Även om Malaki är den sista boken i våra västerländska biblar så är den inte det i den hebreiska Bibeln, där kommer Krönikeboken, som inte är uppdelad utan består av en enda bokrulle, sist. I den hebreiska Bibeln är även Samuelsboken och Kungaboken en bok och Esra/Nehemja var också en bokrulle från början. Textmassan är precis densamma men istället för 39 böcker är texten uppdelad på 24 rullar (de tolv mindre profeterna är t.ex. samlade i en rulle). Den hebreiska Bibeln kallas Tanach som är en akronym för begynnelsebokstäverna på de tre delarna av den hebreiska Bibeln:

Torah (Ta) – Undervisningen (Moseböckerna)
Neviim (na) – Profeterna (Josua, Domarboken, Samuelsboken, Kungaboken, Jesaja, Jeremia, Hesekiel, Hosea, Joel, Amos, Obadja, Jona, Mika, Nahum, Habackuk, Sefanja, Haggai, Sakarja och Malaki)
Ketuvim (k/ch) – Skrifterna (Psaltaren, Ordspråksboken, Job, Höga Visan, Rut, Klagovisorna, Predikaren, Ester, Daniel, Esra/Nehemja och Krönikeboken)

Begynnelsebokstäverna på de tre hebreiska namnen är tav–nun–kaf. Det ger ordet Ta-na-ch. Bokstaven kaf ­uttalas som k när den ­inleder ett ord och ch när den avslutar ett ord.

Till en början kan Krönikeboken ses som en upprepning av Israels historia från Adam fram till slutet på den babyloniska fångenskapen, men i återberättandet skapas en ny berättelse genom valet av innehåll. Kungarna i Juda rike nämns, medan ingen från det norra riket omnämns. Boken inleds med genealogin från 1 Mos 3:15 fram till David som ska välsigna nationerna, se 1 Mos 22:17. Stort fokus läggs på templet och genom hela boken växer en förväntan på den kommande Messias. Krönikeboken avslutas med en i hebreiskan oavslutad mening från Kyros: "Och låt honom gå upp…" (2 Krön 36:23). Här finns en koppling till de sjuttio årsveckorna i Daniels bok och ett kommande jubelår, se Dan 9. Den oavslutade meningen visar på ännu en exil innan Gudsriket skulle komma i full kraft. När Jesus läser från Jes 61 i Luk 4:17-21 knyter han an till denna röda tråd.