Helbibel - lördag 14/3
4 Mos 21:1-22:20, Ps 57:1-12, Ords 11:9-11, Luk 1:26-56
4 Mos 21:1-22:20
Seger över kanaanéerna1Och kanaanéerna, Arads kung, som bodde i söder (Negev), hörde att Israel kom på Atarims väg. Då stred han mot dem och tog några som fångar. 2Och Israel gjorde en ed, ett löftesoffer till Herren (Jahveh) och sa: "Om du verkligen vill ge detta folk i min hand, då ska jag förgöra (fullständigt förinta – hebr. charam) deras städer." 3Och Herren (Jahveh) lyssnade på Israels röst och gav dem kanaanéerna och de förgjorde dem helt och deras städer. Platsen fick namnet Chorma. [Namnet Chorma betyder tillägnad fullständig förstörelse eller avskild till fördärv.]
Klagan – kopparormen
4De vandrade [söderut] från berget Hor i riktning mot Vasshavet (hebr. jam sof) [Röda havet] för att gå runt Edom [eftersom Edoms kung inte tillät dem passera, se 4 Mos 20:21]. Under vandringen [den långa omvägen] blev folket otåligt, 5och folket talade mot Gud och Mose och sa: "Varför har du fört oss ut ur Egypten för att vi ska dö i öknen? Här finns varken vatten eller bröd att äta, och vi avskyr denna värdelösa manna."
6Så Herren (Jahveh) sände giftiga (brännande) ormar bland folket, som bet israeliterna så att många av dem dog. 7Då kom folket till Mose och sa: "Vi har syndat, för vi har talat mot Herren (Jahveh) och mot dig. Be till Herren (Jahveh) att han tar bort ormarna från oss."
Mose bad för folket.
8Herren (Jahveh) sa till Mose: "Gör en giftorm [en som liknar de ormar som plågar folket] och sätt upp den på en påle, och detta ska ske: När den som är ormstungen ser på den ska han leva."
9Då gjorde Mose en kopparorm (orm av brons) och satte upp den på en påle. Om någon hade blivit biten (hebr. nashach) av en orm, så fick han leva om han tittade på kopparormen.
[Hebr. nechoshet används både om ren koppar och dess legeringar som gjorde metallen hårdare. Materialet som användes här var sannolikt brons (90% koppar och 10% tenn). Ordet för orm är (hebr. nachash) som har samma tre första bokstäver som ordet för koppar/brons (Nun, Het och shin). Intressant är att enda skillnaden mellan orden är att koppar/brons har en fjärde bokstav – tav, som är en bild på ett kors! I Joh 3:14-15 liknas synden vid denna giftorm, den finns inte bara omkring oss utan har också bitit var och en av oss. Jesus gjordes till synd och bar den på korset, men den som ser upp på honom i tro blir frälst, se Joh 6:40. Det hebreiska ordet för påle kan också översättas "baner" eller "fälttecken". Första gången det används är i 2 Mos 17:15 där Herren kallas Jahveh Nissi – Herren är mitt baner. Detta sker efter Josuas seger över amalekiterna, då livet segrade över döden. På ett snarlikt sätt lyfte då Mose upp Guds stav i sina händer, när han bad på ett berg.]
Vandringen närmar sig sitt slut
10[Nu summeras israeliternas rutt genom Transjordanien. En mer detaljerad beskrivning finns i 4 Mos 33:41-49.]
"Vahev i Sofa och dalarna (raviner, wadi),16Och därifrån till Beer [som betyder källa]. Det är källan (hebr. beer) om vilken Herren (Jahveh) sa till Mose: "Samla ihop folket och jag ska ge dem vatten." 17Sedan sjöng Israel denna sång:
Arnon 15och dalens sluttning som lutar mot Ars säte (bygd) [Ar var Moabs huvudstad]
och stödjer sig mot Moabs gräns."
[Den utombibliska källan "Herrens stridsbok" har ännu inte hittats. En liknande bok som också omnämns är Jashars bok (Jos 10:13; 2 Sam 1:18). Dessa böcker verkar ha bestått av segersånger och var allmänt kända vid denna tid.]
"Källa, stig upp (flöda över)!Och från öknen till Mattana, 19och från Mattana till Nachaliel, och från Nachaliel till Bamot, 20och från Bamot till dalen som är i Moabs fält vid Pisgas huvud (bergstopp) som ser ner över öknen.
Sjung om den,
18källan som furstarna grävde,
som folkets ädla gjorde djup med sina spiror och sina stavar."
Segrar i Moab
Kung Sichon vägrar låta israeliterna passera
21Och Israel sände budbärare till amoréernas kung Sichon och sa: 22"Låt oss passera genom ditt land. Vi ska inte gå på sidan genom fält eller genom vingårdar, vi ska inte dricka vatten från dina källor. Vi ska gå längs kungens huvudväg till dess vi har passerat din gräns."
23Men Sichon kunde inte stå ut med att Israel passerade genom hans gränser. Och Sichon samlade allt sitt folk och gick ut mot Israel i öknen och kom till Jahats, och han stred mot Israel. 24Och Israel slog honom med svärdseggen och besatte hans land från Arnon till Jabbok ända till Ammons söner, för gränsen var stark till Ammons söner. 25Och Israel tog alla dess städer och Israel bodde i alla amoréernas städer, i Chesbon och i alla dess omkringliggande orter (ordagrant: "döttrar"). 26Chesbon var amoréernas kung Sichons stad som hade krigat mot den tidigare kungen i Moab och tagit hela hans land ur hans hand ända till Arnon.
27Därför säger de som talar i liknelser:
"Kom till Chesbon!31Så bodde Israel i amoréernas land.
Låt Sichons stad bli byggd och grundlagd!
28För en eld har gått ut från Chesbon,
en flamma från Sichons stad,
den har slukat Ar i Moab,
herrarna över Arnons höga platser.
29Ve över dig Moab,
du är kuvad Kemoshs folk.
Han har gett sina söner som flyktingar
och sina döttrar till fångenskap
– till amoréernas kung Sichon.
30Vi har beskjutit dem –
Chesbon har gått under ända till Divon
och vi har ödelagt ända till Nofach
som sträcker sig till Medeva."
Seger över Bashans kung Og
32Och Mose sände spejare till Jaazer och de tog dess byar och drev ut amoréerna som fanns där. [Jaazer var både namnet på regionen (4 Mos 32:1) och huvudstaden (4 Mos 32:3).] 33Och de vände och gick upp längs Bashans väg, och Og, Bashans kung, gick ut mot dem, han och allt hans folk, för att strida i Edreij.
34Och Herren (Jahveh) sa till Mose: "Frukta inte för honom, för jag har gett honom i din hand, och hela hans folk och hela hans land. Och du ska göra mot honom som du gjorde mot amoréernas kung Sichon som bodde i Chesbon." 35Så de slog honom och hans söner och hela hans folk till dess ingen var lämnad kvar, och de besatte landet.
[En mer detaljerad beskrivning av dessa strider finns i 5 Mos 3:3-11.]
Väntan på Moabs berg (kap 22-36)
1Och Israels söner vandrade och slog läger på Moabs slätt vid Jordan mittemot Jeriko.
Bileam
Balak kallar på Bileam
2Och [Moabs kung] Balak, Tsippors son, såg allt som Israel hade gjort med amoréerna [hur israeliterna besegrat både kung Sichon och Og]. 3Och Moab var väldigt rädda inför folket eftersom de var många, och Moab var skräckslagna inför Israels söner.
4Och Moab sa till de äldste i Midjan: "Nu kommer denna skara att äta (bokstavligt slicka) upp allt som är runtomkring oss, som oxarna äter upp det gröna på fälten." Och Balak, Tsippors son, var Moabs kung vid den tiden. 5Och han sände budbärare till Bileam, Beors son, till Petora som är vid floden, till folkets söner i landet och kallade på honom och sa:
"Se, det är ett folk som har kommit ut från Egypten,
se, de täcker jordens ansikte (yta),
och de har lägrat sig mittemot mig.
6Kom därför nu, jag ber dig,
förbanna detta folk åt mig,
för de är för mäktiga för mig.
Måhända ska jag segra
så att jag kan slå dem
och så att jag kan driva ut dem ur landet.
För jag vet att den du välsignar
är välsignad
och den som du förbannar (helt förgör – hebr. arar)
är förbannad (helt förgjord – hebr. arar)."
Tel Deir Alla i Jordanien. En inskription som omnämner siaren Bileam hittades under utgrävningar 1967.
8[Resan var lång och det var sent.] Och han sa till dem: "Stanna här i natt och jag ska ge de ord tillbaka som Herren (Jahveh) talar till mig." Och Moabs furstar stannade hos Bileam.
9Och Gud (Elohim) kom till Bileam och sa: "Vilka är dessa män som är hos dig?"
10Och Bileam sa till Gud (Elohim): "Balak, Tsippors son, Moabs kung har sänt till mig (och sagt): 11Se, folket som kommit ut från Egypten täcker jordens ansikte (yta), kom nu och förbanna dem, måhända kan jag då strida mot dem och driva ut dem."
12Och Gud (Elohim) sa till Bileam: "Du ska inte gå med dem, du ska inte förbanna folket för de är välsignade."
13Och Bileam steg upp på morgonen och sa till Balaks furstar: "Gå ni [tillbaka] till ert land, för Herren (Jahveh) vägrar att låta mig gå med er."
Den första raden lyder: "Detta är inskriptionen av Bileam Beors son. Han kunde se gudomliga syner, och Gud kom till honom under natten." Texten fortsätter att beskriva himmelska syner och en framtida undergång. Ordet "Shaddai", som är snarlikt det bibliska "El Shaddai" finns med. Många olika fåglar och även åsnor och hyenor nämns.
[Bileam är en hednisk präst som till en början beskrivs i positiva ordalag, eftersom han hör Herrens röst och lyder och inte kan förbanna israeliterna. Allt eftersom berättelsen rör sig framåt visar han sig ha en dubbel natur. I NT beskrivs han som en som förleder israeliterna in i synd, se 4 Mos 31:16; 2 Pet 2:15-16; Jud 1:11; Upp 2:14-16. Det finns flera paralleller med Judas. Båda hade kärleken till pengar (Joh 12:6) och förråder sina bröder. Det är intressant att vid utgrävningar i Tell Deir Alla i Jordanien (8 km öster om Jordanfloden, 1 km norr om Jabbok) hittas 1967 en inskription i ett tempel som omnämner "siaren Bileam, Beors son". I texten som innehåller profetior om undergång och kaos nämns också fåglar och även en hyena och åsna. Inskriptionen dateras till 900-800 f.Kr. vilket är långt senare än Bileam. Denna inskription är dock en utombiblisk källa som bekräftar Bibelns uppgifter, som då redan fanns nedtecknade i Moseböckerna, att en siare som hette Bileam var känd i just detta område i Jordanien.]
Balak kallar på Bileam en andra gång
15[Balak kunde inte ta ett nej, och ger sig inte.] Och Balak sände furstar igen, fler och mer ärbara [ännu högre rang] än de [första]. 16Och de kom till Bileam och sa till honom: "Så säger Balak, Tsippors son: Låt ingenting, jag ber dig, hindra dig från att komma till mig, 17för jag ska befordra dig och ge dig stor ära, vad du än säger till mig (begär) ska jag göra. Kom, jag ber dig (vädjar), förbanna detta folk åt mig."
18Och Bileam svarade och sa till Balaks tjänare: "Om Balak skulle ge mig sitt hus fullt med silver och guld, kan jag inte gå utanför Herrens (Jahvehs), min Guds (Elohims) ord och göra något, (varken) smått eller stort. 19Därför ber jag er, stanna även ni här denna natt, så att jag kan veta vad Herren (Jahveh) talar till mig ytterligare."
20Och Gud (Elohim) kom till Bileam på natten och sa till honom: "Om männen har kommit för att kalla på dig, stå upp och gå med dem, men bara de ord jag talar till dig ska du göra."
Ps 57:1-12
Psalm 57 – Från grottan till himlarnaEn bön om hjälp. Den inledande frasen "var mig nådig, Gud" är identisk med föregående psalm, se Ps 56:2. Även löftet att prisa Gud i Ps 56:13 och Ps 57:10 binder samman dessa psalmer. De sista fem verserna återfinns med viss variation i Ps 108:1-5 och vers 11 är nästan identisk med Ps 36:6
Författare: David
Struktur: Psalmen är välstrukturerad i ett kiastiskt mönster som ramas in med bön. Den består också av två strofer som båda avslutas med en refräng, se vers 6 och 12.
A Bön, vers 2-3
B Fiender, vers 4-5
C Refräng, vers 6
B´ Fiender, vers 7-8a
A´ Bön och tacksamhet, vers 8b-11
C´ Refräng
Fördärva (ödelägg) inte. Av (för) David, en Michtam (en inristad, guldpläterad skrift värd att bevaras). När han flydde från Saul och var i grottan.
[Troligtvis utspelar sig händelserna i Adullam strax sydväst om Jerusalem, se 1 Sam 22:1-5, men ett annat alternativ är Ein Gedi vid Döda havet, se 1 Sam 24, se även Ps 142:1 som också nämner grottan.]
– för i dig har min själ (hela min varelse) tagit sin tillflykt (förtröstat; sökt sitt skydd och hopp)
och under (i) skuggan av dina vingar ska jag ta min tillflykt [Rut 2:12; Matt 23:37]
tills farorna (olyckorna, oroligheterna, ogärningarna) dragit förbi.
[Till skillnad från Ps 56:2 upprepas "var mig nådig" en gång till här och förstärker Davids vädjan om nåd. Verbet "ta sin tillflykt" används också två gånger. Först i perfekt, "har tagit min tillflykt", vilket troligtvis beskriver en avslutad handling med ett pågående resultat – David har sin trygghet och säkerhet hos Herren (Jahveh). När verbet upprepas är formen i imperfekt, något som i hebreiskan ofta används för att beskriva futurum "ska jag ta min tillflykt" – tillsammans uttrycker detta hopp om en ständig tillflykt. Det finns också en association till kerubernas vingar som överskuggar nådastolen i tabernaklet, se även Ps 17:8; 36:8; 61:5; 63:8; 91:4.]
3Jag vill ropa (höja min röst i bön) till Gud den Högste (Elohim Elion),
till Gud (El) som fullbordar (avslutar, gör klart) det för mig.
4Han [Gud] ska sända [hjälp] från himlenJag vill sjunga och lova,
och frälsa mig när den som vill sluka mig hånar (talar föraktfullt om mig).
Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
Gud ska komma med sin
nåd (omsorgsfulla kärlek) och sanning.
[Genom hela Bibeln är nåd och sanning följeslagare, se 2 Sam 15:20; Ords 16:6; Ps 85:11; Joh 1:14. Första gången dessa ord nämns tillsammans är i Guds eget vittnesbörd, se 2 Mos 34:6. Nåd utan sanning blir uddlös, medan sanning utan nåd blir obarmhärtig. Det behövs både nåd och sanning, och nåden kommer alltid först.]
5Jag (min själ) är bland (omringad av) lejon,
jag ligger bland människor (Adams barn) som andas eld (vill förgöra mig) [med sina lögner].
Deras tänder är som spjut och pilar
och deras tungor som skarpa svärd.6[Refräng:]7De har förberett ett nät för mina steg,
Må du vara upphöjd över himlarna Gud (Elohim),
må din ära (bokstavligt "tyngd") finnas över hela jorden.
[Den första strofen avslutas med en refräng som också återkommer efter den andra strofen, se vers 12.]
jag (min själ, hela min varelse) är nedböjd [missmodig],
de har grävt en grop framför mig,
men de har själva fallit ner i dess mitt.
Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
8Mitt hjärta är redo (jag är förvissad, förtröstansfull), Gud (Elohim),
mitt hjärta är redo (jag är förvissad, förtröstansfull).
9vakna min ära (min tyngd).
Vakna nevel-lyra [bärbart instrument med vanligtvis tolv strängar] och kinnor-harpa [mindre harpa med ljusare toner, se Ps 33:2]
Jag vill väcka gryningen.
10Jag vill tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] dig bland folken, Herre (Adonai),
jag vill sjunga ditt lov bland folkslagen.
11För din nåd (omsorgsfulla kärlek) är stor, den når till himlarna,
och din sanning når till skyarna
[Ännu en gång kommer begreppet "nåd och sanning", se vers 4].
12[Refräng:]
Du är upphöjd över himlarna, Gud (Elohim),
högt över hela jorden din ära (din tyngd).
Ords 11:9-11
9Med sin mun ödelägger (förstör, raserar) den gudlöse (skenhelige, hycklaren) sin granne,men genom kunskap (insikt, förståelse) [av Guds sanna ord] blir de rättfärdiga räddade.
10När det går bra för de rättfärdiga gläder sig staden,
och när syndaren (den skyldige, kriminelle) förgås (tas undan), då höjs glädjerop.
11De rättfärdigas inflytande välsignar (bygger upp) en stad,
men syndares ord (tal, råd, mun) slår omkull den.
Luk 1:26-56
Ängelns budskap till Maria
Den moderna staden Nasaret som ligger högt belägen på ett berg.
28Han kom in och sa till henne: "Gläd dig, du benådade (som blivit utvald, fått Guds välvilja och favör över ditt liv). Herren är med dig." 29Men hon blev förskräckt vid hans ord och undrade (funderade fram och tillbaka på) vad denna hälsning kunde betyda.
30Ängeln sa till henne: "Var inte rädd, Maria, du har fått nåd (favör – gr. charis) hos Gud. 31Se, du ska bli gravid (gr. sullambano) [Lukas använder en medicinsk term, bli befruktad i moderlivet] och föda (frambringa; föda fram – gr. tikto) en son, och du ska ge honom namnet Jesus.
32Han ska bli stor (mäktig, viktig)
och kallas den Högstes son.
Herren Gud ska ge honom
hans förfader Davids tron.
33Han ska regera som Konung över Jakobs hus [Israel] i evig tid (genom tidsåldrarna),
det ska aldrig bli något slut på hans kungarike."
Nasaret 1842.
35Ängeln svarade och sa till henne: "Den helige Ande ska komma över dig, och den Högstes kraft ska överskugga dig (vila över dig som ett moln, gammaltestamentlig bild av Guds närvaro). Därför ska det heliga (avskilda, speciella) barnet kallas Guds Son. 36Se, din släkting Elisabet [kanske kusin] väntar barn trots sin höga ålder. Hon som man har kallat den barnlösa är nu gravid i sjätte månaden. 37För ingenting är omöjligt för (nära intill – gr. para) Gud." [Ordagrant: för inget kommer att vara kraftlöst/impotent i närheten av varje Guds ord/löfte (gr. rhema). Inget ord som Gud uttalar är utan kraft! Samma uttryck finns i 1 Mos 18:14 riktat till Abraham angående Sarah.]
38Då sa Maria: "Se, jag är Herrens tjänarinna, låt detta hända mig enligt dina ord." Sedan lämnade ängeln henne.
Maria och Elisabet
Solnedgång i Ein Kerem.
[Bergsbygden i Juda sträcker sig i nordsydlig riktning från Jerusalem ner mot Hebron. Resan från Nasaret till detta område tar tre till fyra dagar till fots. Sakarias var präst i templet, men eftersom man bara tjänstgjorde fem veckor per år var det inte nödvändigt att bo i Jerusalem, så många präster bodde i t.ex. Jeriko eller Hebron. Enligt kristen tradition från 500-talet är platsen Ein Kerem, sju kilometer väster om Jerusalem.]
40Maria gick in i Sakarias hus och hälsade (saluterade, välsignade) Elisabet. [En dåtida hälsning var inte bara några ord och en gest, utan var en ceremoni där den yngre på ett vördnadsfullt sätt hälsade den äldre.] 41När Elisabet hörde Marias hälsning sparkade barnet till i hennes moderliv, och Elisabet blev uppfylld av den helige Ande. [Profetian i Luk 1:15 går i uppfyllelse. Redan vid vecka 16 hör ett barn ljud inne i magen, från vecka 24 (knappt 6 månader) hör den ljud utanför magen och kan reagera på det!] 42Hon ropade ut med hög röst (ett emotionellt utrop) och sa [sedan]:
"Du [Maria] är välsignad (lycklig, avundsvärd) framför alla andra kvinnor [du har fått ett unikt privilegium],Marias lovsång – upphöj Herren
och välsignat är det barn du bär inom dig.
43Men vem är jag (hur har jag förtjänat denna ära),
att min Herres mor kommer till mig?
44Se, på en gång när mina öron hörde ljudet av din hälsning,
sparkade barnet till av jublande glädje i mitt moderliv.
45Salig (lycklig, välsignad) är hon som litade på (trodde) att det skulle gå i fullbordan,
det som sagts henne genom Herren." [Det som förmedlats genom ängeln Gabriel, se vers 26, 30-33.]
46[Maria brister ut i lovsång. Det första ordet i grekiskan är verbet upphöjer (gr. megaluno). Det sätter tonen för hela sången. Den latinska översättningen har samma ordföljd, och därför har detta stycke kommit att kallas Magnificat, från det latinska ordet för upphöjer. Maria var redan vid ung ålder välbekant med Skrifterna och hela lovsången andas bibelcitat. Det finns många likheter med Hannas lovsång då Gud gett henne en son, se 1 Sam 2:1-10. Lovsången är uppbyggd som en psaltarpsalm, vilket även gäller Sakarias och Simeons lovsånger, se Luk 1:68-79; 2:29-32.]
"Min själ upphöjer Herren [jag lovsjunger och talar ständigt om Herrens storhet],56Maria stannade hos henne i ungefär tre månader [tills Johannes Döparen var född], och återvände sedan hem. [Den judiska seden var att modern inte gjorde något annat än att vila under de tre första månaderna av graviditeten.]
47och min ande jublade (hoppade av glädje) över (på grund av) Gud, min Frälsare (Räddare, Befriare)!
[Ps 103:1-2; Ps 35:9; Hab 3:18]
48För han har sett (beaktat) sin tjänarinnas låga status (ödmjukhet). [1 Sam 1:11; Ps 136:23]
Se, från denna stund ska alla släkten (generation efter generation)
kalla mig välsignad (glad, lycklig). [1 Mos 30:13; Ps 138:6]
49För den Mäktige har gjort stora ting (fantastiska saker) för mig [Ps 71:19; 126:2, 3],
och heligt (avskilt) är hans namn. [Ps 111:9]
50Hans barmhärtighet (kärlek mot dem som lider) är över dem
som fruktar honom från släkte till släkte. [Ps 103:17]
[Maria börjar personligt och prisar Gud för vad han gjort för henne, se vers 48-50. Den andra delen är profetisk och ser fram mot vad sonen ska göra för Israel. Det är inte ovanligt att psalmer är strukturerade på detta sätt, se Ps 15; 69; 128; 130; 131.]
51Han har utfört mäktiga kraftgärningar med sin arm [Ps 98:1; 118:15].
Han har förskingrat dem som har högmodiga tankar i sina hjärtan.
52Han har störtat ned dynastier (mäktiga ledare – gr. dunastes) från deras troner,
och upphöjt dem av låg rang.
53Han har mättat de hungriga (behövande) med sina goda gåvor [Ps 107:9],
och skickat i väg de rika tomhänta. [Luk 6:20-26]
54Han har tagit sig an (hjälpt och tagit ställning för) sin tjänare Israel [Jes 41:8],
han har kommit ihåg sin barmhärtighet (nåd).
55Han talade till våra fäder (har gett löftet),
till Abraham och hans barn (säd, avkomlingar) för evigt (till tidsåldern)."
[Maria hade förstått att Jesus var Herrens Smorde som skulle uppfylla löftet som Gud gett Abraham, se 1 Mos 17:19; 22:16-18; Luk 2:26.]
Igår
Planer
- 1. Dagens Bibelord
- 2. Nya Testamentet
- > 3. Helbibel
- 4. Halvbibel
- 5. Kvartbibel (Bibelsällskapets plan)
- 6. Parallell
- 7. Sommar 25
