Halvbibel - lördag 31/7
Ord 2
Prioritera Guds vishet1Min son (barn, vän):
om du tar emot mina ord5då kommer du att förstå vad det är att frukta (vörda, respektera) Herren (Jahve),
och bevarar mina budord (tydliga befallningar) inom dig,
2genom att aktivt (uppmärksamt) lyssna till visheten
och böja ditt hjärta till klokheten (insikten, förståndet) [ödmjukar dig inför Guds kunskap, och sträcker dig emot den med all din kraft],
3om du ropar efter förståelse (urskillningsförmåga)
och höjer din röst för att kalla på klokhet (insikt, förståelse),
4om du söker efter den som efter silver
och letar efter den som efter en gömd skatt,
och finna (nå fram till) kunskapen om Gud.
6För Herren (Jahve) ger vishet,
från hans mun kommer kunskap och förstånd (insikt).
7Han bygger upp ett förråd av sund visdom (till framgång) för de rättfärdiga,
och är som en sköld [beskyddare] för dem som vandrar med integritet (oskyldigt, ostraffligt),
8för han beskyddar de rättfärdigas stigar,
och bevarar vägen för dem som är trogna (lojala, älskar) honom.
9Då ska du förstå rättfärdighet (hur man kan följa Guds standard),
rättvisa (hur man tar rättvisa beslut)
och integritet (hur man kan leva moraliskt rätt, stå upprätt, vandra rakt fram utan att svänga av åt höger eller vänster),
ja, alla goda (moraliskt rätta) vägar.
10För visheten ska komma in i (fylla) ditt hjärta,
och [moralisk] kunskap ska bli attraktiv (ljuvlig) för dig.
11Omdöme (eftertänksamhet) ska vaka över dig,
och klokhet ska beskydda dig.
Vishet räddar dig från frestelser
12[Visheten räddar från två stora frestelser för en ung man, lättförtjänta oärliga pengar och lösaktiga förhållanden med kvinnor.]
De [vishet, kunskap och omdöme] ska rädda (rycka bort) dig från onda män,
från dem som talar perversiteter (osanning, omoral),
13som överger de rätta stigarna (välkända, upptrampade gångvägarna)
för att vandra på mörkrets vägar,
14som finner nöje i att vara onda,
och jublar över (firar) ondskans perversiteter (förvrängningar),
15vars stigar (välkända upptrampade gångvägar) är krokiga
och vägar är bedrägliga (moraliskt förvrängda).
16De [vishet, kunskap och omdöme] ska rädda (rycka bort) dig [från onda kvinnor]
från den främmande (prostituerade) kvinnan,
från den sexuellt frigjorda kvinnan (äktenskapsbrytaren, din nästas hustru) som frestar med förföriskt tal,
17hon har lämnat sin man som varit med henne sedan ungdomen,
och glömt (övergett) det äktenskapsförbund hon ingick inför Gud (Elohim).
18Hennes hus (familj) sjunker ner till döden,
hennes vägar (spår) leder till skuggorna (de avlidna – hebr. rafaim).
19Ingen som går in till henne kommer tillbaka (hittar tillbaka),
eller hittar livets stigar (välkända upptrampade gångvägar). [De hittar inte glädje och välsignelse.]
Slutord
20Därför ska du vandra på de moraliskt goda människornas väg,
och hålla dig på de rättfärdigas stigar (välkända upptrampade gångvägar).
21För de rättfärdiga ska bo i landet
och de med integritet (utan skuld, renhjärtade) får stanna där.
22Däremot ska de ogudaktiga (moraliskt fördärvade) tas bort ifrån landet,
de som ständigt agerar otroget (har som livsstil att förråda, vara otrogna i äktenskap, relationer, saknar integritet)
ska bli uppryckta [som ogräs].
Rom 14:1-23
Praktisk kristendom – tillsammans med andra troende (14:1-15:13)[Paulus gör nu en kontrast mellan "den som är svag", vers 1, och "vi som är starka" i tron, se Rom 15:1. I en församling finns kristna med olika grad av andlig mognad. Kultur och bakgrund färgar vårt synsätt i praktiska frågor. I församlingen i Rom levde judar och hedningar sida vid sida. Självklart ledde detta till speciella svårigheter som Paulus kände väl till från andra församlingar som han grundat.
Det är viktigt att notera att detta stycke talar till troende som satt sitt hopp till Jesus som Frälsaren. Sammanhanget i kapitel 12-15, handlar om trons praktiska tillämpningar i församlingen och samhället. Frågorna gäller inte det centrala i tron, utan handlar om judisk koshermat och helgdagar. Dessa två frågor berör relationen mellan hednakristna och judar som tror på Jesus, s.k. messiastroende judar. Tidigare, på apostlamötet i Jerusalem, beslöt man att hednakristna skulle avhålla sig från att äta kött offrat till avgudar, från blod, kött av kvävda djur och sexuell omoral, se Apg 15:28-29. Vi kan se att detta beslut står fast och samma principer gäller.]
Ha överseende med varandra
1[Paulus börjar med att rikta sig till de "starka" som har det största ansvaret när det finns åsiktsskillnader.]
Den som är svag i tron ska ni välkomna [in i gemenskapen] utan att kritisera (tvista över, fördöma) hans åsikter (göra honom villrådig med diskussioner).
2Den ene har tro till att äta allt [kött, även det som är offrat till avgudar utan samvetsbetänkligheter], den andre är svag och äter bara grönsaker.
[I Rom, precis som i alla andra större städer i Romarriket, var köttet som såldes på marknaden offrat till avgudar. Judarna kom från det första förbundet och såg en parallell hos Daniel och hans tre vänner som avstod från sådant kött och i stället bara åt grönsaker, se Dan 1:8-21. Det var otvivelaktigt så att andra hebreiska ungdomar i Babylon åt kött. Daniel och hans vänners beslut illustrerar vad Paulus säger här om att vi måste följa vårt samvete.]
3Den som äter ska inte förakta (se ner på) den som inte äter.
Den som inte äter ska inte fördöma (döma; fälla en dom över) den som äter
för Gud har ju tagit emot honom.
4Vem är du som dömer en annans tjänare [husslav]? Det är inför sin egen herre han står eller faller. Men han kommer att stå, för Herren har makt att hålla honom upprätt.
5Den ene sätter en dag högre än en annan, den andre håller alla dagar lika högt.Den som äter gör det för Herren, han tackar ju Gud.
[Frågan gällde hur de skulle förhålla sig till olika former av heliga faste- och högtidsdagar (både bibliska och hedniska). För rättrogna judar var måndagar och torsdagar fastedagar. Sabbatsdagen och Herrens högtider, se 3 Mos 23, firades av både messiastroende judar och hednakristna fram tills detta förbjöds under 400-talet.]Var och en ska vara fullt övertygad i sitt eget sinne.6Den som firar en viss dag gör det för Herren.
[Denna princip gäller lära och praktiska frågor som inte är väsentliga för tron (s.k. adiaphora – ämnen som Bibeln inte tar upp). Principen måste balanseras med 2 Tim 3:16. När Guds ord är tydligt måste personliga åsikter ge vika, men där Guds ord kan tolkas, låt var och en följa sitt samvete i respekt för de andra troende, se Rom 12:10.]
Den som låter bli att äta gör det för Herren, och även han tackar Gud.
7Ingen av oss lever för sig själv, och ingen dör för sig själv.
8Lever vi, så lever vi för Herren.
Dör vi, så dör vi för Herren.
Vare sig vi lever eller dör tillhör vi alltså Herren.
9Därför har den Smorde (Messias, Kristus) dött och fått liv igen för att vara Herre över både levande och döda.
10Varför fördömer (kritiserar) då du din broder [som äter kött eller firar en viss dag]?
Varför föraktar då du din broder [som inte äter kött och inte firar en viss dag]?
Vi ska alla stå inför Guds domstol. 11För det står skrivet [Jes 45:23]:
Så sant jag lever, säger Herren,12Därför ska var och en av oss själv stå till svars (göra räkenskap) inför Gud.
ska alla knän böjas för mig,
och alla tungor
ska bekänna (erkänna, ära, prisa) Gud.
Den som är stark ska inte orsaka någons fall
13Låt oss därför inte längre döma (kritisera, skylla på) varandra. Besluta er i stället för att aldrig bli en stötesten (bli ett hinder i vägen) för din broder, eller vara orsak till hans fall (agera så att han tar illa vid sig, blir sårad, upplever era handlingar som en skandal). 14Jag vet och är i Herren Jesus helt övertygad (förvissad) om att ingenting i sig självt är ceremoniellt orent [ingen mat är oren], men för den som betraktar något som orent, för honom är det orent.
15Om din broder eller syster blir bedrövad (sårad, om du skadar deras tro) av den mat du äter, så lever (vandrar) du inte längre i kärleken [som är osjälvisk och utgivande]. Låt inte [något så trivialt som] din mat orsaka att den som den Smorde (Messias, Kristus) dog för [betalade ett oerhört högt pris för] går under (förgås). 16Låt därför inte det goda ni fått [evangeliet, friheten som de "starka" i tron har] bli smädat. [Ge inget tillfälle för någon att kritisera er.]
17För Guds rike (kungarike) är inte mat och dryck, utan [består i] rättfärdighet och frid och glädje i den helige Ande [riket handlar inte om det yttre, utan om att ha det rätt ställt med Gud]. 18Den som tjänar den Smorde (Messias, Kristus) på det sättet behagar Gud och blir erkänd (respekterad) av människor.
19Låt oss därför sträva efter det som tjänar friden (harmonin, gemenskapen) och det som bygger upp (hjälper) varandra. 20Riv inte ner Guds verk på grund av mat. Allt är visserligen rent, men maten blir till skada för den människa som har betänkligheter när hon äter. 21Det är bättre att avstå från att äta kött eller dricka vin eller göra något annat som din broder tar anstöt (blir sårad) av.
22Den tro som du har [i fråga om ren och oren mat, speciella helgdagar, osv.] ska du behålla för dig själv inför Gud. [Tron är personlig, men inte privat!] Salig (lycklig) är den som [är stark i sin tro och] kan följa sin övertygelse utan att döma sig själv. 23Men den som har betänkligheter och ändå äter är dömd, eftersom det inte sker av tro. Allt som inte sker av tro är synd.
[Samvetet är inte det avgörande för vad som är rätt och fel. "Det finns en väg som verkar rätt, men som leder till döden", se Ords 14:12. Ett rent samvete gör inte att det som är fel blir rätt. Däremot kan den som gör något som är tillåtet, utifrån den kristna friheten, men som ändå tvivlar och tror att det är fel, begå en synd.]
Igår
Planer
- ❶ Dagens Bibelord
- ❷ Nya Testamentet
- ❸ Helbibel
- > ❹ Halvbibel
- ❺ Kvartbibel (Bibelsällskapets plan)
- ❻ Parallell
