Hem

Bibeln på ett år

Nästa dag

Helbibel - lördag 13/6

1 Kung 11:1-12:19, Ps 131:1-3, Ords 17:4-5, Apg 9:1-25

1 Kung 11:1-12:19

Salomos giftermål med utländska kvinnor

En figurin som föreställer en naken kvinna som håller två nyfödda barn hittades i ett kanaaneiskt tempel i Tell Burna 2015.

1[Detta stycke ramar in kiasmen i kapitel 3-11. Just giftermålen med utländska kvinnor var det som han inte skulle göra (5 Mos 7:3-4; 17:16-17), och visade sig få honom på fall. Inom arkeologin har man på senare år börjat göra analyser av fingeravtryck på lerskärvor. I utgrävningar där det finns kanaaneiska tempel (bl.a. Tell Burna 2022) har man sett att just avgudar, figuriner, masker och kärl för religiöst bruk var gjorda av kvinnliga krukmakare, medan vanliga kärl var gjorda av män. Här bekräftar arkeologin att just utländska kvinnor var involverade att skapa dessa ockulta föremål.]

Och kung Salomo älskade många främmande (utländska) kvinnor, förutom (vid sidan av) faraos dotter [som exkluderas, se 1 Kung 3:1] – moabiter, ammoniter, edomiter, sidonier och hettiter – 2från folkslagen om vilka Herren (Jahveh) sagt till Israels söner: "Ni ska inte komma och gå bland dem och de ska inte komma och gå bland er, för de ska med säkerhet vända bort era hjärtan efter sina gudar [om du gör så]." [2 Mos 34:16; 5 Mos 7:3] Salomo höll (klistrade) sig till dessa [kanaaneiska kvinnor] i kärlek. 3Och han hade 700 fruar, prinsessor, och 300 konkubiner, och hans fruar vände bort hans hjärta. 4Och det hände när Salomo var gammal att hans fruar vände bort hans hjärta till andra gudar, och hans hjärta var inte fullkomligt (helhjärtat) med Herren (Jahveh), hans Gud (Elohim), som hans far Davids hjärta. [Ordet fullkomligt här är shalem och delar rot med ordet shalom som handlar om att ha både frid och fred med Gud, men också om att vara komplett, helöverlåten och "en-hjärtad".] 5Och Salomo gick efter Ashtoret [Ishtar – kärlekens och krigets gudinna; himmelens drottning, Baals hustru], sidoniernas gudinna och efter Milkom [även kallad Molok, se vers 7] ammoniternas vidrighet. 6Så gjorde Salomo det som var ont i Herrens (Jahvehs) ögon, han följde inte fullt ut (ordagrant: "uppfyllde inte efter" – var inte lojal mot) Herren (Jahveh) som David, hans far.
     7Vid den tiden byggde Salomo en hög plats till Kemos, Moabs vidrighet [4 Mos 21:29], på berget som är framför Jerusalem, och till Molok, Ammons söners vidrighet. 8Och så gjorde han till alla sina främmande fruar som offrade offer till sina gudar.
     9Och Herren (Jahveh) var vred på Salomo eftersom hans hjärta var bortvänt från Herren (Jahveh), Israels Gud (Elohim), som hade uppenbarat (visat) sig för honom två gånger, 10och hade befallt honom angående dessa ting, för att han inte skulle gå efter andra gudar, men han höll (vaktade, skyddade, bevarade) inte det som Herren (Jahveh) hade befallt. 11Och Herren (Jahveh) sa till Salomo: "Eftersom detta finns i ditt sinne och du inte har hållit (vaktat, skyddat, bevarat) mitt förbund och mina förordningar (ordagrant "saker inristat") som jag har befallt dig, ska jag med säkerhet riva isär kungariket från dig och ska ge det till dina tjänare. 12Men jag ska inte göra det i dina dagar, för din far Davids skull, men jag ska riva isär det ur handen på din son. 13Men jag ska inte riva bort hela kungariket, jag ska ge en stam till din son, för min tjänare Davids skull och för Jerusalems skull som jag har utvalt."

Motståndare
14Och Herren (Jahveh) reste upp en motståndare till Salomo, edomiten Hadad, han var av kungens säd i Edom (ättling till Edoms kung). 15För det skedde när David var i Edom att Joav, arméns hövitsman, gick upp för att begrava de slagna och han slog alla män i Edom, 16för Joav och hela Israel stannade där 6 månader till dess han hade utrotat (huggit av) varje man (alla av manligt kön) i Edom, 17att Hadad flydde, han och några edomiter från hans fars tjänare med honom, och de gick till Egypten, då var Hadad en liten yngling (förmodligen i 5-10 års ålder). 18Och de steg upp från Midjan och kom till Paran och de tog män med sig från Paran och kom till Egypten, till farao, Egyptens kung, som gav honom ett hus och tilldelade honom underhåll och gav honom mark.
     19Och Hadad fann nåd (oförtjänt kärlek – hebr. chen) i faraos ögon så att han gav honom till hustru sin egen frus syster, drottningmoderns – tachpeneis – syster. [Ordet tachpeneis är troligtvis inte ett namn utan en transkribering av den egyptiska frasen t-h-p-nsw som motsvarar drottning/drottningmoder, jfr 1 Kung 2:19; 15:13.] 20Och tachpeneis [drottningmoderns] syster födde en son till honom, Genuvat, som tachpeneis [drottningmodern] avvande i faraos hus, och Genuvat var i faraos hus bland faraos söner.
     21Och när Hadad i Egypten hörde att David sov hos sina fäder och att Joav, arméns hövitsman, var död, sa Hadad till farao: "Låt mig lämna så att jag kan gå till mitt eget land."
     22Och farao sa till honom: "Men vad har du saknat hos mig, varför ber du att få gå till ditt eget land?" Och han svarade: "Ingenting, men låt mig få lämna ändå."
     23Och Gud (Elohim) reste upp en annan motståndare till honom, Rezon, Eljadas son, som hade flytt från sin herre Hadadezer, Tsovas kung. 24Och han samlade män runt sig och blev hövitsman för en trupp när David slog dem, och de gick till Damaskus och bodde där och regerade i Damaskus. 25Och han var en motståndare till Israel alla Salomos dagar, förutom de bekymmer som Hadad orsakade, och han avskydde Israel och regerade över Aram.

Jerobeam gör uppror
26Och Jerobeam (hebr. Jarovam), Nevats son, en efraimit från Tsereda, en Salomos tjänare vars mor var Tseroa, en änka, han lyfte också sin hand mot kungen. 27Och detta var anledningen till att han lyfte upp sin hand mot kungen: Salomo byggde Millo och reparerade sprickorna i sin far Davids stad. 28Och mannen Jerobeam var en mäktig stridsman, och Salomo såg att den unge mannen var flitig och han gav honom ansvar över alla arbetare från Josefs hus.
     29Och det skedde vid den tiden när Jerobeam gick ut från Jerusalem att profeten Achija, shiloniten, fann honom på vägen. Och han hade klätt sig själv i en ny mantel och de två var ensamma på fältet. 30Och Achija tog den nya manteln som han hade på sig och rev isär den i tolv bitar. 31Och han sa till Jerobeam: Ta dig tio bitar, för så säger Herren (Jahveh), Israels Gud (Elohim): Se jag ska riva kungariket ur Salomos hand och ska ge tio stammar till dig, 32men han ska ha en stam för min tjänare Davids skull och för Jerusalems skull, staden som jag har utvalt bland alla Israels stammar, 33eftersom de har övergett mig och har tillbett
    Ashtoret [Ishtar – kärlekens och krigets gudinna; himmelens drottning och Baals hustru], sidoniernas gudinna,
    Kemosh, Moabs gud och
    Milkom [även kallad Molok], amoréernas gud,
och inte vandrat på mina vägar till att göra det som är rätt i mina ögon och hålla (vakta, skydda, bevara) mina förordningar (ordagrant "saker inristat") och mina påbud (bindande juridiska beslut) som hans far David gjorde.
     34Men jag ska inte ta hela kungariket ur hans hand utan jag ska låta honom vara furste alla sitt livs dagar [hela sitt liv], för min tjänare Davids skull som jag valde, eftersom han höll (vaktade, skyddade, bevarade) mina budord (tydliga befallningar) och mina förordningar (ordagrant "saker inristat"). 35Men jag ska ta kungariket ur hans söners händer och ska ge det till dig, 10 stammar. 36Och till hans son ska jag ge en stam, så att David, min tjänare, alltid har en lampa inför mitt ansikte i Jerusalem, staden som jag har valt åt mig för att placera mitt namn där. 37Och jag ska ta dig och du ska regera över allt som din själ önskar och ska vara kung över Israel. 38Och det ska ske om du lyssnar till allt jag befaller (hebr. tsavah) dig och vandrar på mina vägar och gör allt som är rätt i mina ögon till att hålla (vakta, skydda, bevara) mina förordningar (ordagrant "saker inristat") och mina befallningar (de tydliga budorden – hebr. mitzvot), som David, min tjänare, gjorde, att jag ska vara med dig och ska bygga till dig ett stadigt hus, som jag byggde för David, och ska ge Israel till dig. 39Och för detta ska jag hemsöka Davids säd, men inte för alltid.
     40Salomo försökte därför döda Jerobeam, men Jerobeam steg upp och flydde till Egypten, till Shishaq, Egyptens kung, och var i Egypten till Salomos död.

Salomos död
41Vad mer som är att säga om Salomo och allt som han gjorde och hans vishet, det finns skrivet i Salomos gärningars bok (Salomos krönika). 42Och tiden som Salomo regerade i Jerusalem över hela Israel var 40 år. 43Och Salomo sov med sina fäder och blev begraven i sin far Davids stad, och Rehabeam (hebr. Rechavam), hans son, regerade i hans ställe.

Nordriket – de sju första kungarna (kap 12-16)

Nordrikets 1:e kung – Jerobeam
1[I detta stycke beskrivs de sju förste kungarna i det norra riket. Jerobeam är Nordrikets förste kung. Han regerar 22 år (1 Kung 14:20) 931-910 f.Kr.]

Och Rehabeam (hebr. Rechavam) gick till Shechem [nuvarande Nablus i Samarien, se 1 Mos 12:6], för hela Israel hade gått till Shechem för att göra honom till kung. 2Och det skedde när Jerobeam, Nevats son, hörde om det, för han var fortfarande i Egypten dit han hade flytt från kung Salomos ansikte, och Jerobeam bodde i Egypten, 3att de sände och kallade på honom så att Jerobeam och hela Israels församling kom och talade till Rehabeam och sa: 4"Din far gjorde vårt ok tungt, gör därför du din fars tunga tjänst och hans tunga ok som han lade på oss lättare, och vi ska tjäna dig."
     5Och han sa: "Lämna tre dagar och kom sedan tillbaka till mig." Och folket lämnade.
     6Och Rehabeam tog råd från äldre män som stått inför Salomo, hans far, när han fortfarande levde och sa: "Vilket råd ger ni mig att svara till detta folk?"
     7Och de talade med honom och sa: "Om du vill vara en tjänare för detta folk idag, och vill tjäna dem, svara dem och tala goda ord till dem, då ska de vara dina tjänare för alltid."
     8Men han övergav de äldre männens råd som de hade gett honom och tog råd av unga män som vuxit upp med honom och stod inför hans ansikte. 9Och han sa till dem: "Vilket råd ger ni som jag ska svara till detta folk som har talat till mig och sagt: Gör din fars ok som han lagt på oss lättare?"
     10Och de unga männen som vuxit upp med honom talade med honom och sa: "Så ska du göra med folket som har talat till dig och sagt: Din far gjorde vårt ok tungt men du ska lätta det för oss, så ska du tala till dem: Mitt lillfinger är tjockare än min fars höfter. 11Och om min far belastade er med ett tungt ok, ska jag belasta ert ok ytterligare. Min far tuktade er med piskor men jag ska tukta er med skorpioner."
     12Och Jerobeam och hela folket kom till Rehabeam den tredje dagen som kungen hade talat till dem och sagt: "Kom till mig den tredje dagen." 13Och kungen svarade folket hårt och övergav rådet som de äldre männen hade gett honom, 14och talade till dem efter de yngre männens råd och sa: "Min far gjorde ert ok tungt, men jag ska belasta ert ok ytterligare, min far tuktade er med piskor men jag ska tukta er med skorpioner." 15Och kungen lyssnade inte till folket, för det var något som Herren (Jahveh) lät ske för att han skulle stadfästa sitt ord som Herren (Jahveh) hade talat genom Achijas hand, shiloniten, till Jerobeam, Nevats son. [Jerobeam I, Nordrikets förste kung.]
     16Och när hela Israel såg att kungen inte lyssnade på dem svarade folket kungen och sa:
"Vilken del har vi i David?
    Vi har inget arv i Jishajs son.
Till era tält, Israel,
    se om ditt eget hus, David."
Och Israel gick till sina tält. 17Men för Israels söner som bodde i Juda städer, regerade [fortfarande] Rehabeam över dem. 18När kung Rehabeam sände Adoram som var skattmästare, stenade hela Israel honom med stenar så att han dog. Och kung Rehabeam skyndade sig att stiga upp i sin vagn för att fly till Jerusalem. 19Och Israel gjorde uppror mot Davids hus till denna dag.

Ps 131:1-3

Psalm 131 – Som ett avvant barn

Detta är den tolfte av de femton pilgrimspsalmerna – "de stigande sångerna" (Ps 120-134). Dessa psalmer sjöngs under vandringen upp till de tre stora högtiderna som varje år firades i Jerusalem. Denna korta psalm uttrycker förtröstan och tacksamhet till Gud på ett enkelt och okomplicerat sätt. Det är en av de tre stigande sångerna som tillskrivs David, se även Ps 122 och Ps 124. Denna korta psalm handlar om en enkel barnslig förtröstan på Gud. Det är som ett eko av Davids svar till Sauls dotter Mikal sedan han dansat inför Gud, se 2 Sam 6:21.

Författare: David

Struktur:
1. Ödmjukhet, vers 1
2. Förtröstan på Gud, vers 2
3. Uppmaning till Israel att lita på Herren, vers 3

1En pilgrimssång (en vallfartsång; "en sång från/för dem som vandrar upp"). [Oavsett varifrån man kommer så går man alltid upp till Jerusalem.]

Av (för) David.
-
Herre (Jahveh) mitt hjärta är inte stolt,
    jag ser inte ner på andra (mina ögon är inte överlägsna).
    [Stolthet har sitt ursprung i hjärtat och tar ofta sitt uttryck i en högfärdig blick.]

Jag ägnar mig inte åt (vandrar inte i; går inte efter för) stora ting,
    åt det som är för svårt [komplexa mysterier].
    [Jag är förnöjd, kan släppa det som övergår mitt förstånd – Guds stora mysterier – som jag inte är redo att förstå ännu.]

2Jag har lugnat och stillat min själ (mitt inre),
    som ett avvant barn [tryggt och stilla] vilar i sin mors famn,
    som ett avvant barn [som inte längre rastlöst suger] är min själ i mig.

3Israel [Guds folk],
    lita (ha er tillit och förtröstan) på Herren (Jahveh),
    nu och för evigt!

Ords 17:4-5

4En ond människa lyssnar på (uppmärksammar) ondskefulla läppar (tomt prat),
    och en lögnare lyssnar på en förödande tunga (destruktivt, oanständigt tal).

5Den som ser ner på (förlöjligar, hånar, driver med) den fattige (hebr. rosh) förolämpar (förnärmar) hans Skapare,
    den som är skadeglad (gläder sig åt andras olycka) undgår inte straff.

Apg 9:1-25

Saulus omvändelse

Mötet med Jesus på vägen till Damaskus

På slätten strax innan Saulus kom fram till Damaskus fick han möta den Jesus han förföljde.

1Men Saulus andades fortfarande hot och mordlust mot Herrens lärjungar. [Meningen börjar med ordet "men" och beskriver kontrasten som introducerades i föregående kapitel mellan Filippus och Saulus. Filippus fortsätter att utbreda församlingen medan Saulus fortsätter att förfölja den, se Apg 8:40; 8:3.] Saulus gick till översteprästen [i Jerusalem, antagligen Hannas, se Apg 4:6] 2och bad att få med sig brev [med häktningstillstånd] till synagogorna i Damaskus. Planen var att fängsla alla som tillhörde Vägen [samtidens namn på de första kristna, se Joh 14:6], män eller kvinnor, och föra dem tillbaka till Jerusalem.

[Damaskus ligger sex dagsresor norr om Jerusalem. Staden var en av de största i Dekapolis, området som bestod av tio städer. Efter Stefanos död då förföljelsen bröt ut, flydde många kristna till närliggande områden, se Apg 8:1. Att Saulus nu beger sig så långt som till Damaskus tyder på att han redan rensat många städer närmare Jerusalem på troende. I Apg 26:11 citerar Lukas hur Saulus, då känd som Paulus, knappt trettio år senare beskriver den här perioden i sitt liv: "Överallt i synagogorna straffade jag dem gång på gång och tvingade dem att häda. I mitt vilda raseri förföljde jag dem ända till utländska städer."]

3Men när han på sin resa närmade sig Damaskus, strålade plötsligt ett ljus från himlen omkring honom. [Händelsen inträffar mitt på dagen, se Apg 22:6. Det måste varit ett kraftigt övernaturligt sken, starkare än solen.] 4Han [och även de som var med honom, se Apg 26:14] föll till marken. Sedan hörde han en röst som sa till honom [på arameiska, se Apg 26:14]: "Saul! Saul! Varför förföljer du mig?" [Saulus tilltalas med den hebreiska formen av sitt namn som är "Saul", se även Apg 8:1.]
     5Då frågade han: "Vem är du, Herre?" [Apg 22:8]
    Rösten svarade: "Jag är Jesus, den du förföljer. 6Men res dig upp och gå in till staden, så ska du få veta (någon ska tala till dig) vad du måste göra." [Detta verkar vara allt som Jesus kan säga till Saul just nu, se Joh 16:12.]
     7[Saulus ligger kvar på marken.] Männen som var med honom på resan [som nu hade ställt sig upp] bara stod där förstummade (de var som förstenade, så förskräckta var de). De hörde ljudet men såg ingen. 8Saulus reste sig [till sist] upp från marken, men när han öppnade sina ögon kunde han inte se. Då tog de honom i handen och ledde honom in i Damaskus. 9Under tre dagar såg han ingenting, och han varken åt eller drack.

[Saulus har mycket att bearbeta, hela hans värld har förändrats. Han behövde omvärdera sin tolkning av Gamla testamentet, frälsning, sitt förhållande till människorna på Vägen, hans uppdrag, osv.]

Ananias ber för Saulus
10I Damaskus fanns en lärjunge som hette Ananias. I en syn sa Herren till honom: "Ananias!"
    Han svarade: "Här är jag, Herre." [Påminner om Abrahams och Samuels svar, se 1 Mos 22:1; 1 Sam 3:4.]
    

Halvvägs längs med den öst-västliga "Raka gatan" i Damaskus hittades 1947 en romersk båge på fem meters djup. Den har restaurerats på nuvarande marknivå. Bågen som byggdes 65/64 f.Kr. markerade korsningen till den nord-sydliga huvudgatan i staden.

11Då sa Herren till honom: "Res dig och gå till den gata som kallas 'Raka gatan' och fråga i Judas hus efter en som heter Saulus från Tarsus, för han ber [till mig där just nu]. 12I en syn har han sett hur en man som heter Ananias kommer in och lägger händerna på honom så att han kan se igen."

[I romersk stadsplanering kallades gatorna som gick i nord-sydlig riktning för cardo, och de korsande öst-västliga gatorna för decumanus. Huvudgatan fick tillägget maximus, som betyder störst på latin. I mitten, där huvudgatorna korsades, låg stadens centrum som kallades forum. Utgrävningar har visat att "Raka gatan" var Damaskus decumanus maximus, huvudgatan som gick centralt från öst till väst. Den var omkring 25 meter bred och 1 570 meter lång, kantad med pelare och täckt av tak där det fanns affärer.]

13Ananias svarade: "Herre, jag har hört av många hur mycket ont den mannen har gjort mot dina heliga i Jerusalem. 14Nu är han här med fullmakt från översteprästerna att gripa alla som åkallar ditt namn."
     15Men Herren sa till honom: "Gå, för han är mitt utvalda redskap för att bära fram mitt namn inför hedningar och kungar och Israels söner (barn). 16För jag ska själv visa honom hur mycket han måste lida för mitt namns skull."
     17Så Ananias gav sig i väg och kom in i huset [där Saulus suttit i mörker utan mat och dryck i tre dagar]. Där lade han händerna på honom och sa: "Saul, min broder [i tron]! Herren Jesus, som visade sig för dig på vägen hit, har sänt mig för att du ska kunna se igen och bli uppfylld av den helige Ande." [Saulus blir påmind om att det var den uppståndne Jesus som talade med honom på vägen till Damaskus. Lukas använder passiv form på verben som betonar att det inte är Ananias utan Gud som fyller Saulus med den helige Ande.] 18Genast var det som om fjäll föll från hans ögon. Han fick tillbaka sin syn, och han reste sig och blev döpt. 19Sedan åt han och fick nya krafter.

Saulus predikar i synagogan
Saulus stannade några dagar hos lärjungarna i Damaskus, 20och på en gång började han predika i synagogorna att Jesus är Guds Son. 21Alla som hörde honom häpnade (tappade fattningen) och sa: "Var det inte han som ville förgöra alla i Jerusalem som åkallar det Namnet? [Har han bytt ståndpunkt?] Var det inte därför han kom hit, just för att gripa dem [som tror på Jesus som Messias] och ställa dem inför översteprästerna?"
     22Men Saulus uppträdde med allt större kraft [han utvecklades mer och mer och blev skickligare] och gjorde judarna i Damaskus svarslösa när han bevisade (lade fram skriftställe efter skriftställe, jämförde och undersökte för att bevisa) att Jesus är Messias.

Tre års förberedelse i öknen
[Utifrån Paulus mer detaljerade berättelse i Gal 1:17-18 var han tre år i Arabia innan han begav sig till Jerusalem. Arabia är den stora öknen öster och söder om Damaskus. Det motsvarar dagens Saudiarabien. De flesta bibelforskare lägger in denna händelse mellan vers 22 och 23, och att Saulus återvänder till Damaskus efter sin tid i ensamhet.]

Saulus återvänder till Jerusalem
23Efter att en längre tid hade passerat (fullgjorts) [antagligen tre år, se Gal 1:18], rådslog judarna [ledarskapet i Damaskus] om att röja Saulus ur vägen (döda honom), 24men Saulus fick reda på deras plan. De höll vakt vid stadens portar [Damaskus sju portar] dag och natt för att döda honom. 25Men en natt tog hans lärjungar och firade ner honom över muren i en korg [genom ett fönster, se 2 Kor 11:33].





Igår

Planer

Stäng  


Helbibel