⁶"Jag är Herren din Gud (Jahve Elohim) som förde dig ut ur Egyptens land ut ur slavhuset. ⁷Du ska inte ha några andra gudar över mitt ansikte (jämte mig).

⁸Du ska inte göra dig några skurna bilder, inte på något sätt några avbilder av det som finns i himlarna eller det som finns på jorden under, eller det som finns i vattnet under jorden.

⁹Du ska inte böja dig för dem eller tjäna dem, för jag Herren (Jahve), din Gud (Elohim), är en nitälskande Gud (hebr. El qana) [kräver odelad lojalitet], som hemsöker fädernas synder över sönerna och över tredje och fjärde generationen hos dem som hatar mig, ¹⁰och visar nåd (omsorgsfull, trogen kärlek) till tusen generationer hos dem som älskar mig och håller (vaktar, skyddar, bevarar) mina budord (tydliga befallningar).

¹¹Du ska inte ta (använda) Herren (Jahves), din (Elohims), namn fåfängt (lättvindigt, obetänksamt), för Herren (Jahve) ska inte hålla den skuldfri som tar (använder) hans namn fåfängt (lättvindigt, obetänksamt).

¹²Håll (vakta, skydda, bevara) sabbatsdagen till att vara helgad som Herren din Gud (Jahve Elohim) har befallt er. ¹³Sex dagar ska du arbeta och göra allt ditt arbete, ¹⁴men den sjunde dagen är en sabbat för Herren din Gud (Jahve Elohim), på den ska du inte göra något slags arbete, varken du själv, din son eller din dotter eller din tjänare eller din tjänarinna, inte din oxe, inte din åsna eller någon av din boskap, inte främlingen inom dina portar, så att din tjänare och din tjänarinna får vila precis som du. ¹⁵Du ska komma ihåg att du var en slav i Egypten och att Herren din Gud (Jahve Elohim) förde dig ut därifrån med en mäktig hand och med en utsträckt arm, därför befaller Herren din Gud (Jahve Elohim) dig att hålla (vakta, skydda, bevara) sabbatsdagen.

¹⁶Hedra (värdesätt, högakta, respektera) din far och din mor som Herren din Gud (Jahve Elohim) befallt dig, för att dina dagar ska bli många och det ska gå dig väl (bra) i det land (ordagrant: "på/över den mark") som Herren din Gud (Jahve Elohim) gett dig.

[Det är föräldrarnas uppgift, inte de religiösa ledarnas, att föra vidare Guds undervisning till nästa generation. Detta bud har både att göra med vördnad för Gud och vördnad för människor (och är placerat centralt). För ett barn är deras föräldrar som en gud. Genom att respektera sina föräldrar, som ett barn kan se, lär det sig att respektera Gud som de inte kan se. Barnet ser också hur föräldrarna står under sin Fader i himlarna som de lyder. Genom detta lär sig barnet också gudsfruktan. Den sista delen "i det land..." finns inte med i 2 Mos 20:12, och refereras inte heller i Ef 6:2.]

¹⁷Du ska inte döda (mörda).

¹⁸Du ska inte begå äktenskapsbrott.

¹⁹Du ska inte stjäla.

²⁰Du ska inte bära falskt vittnesbörd mot din granne.

²¹Du ska inte åtrå din grannes hustru, inte heller ska du ha lust till din grannes hus, hans fält eller hans tjänare eller hans tjänarinna, hans oxe eller hans åsna eller något annat som din granne har."

Dessa ord talade Herren (Jahve) till hela församlingen på berget, ut ur mitten av elden, ur molnet och ur det tjocka mörkret, med en stark röst och det fortsatte inte mer. Och han skrev dem på två tavlor av sten och gav dem till mig.

²³[Mose talar till folket:] Då trädde alla ledare för era stammar tillsammans med era äldste fram till mig [eftersom ni var så rädda], när ni hörde rösten ur mörkret, medan berget brann i eld. ²⁴Ni sa: "Se, Herren, vår Gud, har låtit oss se sin härlighet och storhet, och vi har hört hans röst ur elden. I dag har vi sett att en människa kan tala med Gud och ändå förbli vid liv.
     ²⁵Om vi fortsätter att höra Herrens, vår Guds, röst kommer denna stora eld att förtära oss och vi kommer att dö! Varför ska vi låta det ske? ²⁶Vem här på jorden (bland allt kött) har någonsin hört den levande Gudens röst tala ur (inifrån; från mitten av) elden, och överlevt?
     ²⁷Du [Mose], får gå nära och höra allt vad Herren, vår Gud, säger. Tala sedan om för oss allt vad Herren, vår Gud, har talat till dig så ska vi lyssna och lyda."
     ²⁸Och Herren (Jahve) hörde rösten med dina ord när du talade till mig och Herren (Jahve) sa till mig: "Jag har hört rösten med detta folks ord som de har talat till dig, de har talat väl i allt som de har sagt. ²⁹Åh, att de alltid hade sådana hjärtan att de vördar mig och håller (vaktar, skyddar, bevarar) mina budord (tydliga befallningar) så att det går väl för dem och för deras söner för evigt!"
     ³⁰Gå och säg till dem: "Återvänd till era tält." ³¹Men du, stanna här hos mig och jag ska tala till dig alla de budord (tydliga befallningar) och förordningar (ordagrant "saker inristat") och påbud (bindande juridiska beslut) som du ska lära dem så att de ska göra dem i landet som jag ger dem att besätta.
     ³²Ni ska därför hålla (vakta, skydda, bevara) så att ni gör som Herren er Gud (Jahve Elohim) har befallt er, vänd inte åt sidan till höger eller till vänster. ³³Ni ska vandra på alla vägar som Herren (Jahve) befallt er så att ni får leva och så att det går er väl och era dagar blir förmerade i landet som ni ska besätta.

¹Detta är befallningarna (de tydliga budorden – hebr. mitzvot) och förordningarna (ordagrant "sakerna inristat") och påbuden (bindande juridiska beslut) som Herren er Gud (Jahve Elohim) har befallt (hebr. tsavah) att lära er, så att ni kan göra (följa, handla efter) dem i landet när ni går över och besätter det, ²så att ni vördar Herren er Gud (Jahve Elohim) och håller (vaktar, skyddar) alla hans förordningar (ordagrant "saker inristat") och hans befallningar (hebr. mitzvot) som jag befallt (hebr. tsavah) er, ni och era söner och era söners söner alla dagar av ert liv, så att era dagar blir många. ³Lyssna därför Israel och var noggrann med att göra det, för att det ska gå väl för er och ni ska växa till mäktigt som Herren (Jahve) era fäders Gud (Elohim) har talat till [lovat] dig, ett land som flyter av mjölk och honung.

Det största budet – älska Herren din Gud!
⁴[Följande vers utgör den judiska trosbekännelsen Shema ("Hör" från hebreiskans shama – att höra, hörsamma och lyda). Frasen läses flera gånger under dagen och lyder:
    Shama Jisrael Adonaj elohenu Adonaj echad.
JHVH (Jahve) uttalas aldrig utan byts på grund av sin helighet ut till Adonaj (Herre). Beroende på dialekt kan shama också uttalas shema. På frågan vilket som är det största budet svarar Jesus genom att citera denna text, se Matt 22:37-38.]

Hör, Israel!
    Herren (Jahve) [är] vår Gud (Elohim), Herren (Jahve)
    är en (den ende).

[Räkneordet echad (en, ett), som här skulle kunna översättas "den ende", har dessutom betydelsen "unik", "enad, förenad" och används även om man och hustru som blir "ett kött", se 1 Mos 2:24.]

⁵Och du ska älska (vara tillgiven) Herren (Jahve) din Gud (Elohim)

av hela ditt hjärta [i alla dina beslut – i din vilja, handling och tanke]
och av hela din själ (med hela din levande varelse)
och av hela din kraft (med all din styrka och brinnande iver) [intensivt som en eld].

[Bekännelsen inleds med ett imperativ i singular och riktar sig till hela folket som en enhet ("Hör, Israel!"). I Bibeln är det individuella ansvaret också kopplat till den kollektiva gruppen. Tron föds hos var och en och är personlig, men förenar samtidigt människor. Även bönen som utgår från var och en förstärks när man ber tillsammans. Både välsignelser och förbannelser drabbar hela gruppen, därför handlar uppmaningen som följer dels om det egna hjärtat, men också om folkets unisona hjärta, dit också barnen räknas, se vers 6-7. Se även 5 Mos 11:13-15.
    Ordet för hjärta (hebr. levav) beskriver källan till en människas inre liv. Det täcker delvis betydelsen av ordet för själ (hebr. nefesh, vars innebörd omfattar hela ens varelse, liv och personlighet). Det är inte bara i vårt inre, dvs. i vår själ, tanke och vilja, som vi ska älska Gud, utan också i våra yttre relationer – i umgänget med andra människor. Ordet för kraft (hebr. meod) är ett adjektiv eller ett adverb (stort, mer, ytterst; i högsta grad; väldigt mycket) som här används som ett substantiv. Det kan både syfta på den kraft och förmåga vi har fått, men även på det överflöd och de ägodelar som vi har blivit satta att förvalta. Hebreiskan bygger, med hjälp av dessa tre ords nyansrikedom, upp en helhet kring vad det innebär att älska Gud. Evangelieförfattarna använder flera olika grekiska ord för att beskriva detta, jfr Matt 22:37; Mark 12:30; Luk 10:27.]

En 13 årig pojke vid Västra Muren som får sin första tefillin fäst på armen och pannan. Nederst en mezuza som placeras på höger sida av något man går in i. Det finns olika rabbinska skolor om den ska placeras lodrätt eller diagonalt.

⁶Dessa ord som jag i dag befaller dig ska du [först] lägga på ditt hjärta. ⁷Du ska [sedan] inpränta (vässa – hebr. shanan) dem [som en spets som vässas, se 5 Mos 32:41] i dina barn och tala om dem när du sitter i ditt hus och när du är ute och går på vägen [på resa], när du lägger dig [på kvällen] och när du stiger upp [på morgonen]. ⁸Du ska binda dem som ett tecken kring din arm, och de ska vara ett kännemärke på din panna (hebr. tofafah). ⁹Skriv dem på dörrposterna (hebr. mezuza) i ditt hus och era portar.

[Ortodoxa judar tolkar Mose bud bokstavligt och därför har de två små svartfärgade läderkapslar, s.k. "tefillin", som innehåller pergamentrullar med verser från Torah. De två kapslarna kallas shel rosh och shel jad. Varje vardag före morgonbönen fäster man den ena på armen med hjälp av en läderrem den andra ovanför pannan. Metaforiskt handlar det om vem eller vad man låter styra ens medvetande och handlingar, vem eller vad som är ens auktoritet, vem eller vad man tjänar och följer.
    I judiska hem har man en mezuza vid sin dörrpost. Mezuza är en pergamentrulle som innehåller två stycken från Torah, 5 Mos 6:4-9 och 5 Mos 11:13-20 och rullas och fästs vid en hylsa på dörrposten. Se även 5 Mos 11:13-21.]

Varning för olydnad
¹⁰Och det ska vara när Herren din Gud (Jahve Elohim) för dig in i landet som han svurit (lovat) till dina fäder, till Abraham, till Isak och till Jakob att ge dig, stora och goda städer som du inte har byggt (själv), ¹¹och hus fyllda av alla goda ting som du inte har fyllt (själv) och uthuggna cisterner som du inte har huggit ut (själv), vingårdar och olivträd som du inte har planterat, att du ska äta och bli mätt. ¹²Vakta, (skydda, bevara) dig själv så att du inte glömmer Herren (Jahve) som förde dig ut ur Egyptens land ut från slavhuset.

¹³Du ska vörda (frukta) Herren din Gud (Jahve Elohim) och honom ska du tjäna och i hans namn ska du avlägga ed. ¹⁴Du ska inte gå efter andra folks gudar som är runt omkring dig, ¹⁵för Gud (El) är nitälskande, Herren (Jahve), din Gud (Elohim), är i din mitt, så att inte Herren (Jahves), din (Elohims), vrede upptänds mot dig och han utplånar dig från jordens ansikte (yta). ¹⁶Ni ska inte pröva (fresta) Herren er Gud (Jahve Elohim) som ni prövade honom i Massa. ¹⁷Ni ska noggrant hålla (vakta, skydda, bevara – hebr. shamar shamar) Herren er Guds (Jahve Elohims) befallningar (de tydliga budorden – hebr. mitzvot) som han har befallt (hebr. tsavah) er. ¹⁸Och du ska göra det som är rätt och gott i Herrens (Jahves) ögon, så att det går väl för dig och du kan gå in och besätta det goda land som Herren (Jahve) svurit till dina fäder, ¹⁹till att tränga undan alla dina fiender framför dig som Herren (Jahve) har talat.

²⁰När din son i framtiden frågar dig och säger: "Vad betyder vittnesbörden (stadgarna) och förordningarna (ordagrant 'sakerna inristat') och påbuden (de bindande juridiska besluten) som Herren vår Gud (Jahve Elohim) har befallt oss?" ²¹Då ska du säga till din son: "Vi var faraos slavar i Egypten, och Herren (Jahve) förde oss ut med en mäktig hand. ²²Och Herren (Jahve) visade tecken och under, stora och svåra över Egypten, över farao och över hela hans hus inför våra ögon. ²³Och han förde oss ut därifrån för att han skulle föra oss in och ge oss landet som han svurit (lovat) till våra fäder. ²⁴Och Herren (Jahve) befallde oss att göra alla dessa förordningar (ordagrant "saker inristat") för att vörda Herren vår Gud (Jahve Elohim) för vårt ständigt (oavbrutet, eviga) goda, så att han kan bevara oss vid liv, som det är denna dag. ²⁵Och det ska vara vår rättfärdighet, om vi håller (vaktar, skyddar, bevarar) och gör (agerar, lever efter) alla dessa befallningar (de tydliga budorden – hebr. mitzvot) framför Herren vår Guds (Jahve Elohims) ansikte, som han har befallt (hebr. tsavah) oss."

Tillbaka upp

---

Ps 68:19-36

¹⁹Du for upp i höjden [himlen], du tog fångar (du förde bort fångar i fångenskap),
    du tog emot gåvor bland människor,
    ja, även bland de upproriska (som vände sig mot dig), för att du, Herre Gud (Jah Elohim), skulle bo där [i Sion].
    [Versen citeras av Paulus i 2 Kor 2:14; Ef 4:8.]

Proklamation
²⁰Välsignad är Herren (Adonaj) [låt oss knäböja inför honom, ja, inympas i honom – hebr. barach]!
    Dag efter dag bär han oss [som en börda; med vår börda – han som tar hand om sitt folk],
    Gud (El) [den Mäktige] är vår frälsning (räddning).

Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits. Det hebreiska ordet för välsigna (barach) kan även betyda att knäböja och att inympa.]

²¹Vår Gud (El) är en Gud (El) som befriar (Vår Gud är frälsningens Gud),
    ja, hos Herren (Jahve), Herren (Adonaj) [den högste allsmäktige Guden]
    finns befrielse (räddning) från döden.
²²Ja, han ska krossa (slå) sina fienders huvuden,
    den håriga kronan (skalpen) på den som går där i sin stora skuld.

[Den håriga skalpen kan syfta på det barbariska eller demoniska utseendet på dessa fiender. Här kan man också ana ett uppfyllande av den urgamla profetian från 1 Mos 3:15.]

²³Herren (Adonaj) säger: "Från Bashan [Hermon, ormens plats, se vers 15] ska jag föra tillbaka dem,
    föra dem tillbaka från havets djup [som ofta representerar kaos],
²⁴så att din fot kan stampa (bada) i blod,
    och dina hundars tunga kan ta del av [äta, slicka blodet från] fienderna." [Upp 14:20; 19:17]

Segermarsch mot templet
²⁵Man såg din segermarsch (din väg, resa, intåg), Gud (Elohim),
    segermarschen av min Gud (El), min kung, i helighet!
²⁶Sångarna främst, instrumenten [musiker på strängade instrument] sist,
    i mitten unga flickor som spelar på tamburiner. [2 Mos 15:20; Dom 11:34; 1 Sam 18:6]
²⁷[Nu kommer en inbjudan att stämma in i lovsången:]
Välsigna (prisa) Gud (Elohim) i den stora församlingen,
    Herren (Jahve) – från Israels källa.
    [Israels folk har sitt ursprung från Gud som är livets källa, se Ps 36:10.]
²⁸Där [i segertåget, se vers 25] går Benjamin, som är minst, som erövrare [som den som slog fienden],
    Juda ledare i den stora skaran (ordagrant "en stor hög med stenar"),
    [tillsammans med] Zevoluns ledare och Naftalis ledare.

[Saul var från Benjamins stam, som var den ringaste, se 1 Sam 9:21. Zevolun och Naftalis land motsvarar övre och nedre Galileen, det område som det profeteras att Jesus skulle verka i, se Jes 9:1.]

²⁹Gud (Elohim) har befallt din styrka [att du ska vara stark – Israel],
    var stark, O Gud (Elohim).
Du som agerade (verkade) för oss ³⁰från ditt tempel –
    upp till Jerusalem kommer kungar med gåvor till dig.
³¹Straffa (tillrättavisa) odjuret i vassen [Behemot, se Job 40:10, 16],
    tjurarnas hop och folkens kalvar. [Fientliga nationer liknas med farliga djur.]
Trampa ner dem som älskar silver,
    förskingra de folk som vill ha (finner nöje i) krig.
³²De kommer med röda kläder (bronsartiklar) [eventuellt kan det betyda "högt uppsatta personer" eller "ambassadörer"] från Egypten,
    Kush [nuvarande Etiopien/Sudan] skyndar sig att sträcka fram sina händer.
    [För att prisa Gud eller skyndar hit för att ge gåvor.]

Avslutning
³³Jordens riken, sjung till Gud (Elohim),
    spela till Herrens ära!

Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]

³⁴Till honom som rider fram på himlarna, urtidshimlarna [se vers 5],
    där låter han sin röst höras, hans mäktiga röst.
³⁵Ge Gud (Elohim) makten (erkänn att det är Gud som har kraften, makten och äran),
    vars majestät är över Israel, hans makt är i himlarna.
³⁶Fruktad är du, Gud (Elohim), i din helgedom,
    du som är Israels Gud (El),
som ger makt och styrka åt sitt folk,
    lovad är Gud (Elohim).

Tillbaka upp

---

Ords 11:29-31

²⁹Den som ställer till med olycka i sin egen familj, hans arv blir som vinden (tomhet, den är som bortblåst),
    och dåren kommer att få tjäna (vara slav till) dem som har visa hjärtan.

³⁰De rättfärdigas frukt (resultat, vinst) är som ett livets träd,
    och den som vinner hjärtan är vis.

[Den grekiska översättningen Septuaginta har i stället för den synonyma parallellen "vinner hjärtan", ett motsatsförhållande: "men våld utsläcker liv".]

³¹Se (lägg noga märke till detta – hebr. hen), om den rättfärdige får sin belöning redan här på jorden [alla våra handlingar får konsekvenser, rättfärdighet ger välsignelse, frid och framgång, men även felsteg ger konsekvenser],
    hur mycket mer då den ogudaktige och syndaren.

[Detta är den enda av alla verser i Ordspråksboken som börjar med ordet "Se". Det ger extra fokus och belyser att versen har ett viktigt budskap. Ordet för belöna (hebr. shalam) kommer från ordet shalom och kan användas både i positiv och negativ bemärkelse. Detta gör att versen kan tolkas på två sätt. Den rättfärdige belönas med frid, välsignelse redan här på jorden, men kan också behöva ta konsekvenserna av de felsteg han gör. Oavsett tolkning så är grundbudskapet klart och sammanfattas i 1 Pet 4:18: "Om den rättfärdige knappt blir räddad, hur ska det gå för den orättfärdige?"]

Tillbaka upp

---

Luk 7:11-35

En änkas son uppväcks i Nain

Den moderna staden Nain där Jesus uppväckte en änkas son. Det var här som Jesus närmade sig staden för 2 000 år sedan, längs med vägen som hade ungefär samma sträckning då som nu.

¹¹Kort därefter (dagen efter) [helandet av officerens tjänare i Kapernaum] gick Jesus till en stad som hette Nain, och hans lärjungar och en stor folkskara följde med honom. [Nain var en mindre stad i Galileen, ca åtta kilometer söder om Nasaret, nära Samarien.] ¹²Samtidigt som han närmade sig stadsporten bar man ut en man som hade dött. Han var sin mors ende son, och hon var änka. Mycket folk från staden gick med henne.

[På den smala vägen upp mot Nain möts två folkskaror. Kontrasten kan inte bli större, en jublande skara i ett glädjetåg möter en hel stad i sorg på väg till gravplatsen strax utanför staden.]

Illustration av den skotske konstnären William Hole (1846-1917).

¹³När Herren fick se henne kände han medlidande med henne och sa: "Gråt inte." ¹⁴Sedan gick han fram och rörde vid båren, och de som bar den stannade. Jesus sa: "Unge man, jag säger till dig: Res dig upp på en gång!"
     ¹⁵Mannen [som var död] satte sig upp och började tala. Jesus gav [tillbaka] honom till hans mor. ¹⁶Alla fylldes på en gång med fruktan, och de började prisa (tacka, ära) Gud (de prisade honom mer och mer) och sa: "En stor profet har visat sig (uppstått) bland oss, Gud har besökt sitt folk." ¹⁷Berättelsen om vad Jesus hade gjort (ryktet om honom) spred sig i hela Judéen och regionerna runtomkring.

[Vad är det som är speciellt med Nain? Bara ett par kilometer härifrån på andra sidan berget låg staden Shunem. Det var här som Elisha hade uppväckt en familjs enda son nästan 900 år tidigare, se 2 Kung 4:35. Att den stora profeten Elisha hade verkat i detta område var något man kände till och var stolt över. Det kan vara anledningen till att folket brister ut i formuleringen att en stor profet har uppstått bland oss i vers 16. Jesaja profeterade om Jesus, den store profeten, att han ska för alltid göra döden om intet, se Jes 25:8. Inte långt härifrån ligger också Ein-Dor, den plats där Saul besökte en spåkvinna för att tala med de döda. Att Jesus uppväcker en död i just den här trakten måste väckt extra stor förundran.
    Denna pojke är den första av tre personer som Jesus uppväcker från de döda. De övriga är Jairus dotter och Lasarus, se Luk 8:55; Joh 11:44. Flera icke namngivna personer uppväcks också vid Jesu död, se Matt 27:52-53. I Gamla testamentet omnämns också tre personer som återuppväcks. Elia uppväcker en änkas son, 1 Kung 17:17, och hans efterföljare Elisha väcker upp två personer, se 2 Kung 4:35; 2 Kung 13:21.]

Johannes Döparens frågor

Högt beläget på berget syns resterna av Herodes fort Machaerus på östra sidan av Döda havet. I bakgrunden på den andra sidan syns Judéens ökenmark.

©Khaled Al-Bajjali

¹⁸Allt detta [som Jesus gjorde i allmänhet men speciellt dessa två under som nämns i vers 1-17] fick Johannes [Döparen som nu var fängslad, se Matt 11:2] höra berättas av sina lärjungar. ¹⁹Han kallade till sig två av dem och skickade dem till Herren för att fråga: "Är du den som ska komma, eller ska vi [fortsätta att] vänta på någon annan?"
     ²⁰Männen sökte upp Jesus och sa: "Johannes Döparen har skickat oss till dig för att fråga om du är den som ska komma eller om vi ska vänta på någon annan." ²¹Just då (i samma stund) helade Jesus många från sjukdomar (kroniska, obotliga sjukdomar) och krämpor (tillfälliga sjukdomar) och onda andar, och många blinda gav han synen tillbaka.
     ²²Så han svarade: "Gå och berätta för Johannes vad ni har sett och hört: Blinda får sin syn, lama går, spetälska blir rena (friska), döva hör, döda uppstår, och för de fattiga predikas de glada nyheterna [Jes 61:1]. ²³Salig (lycklig, välsignad) är den som inte tar anstöt av mig (inte slutar tro bara för att man inte förstår allt, blir sårad och drar sig undan)."

²⁴Medan Johannes [Döparens] sändebud gick därifrån började Jesus tala till folket om Johannes:

"Vad gick ni ut i öknen för att se? Ett strå som vajar för vinden? ²⁵Nej, vad gick ni ut för att se? En man klädd i fina (lyxiga, mjuka) kläder? Nej, de med fina kläder brukar ju finnas i kungapalatsen.
     ²⁶Vad gick ni ut för att se? En profet? Ja, jag säger er, och ännu mer än en profet (mer speciell, mer betydelsefull). ²⁷Det är om honom det står skrivet [Mal 3:1]: 'Se, jag sänder ut min budbärare framför dig, han ska bereda vägen för dig.' ²⁸Jag säger er: Bland dem som är födda av kvinnor finns ingen som är större än Johannes, ändå är den minste i Guds rike större än han." [En ny era med församlingens tidsålder är på väg att bryta fram. I Guds rike har nu den minste fått större privilegier än den store förelöparen Johannes Döparen.]

²⁹[Följande två verser kan vara en kommentar av Lukas, eller en fortsättning på Jesu tal. Det beror på vad "hörde honom" syftar på. Oavsett så är det tydligt att Jesus bekräftar Johannes Döparen, och att den skiljelinje som fanns mellan dem som tog till sig budskapet och dem som inte gjorde det, fortfarande finns kvar.]

När allt folket, även tullindrivarna, hörde honom [Jesus lovorda Johannes Döparen eller Johannes Döparen predika i öknen] gav de Gud rätt (instämde de i att Guds väg var rätt), eftersom de hade låtit döpa sig med Johannes [omvändelse-]dop. ³⁰Men fariséerna och de laglärda gjorde om intet (brydde sig inte om) Guds vilja med dem [som var budskapet om omvändelse och tro på den kommande Messias], eftersom de inte låtit sig döpas av honom [Johannes Döparen].

³¹[Jesus fortsätter:] "Vad ska jag jämföra den här generationen människor med? Vad liknar de? ³²De är som småbarn som sitter på torgen (samlingsplatserna) och ropar till sina kamrater:

'Vi har spelat flöjt för er [lekt bröllop],
    och ni har inte dansat.
Vi har sörjt [lekt begravning],
    och ni har inte jämrat er (slagit handen mot bröstet för att visa sorg).'

[Människans onda natur blir aldrig nöjd – hon vill att Gud ska dansa efter hennes pipa, rätta sig efter hennes nycker.]

³³Johannes har kommit utan att äta bröd eller dricka vin, och ni säger: 'Han är besatt.' ³⁴Människosonen har kommit och både ätit och druckit, och då säger ni: 'Titta, vilken frossare och fyllerist (given åt vin), vän med tullindrivare [kända för att använda tvivelaktiga metoder och själva roffa åt sig] och syndare (de som aktivt lever i synd).' ³⁵Men visheten [som både Johannes Döparen och Jesus har predikat och visat på] har fått rätt, det bekräftar alla hennes barn [Jesu och Johannes efterföljare]."

Tillbaka upp