⁵[Nu följer fyra verser med imperativ. Job hade klagat på att Gud inte såg kriminaliteten på jorden och inte gjorde något åt det, se Job 12:6; 24:1-12. Nu frågar Gud i vers 6-8 om Job kan med en blick ödmjuka alla högmodiga.]

Pryd dig då med höghet och dignitet.
Klä dig i majestät (storhet) och prakt.
⁶Släpp loss (kasta ut, ge fritt utflöde för) din vrede [över all orättfärdighet på jorden].
Med en blick, ödmjuka allt högt (alla högmodiga).
⁷Med en blick, kuva allt högt (trycka ned alla högmodiga).
Slå ned de ogudaktiga på stället.
⁸Göm [begrav] dem i marken.
Bind (fängsla) deras ansikten i mörkret (det gömda, dolda) [graven].

Då ska jag prisa dig [tillkännage att du har rätt],
    eftersom din högra hand kan [du kan i egen kraft] rädda (frälsa) dig.

[Stycket ramas in med uttrycket "arm" och "hand" som står för styrka och kraft, se vers 4 och 9. Ingen människa kan frälsa sig själv, se Apg 4:12; 1 Tim 2:5-6.]

Behemot – vilddjuret på land

Elefanten är det största däggdjuret på land med en vikt på 2-6 ton.

¹⁰Se Behemot (det stora djuret) som jag har skapat liksom dig.

[Hebreiska behemot är pluralformen av behemah, som är ett generellt ord för djur. Eftersom resten av verben här i vers 15 och vidare är i singular, används pluralformen för att förstärka att det är ett majestätiskt djur – det stora djuret! Utifrån beskrivningen verkar det vara ett stort gräsätande djur. Av nu levande djur liknar det mest en elefant som är det största landlevande däggdjuret. Flodhästen har också nämnts som kandidat. Det skulle också kunna beskriva en sauropod – en fyrbent växtätande dinosaurie.
    Inom judisk mytologi är Behemot det stora landodjuret och Leviatan sjöodjuret. I en rabbinsk legend möts dessa två i en strid i sista tiden, något som kan anspelas på i Upp 12 där ett land- och ett sjöodjur beskrivs.]

Han lever av gräs som en oxe.
¹¹Se vilken styrka den har i sina höfter,
    och kraft i dess bukmuskler!
¹²Han har sin glädje i (är förtjust i, svänger, höjer) sin svans, som ett cederträd,
    hans senor i låren är sammanvävda [tvinnade, som ett rep].

[Ordet "har sin glädje i" (hebr. hapes) betyder att vara förtjust i någon. Det är det känslomässigt mest laddade hebreiska ordet som uttrycker behag, se 1 Mos 34:19; Est 2:14; 1 Sam 18:22. Den grekiska översättningen Septuaginta översätter med "reser upp". Anledningen kan vara att liknande ord på arabiska beskriver rörelse och sänka ned. Svansen liknas vid ett libanesiskt cederträd. Trädet tillhör tallsläktet och används ofta i Bibeln som en bild på styrka och långt liv, se Jes 2:13; Ps 92:13. Användningen här är inte självklar, men versen verkar beskriva hur Behemot gör någonting med sin svans som den uppskattar och har behag i, på samma sätt som cederträdet är stolt, starkt och stort.]

Flera av beskrivningarna av Behemot (det stora djuret) passar in på en dinosaurie.

¹³Hans benpipor är som kopparrör,
    benen liknar järnstänger.
¹⁴Han rankas som det största (första) av Guds (Els) vägar (skapelse),
    den som gjort honom har gett honom hans svärd.

[Versen kan betyda att Behemot är det första eller största djuret. Kan vara en referens till 1 Mos 1:24 där just boskapen (hebr. behemah) är den första gruppen av djur som nämns. Sista delen av versen är svåröversatt. De tre hebreiska orden är ordagrant "Den som format honom – närma sig – hans svärd". Två huvudtolkningar finns. Den första är mer bildlig att det bara är Gud som kan dra sitt svärd mot honom. Det harmonierar med den retoriska frågan i vers 19: "Vem kan fånga honom?" Den andra tolkningen är att Behemot har fått ett svärd av Gud. Svärd är i singular och beskriver något som kanske liknar en noshörnings horn eller en kraftig svans. I vers 12 liknas svansen vid ett cederträd och bensenor i låren beskrivs som flätade. Den strukturen är typisk för dinosaurier där senorna hjälpte till att hålla svansen rakt ut.]

¹⁵Bergen [vegetationen i dalgångarna] ger den mat,
    där leker alla de vilda djuren [kring den utan att vara rädda att bli attackerade].
¹⁶Under lotusväxterna (lotusträden eller lotusblommorna) ligger han,
    skyddad (gömd) av rör och vass.
¹⁷Lotusväxterna ger honom skugga (skydd),
    pilträden vid floden omger honom.

[Det hebreiska ordet som översatts till lotusväxterna är tzeelim. Ordet används bara i dessa två verser i hela Bibeln och är inte helt definierat. Grundordet betyder "smal" och kan syfta på ett lotusträd. Dessa träd, eller snarare taggiga buskar, blir 2-5 meter höga och växer i torra områden. Eftersom sammanhanget snarare beskriver våtmark kring en flod, verkar det syfta på en vattenväxt, kanske någon lotusblomma från näckrossläktet. Ordet skugga kan också betyda skydd och beskriver då hur den stora Behemot kan gömma sig i vattnet kring näckrosor med långa smala stjälkar.]

¹⁸Se, även om floden svämmar över (hastigt reser sig) är han inte orolig,
    han är trygg även om Jordan [Jordanfloden] forsar fram mot hans gap.
¹⁹Kan någon fånga honom när han är på sin vakt,
    eller sätta en snara i hans nos?

[Första delen av meningen har bara två ord – ögon fånga. Det kan översättas att ingen kan fånga den, eller mer bokstavligt att man inte kan skada dess öga.]

Leviatan – vilddjuret i havet

I alla kulturer finns krokodilliknande sjöodjur nämnda. Bilden är från ingången till ett asiatiskt tempel.

²⁰[Det andra stora djuret som beskrivs är Leviatan. Grundordet betyder att tvinna och vrida sig och det verkar beskriva ett sjöodjur med reptilliknande drag. Leviatan har nämnts i förbigående tidigare i Jobs bok, se Job 3:8. Bland de arter som finns i dag har den mest likheter med en krokodil, men kan också beskriva en nu utdöd art av en dinosaurie. Det är också värt att notera att i de flesta kulturer finns legender med eldsprutande drakar, beskrivningen här i Job passar in på ett sådant odjur.
    I textfynd från staden Ugarit, längs med den nordsyriska kusten, nämns havsodjuret Lotan. Det är ett mytomspunnet urtidsmonster som står för kaos och ondska. Jesaja använder sig av dessa mytologiska bilder när han beskriver Guds slutgiltiga seger över ondskan. En dag kommer Herren att straffa Leviatan, ormen och draken i havet, se Jes 27:1. I Psaltaren nämns också Leviatan och hur Gud ska knäcka alla hans huvuden, se Ps 74:14; 104:26. I Bibelns sista bok beskrivs också ett havsodjur med sju huvuden som tydligt identifieras med den urgamla ormen – Satan, se Upp 12:3; 13:1-2.
    Beskrivningen av Leviatan här i Job verkar ge en dubbel bild. Det går att se det som att Satan som var synlig i de två första kapitlen, på nytt visar sig här i bokens avslutning i form av ett odjur. Beskrivningarna i dessa kapitel har ofta flera bottnar. Samtidigt som berättelsen redogör för ett verkligt djurs egenskaper beskrivs också ondskan och Satan. I den sista meningen beskrivs Leviatan som någon som är stolt och är som en prins över den här världen, se Job 41:25. En bild som även NT använder om djävulen, se Job 41:25; Ef 2:1-2; 1 Joh 5:19.]

Kan du fängsla (dra upp) Leviatan med krok,
    och binda hans tunga [och käkar].
²¹Kan du föra in ett rep (sävstrå) i hans nos,
    eller genomborra käftarna med en hake (törne)?

²²[Om du fångar den?]
Skulle den komma med många böner,
    eller tala (vädja) till dig med mjuka ord?
²³Skulle den skriva ett kontrakt,
    så den blev din slav för alltid?
²⁴Kan du leka med honom som med en fågel [tämja den till att bli ett husdjur],
    och hålla honom i band åt dina tjänsteflickor (pigor)?
²⁵Brukar fiskarlag förhandla om uppdelningen,
    och upphandlare köpslå om den?
²⁶Kan du fylla hans hud med harpuner
    och hans huvud med fiskspjut?
²⁷Ger du dig på den (lägger din hand)
    blir det en strid du sent glömmer,
    och aldrig gör om [om du ens överlever]!
²⁸Se, [den som tror sig kunna attackera Leviatan] hans hopp blir om intet,
    gör inte blotta åsynen att han fälls (slungas, kastas) till marken [i skräck]?

Tillbaka upp

---

2 Kor 6:14-7:7

Gå inte i par med de otroende
¹⁴Gå inte som omaka par i ok
    med dem som inte tror.

[Paulus syftar troligen på 5 Mos 22:10 som talar om att inte plöja med oxe och åsna tillsammans. Det är en av flera praktiska exempel som illustrerar israeliternas avstånd till andra folk och deras onda vanor. Bilden beskriver något som inte drar jämnt, en kristen ska inte gå in i en nära relation och samarbete med en otroende. Äktenskapet är ett sådant område där denna princip gäller, se även 1 Kor 7:10-16. Ett annat är kompanjonskap i affärsvärlden. Nu följer fem frågor som alla har det självklara svaret ingen/inget.]

Vad har rättfärdighet
    med orättfärdighet att göra,
eller vad har ljus
    gemensamt med mörker?
¹⁵Vilken enhet (harmoni, samstämmighet) har den Smorde (Messias, Kristus)
    med Beliar [judiskt namn på Satan, ordagrant "den värdelöse"],
eller vad kan den som tror
    dela med den som inte tror?
¹⁶Vilken gemenskap kan det vara mellan Guds tempel
    och avgudarna (avbilderna) [2 Mos 20:4]?

Vi är den levande Gudens tempel, för Gud har sagt:

"Jag ska bo hos dem och vandra bland dem
    och vara deras Gud,
    och de ska vara mitt folk." [3 Mos 26:12; Jer 32:38; Hes 37:27]

¹⁷Därför säger Herren:

"Gå ut från dem och skilj er från dem,
    och rör inte vid något orent.
Då ska jag ta emot er." [Jes 52:11; Hes 20:41]

¹⁸"Jag ska vara er Fader
    och ni ska vara mina söner och döttrar,
säger Herren den Allsmäktige." [2 Sam 7:14]

¹[Paulus fortsätter med bilden av församlingen som Guds tempel, se 2 Kor 6:15-17. På samma sätt som templet har reningsceremonier, se 2 Mos 30:17-21, har de troende ett ansvar att helga sina liv från det som orenar dem. Dessa ritualer i det äldre förbundet är skuggbilder på omvändelse och Paulus tillämpar denna princip i det kristna livet. Även om riterna inte observeras på samma sätt i Nya testamentet så består den andliga sanningen.]

När vi nu har dessa löften [från GT, att vi är Guds tempel], mina älskade, så låt oss rena oss från allt som befläckar kropp (kött) och ande och fullborda vår helgelse i fruktan för (vördnadsfull tillbedjan av) Gud.

[Den som vördar och respekterar Gud tar inte lätt på synden och ondskan, se även Matt 5:29-30; 10:28. Det som orenar kroppen är yttre handlingar som sexuella synder, dryckenskap, tungans missbruk, se Jak 3:6. Det som orenar människans inre är onda tankar, högmod, irrläror, se 2 Kor 11:4.]

Glädje över församlingens omvändelse
²Ge oss rum i (öppna) era hjärtan. [Temat om ömsesidig kärlek från 2 Kor 6:11-13 återupptas.] Vi har inte gjort orätt mot någon, inte skadat någon eller utnyttjat någon. ³Det säger jag inte för att fördöma er. Jag har redan sagt att ni har en plats i våra hjärtan så att vi både dör och lever tillsammans. ⁴Jag har stort förtroende för er, jag är mycket stolt över er. Jag är uppfylld av tröst och har glädje i överflöd mitt i all vår nöd.

Goda nyheter genom Titus
⁵När vi kom till Makedonien [2 Kor 1:16] fick vi ingen ro. Vi var trängda på alla sätt, utifrån av konflikter och inifrån av oro. ⁶Men Gud som tröstar de modlösa tröstade oss genom att Titus kom [2 Kor 2:13]. ⁷Vi blev uppmuntrade inte bara av hans ankomst (närvaro) utan också genom trösten han fått hos er. Han berättade för oss om er längtan [att få se Paulus igen], er klagan [sorg över hur de behandlat Paulus under hans senaste besök, se 2 Kor 1:23; 2:1] och er iver för mitt bästa, och då gladde jag mig ännu mer.

Tillbaka upp