Det var inte ovanligt att rikare familjer på Jesu tid hade tjänstefolk. En av tjänarna hade det övergripande ansvaret för hushållet och de andra tjänarna.
1Jesus sa också till lärjungarna:
[Jesus har just berättat liknelsen om den yngre sonen som vände tillbaka hem. Frågan som hänger i luften är: Vad hände med den äldre sonen? Ordagrant är meningen på grekiskan "och han sa också till lärjungarna", där orden "och" och "också" tydligt kopplar ihop denna berättelse med den tidigare. Liknelsen handlar om faran med kärleken till pengar, och hör även ihop med nästa liknelse om den rike mannen och tiggaren Lasarus. Hur vi hanterar pengar i den här världen påverkar var vi tillbringar evigheten.]
"Det var en rik man som hade en förvaltare. [Den rike mannen ägde mark med olivträd och åkrar, förvaltaren skötte ägarens alla affärer.] När den rike mannen [en dag] ryktesvägen fick höra anklagelser att förvaltaren slösade bort (spridde ut) hans egendom [samma ord som används för yngre sonens slösande, se [Luk 15:13]], 2kallade han till sig förvaltaren och sa:
'Vad är det jag hör om dig? Lämna redovisning för din förvaltning [av mina affärer], för du kan inte längre vara [min] förvaltare.'
[Ryktet att förvaltaren levde i lyx på ett orättfärdigt sätt hade nått ägaren. Förutom pengarna som förskingrats hade förvaltaren gjort att hans herre förlorat sitt anseende. I den här kulturen var hedern viktigare än pengarna. Att han hade anförtrott sin förvaltning till en potentiell tjuv skadade hans rykte och var en stor skam.]
3Då tänkte förvaltaren: 'Vad ska jag göra när min herre tar ifrån mig förvaltningen? Jag är inte stark nog för att gräva, och jag skäms för att tigga. 4Nu vet jag vad jag ska göra så att de [som arrenderar min arbetsgivares mark och har skulder till honom] välkomnar mig i sina hem, när jag avskedats från min tjänst.'
5Han kallade till sig en efter en av dem som hade skulder till sin herre, och frågade den förste: 'Hur mycket är du skyldig min herre?'
6Han svarade: 'Hundra bat-mått olivolja.' [Ett bat-mått var ca 30 liter. Skulden motsvarade skörden från 150 olivträd och värdet var 1 000 denarer – närmare tre årslöner för en arbetare.]
Förvaltaren sa: 'Ta ditt skuldebrev, sätt dig ner på en gång och skriv femtio.' [50 % mindre skuld, en rabatt på 500 denarer.]
7Sedan frågade han nästa: 'Hur mycket är du skyldig?'
Han svarade: 'Hundra kor-mått vete.' [Ett kor-mått var en tunna på ca 390 liter. Skulden motsvarade en skörd från 100 hektar (1 km²) och värdet var 2 500 denarer – åtta årslöner för en arbetare.]
Då sa han: 'Ta ditt skuldebrev och skriv åttio.' [20 % mindre skuld, en rabatt på 500 denarer.]
8Hans herre [arbetsgivaren, den rike mannen] lovordade den ohederlige förvaltaren för hans finurlighet (skicklighet, hans praktiska sätt att agera)."
[Detta är liknelsens höjdpunkt och överraskning – hur kan ägaren lovprisa den ohederlige förvaltaren som har minskat hans intäkter? Liknelsen berättar inte exakt hur förvaltaren gick till väga, men han sänkte skulderna vilket gjorde att hans herre kom i bättre dager hos dem som stod i skuld till honom. Kanske strök han räntan från skulden eller tog bort sin egen andel. Ordet "finurlighet" här är ett neutralt ord som inte lägger någon moralisk värdering utan bara att det var logiskt och smart tänkt.]
Använd pengar för att göra gott
"Denna världens (tidsålders) människor handlar finurligare (skickligare, klokare) mot sina egna än vad ljusets människor gör. 9Jag säger er: Skaffa er vänner med hjälp av den orättfärdiga mammon (förrädiska rikedomar, pengar), så att de [människor ni hjälpt här i jordelivet] välkomnar er i de eviga boningarna, den dag mammon förlorar sitt värde.
[Det "finurliga" och kloka som förvaltaren gör, se vers 8, är att han inte längre slösar pengarna på sig själv genom att leva i lyx utan säkrar sin framtid med dem. Att samla skatter i himlen handlar om att vara givmild.]
10Den som är trogen (pålitlig, trofast) i det minsta (i en mycket liten sak) [i smått]
är också trogen i mycket [i stort],
och den som är orättfärdig (orättvis, bedräglig, ohederlig) i det minsta (i en mycket liten sak) [i smått],
är också orättfärdig i mycket [i stort].
11Om ni inte har varit trogna i fråga om den orättfärdiga mammon (ägodelar, pengar),
vem vill då anförtro er den sanna rikedomen [evangeliet, andliga gåvor]?
12Om ni inte har varit trogna med det som ägs av andra,
vem vill då ge er vad som ska tillhöra er?
13Ingen tjänare [speciellt ord för slav som tjänade i hemmen] kan tjäna två herrar.
Antingen kommer han att hata den ene
och älska den andre
eller hålla sig till den ene
och förakta den andre.
Ni kan inte tjäna både Gud och mammon (rikedom)."
Självrättfärdighet imponerar inte på Gud
14[Jesus har berättat fyra liknelser. Tre där något borttappat återfinns och till sist liknelsen om den ohederlige förvaltaren, se [Luk 15:1-16:13]. Liknelserna var riktade till lärjungarna, men fariséerna lyssnade också.]
Allt detta hörde fariséerna som älskade pengar, och de hånade honom. [Här används ett mer fientligt ord än i [Luk 15:2] där de muttrade irriterat. Ordet här är ordagrant "att lyfta näsan åt någon". De sa ingenting, men deras kroppsspråk visade deras förakt för Jesus.]
15Jesus sa till dem: "Ni är sådana som förklarar er själva rättfärdiga inför människorna [genom att visa upp en yttre fasad], men Gud känner era hjärtan. Det som är högt prisat av människor [pengar och status] är avskyvärt inför Gud."
16[Jesus fortsätter att tala till fariséerna som var experter på Mose undervisning och de profetiska skrifterna:]
"Undervisningen [Moseböckerna, Torah – gr. nomos] och profeterna [förkunnade och profeterade om Messias]
fram till Johannes [Döparen]. [Nomos är ett brett ord som betyder lära, norm, lag och kan syfta på hela Bibelns undervisning eller bara Moseböckerna. Denna första del av meningen saknar ett verb i grekiskan, så översättare fyller på med att nomos och profeterna "förkunnade", "hade sin tid", "gällde", "profeterade om Messias" osv. Eftersom nästa vers (vers 17) säger att nomos inte ska förgås, kan innebörden inte vara att det första förbundet och Mose undervisning blivit ogiltigt. Det har dock skett ett skifte i och med att Johannes Döparen började predika evangeliet, som är det glada budskapet. Det är troligt att verbet "förkunnas" – som används senare i meningen om evangeliet – också syftar på den första delen. I parallellstället används verbet "profeterade", se [Matt 11:13]. Skrifterna profeterade om Messias: Var och när han skulle födas, att han skulle födas av en jungfru och hur han skulle dö, se [Mika 5:2; Dan 9:25; Jes 7:14; Jes 53].]
Sedan dess har de goda nyheterna (evangeliet) förkunnats,
och alla försöker inta det (rycka det till sig med våld; tränga sig på). [Ordet kan tolkas negativt att med våld försöka inta, eller positivt att ivrigt tränga sig på. Betydelsen verkar vara att när Johannes började predika att "Guds rike har kommit nära", uppstod en ivrig längtan bland folket att rycka det till sig, men alla gjorde det inte på rätt sätt, dvs. genom sinnesändring och tro på Jesus. Många tog till felaktiga metoder, så att Jesus t.o.m. måste dölja att han var Messias och förbjuda lärjungarna och andra att berätta om honom. Ordet "med våld" (som används i parallellstället i [Matt 11:12]) är samma ord som används i [Joh 6:15] då man med våld tänkte göra Jesus till kung.]
17Men det är lättare för himmel och jord att förgå, än att ens det minsta lilla streck [gr. keraia, som särskiljer de hebreiska bokstäverna] i undervisningen (gr. nomos) faller bort (förlorar sin betydelse).
[Det grekiska ordet keraia motsvarar det hebreiska ordet kotz, se [Matt 5:18]. En motsvarighet i det latinska alfabetet är t.ex. det nedre horisontella strecket som skiljer bokstaven E från F.]
18Den som skiljer sig från sin hustru och gifter sig med en annan begår äktenskapsbrott, och den som gifter sig med en frånskild kvinna begår äktenskapsbrott."
[Nu tar Jesus upp ett ämne som diskuterades flitigt bland rabbinerna. Detta är inte en fullständig utläggning om skilsmässa. Anledningen till att han tar upp just detta kan vara att fariséerna, som såg sig själva vara så trogna Mose undervisning, helt hade missat hjärtat i frågan om äktenskapet. Vissa fariséer som t.ex. rabbinen Hillel hade en liberal syn och tillät skilsmässa för något så banalt som vidbränd mat, baserat på [5 Mos 24:1-5]. Matteus hanterar mer ingående lagens intention i Bergspredikan, se [Matt 5:21-48]. Även undervisningen om skilsmässa är mer utförlig i Matteus. Den föregås av undervisning om förlåtelse, vilket alltid är Guds mål. Sedan, efter undervisningen om vad tanken var med äktenskap, följer en händelse där Jesus bryr sig om och välsignar barnen, de som främst drabbas vid en skilsmässa, se [Matt 18:15-19:15].]