Helbibel - söndag 8/12
Hos 10:1-14:9, Ps 126:1-6, Ords 29:15-17, Jud 1:1-25
Hos 10:1-14:9
1Israel är ett frodigt vinsom skjuter frukt frikostigt,
som hans frukt förökas
så förökas hans altaren,
ju ansenligare hans land blir
desto ansenligare blir hans obelisker.
2Deras hjärta är delat,
nu ska de bära sin skuld,
han ska bryta ner deras altaren
och fördärva deras obelisker.
3Nu ska de säkert säga: "Vi har ingen kung
för vi fruktade inte Herren (Jahveh),
och kungen,
vad kan han göra för oss?"
4De talar ord,
de svär falskt,
de skär förbund,
så skjuter domen upp
som odört (giftigt ogräs) i fältets fåror.
Synder i Beit-Aven
5Samariens invånare
ska vara rädda för Beit-Avens kalv [ordagrant: ´ondskans hus kalvar´; en referens till Betel som betyder "Guds hus" och tillbedjan till guldkalven där, se Hos 4:15],
för dess folk ska sörja över det,
och deras präster ska darra,
för dess härlighet har lämnat den [förts bort i exil].
6Också den [den gjutna avgudakalven i Betel] ska bäras bort till Assyrien,
som en gåva till kung Jarev.
Efraim ska ta emot skam
och Israel ska skämmas för sina egna råd.
7Samariens kung är avhuggen
som skum (fradga) på vattnet.
8[Beit] Avens höga platser ska förgöras,
liksom Israels synd.
Törne och tistel ska komma upp över deras altaren,
och de ska säga till bergen: "Övertäck oss",
och till kullarna: "Fall över oss".
Synder i Giva
9Från Givas dagar har du syndat Israel,
där stod de,
ingen strid hann upp dem i Giva,
inga övermodiga söner.
10När det är min önskan [i min tid], ska jag tukta dem,
och folken ska samlas emot dem
när de är sammanokade (bundna) till sina två synder [ögon, ringar, plogfåror – hebreiskan är otydlig här]
Synder i Betel
11Och Efraim är en kviga som älskar att tröska
och jag har gått över hennes nacke [lagt ett ok över det].
Jag ska göra Efraim till en ryttare,
Juda ska plöja,
Jakob ska bryta hans jordkokor.
12Så åt er själva i rättfärdighet,
skörda åt er i nåd (kärleksfull omsorg – hebr. chesed),
bryt upp marken som legat i träda;
för det är tid att söka Herren (Jahveh)
till dess han kommer
för att låta rättfärdighet regna över dig.
13Ni har plöjt (planerat – hebr. charash) ondska (orätt),
ni har skördat överträdelse,
ni har ätit lögnens frukt,
för du har litat på dina egna vägar
i skarorna av mäktiga män.
14Därför ska tumult bryta ut i dina härar
och alla dina befästningar ska ödeläggas
som Shalman ödelade Beit-Arvel i stridens dagar,
modern slogs i bitar med sitt barn.
15Så har Betel gjort mot dig
på grund av din stora ondska,
i gryningen
är Israels kung fullständigt avhuggen.
Guds inbjudan att återvända
Min son Israel har vägrat återvända
1När Israel var en ung man älskade jag honom som en son,
och ut ur Egypten (belägring, inträngdhet – hebr. Mitsrajim) kallade jag min son.
2Men ju mer jag kallar på dem,
desto längre bort går de från mig.
De offrar till baalsgudarna
och tänder offereldar till avgudar.
[Baal var en kanaaneisk avgud, i de religiösa riterna ingick mänskooffer och sexuella riter.]
3Ändå var det jag som vägledde Efraim [det norra riket – som en far lär sin son att börja gå],
och jag som tog dem i mina armar,
men de ville inte erkänna
att jag hade helat dem.
4Jag ledde dem med mänskliga band,
med kärlekens rep [till skillnad från djur som tvingas till lydnad med betsel och rep].
Jag lyfte undan oket från deras halsar,
och böjde mig ner och gav dem mat.
5Han ska inte återvända till Egyptens land,
utan Assyrien ska vara hans kung
eftersom de vägrade att vända om.
6Och svärdet ska falla över deras städer
och ska fördärva hans bommar
och sluka dem på grund av deras egna budord.
7Och mitt folk dröjer med att vända tillbaka till mig,
trots att de kallar sig uppresta,
tillsammans har ingen lyft upp sig.
8Hur ska jag kunna överge (släppa) dig, Efraim?
Hur ska jag kunna lämna dig, Israel?
Hur kan jag göra dig som [staden] Admah?
Hur kan jag göra dig som [staden] Tsevojim? [Admah, Tsevojim och Bela var städer som nämns tillsammans med Sodom och Gomorra, se 1 Mos 14:2]
Mitt hjärta vänder sig i mig (mina känslor svallar; jag ändrar mitt beslut),
all min tröst vaknar (ordagrant: ´tillsammans tänds mitt förbarmande upp´).
9Jag ska inte verkställa min häftiga vrede,
jag ska inte återvända för att ödelägga Efraim,
för jag är Gud (El) och inte en man,
den Helige i din mitt,
och jag ska inte komma i raseri.
10De ska vandra efter Herren (Jahveh)
som ska ryta som ett lejon,
för han ska ryta
och sönerna ska komma bävande från väster (havet).
11De ska komma bävande som en fågel från Egypten
och som en duva från Assyriens land
och jag ska låta dem bo i sina hus
förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh).
Israel – en svekfull son
12Efraim omsluter mig med förnekelse (hyckleri – hebr. kachash)
och Israels hus med svek (hebr. mirmah)
och Juda är ständigt trolös mot (vill bryta sig loss; irra bort från; vara hemlös från – hebr. rod) Gud (El)
ja, mot den Helige, den trofaste (han som står fast – hebr. aman).
1Efraim strävar efter vind och följer efter östanvinden,
hela dagen förökar han lögn och förödelse,
och de skär ett förbund med Assyrien
och olja bärs till Egypten.
2Herren (Jahveh) har sak med Juda
och ska straffa Jakob efter hans vägar
och i enlighet med hans agerande ska han återgälda honom.
3I livmodern tog han sin bror i hälen
och med sin styrka brottades han med en gudalik varelse. [1 Mos 25:26; 1 Mos 32:24-30]
4Han brottades med en ängel och vann,
han grät och bad om oförtjänt nåd (hebr. chanan) till honom.
I Betel fann han honom
och där talade han med oss.
5Men Herren, Härskarornas Gud (Jahveh, Elohim Sebaot),
Herren (Jahveh) kom ihåg honom.
6Vänd dig därför till din Gud (Elohim),
håll (vakta, skydda, bevara) nåd (omsorgsfull kärlek) och påbud (bindande juridiska beslut)
och vänta på din Gud (Elohim) oavbrutet.
7Som köpmannen har den bedrägliga vågen i sin hand,
älskar han att förtrycka.
8Och Efraim säger:
"Jag har verkligen blivit rik, jag har funnit mitt välstånd,
i allt mitt arbete ska de inte finna någon överträdelse som är synd i mig."
Herren ledde dem ut från Egypten
9Men jag är Herren din Gud (Jahveh Elohim)
[ända] från Egyptens land [eller "som tog dig ut från Egypten"],
jag ska åter låta dig bo i tält
som de bestämda dagarna.
10Jag har talat till profeterna
och jag har förökat synerna
och genom profeternas hand har jag använt liknelser.
11Om Gilead ges till missgärning
blir allt fåfängt,
i Gilgal offrar de till oxar,
deras altaren ska bli stenhögar i fältens plogfåror.
12Och Jakob flydde till Arams fält
och Israel tjänade för en hustru
och för en hustru vaktade (skyddade, bevarade – hebr. shamar) han får. [1 Mos 29:18]
13Och genom en profet förde Herren (Jahveh) Israel upp från Egypten
och genom en profet blev han bevarad (vaktad, skyddad – hebr. shamar).
14Efraim har verkligen provocerat (förtörnat),
därför ska hans blod bli kastat över honom,
hans lön ska hans Herre (Adon) ge tillbaka till honom.
Israel är skyldig
1[Vers 1-3 är den centrala delen i det sista avsnittet i Hosea, kap 11-14.]
När Efraim talade darrade man,
han upphöjde sig själv i Israel
men befanns skyldig genom Baal och han dog.
2Nu syndar de mer och mer (fortsätter de i synd; adderar, ökar sin synd)
och har gjort sig gjutna avbilder av sitt silver efter sitt eget förstånd,
avgudar alla av dem gjorda av hantverkare.
Om dem säger de:
"Den som offrar – människa – kysser kalvar [de gjutna avgudarna av kalvar, se 1 Kung 19:18; Job 31:27]."
[Sista delen i versen är svåröversatt. Det kan syfta på människooffer, men troligare är nog ändå att ordet hör ihop med de sista orden så det blir i betydelsen "människor kysser avgudar av kalvar". I hela stycket finns kopplingen till uttåget ur Egypten, se även 2 Mos 32:8.]
3Därför ska de bli som morgonens moln [som försvinner snabbt]
och som daggen som dunstar bort (försvinner),
som agnarna som driver bort med vinden från tröskplatsen
och som röken som far ut genom skorstenen.
Herren ledde dem ut från Egypten
4Likväl är jag Herren din Gud (Jahveh Elohim)
[ända] från Egyptens land [eller "som tog dig ut från Egypten"]
och du känner (är intimt förtrogen med) ingen Gud (Elohim) förutom mig,
och det finns ingen frälsare (räddare) vid sidan av (förutom) mig.
5Jag kände (var intimt förtrogen med) dig i öknen,
i landet med den stora torkan.
6När de åt blev de mätta,
de var belåtna och deras hjärtan var upprymda,
därför har de glömt mig. 7Därför har jag blivit för dem som ett lejon,
som en leopard ska jag vakta vid deras väg.
8Jag ska möta dem som en björninna som har förlorat sina ungar,
och ska riva isär deras hjärtsäck,
och där ska jag sluka dem som en lejoninna,
vilddjuret ska slita sönder dem.
Israel – en ovis son
9Det är ditt fördärv Israel
att du är emot mig, emot din hjälpare (hebr. ezer).
10Var är nu din kung som skulle kunna rädda dig i alla dina städer?
Och dina domare om vilka du sagt: "Ge mig en kung och ledare!"
11Jag gav er en kung i min vrede
och tog bort honom i min vrede. [Kung Saul, se 1 Sam 15:22, 23; 16:1]
12Efraims missgärning är uppsamlad,
hans synder ligger i förvar.
13Kvalen från en födande kvinna ska komma över honom,
han är en ovis son,
det är dags att han inte längre dröjer kvar [ordet beskriver hur man sitter fast som i tjära]
på platsen där söner föds.
14Från Sheols (underjordens, gravens) hand ska jag frige dem mot lösen,
från döden ska jag återlösa dem!
Död, var är dina plågor (farsoter; pester)?
Dödsrike (Sheol), var är din udd (gadd, ödeläggelse)? [1 Kor 15:55]
Ånger är dolt från mina ögon.
15För du har varit fruktsam bland vassrören,
en östanvind ska komma,
Herrens (Jahvehs) vind kommer upp från öknen
och hans källor ska bli torra
och hans brunnar ska torka ut,
han ska tillspilloge
alla dyrbara skatter.
1Samarien ska bära sin skuld
för hon har varit upprorisk mot sin Gud (Elohim),
de ska falla för svärd,
deras spädbarn ska slås i bitar
och deras gravida kvinnor ska sprättas upp.
Herrens inbjudan att återvända
2Återvänd, Israel, till Herren din Gud (Jahveh Elohim),
för du har snavat (snubblat) i dina missgärningar.
3Ta med dig ord [plural]
och vänd tillbaka till Herren (Jahveh),
säg till honom: "Förlåt alla missgärningar och ta emot det som är gott,
så ska vi ersätta (gottgöra) oxar med våra läppar [ge lovets offer istället för offrade oxar]. [Heb 13:15-16]
4Assyrien ska inte frälsa oss,
vi ska inte rida på hästar
och vi ska inte längre kalla våra händers arbeten för gudar,
för i dig finner de faderlösa nåd (evig barmhärtighet – hebr. rachamim)."
5[Nu kommer Guds svar på frälsningsbönen i vers 3-4:]
"Jag ska hela deras trolöshet (avfall, deras hjärtan som medvetet vandrat bort från mig).
Jag ska älska dem utan gräns (av fri vilja, ösa min kärlek över dem, som en frivillig offergåva),
för min vrede har vänt sig ifrån dem [Israel].
6Jag ska bli som dagg för Israel,
han ska blomstra som en lilja [vara lika vacker och ren],
han ska skjuta sina rötter som [och vara djup rotad som de stora cederträden i] Libanon.
7Hans nya rotskott ska växa och sprida ut sig,
hans prakt ska vara som olivträdets [som bär rik frukt],
och hans doft som Libanons [cederträd].
8De som bor (vistas, sitter) i (under) hans skugga ska återvända [från sin fångenskap],
de ska så och skörda säd i överflöd (ordagrant: leva/växa som spannmål).
De ska blomstra (grönska) som en vinstock.
Hans [Israels] rykte (omnämnande; minnet, doften av honom) ska vara som Libanons vin. [Ps 91:1]
9Efraim ska säga:
'Jag vill inte längre ha någonting med avgudar att göra'.
Jag ska svara honom och
vaka över honom.
Jag är som ett grönskande cypressträd,
din frukt finns hos mig. [Det är jag som ger liv.]"
Ps 126:1-6
Psalm 126 – Ge oss liv på nyttDetta är den sjunde av de femton pilgrimspsalmerna – "de stigande sångerna" (Ps 120-134). Dessa psalmer sjöngs under vandringen upp till de tre stora högtiderna som varje år firades i Jerusalem. Psalmen inleds med minnet av vad Gud har gjort och den glädje det gett upphov till. Utifrån den ansatsen formas en gemensam bön att Gud på nytt ska visa sin kraft och vända sorgen till glädje. Psalmen kopplas ofta ihop med Ps 137 – som inleder den babyloniska fångenskapen. Denna psalm beskriver troligtvis slutet på denna period.
Författare: Okänd, ett förslag är Esra.
Struktur: Psalmen har 48 ord (förutom inledningen), se Ps 48; 126. Ordet "för tillbaka" (hebr. sub) används i vers 1 och 4.
1. Förtröstan, vers 1-3
2. Vädjan, vers 4
3. Lovprisning, vers 5-6
Tidigare glädje
När Herren (Jahveh) förde tillbaka Sions fångar ...
det var som om vi drömde (det kändes helt overkligt; vi kunde knappt tro att det var sant).
[Syftar troligtvis på återtåget från exilen, se 2 Krön 36:22-23; Esra 1. Verbroten för att drömma (hebr. chalam) har även betydelsen "att vara stark; bli stark".]
3Herren (Jahveh) har gjort något stort med oss;2Då fylldes vår mun med skratt,Israels premiärminister reciterade Psalm 126 vid undertecknandet av fredsavtalet med Egypten 1978. På bilden: Menachem Begin, Jimmy Carter och Anwar Sadat under förhandlingarna i Camp David.
och vår tunga med jubel (höga triumferande glädjerop).
Då sa man bland hednafolken:
"Herren (Jahveh) har gjort stora ting med dem!"
vi är glada.
Vädjan
4För tillbaka våra fångar, Herre (Jahveh),
på samma sätt som strömmarna i Negev [öknen i söder].
[Fårorna i Negevöknen i södra Israel är torra större delen av året, men fylls plötsligt med strömmande vatten under några få timmar när vinterfloden kommer.]
Från sorg till glädje
5[Vers 5 formar en kiasm där kontrasten mellan tårar och jubel står centralt inramad av verben för att så och skörda. Hebreiska prepositionen bet (i) betonar hur både sorgen och glädjen involverar hela personen – de sår och skördar inte med tårar och jubel, utan i tårar och jubel.]
De som sår
i tårar –
i jubel (höga triumferande glädjerop)
ska de skörda. [Matt 5:4]
6Den som går ut [går fram och tillbaka] gråtande (under sorg),
bärande på sitt [dyrbara, sista] utsäde –
han ska [utan tvekan] återvända med jubel (höga triumferande glädjerop),
bärande på sina kärvar. [Han ska få bärga in en rikligt välsignad skörd!]
[Under sådden var man helt beroende av regn. Rädsla och oro för torka eller angrepp av skadedjur kunde göra att man sådde sin säd under gråt – särskilt om det varit ett dåligt år innan. Om utsädet var det sista man hade kvar, var man helt beroende av en god kommande skörd. Israels folk fick utstå svåra tider, men man väntade på att Guds löften skulle uppfyllas. Psalmisten är helt säker på att det kommer en tid av glädje och fröjderop.]
Ords 29:15-17
15Bestraffning och tillrättavisning ger vishet,men ett barn lämnat till sig själv [utan uppfostran och tillsyn] drar skam över sin mor.
16När de ogudaktiga (syndarna, kriminella) blir fler (i antal och auktoritet) då ökar också synden (överträdelserna),
men de rättfärdiga ska se deras fall.
[Oavsett hur djupt synden har nått så finns det hopp, de rättfärdiga ska en dag se rättfärdigheten segra!]
17Tillrättavisa din son [undervisa och träna honom i det som är rätt],
så får du lugn och ro (vila, frid). Ja, han blir en glädje för dig.
Jud 1:1-25
JUDAS BREV[Introduktion: Ibland behövs uppmuntran och uppbyggelse i tron, andra gånger kräver situationen en varning. I detta brev varnar Judas för ondskefulla människor som infiltrerat församlingen och sprider falska läror.
Struktur:
Ofta listas tre saker i följd i detta brev, se t.ex. Jud 1:1, 2, 11. Av brevets 227 grekiska ord är 16 unika för Judas och återfinns bara i detta brev. Det finns flera likheter i bilder och ämnen från 2 Pet 2.
Skrivet: Omkring år 50-80 e.Kr. Det är troligast med ett tidigare datum, eftersom apostlarna nyligen skrivit till brevets mottagare, se Jud 1:18. Judas var den yngste halvbrodern till Jesus och kan ha varit född omkring 10 e.Kr., vilket ger en övre gräns på runt 80-90 e.Kr. utifrån den tidens livslängd.
Till: Okänd plats, kanske Mindre Asien. Det var ett allmänt brev som skulle läsas av alla, se Jud 1:1. Mottagarna var troligtvis övervägande judar, eftersom innehållet förutsätter god kunskap om GT, samtida judiska apokryfiska skrifter och samtida rabbinsk undervisning.
Från: Okänd plats, Judas bror Jakob fanns i Jerusalem, men i 1 Kor 9:5 omnämns att "Herrens bröder" reste. Eftersom det är ett brev så befinner sig Judas inte heller på den plats där mottagarna är.
Författare: Judas, Jesu yngste halvbror.
Detta är det enda brevet i NT från Judas. Jesus växte upp i en stor familj med flera yngre halvbröder och halvsystrar. De fyra bröderna hette Jakob, Josef, Simon och Judas, se Matt 13:55-56. Utifrån ordningen de räknas upp var Jakob den äldste och Judas den yngste. Jakob skrev också ett brev – Jakobs brev. Ingen av syskonen trodde på Jesus när han verkade på jorden, se Joh 7:5, men efter hans död och uppståndelse förändrades detta. I det övre rummet fanns alla Jesu bröder med, se Apg 1:14.]
Hälsning
1[Från:] Judas,
tjänare (slav, livegen) till Jesus den Smorde (Messias, Kristus)
och Jakobs bror.
[På samma sätt som hans bror Jakob, väljer Judas att inte presentera sig som Jesu halvbror, se Jak 1:1. I Guds rike är det den andliga relationen med Jesus som räknas.]Till dem:
som är älskade [med osjälvisk och utgivande kärlek] i Gud Fadern,
som är bevarade i Jesus den Smorde (Messias, Kristus),
som är kallade.
2Låt:
barmhärtighet (medlidande uttryckt i handling),
frid (harmoni, frihet från fruktan, välbehag)
och kärlek [som är osjälvisk, utgivande och rättfärdig]
vara med er i överflöd (multiplicerat mått, växa mer och mer).
[Judas har en förkärlek för talet tre, som ofta förekommer i detta brev. Brevet börjar med tre personnamn. I inledningen finns totalt tre uppräkningar med tripletter som definierar honom själv, mottagarna och Guds välsignelse till dem. I nästa vers finns det första av tre "mina älskade", se vers 3, 17 och 20.]
Håll fast vid tron
Orsaken till brevet – falska lärare
3Älskade [mina kära vänner, se vers 17 och 20], trots min stora iver att skriva till er om vår gemensamma frälsning, fann jag det nödvändigt att skriva och mana (uppmuntra) er till att fortsätta kämpa (som en atlet kämpar i en tävling) för den tro [evangeliet, summan av den kristna trons lära, se Apg 6:7] som en gång för alla har överlämnats åt de heliga.
4För hos er har vissa personer smugit sig in [obemärkt tagit sig in via en sidodörr] vars dom för länge sedan är förutsagd (skrivet på förhand om) i Skriften. [I nästa stycke ges tre exempel på Guds dom från GT. Även Petrus skriver om detta, se 2 Pet 2:1. Följande tre egenskaper beskriver dessa falska lärare:]
De är gudlösa [som helt saknar respekt och vördnad för Gud].
De förvränger (förändrar, förflyttar) vår Guds nåd till försvar för omoral (lösaktighet, sensualitet – gr. aselgeia).
De förnekar vår ende Härskare och Herre, Jesus den Smorde (Messias, Kristus).
[Ordet aselgeia syftar här på sexuell synd, vilket blir tydligt utifrån sammanhanget och övriga exempel i brevet, se Rom 13:13.]
Tre varnande exempel
5Nu vill jag påminna er, även om ni redan känner till allt. [Ni känner till berättelserna från GT, hur Guds dom är verksam över olydnad, ofta inte på en gång, men den kommer. Judas vill försäkra sina läsare om att dessa falska lärare som smugit sig in kommer att få sin dom.]
Ni vet hur Herren först räddade (frälste) sitt folk ur Egypten och senare förgjorde dem som inte trodde. [Se 4 Mos 14 och Heb 3:16-19. Vissa manuskript har inte "Jesus" utan "Herren".]8På samma sätt är det med dessa [falska lärare, se vers 4]. De leds av drömmar [som de påstår gett gudomlig ledning]. [De tre synder de begår är:]
6Ni känner till [berättelserna om] de änglar som inte höll fast vid sin höga ställning utan övergav sin rätta hemvist. Dem håller han i förvar i mörker med eviga bojor till den stora dagens dom. [Det är troligt att Judas refererar till händelsen i 1 Mos 6:1-4.]
7Så är det också med Sodom och Gomorra och städerna däromkring [Admah och Tsevojim, se 5 Mos 29:23], som på samma sätt kastade sig ut i sexuell omoral och följde onaturliga begär. De står som ett varnande exempel och får sitt straff i evig eld [1 Mos 19].
De skändar (smutsar ner) sin kropp [genom sexuell synd].
De föraktar [Herrens] auktoritet [genom sin livsstil].
De hånar höga makter (änglamakter) [med sina stora ord].
[Utifrån resonemanget i nästa vers syftar dessa höga makter på änglar och troligtvis då onda änglar. Kanske undervisade dessa falska lärare att det inte finns några demoner. De hånade höga änglar i jämförelse med Mikael, som var ödmjuk och inte kom sig för att döma djävulen utan i stället bad Herren döma honom.]
9Men när ärkeängeln Mikael tvistade med djävulen om Moses kropp, vågade han [Mikael] inte uttala någon hånfull dom över honom utan sa: "Må Herren straffa dig."
[När Mose dog, sedan han fått se det utlovade landet, begravdes han av Herren själv någonstans i Moabs land, se 5 Mos 34:1-12. Citatet "Må Herren straffa dig" har en parallell i Sak 3:1-2 där djävulen argumenterade över prästen Josuas smutsiga klädnad. Ängeln Mikael ansågs vara Israels folks speciella skyddsängel, se Dan 12:1. Tvisten om Moses kropp gällde enligt judisk tradition att djävulen anklagade Mose för att inte vara rättfärdig på grund av hans dråp av egyptiern, se 2 Mos 2:12. Dessa detaljer finns inte med i Bibeln och antas komma från en judisk skrift från mitten på det första århundradet som kallas "Moses uppstigning", och som handlar om hans himmelsfärd. Det finns bara ett manuskript och just dessa delar som antas handla om tvisten om Moses kropp saknas.
I detta fall är det ovidkommande om historien är sann eller inte. Kanske väljer Judas att ta med den för att mottagarna kände till berättelsen. Poängen är tydlig – dessa falska lärare talade om sådant de inte visste något om. Även Lukas och Paulus citerar grekiska poeter i sina skrifter, utan att för den skull validera allt som står i dessa utombibliska verk, se Apg 17:28; 1 Kor 15:33; Tit 1:12.]
10Dessa däremot hånar vad de inte känner till [änglamakter], och vad de likt oförnuftiga djur förstår av naturen, det fördärvar de sig själva med.
Ve dem
11Ve [uttryck för intensiv förtvivlan över] dem! [Nu följer tre exempel från GT:]
För de gick [begav sig in] på Kains [ondskefulla] väg [där han försökte bli rättfärdig genom egna gärningar; och när han blev konfronterad av Gud mördade han sin bror i stället för att omvända sig, se 1 Mos 4:6-8.],12[Nu följer ytterligare fem exempel som formar en kiasm. Det första och sista har att göra med sjöfart och faran att komma ur kurs. Den andra och näst sista använder bilder av vatten med moln och vilda havsvågor. Centralt återfinns en bild där de falska lärarna liknas vid träd utan frukt, en liknelse som Jesus ofta använde, se Matt 12:33.]
och de kastade sig ut [hängav sig fullt ut] i Bileams villfarelse mot betalning [som lät sig övertalas av Moabs kung Balak att förbanna israeliterna mot ekonomisk ersättning, se 4 Mos 22-24; 2 Pet 2:15-16],
och i Koras uppror (rebelliskhet, ifrågasättande, motsägelsefulla logik – gr. antilogia) gick de under. [Kora var en levit som satte sig upp mot Moses och Arons ledarskap, se 4 Mos 16:1-33.]
De är klipprev vid era kärleksmåltider [agape-måltider där församlingen också firade nattvard] där de utan att skämmas festar tillsammans med er och tar för sig. [Dessa falska lärare är som dolda klippor som gör att fartyg på väg till en hamn går på grund och slås sönder.]
De är moln utan regnDe är irrande stjärnor [kometer, meteoriter och fallande stjärnor som inte går att navigera efter]
som drivs bort av vindarna.
[I ett klimat där regn är livsnödvändigt var regnmoln efterlängtade. Dessa falska ledare var andligt tomma.]De är sena höstträd utan frukt,13De är vilda havsvågor
[den fruktbärande perioden var helt över och de har inte burit någon frukt]
dubbelt döda [helt döda] och uppryckta med rötterna.
[Kiasmens centrum. Jesus talar på liknande sätt, se Matt 7:16-20.]
som skummar med sina skändligheter.
som har det svarta mörkret [svartaste avgrundsmörker] att vänta för evigt.
Domen förutsagd av Henok
14Henok, i det sjunde släktledet efter Adam [se 1 Krön 1:3, släktledet anges för att särskilja honom från Kains son med samma namn, se 1 Mos 4:17], profeterade om dem: "Se, Herren kommer med sina myriader (ordagrant: "tiotusentals", beskriver också ett oräkneligt antal) heliga 15för att hålla dom över alla och ställa varje själ till svars för alla de gudlösa gärningar de gjort och för alla de hårda ord som gudlösa syndare har talat mot honom."
[I ett samhälle som snabbt sjönk allt djupare i synd vandrade Henok med Gud. Hans ålder blev 365 år och han togs upp utan att dö en naturlig död, se 1 Mos 5:18-24. Vers 14-15 är ett direkt citat från Första Henok 60:8 och 1:9. Boken är en apokryfisk judisk text från ca 300 f.Kr. som beskriver de fallna änglarna i 1 Mos 6 och Henoks besök i himlen. Den har aldrig ingått i den bibliska kanon eller apokryferna, men var en vanligt förekommande utombiblisk bok när Nya testamentets böcker skrevs. Elva kopior av boken hittades i Qumran bland dödahavsrullarna. Anledningen till att Judas citerar från denna bok kan vara att hans motståndare höll den högt och ofta använde den i sin argumentation. Se även resonemanget i vers 9.]
16Dessa människor klagar (muttrar lågmält) [mot Gud, se 2 Mos 16:7-9], hittar fel hos andra (är missnöjda över sitt öde) medan de följer sina [onda] begär. De skryter om sig själva och smickrar andra när de har nytta av det [för egen vinning].
Råd för att växa i tron
Kom ihåg varningarna
17Men ni, [mina] älskade [vänner], ska komma ihåg vad som är förutsagt av vår Herre Jesu den Smordes (Kristi) apostlar. 18De sa till er: "I den sista tiden kommer hånfulla människor som drivs av sina gudlösa begär." 19Det är sådana som skapar splittring; de är världsliga (jordiska, oandliga) människor som inte har Anden [Rom 8:9; 1 Kor 2:14].
Ert eget ansvar – håll er kvar i Guds kärlek
20[Det räcker inte att bara gå emot de falska lärarna, de troende måste själva fortsätta att växa i tro och kärlek.]
Men ni, [mina] älskade [vänner],
när ni bygger upp er själva på er allra heligaste tro,
samtidigt som ni ber i den helige Ande,
21håll er [då] kvar i Guds kärlek [se till att bevara den kärlek som är rättfärdig, osjälvisk och utgivande], medan ni väntar på [personligt och varmt välkomnar] vår Herre Jesu den Smordes (Messias, Kristi) barmhärtighet [som för er ända fram] till evigt liv.
Visa barmhärtighet
22Mot dem som tvivlar ska ni vara barmhärtiga. [Denna uppmaning syftar troligen på dem som blivit vilseledda av falska lärare.]
23Andra [som redan slagit in på en fel väg] ska ni rädda,
genom att rycka dem ur elden. [Elden syftar på den kommande domen, se Matt 3:10.]
Andra ska ni vara barmhärtiga mot, fast med fruktan så att ni avskyr till och med deras tunikor [underklädesplagg som bars närmast kroppen] som är nersmutsade av köttet.
Lovprisning
24Han som har makt att bevara er från fall och föra er fram fläckfria och jublande inför sin härlighet – 25den ende Guden, vår Frälsare genom Jesus den Smorde (Messias, Kristus), vår Herre – honom tillhör ära, majestät, välde och makt före all tid, nu och i all evighet.
Amen (låt det ske så).
Igår
Planer
- ❶ Dagens Bibelord
- ❷ Nya Testamentet
- > ❸ Helbibel
- ❹ Halvbibel
- ❺ Kvartbibel (Bibelsällskapets plan)
- ❻ Parallell
