Helbibel - fredag 22/5
2 Sam 1:1-2:11, Ps 118:19-29, Ords 15:27-28, Joh 12:20-50
2 Sam 1:1-2:11
ANDRA SAMUELSBOKENFrån början var första och andra Samuelsboken en bok. Andra delen handlar om Davids styre. Boken är uppbyggd av flera sektioner som var och en fokuserar på en era i Davids liv. Ser man första och andra boken som en helhet så framträder sju sektioner:
1. Samuels födelse och styre (1 Sam 1-7)
2. Sauls styre och felsteg (1 Sam 8-15)
3. David i Sauls kungahus (1 Sam 16-20)
4. David som en politisk flykting (1 Sam 21-31)
5. David som kung över Israel – vänlighet mot Sauls familj (2 Sam 1-8)
6. Davids misstag och ödesdigra konsekvenser (2 Sam 9-20)
7. Davids sista år – Salomo tar vid (2 Sam 21-24 och 1 Kung 1-2)
Berör tidsperioden: 1010 – 970 f.Kr.
Davids tid som kung
Skrivet: ca 970 f.Kr.
Författare: Enligt judisk tradition Gad och Nathan. Första Samuelsboken fram till 1 Sam 25 av Samuel.
David blir kung
Över Juda (kap 1-4)
David hämnas den som dödat Saul
Solnedgång över slätten mellan Beer-Sheva och Gaza. Här ligger Tel Shera, en trolig kandidat till den bibliska staden Tsiklag.
Efter Sauls [israeliternas förste kungs] död, när David hade återvänt från slakten på amalekiterna stannade David två dagar i Tsiklag. [1 Sam 30] 2På den tredje dagen kom en man från Sauls läger [i Jezereldalen] med sina kläder sönderrivna och jord på sitt huvud [två tydliga tecken på sorg]. När han kom till David föll han ner på marken och böjde sig ner.
[Avstånden mellan Sauls läger i Gilboa i Jezereldalen ner till området i Negev kring Beer-Sheva är drygt 20 mil, vanligtvis är det en 4-5 dagars vandring, men referensen till tredje dagen tyder på att han rört sig raskt med dessa brådskande nyheter.]
3David frågade honom: "Varifrån kommer du?"
Han svarade honom: "Jag har flytt från Israels läger [i Jezereldalen]."
4David frågade honom: "Hur går det [i kriget mot filistéerna i norr]? Jag ber dig, berätta för mig!"
Han svarade: "Folket har flytt från striden, och många från folket har också fallit och dött, och Saul och Jonatan, hans son, är också döda."
5David frågade den unge mannen som berättade detta för honom: "Hur vet du att Saul och Jonatan, hans son, är döda?"
6Den unge mannen som berättade detta för honom svarade: "När jag råkade vara på berget Gilboa, se då lutade sig Saul över sitt spjut och vagnarna och ryttarna ansatte honom hårt. 7När han då vände sig om och såg mig ropade han på mig och jag svarade: 'Här är jag.' 8Då frågade han mig: 'Vem är du?' Och jag svarade honom: 'Jag är amalekit.' 9Sedan sa han till mig: 'Ställ dig nu över mig och döda mig, för dödsfrossan har sitt grepp om mig, eftersom min själ (mitt liv) rinner ur mig.' [Här används ett ovanligt ord som verkar beskriva hur Saul håller på att tappa medvetandet.] 10Så jag ställde mig över honom och dräpte honom, eftersom jag visste att han inte skulle leva när han fallit, och jag tog kronan som var på hans huvud och armbandet som var på hans arm och har tagit hit dem till min herre."
[Den unge mannens berättelse stämmer inte på flera detaljer med redogörelsen i föregående kapitel. I 1 Sam 31:4 var det Saul som själv hävde sig över sitt svärd och tog sitt eget liv. Det verkar som att den unge amalekiten vinklar sin berättelse för att försöka komma i god dager och få en belöning för att han tar på sig äran av att ha dödat Saul.]
11[När den man som varit ute efter Davids liv och försökt döda honom vid flertalet tillfällen dör, gläder han sig inte.] Då tog David tag i sina kläder och rev isär dem [i sorg], och likadant gjorde alla män som var där med honom. 12Och de klagade och grät och fastade till kvällen, för Saul och för Jonatan, hans son, och för Herrens (Jahvehs) folk och för Israels hus, eftersom de hade fallit för svärdet.
13Och David sa till den unge mannen som berättat för honom: "Vem är du?"
Han svarade: "Jag är son till en främmande amalekit."
14David frågade honom. "Hur kommer det sig att du inte var rädd för att lyfta din hand och slå Herrens (Jahvehs) smorde?"
15[Amalekiterna är det första folk som anfaller israeliterna. Det är ett fult angrepp där man slaktar de svagaste längst bak i ledet, se 5 Mos 25:17-19. Senare uppmanar Mose dem att inte glömma att förgöra amalekiterna utan verkligen komma ihåg detta, se 5 Mos 25:19. Saul lyder inte detta bud, se 1 Sam 15 medan David just stridit mot amalekiterna, se vers 1. Här står nu en ung amalekit och vill få en belöning för att han säger sig ha dödat Saul!]
Och David kallade på en av de unga männen och sa: "Gå nära och attackera honom." Och han slog honom så att han dog. 16David sa till honom: "Ditt blod kommer över ditt huvud, för din mun har vittnat emot dig och sagt: Jag har dödat Herrens (Jahvehs) smorde."
Davids sorg över Saul och Jonatan
17Och David mässade (klagade; sjöng entonigt och utdraget – hebr. qinen) denna klagosång (hebr. qina) över Saul och över Jonatan, hans son, 18och sa för att lära Juda söner [denna klagosång som fick namnet] "Bågen".
[Orsaken till namnet kan vara att Saul blev sårad av pilar, se 1 Sam 31:3, eller omnämnandet av "Jonatans båge", se vers 18. Se även 1 Sam 2:4. En del tolkar det som att David lärde judaiterna att bli skickliga i bågskytte.]
Se, den är skriven i Jashars bok:
19David blir kung över JudaDin skönhet, Israel [syftar på Saul och Jonatan], ligger slagen på dina höga platser.
Hur har inte de mäktiga fallit.
20Berätta det inte i [den filisteiska staden] Gat,
gör det inte känt på Ashkelons gator,
för att inte filistéernas döttrar ska fröjdas,
för att inte de oomskurna ska triumfera.
21Gilboas berg,
låt där inte bli någon dagg,
inget regn över dig,
inga fält med utsökta frukter,
för där kastades de mäktigas sköld bort,
Sauls sköld, utan att vara smord med olja.
22Från blodet av de slagna,
från fettet (mänskliga köttet) av de mäktiga,
Jonatans båge återvänder inte,
och Sauls svärd återvände inte tomt.
23Saul och Jonatan,
de älskade, och sköna i deras liv,
också i deras död var de inte åtskilda,
de var snabbare än örnarna,
de var starkare än lejonen.
24Ni Israels döttrar,
gråt över Saul
som klädde er i scharlakan [den mest dyrbara färgen; lyxiga kläder] och prakt (juveler, smycken; glädje – hebr. eden)
och satte guldsmycken på era kläder.
25Hur har de mäktiga fallit mitt i striden.
Jonatan är slagen på sina höga höjder.
26Jag är bedrövad för din skull, min bror Jonatan,
mycket behaglig har du varit för mig,
underbar var din kärlek för mig,
mer än kvinnors kärlek.
27Hur har de mäktiga fallit,
och stridsvapnen fördärvats.
1Och det skedde efter detta att David frågade Herren (Jahveh) och sa: "Ska jag gå upp till någon av Juda städer?"
Herren (Jahveh) svarade honom: "Gå upp."
Då frågade David: "Vart ska jag gå upp?"
Och han sa: "Till Hebron (hebr. Chevron)."
2Så David gick upp dit och även hans två fruar, Achinoam, jizreliten, och Abigail, som varit karmeliten Navals hustru. [1 Sam 25] 3Och hans män som var med honom tog David också med upp, varje man med sitt hushåll, och de bodde i Hebrons städer. 4Männen i Juda kom och där smorde de David till kung över Juda hus.
Och de berättade för David och sa: "Javesh-Gileads män var de som begravde Saul." 5Och David sände budbärare till Javesh-Gileads män och sa till dem: "Välsignade är ni av Herren (Jahveh) eftersom ni har visat nåd (omsorgsfull kärlek – hebr. chesed) mot er herre, till Saul, och har begravt honom. 6Och nu visar Herren (Jahveh) nåd och sanning mot er! Jag ska också löna er med denna godhet, eftersom ni har gjort denna sak.
[Nåd och sanning (hebr. chesed ve emet) hör oskiljaktigt ihop. De presenteras alltid i samma inbördes ordning och återfinns i Guds eget vittnesbörd, se 2 Mos 34:6. Nåd utan sanning blir uddlös, medan sanning utan nåd blir obarmhärtig.]
7Låt nu era händer bli starka (få mod och handlingskraft) och var tapperhetens söner, för er herre Saul är död, men Juda hus har smort mig till kung över dem."
Rivalitet mellan nord och syd
8Men Avner, Ners son, härförare för Sauls armé, hade tagit Ish-Boshet, Sauls [yngste] son och fört honom över till Machanajim, 9och han gjorde honom till kung över Gilead och över ashuriterna och över Jizreel och över Efraim och över Benjamin och över hela Israel.
10Ish-Boshet, Sauls son, var 40 år när han började regera över Israel, och han regerade i två år. Men Juda hus följde David.
[Namnet Ish-Boshet betyder: "man av skam", i Krönikeböckerna kallas han Eshbaal, som betyder "Baal finns" (1 Krön 8:33). Han är inte en smord kung, utan någon som tillsätts som kung över alla elva stammar, förutom Juda där David regerar. Under två år är det en tillfällig splittring i ett Nord- och Sydrike innan David enar nationen igen.] 11Och tiden som David var kung i Hebron över Juda hus var 7 år och 6 månader.
Ps 118:19-29
Avslutande lovprisning19Öppna rättfärdighetens portar för mig [in till den sanna kungens tempel].
Jag vill gå in genom dem och tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] Herren (Jah).
20Detta är Herrens (Jahvehs) port,
genom den ska de rättfärdiga gå in.
21Jag tackar (prisar med öppna händer, hyllar och erkänner) dig
för du hörde min bön och blev mig till frälsning (befrielse).
22Den sten som arbetarna förkastade (föraktade, inte ville veta av),
har blivit hörnstenen (den mest betydelsefulla och ärofyllda delen i byggnaden).
[Jes 8:4; 28:16; Luk 20:17; Apg 4:11; Ef 2:20; 1 Pet 2:7]
23Detta är från Herren (Jahve) [det är hans verk],
det är förunderligt (helt otroligt) i våra ögon!
[Matt 21:42; Mark 12:10-11]
24Detta är dagen som Herren (Jahveh) har gjort (då han grep in),
låt oss jubla och vara glada.
25Herre (Jahveh), hosianna (fräls, befria, fortsätt att hjälpa oss),
Herre (Jahveh), ge oss framgång (hjälp oss att fullfölja uppdraget)!
26Välsignad är han som kommer i Herrens (Jahvehs) namn (böj er inför honom).
Vi välsignar (böjer oss ned inför) er från Herrens (Jahvehs) hus.
[Mark 11:9; Luk 13:35; 19:38]
27Herren (Jahveh) är Gud (El, den mäktige) och han har gett oss ljus
[vänder sitt ansikte mot oss, ger favör och seger över fiender].
Bind fast offret med band vid altarets horn. [2 Mos 27:2]
28Du är min Gud (El),
jag vill tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] dig!
Min Gud (Elohim),
jag vill upphöja dig.
29Tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänn] Herren (Jahveh) för han är god.
I evighet varar hans nåd (omsorgsfulla, trofasta kärlek).
Ords 15:27-28
27Den som är girig efter orätt vinning (genom ojusta metoder eller våld) för in olycka (problem, oro, förvirring, oordning) i sitt eget hem,men den som hatar mutor ska leva (inte dö en för tidig död, leva i framgång, leva för evigt i himlen).
28Den rättfärdiges hjärta överväger [hebr. hagah – talar i låg ton; dvs. har tankemässigt gått igenom, är förberedd på] hur han ska svara,
men de ogudaktigas mun spyr ut ondska.
Joh 12:20-50
Jesus förutsäger sin död på korset
Mellan den yttre förgården och de inre tempelgårdarna fanns en skiljemur med skyltar som varnade hedningar att närma sig templet.
[Vid Jesu födelse kom visa män från öst, och nu före hans död kommer "visa" greker från väst. Denna händelse antyder på nytt att även icke-judar, nu exkluderade från templet, snart ska få tillträde att tillbe, se Joh 10:16. Att dessa greker kommer till just Filippus kan bero på att han, liksom Andreas, har grekiska namn. Att deras hemstad Betsaida nämns, se Joh 1:44, är också en beröringspunkt. Staden gränsar till det icke-judiska området Dekapolis öster om Galileen på den icke-judiska sidan av Galileiska sjön. Dessa två lärjungar var vana vid den grekiska kulturen och att tala med greker. Det verkar som om Filippus och Andreas lämnar grekerna där och går till Jesus med deras fråga. Jesus kan ha befunnit sig innanför den mur som avgränsade hedningarna till de yttre delarna av tempelområdet, se Apg 21:28. Texten svarar inte på om grekerna personligen fick träffa Jesus där och då, men vi vet att i slutet på Jesu svar säger han att när han uppstår ska han dra alla till sig, se Joh 12:32, dvs. att evangeliet är till för alla.]
23Jesus svarade dem:
"Stunden har kommit då Människosonen ska bli förhärligad (upphöjd).Då kom en röst från himlen: "Jag har redan förhärligat det och jag ska förhärliga det igen."
[Nu sker en vändpunkt. Jesus börjar tala om sin död och uppståndelse. Nu följer en kort liknelse där Jesus liknar sig själv vid ett vetekorn som måste dö för att bära frukt. Människosonen är en titel på Messias, se Dan 7:13-14.]24Jag säger er sanningen (amen, amen): Om inte ett vetekorn som faller i jorden väljer att dö, så förblir det ett korn, men om det väljer att dö så bär det stor skörd (frukt).Om inte vetekornet som läggs i jorden dör blir det ingen ny skörd.
25Den som är nöjd med (förtjust i, älskar) sitt liv (sin själ – gr. psuche) förlorar det (förstör det själv), men den som hatar sitt liv i den här världen [inte har det här temporära livet som första prioritet] ska rädda (skydda, bevara) det till evigt liv [gr. zoe – Guds överflödande liv, själva kärnan och meningen med livet, äkta liv].
[I den judiska kulturen används ofta starka kontraster. Ordet 'hata' kan också översättas 'älska mindre' i förhållande till något annat. Den som älskar det här livet lever bara för stunden. Fokus blir då att samla skatter här på jorden, se Matt 6:19. Den som däremot prioriterar Guds väg, samlar skatter i himlen, se Matt 6:20. Det skapade är i sig inte ont och kroppen är Guds tempel, se 1 Kor 6:19. Jesus uppmanar oss att älska vår nästa som oss själva, men framför allt att älska Gud med hela vårt hjärta, själ, förstånd och kraft, se Mark 12:30-31. Det är bara i Guds vilja jordelivet får mening, se Apg 20:24.]
26Om någon vill tjäna (gr. diakoneo) mig ska han [hela tiden] följa mig (gå med mig på den väg jag går), och där jag är kommer också min tjänare att vara. Om någon vill tjäna mig ska (kommer) Fadern ära (högakta) honom. 27Nu är min själ (mina känslor, tankar) i oro (nöd, fylld med bekymmer). Ska jag säga: Fader, rädda (fräls, bevara) mig från denna stund [av prövning och vånda]? Nej, det är för just denna stund jag har kommit. 28[Jag ber i stället:] Fader, förhärliga (ära, upphöj) ditt namn."
29Folket som stod där och hörde detta sa att det var åskan. Andra sa: "Det var en ängel som talade med honom."
30Jesus svarade: "Denna röst kom inte för min skull utan för er skull. 31Nu faller domen över den här världen (världens sätt, ordnade samhällssystem med föränderlig etik och moral), nu ska denna världens herraväldes furste [Satan] bli utkastad. 32När jag har blivit upphöjd från jorden [på korset] ska jag dra alla [judar och alla andra folk] till mig." 33Detta sa han för att ange (ge ett tydligt tecken, förutsäga) på vilket sätt han skulle dö.
34Folket svarade honom: "Vi har hört (förstått) från läran [undervisningen i GT] att den Smorde (Messias) ska vara kvar för evigt. [Ps 89:35-37; Jes 9:7; Hes 37:25; Dan 2:44] Hur kan du säga att Människosonen måste bli upphöjd [på ett kors]? Vem är denne Människoson?"
35Jesus sa till dem: "Bara en kort tid är ljuset bland er. Vandra medan ni har ljuset så att inte mörker (ondska, synd) får makt över er. Den som vandrar i mörker (har som vana och livsstil att leva i synd) vet inte vart han går (vart han är på väg). 36Så länge ni har ljuset, tro på (lita, sträck er mot) ljuset [som är Jesus, se Joh 8:12], så att ni blir ljusets barn (ett folk som är fyllt av och karaktäriseras av ljus)." När Jesus hade sagt detta, drog han sig undan och dolde sig för dem.
Folket vågar inte tro
37Trots alla de tecken (under, mirakler) han [Jesus] hade gjort inför dem trodde de inte på honom, 38för att profeten Jesajas ord skulle gå i uppfyllelse:
"Herre, vem trodde på vårt budskap (rapport, predikan),39Anledningen till att de inte kunde tro var, som Jesaja också sa:
och för vem har Herrens arm (Guds stora kraft) blivit uppenbarad?" [Jes 53:1]
4041Detta kunde Jesaja tala (sända ut – gr. epo) därför att han såg hans [den Smordes] ära (härlighet) [i sin syn, se Jes 6:1-3] och talade (gr. laleo) om honom. [Johannes förklarar hur profeterna talade om Jesus, se Luk 24:44, och på nytt jämställer han Jesus med Gud, se Joh 1:1; 14:9.]"Han har förblindat deras ögon
och förhärdat deras hjärtan (gjort dem okänsliga, hårda) [Gud förhärdade deras hjärtan efter att de själva redan valt att lämna Gud],
så de inte ser med sina ögon
och förstår (tänker, reflekterar) med sitt hjärta,
och vänder om (återvänder) och blir helade av mig." [Jes 6:10]
42Trots allt detta fanns det bland ledarna [i Stora rådet, Sanhedrin, det högsta beslutande organet bland judarna] många som trodde (litade, lutade sig emot) honom. Men på grund av fariséerna så bekände (tillkännagav) de inte det för att inte bli utstötta från synagogan. 43De värdesatte människors ära högre (älskade människors beundran och acceptans mer) än äran från Gud.
Jesu sista ord till folket
44[Under den sista veckan undervisar Jesus på tempelområdet i Jerusalem. Detta är det sista talet till folket.]
"Den som tror på (har för vana att lita, lutar sig emot) mig,
tror inte bara på mig utan på honom som sänt mig.
45Den som ser (gång på gång medvetet fäster sin blick på) mig
ser honom som sänt mig.
46Jag har kommit som ett ljus till världen, för att ingen som tror på mig ska bli kvar i mörkret.
47Om någon väljer att höra mina ord och väljer att inte tro på dem, så dömer inte jag honom. För jag har inte kommit för att döma världen [verkställa domen mot världen], utan för att frälsa (rädda, hela, befria, bevara) världen. [Jesus kommer en dag att döma världen, men den första gången han kom var det för att rädda världen, se Joh 3:17.]
48Den som förkastar (kontinuerligt nonchalerar) mig och inte tar emot mina ord (inte accepterar, inte gör dem till sina egna), har redan en domare över sig. De ord jag talat (det budskap jag predikat) ska själv döma (överbevisa) honom på den sista dagen. 49För jag har inte talat av mig själv (från egen auktoritet), utan Fadern som sänt mig har själv gett order om vad (och hur) jag ska tala. 50Jag vet med säkerhet att hans bud är evigt liv. Så det jag väljer att tala är exakt (överensstämmer med) vad min Fader har sagt till mig."
Igår
Planer
- 1. Dagens Bibelord
- 2. Nya Testamentet
- > 3. Helbibel
- 4. Halvbibel
- 5. Kvartbibel (Bibelsällskapets plan)
- 6. Parallell
- 7. Sommar 25
