häver de upp ett undergångens skri.
6Ty Nimrims vatten ska bli ödelagda,
för gräset torkar bort
och betesmarkerna ger ingen gröda,
där finns ingenting som är grönt (ingenting som grönskar).
["Nimrid" betyder "klart", syftar troligtvis på en bäck som rinner ner till Döda havet från Moab, se även Jer 48:34]
7Därför ska överflödet [krigsbytet] de har fått och som de har samlat in,
över Pilträdsbäcken [kan syfta på Aravadalen, som går från Döda havet ned till Eilat] ska det bäras bort.
8Klagoropet har gått runt Moabs gränser;
dess ylande har nått Eglaim [Hes 47:10]
och dess ylande har nått till Beer Elim [bortom Moabs östra gräns, se 4 Mos 21:16-18].
9Dimons vatten är fulla av blod,
jag ska låta än mer komma över Dimon [område nordväst om Damaskus],
ett lejon som har flytt från Moab
ska komma över honom och över kvarlevan av landet.
1Skicka lamm till landets härskare från Sela (den branta klippan)
från öknen till Sions döttrars berg.
2För det ska ske att som flaxande fåglar,
som ett förskingrat bo (fågelnäste),
så ska Moabs döttrar bli
vid Arnons vadställen.
3Ge råd,
verkställ dom,
gör din skugga som natten [som ett skydd] –
mitt på ljusa dagen [som skydd mot den gassande solen],
göm undan de utstötta,
förråd inte flyktingen.
4Låt mina utstötta bo hos dig,
som hos Moab var du ett skydd för honom från fördärvarens ansikte.
För utpressningen ska ta slut,
fördärvet upphöra,
de som trampade ner är förtärda, ut ur landet.
5Genom nåd (omsorgsfull kärlek, trofasthet – hebr. chesed) är en tron upprättad,
och en (person) ska sitta på den i sanning (stabilt; tryggt – hebr. emet), i Davids tält,
en som dömer och söker rätt
och är redo till rättfärdighet.
[Nåd och sanning (hebr. chesed ve emet) hör oskiljaktigt ihop. De presenteras alltid i samma inbördes ordning och återfinns i Guds eget vittnesbörd, se 2 Mos 34:6. Nåd utan sanning blir uddlös, medan sanning utan nåd blir obarmhärtig.]
6Vi har hört om Moabs stolthet,
han är mycket stolt,
även om hans högfärd och hans högmod
och hans arrogans, hans grundlösa skryt.
7Därför ska Moab jämra sig för Moab,
alla ska jämra sig, för Qir-Cheres [förknippas ofta med Moabs antika huvudstad; betyder "mur av lerskärvor"] russinkakor ska ni sörja,
hårt drabbade.
8Cheshbons fält förtvinar
och Shivmas vin också,
vars utvalda plantor
övervanns (trampades till marken, fördärvades) av folkens herrar,
de nådde ända till Jaazer,
de slingrade sig till vildmarken,
hennes grenar spreds utomlands,
de passerade över havet.
9Därför ska jag gråta med dem
som gråter i Jaazer över Shivmas vin.
Jag ska vattna dig med mina tårar Cheshbon och Elaleh,
för över din sommarfrukt och över din skörd har stridens larm fallit.
10Glädje och fröjd har tagits bort från dina fruktbärande fält,
och i din vingård finns ingen sång,
inte heller ska där vara några rop,
inga trampare som trampar vinet i presskaren.
Jag har tystat vinskördens rop.
11Därför jämrar sig mitt inre (tarmarna, magen) som en kinnor-harpa för Moab,
och mitt inre [hjärtats strängar vibrerar] för Qir-Cheres [i Moab].
12Och det ska ske när man ser hur Moab har tröttat ut sig själv
på de höga platserna, att han ska komma till sin helgedom och be,
men han ska inte segra.
13Detta är orden som Herren (Jahve) talade angående Moab i gångna tider. 14Men nu har Herren (Jahve) talat och säger: "Inom tre år, som åren [noggrant] räknas av en inhyrd arbetare, ska Moabs härlighet bli föraktad för hans stora folkmassor, och kvarlevan ska vara mycket liten och utan styrka."
Profetord mot Damaskus
1Budskap om (profetord, börda över) Damaskus.
Se, Damaskus ska upphöra (är inte längre; ordagrant "är bortvänd från") att vara en stad
och ska bli en ruinhög.
2Övergivna är Aroers [betyder "ruinernas"] städer,
de ska vara för hjordarna, som ska ligga ner och ingen ska oroa dem.
[Staden Aroer ligger i landet Moab vid Arnons floddal i nuvarande Jordanien öster om Döda havet, se 4 Mos 32:34. Eftersom det står städer i plural, och frasen ordagrant är (hebr. azavot air aroer) "övergivna städerna ruiner", kan hela uttrycket vara poetiskt för att hela Damaskus med omnejd är ruiner och övergivet. Den grekiska översättningen Septuaginta översätter: "övergiven för evigt".]
3Fästningarna ska försvinna från Efraim
och kungadömet från Damaskus,
och kvarlevan av Aram ska bli som Israels söners härlighet,
förkunnar (säger, proklamerar) Härskarornas Herre (Jahve Sebaot).
4Och det ska ske den dagen att Jakobs härlighet ska bli tunn (gå upp i rök, försvinna som en dimma)
och hans kötts fetma ska tyna bort (han ska bli mager).
5Och det ska bli som när skördemannen samlar den stående säden
och repar axen med sin arm,
ja, de ska vara som när man plockar upp axen
i Refaims dal [bördig dal sydväst om Jerusalem på väg mot Betlehem].
6Men där ska bli kvar att plocka,
som när man slår ner från ett olivträd,
två eller tre oliver i toppen på den översta grenen,
fyra eller fem grenar på det fruktsamma trädet,
förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve) Israels Gud (Elohim).
7På den dagen ska en människa betrakta sin Skapare [istället för sina fästningar, se Jes 17:3; Mika 7:7],
och hans ögon ska se på Israels Helige.
8Och han ska inte betrakta altarna [i Dan och Betel, se 1 Kung 12:28-33],
hans (egna) händers arbete,
inte heller ska han se till vilka fingrar som har gjort det,
varken aseran [påle för avgudadyrkan] eller solstoden.
9På den dagen ska hans starka städer vara som kalhyggen och fällda trädkronor [de städer som amoréerna och hivéerna övergav] framför Israels söner [när de intog landet under Josuas tid]. Allt ska vara (bli) ödelagt.
[Hebreiskan är inte helt lätt här, horesh veamir, har att göra med skog och bergstoppar eller skogen på dem, den grekiska översättningen skriver "amoréerna och hivéerna".]
10För du har glömt bort din frälsnings Gud (Elohim) och du har inte varit uppmärksam på dina starka fästens klippa, därför planterade du behagliga växter och satte främmande (exotiska) skott ibland dem. 11Den dag du planterade lät du det spira (alternativ översättning: inhägnade du det) och på morgonen gjorde du fröna blommande, (men skörden blev) en hög av grenar på sorgens dag och oläklig smärta.
12Ve! Många folks uppror som ryter som det rytande havet, och rusningen av länder som rusar som de mäktiga vattnen rusar. 13Länderna ska rusa som många vatten rusar, men han ska tillrättavisa dem och de ska fly långt bort och ska bli jagade som bergens agnar i vinden, och som något som rullar fram (virvlar runt) i stormen. [Bilden som målas upp här är när man tröskar sin säd med hjälp av uppvindarna på en hög kulle, där vinden för bort de lätta agnarna medan de tunga kornen faller ner på marken igen. Hebr. galgal är något som virvlar fram, som torra löv, tistlar, osv.] 14Vid aftontiden råder skräck (terror) men före morgonen finns den inte. Detta är deras del som fördärvade oss och deras lott som bestal oss.
Profetord mot Kush i söder
1Du land med surrande vingar,
som ligger bortom (på andra sidan) Kushs floder [söder om nuvarande Etiopien och Sudan],
2som sänder ambassadörer över havet,
även papyrusbåtar på vattnen.
Gå ni snabbfotade budbärare
till ett land som är högrest och med blank hud,
till ett fruktansvärt folk (ett folk som alltid varit känt för sin ondska och råhet) från begynnelsen till idag,
ett land som är kraftigt och trampar ner, vars land delas av floderna.
3Alla ni världens invånare
och ni som bor på jorden,
när ett baner lyfts upp på bergen,
se, lägg märke till det,
och när ni hör shofaren ljuda,
lyssna (hör upp)!
4För detta har Herren (Jahve) talat till mig:
"Jag ska vara stilla och jag ska blicka ut på min boningsplats,
som dallrande hetta i solskenet,
som ett moln av dagg i skördens hetta."
5Innan skörden, när blomningen är över
och knopparna har blivit mogna druvor,
ska han skära av kvistarna med beskärningskrokar
och skott som skjuter upp ska han ta bort som avhuggna grenar.
6De ska lämnas tillsammans till bergens rovlystna fåglar
och till rovdjuren på marken.
De rovlystna fåglarna ska tillbringa sommaren på dem
och markens vilddjur ska tillbringa vintern på dem.
7På den tiden ska en hyllningsgärd bäras fram till Härskarornas Herre (Jahve Sebaot)
från ett folk som är högrest och med blank hud,
och från ett folk fruktansvärt från begynnelsen till idag (ett folk som alltid varit känt för sin ondska och råhet),
ett land som är kraftigt och trampar ner,
vars land delas av floderna,
till platsen för Härskarornas Herres (Jahve Sebaots) namn, berget Sion (tempelplatsen i Jerusalem).
Ps 58:1-12
Psalm 58 – Gud skall döma de orättfärdigaEn bön om hjälp från onda människors attacker. Det finns en djup förtröstan att Gud ska agera. Även om psalmen använder svåra ord, komplicerad syntax, analogier och förbannelser finns det en klar struktur och ett klart budskap. De system som finns för rättvisa här på jorden är korrupta, men Gud kommer att döma rättvist.
Författare: David
Struktur: Det finns flera olika sätt att strukturera psalmen. Nedan är en linjär struktur:
1. Fienderna beskrivs, vers 2-6
2. Önskan att Gud ska agera – sju förbannelser, vers 7-10
3. De rättfärdigas glädje, vers 11-12
Det går också att se ett kiastiskt mönster:
A Domare som inte dömer, vers 2-3
B Liknelser – de ogudaktiga, vers 4-6
C Bön att Herren ska agera, vers 7
B´ Liknelser – de ogudaktiga, vers 8-10
A´ Domaren som ska döma, vers 11-12
Fördärva (ödelägg) inte. Av (för) David, en Michtam (en inristad, guldpläterad skrift värd att bevaras).
Orättfärdiga ledare
2Talar ni verkligen rättfärdighet, ni gudar (elem) [tysta domare]?
Dömer ni med rättvisa människosläktet (Adams barn)?
3Nej, i hjärtat tänker ni ut orättfärdighet;
era händer sprider ut (banar väg för) ondska på jorden.
[Hebreiska elem i vers 2 kan översättas både som gudar i plural eller hänföras till roten alam som betyder tyst, tigande. Den inledande frasen blir till en ironisk fråga: "Talar ni rättfärdighet i tysthet?" Det finns en dubbelhet i vad "gudar" syftar på. Det kan syfta på änglar och då särskilt onda makter, se Ps 82:1; Dan 10:13. Det kan också tala om korrupta ledare här på jorden. Uttrycken "era händer", "på jorden" och beskrivningen i vers 4-6 antyder att det gäller onda domare. De är "tysta" och talar inte för rättfärdighet och sanning vilket gör att ondskan sprider ut sig på jorden.]
Liknelser om de ogudaktigaDomaren som ska döma
4[I vers 4-6 beskrivs nu de ogudaktiga som främlingar och ormar. Stycket hör ihop med vers 8-10 som beskriver deras dom. Båda sektionerna använder bildspråk.]
De ogudaktiga är främlingar redan från modersskötet,
genom att ständigt tala lögn har de gått vilse från födseln.
[Anledningen till att de går vilse är att de talar lögn.]
5Deras gift [orden från deras munnar] är som ormens gift [Ps 140:4; Matt 23:33; Jak 3:8],
de är som en döv kobra som sluter sitt öra,
6så att den inte hör rösten av ormtjusaren
eller av den listigaste trollformel. [Jer 8:17]Önskan att Herren ska dömaLiknelser hur de ogudaktiga straffas
7Gud (Elohim), bryt sönder tänderna i deras mun,
dra ut huggtänderna på de unga lejonen, Herre (Jahve)!
[En intensiv bön om Guds drastiska ingripande för att få tyst på och fördärva vapnen för de ogudaktiga. Att bryta sönder tänder är en metafor för dom, se Ps 3:8.]
8Låt dem flyta iväg som vatten som rinner undan (bort, ner i marken).
Låt pilarna brytas av när de spänner bågen.
[Versen är svåröversatt, kan också tolkas som att de ogudaktiga ska förtvina lika hastigt som pilen skjuts ut från bågen.]
9Låt dem bli som en snigel (ofullgånget foster – hebr. shablul) som smälter bort (löses upp),
likt en kvinnas missfall låt dem aldrig se solen.
[Även denna vers är svåröversatt. Hebreiska ordet shablul används bara här i GT. Är det en snigel så kan bilden vara det slemspår den lämnar som snabbt torkar upp i solen. Det kan också vara en parallell till missfall och ett oigenkännligt foster.]
10Innan dina grytor kan känna (upplever) [värmen av det snabbt brinnande] törnet,
oavsett de lever (är friska) eller brinner av vrede,
ska han svepa bort dem [de ogudaktiga] med en virvelvind.
[Versen är väldigt svår att översätta, troligtvis är poängen snabbheten i Guds dom. Kvistar av vilda törnbuskar var vanligt som bränsle för att snabbt få värme, se Ps 118:12; Pred 7:6.]
11Den rättfärdige ska fröjdas när han ser hämnden,
när han tvättar sina steg (fotsteg – hebr. paam) i de ogudaktigas blod. [Jes 63:1-6; Upp 14:19-20; 19:13-14]
12Sedan ska man säga: "Det finns verkligen en belöning för den rättfärdige;
ja, det finns verkligen en Gud (Elohim) som dömer jorden!"
[Hur förhåller sig denna psalm till budskapet att inte löna ont med ont, se Rom 12:17-21. Paulus citerar från 5 Mos 32:35 där Gud säger att "hämnden är min" som grund för att inte hämnas någon, se Rom 12:19. Det är dock skillnad mellan att själv hämnas och be att Gud ska gripa in och skipa rättvisa. I liknelsen med den orättfärdige domaren avslutar Jesus med att domen ska ske hastigt, se Luk 18:7-8. I Uppenbarelseboken frågar sig kristna martyrer hur länge det ska dröja innan Gud dömer dem som dödat martyrerna, se Upp 6:10.]
Ords 23:12
11) Ta emot råd och kritik12Öppna ditt hjärta (sinne) för fostran,
och öppna dina öron för kunskapens ord.
[Var öppen och formbar till kritik, och lyssna noga på visa ord.]
Gal 1:1-24
GALATERBREVET[Introduktion: Detta är ett av Paulus tidigaste brev, kanske det första bevarade. Området som brevet riktar sig till är troligen den romerska provinsen Galatien, i nuvarande centrala Turkiet. Sedan Paulus lämnat de nystartade församlingarna har falska lärare smugit sig in och undervisat troende hedningar att följa legalistiska judiska lärosystem. Paulus måste påminna om att frälsningen är given av nåd. Frågan gällde omskärelse, själva initieringen i judendomen, men sammanfattar hela frågeställningen om gärningar kontra nåd. Det är lika mycket synd och slaveri i religiös legalism som i syndfullt hedonistiskt leverne, bara Jesus kan ge sann frihet.
Det finns två teorier om vart brevet skickades: den romerska provinsen Galatien eller ett äldre landskap vid samma namn i norr. Innehållsmässigt spelar det ingen roll om brevet riktades till den södra delen i den romerska provinsen eller det mindre landskapet i norra delen av samma område. Dock påverkar det dateringen av brevet.
Är brevet skrivet till det norra landskapet Galatien är brevet skrivet på 50-talet då Paulus befann sig i Efesos eller kanske Makedonien. Eftersom Paulus inte tydligt refererar till mötet i Jerusalem, som skedde omkring 49 e.Kr., är det troligast att brevet skrevs innan dess. Kärnbibelns kommentarer följer den sydliga hypotesen att brevet skrevs tidigt efter den första missionsresan och riktade sig till den sydliga delen av den romerska provinsen Galatien.
Struktur:
Brevet har tre huvuddelar med två kapitel vardera. Stilen är argumenterande och Paulus använder många frågor.
1. Sann frihet – Paulus försvar, kapitel 1-2.
2. Fallgropar med legalism – teologi om nåd och tro, kapitel 3-4.
3. Frihet under ansvar – praktiska konsekvenser, kapitel 5-6.
Skrivet: Omkring år 45-48 e.Kr.
Till: Romerska provinsen Galatien.
Från: Troligtvis Antiokia i Syrien, se Gal 2:11.
Författare: Paulus, se Gal 1:1.]
Inledning (1:1-10)
Hälsning
1[Från:] Paulus [betyder liten], apostel (sändebud, ambassadör),
[min auktoritet och mitt budskap fick jag]
inte från människor eller genom någon människa [som förmedlade den till mig från Gud],
utan genom Jesus den Smorde (Messias, Kristus) och Gud Fadern,
som uppväckte honom från de döda.
2Jag och alla syskon (bröder och systrar i tron) som är med mig hälsar
till församlingarna (de utkallade – gr. ekklesia) i Galatien [område mitt i dagens Turkiet].
3Nåd (oförtjänt favör) och frid (harmoni, lycka, välgång)
till er från Gud vår Fader och vår Herre Jesus den Smorde (Messias, Kristus),
4som offrade sig själv för våra synder,
för att rädda oss från den nuvarande onda tidsåldern (världsordningen),
efter vår Guds och Faders vilja (önskan, behag, längtan).
5Honom tillhör äran (all majestät, härlighet) i evigheters evigheter (genom alla tidsåldrar som varit och i de som kommer)!
Amen (låt det bli så, det är sant, sannerligen).
Orsaken till brevet
6Jag är förundrad (förvånad) över att ni så snabbt (plötsligt) [kort efter det att Paulus lämnat dem, eller kort efter det att de hört den falska undervisningen] vänder er (förflyttar er position) bort från honom som kallade (inbjöd) er genom den Smordes (Kristi) nåd (oförtjänta favör) till ett helt annat evangelium [helt annan källa och innehåll].
[Ordet för att vända sig bort är metatithemi, ordet användes i klassisk grekiska för någon som vänder kappan efter vinden. I Apg 7:16 att förflytta någon från en plats till en annan. Verbformen presens medium/passiv visar att galaterna är i en process av att ändra sig och att det är på grund av yttre påverkan. Hade Paulus använt perfekt hade de redan ändrat sig. Detta indikerar att Paulus har hopp om att hans brev ska påverka dem på ett positivt sätt.] 7Inte för att det finns något annat [äkta evangelium, glatt budskap]. Däremot finns det somliga som hela tiden förvillar (skapar oro, sår in tvivel hos) er och vill förvränga den Smordes (Kristi) evangelium (ändra det glada budskapet till något helt motsatt).
8Men även om vi eller om så vore en ängel (budbärare) från himlen skulle predika ett annat (parallellt) evangelium än det vi har predikat för er, så låt honom vara under förbannelse [bli ställd under Guds dom – gr. anathema]! 9Som vi sagt förut, så säger jag igen: Om någon predikar ett annat evangelium än det ni fick från oss, låt honom vara under förbannelse!
10För [hur är det nu], är det människor jag här försöker övertala (övertyga; bli vän med) – eller Gud? Eller försöker jag (söker jag efter att) behaga människor [ständigt möta människors förväntningar]? Om jag fortfarande behagade människor (vore människor till lags; höll mig väl med folk) [och gjorde dem nöjda] skulle jag nog (gr. an) inte vara en tjänare (slav, livegen) till den Smorde (Messias, Kristus). [1 Thess 2:5-6]
[Den lilla grekiska partikeln an anger en förmodan och något hypotetiskt – "i så fall, om det vore så".]
Paulus försvarar sin auktoritet (1:11-2:14)
11[Paulus berättar nu hur han kom till tro. Stycket har fem sektioner med händelser fram tills brevet skrivs. Den femte och sista sektionen inleds i Gal 2:11 med att Petrus kommer till Antiokia, vilket antyder att det är där Paulus befinner sig när han skriver detta brev.]
Nu vill jag klargöra (intyga, bestyrka) för er, syskon (bröder och systrar i tron), att det evangelium jag förkunnade har inte mänskligt ursprung (är inte av mänsklig natur). 12Jag tog inte emot det, eller blev undervisad om det av någon människa, utan det kom till mig genom en uppenbarelse från Jesus den Smorde (Messias, Kristus).
Tidigare liv
13Ni har ju hört om mitt tidigare liv då jag utövade den judiska religionen [judaismen], hur jag ständigt utöver det vanliga (utan jämförelse, obehärskat, fanatiskt) förföljde (jagade) Guds församling för att förgöra (utrota) den. 14Jag gick längre i den judiska religionen än många av mina landsmän i samma ålder (jag var en föregångare, banade nya vägar), och var än mer fanatisk (entusiastisk) i mina förfäders [judiska] traditioner (stadgar) än de. [Lukas beskriver också hur Paulus, då känd under sitt hebreiska namn Saul, dödade och angrep de troende, se Apg 8:1-3.]
Omvändelse och kallelse
15Men när han – som utvalde mig innan jag var född och kallade (avskilde, helgade) mig genom sin nåd (oförtjänta favör) – beslöt (när det behagade honom) 16att uppenbara sin Son inom mig, för att jag skulle förkunna honom för hedningarna (den icke-judiska världen) [Apg 9:15; 22:21], så rådfrågade jag inte kött och blod på en gång [diskuterade jag inte detta med någon människa]. 17Jag gick inte heller upp till Jerusalem, till dem som var apostlar före mig, utan gick i stället till Arabien [öknen, ödemarken; Aravaöknen], och efter det kom jag tillbaka till Damaskus.
[Lukas beskriver Saulus livsomvandlande möte med Jesus på vägen till Damaskus i Apg 9:1-40. Arabia är den stora öknen öster och söder om Damaskus, som motsvarar dagens Saudiarabien. Här är Paulus i tre år, se vers 18. Intressant att det är ungefär lika lång tid som de tolv apostlarna spenderade tillsammans med Jesus.]
Första besöket i Jerusalem
18[Detta är det första av två besök i Jerusalem som nämns i Galaterbrevet, det andra nämns i Gal 2:1. Detta första besök är samma första besök som nämns i Apg 9:26-30.]
Sedan, efter (gr. meta) tre år [efter omvändelsen], gick jag upp till Jerusalem [från Damaskus, se vers 17] för att personligen träffa (lära känna, samtala med) Kefas (Petrus), och jag stannade hos honom i femton dagar. [Jerusalem är högt beläget och man går alltid "upp" till staden.] 19Men jag träffade ingen av de andra apostlarna förutom Jakob, Herrens broder. 20Nu skriver jag detta som om jag stod inför Guds ansikte, jag ljuger inte!
21Sedan reste jag till området kring Syrien och Kilikien [två romerska provinser vid Medelhavets nordöstra bukt, kuststaden Tarsus i Kilikien var Paulus hemstad]. 22Men jag var ett okänt ansikte för den Smordes (Kristi) församlingar [de messianska församlingarna] i Judéen. [Kan syfta på området kring Jerusalem, eller hela den judiska provinsen i Romarriket som bestod av Iduméen, Judéen, Samarien och Galileen.] 23De hade bara hört det sägas [gång på gång]: "Han som förut ständigt förföljde oss, predikar nu de glada nyheterna (gr. euaggelizo) om den tro som han förut försökte förgöra (utrota)." 24Så nu prisade (ärade) de gång på gång Gud för min skull [för den förändring som Gud hade gjort i mig].
[Det är när Paulus är i Tarsus i Kilikien som Barnabas söker upp honom och tar med honom till Antiokia, se Apg 11:25-26.]
Igår
Planer
- ❶ Dagens Bibelord
- ❷ Nya Testamentet
- > ❸ Helbibel
- ❹ Halvbibel
- ❺ Kvartbibel (Bibelsällskapets plan)
- ❻ Parallell
