Helbibel - lördag 15/11
Hes 31:1-32:32, Ps 112:1-10, Ords 27:18-20, Heb 12:14-29
Hes 31:1-32:32
Likheten mellan Assyrien och Egypten1Och det skedde i det 11:e året i den tredje månaden på den första dagen i månaden [21 juni, 587 f.Kr.] att Herrens (Jahvehs) ord kom till mig. [Knappt två månader efter det förra budskapet, se Hes 30:20-26.] Han sa: 2Människobarn, säg till farao, Egyptens kung, och till hans skaror:
Vem är lik dig i din storhet [vers 18]?10Därför säger Herrarnas Herre (Adonai Jahveh) så: Eftersom du [troligtvis Egypten] är upphöjd i din resning och har placerat hans [Assyriens] topp bland de tjocka grenarna och hans hjärta är upphöjt (stolt, högmodigt) i hans höghet, 11ska jag ge honom i händerna på folkslagens mäktiga, de ska med säkerhet ta hand om honom, jag ska driva ut honom efter hans ondska. [Skiftet från mellan andra och tredje person (du och han) verkar indikera skifte mellan Egypten som refererats tidigare till cederträdet som är Assyrien.] 12Främmande, brutala folkslag, ska hugga av honom och kasta ner honom, över bergen och i alla dalar är hans fallna grenar och hans stam ligger bruten i landets alla vattendrag, och alla jordens folk går ner från hans skugga och lämnar honom. 13Alla himlarnas fåglar vistas över hans kadaver och alla fältets djur över hans grenar, 14till dess det blir slut på alla träd vid vattnen som upphöjer sig själva i sin resning, och de inte längre placerar sina toppar bland de tjocka stammarna och deras mäktiga inte står upp på sina höjder, alla som dricker vatten, för de är alla utlämnade till döden, till de nedersta delarna av jorden, mitt ibland människors söner med dem som går ner i avgrunden.
[Nu följer en allegorisk berättelse om ett ståtligt cederträd, som är en bild på dåtidens stormakt Assyrien. Även den allra mäktigaste nation kan falla för en ännu större makt. Det finns även en mesopotamisk myt om ett kosmiskt träd vars rötter når ner i dödsriket och toppen når himlen, något som Hesekiel anspelar på här genom denna liknelse.] 3Se (kontemplera över) Assyrien [dåtidens stormakt], som var en ceder i Libanon
med friska grenar och med (som ger) riklig skugga
och som är högrest
och dess topp är bland de tjocka grenarna.
4Vattnen gör det stort,
djupen låter det växa,
hennes floder
rinner runt om hennes plantering
och hon skickar ut sina diken (bevattningskanaler)
till fältets alla träd.
5Därför är dess resning upphöjd
över alla fältets träd,
och dess (tjocka) grenar är förökade
och dess (inte lika kraftiga) grenar har blivit långa
på grund av den rika tillgången till vatten när det skjuter skott.
6Alla himlarnas fåglar
bygger sina bon i dess grenar
och alla fältets djur
leder in sina ungar under dess grenar
och i dess skugga
vistas alla stora folkslag.
[Människor i ett rike liknas vid fåglar och djur, se Hes 17:23; Dan 4:12-21; Matt 13:32.]
7Så var det hederligt i sin storhet
i sina grenars längd,
för dess rötter sträckte sig
till många vatten.
8Cedern i Guds (Elohims) trädgård
kan inte dölja det,
cypresserna
liknade inte dess grenar
och platanträdet
var inte som dess grenar,
inget annat träd i Guds (Elohims) trädgård
liknade det i sin skönhet.
9Så skön (vacker) gjorde jag den,
med mängden av grenar (många täta, lummiga grenar)
så att alla Edens träd som var i Guds (Elohims) trädgård
avundades det.
15Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahveh): På den dagen när han [cederträdet – Assyrien] går ner till Sheol (underjorden, de dödas plats) ska jag låta djupen sörja och sluta sig över honom, och jag ska hålla tillbaka dess floder och stora vatten ska stå, och jag ska låta Libanon sörja över honom och alla fältets träd bli bleka för honom. 16Jag ska låta folkslagen skälva (darra) vid hans fall, när jag kastar ner honom till Sheol (underjorden) med dem som går ner i avgrunden, och alla Edens träd, Libanons utvalda och bästa, alla som dricker vatten blir tröstade i de nedre delarna av jorden. 17Även de går ner till Sheol (underjorden) med honom, till dem som är slagna med svärd, de som var i hans armar, som vistades under hans skugga mitt ibland folkslagen. 18Vem är du lik i härlighet och i storhet bland Edens träd? Likväl ska du föras ner med Edens träd till jordens nedre delar, du ska ligga mitt ibland de oomskurna, med dem som är slagna med svärd. Detta är farao och hela hans skara, förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonai Jahveh).
Faraos klagan
1Och det skedde i det tolfte året, i den tolfte månaden [adar] på den första dagen i månaden [3 mars 585 f.Kr.] att Herrens (Jahvehs) ord kom till mig. Han sa: 2Människobarn, ta upp en klagosång över farao, Egyptens kung, och säg till honom:
Du har liknat dig själv vid ett ungt folkens lejon [Hes 19:1-9],3Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahveh):
fast du är som en drake (krokodil) i havet
och du väller fram med dina floder
och smutsar ner (gör lera av) vattnen med dina fötter
och grumlar (fördärvar) floderna [ordagrant: ´deras floder´].
Därför ska jag sprida ut mitt nät över dig,förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonai Jahveh).
med en skara av många folk, och de ska föra dig upp i mitt nät.
4Och jag ska kasta dig upp på land,
jag ska slunga dig över det öppna fältet
och låta alla himlarnas fåglar bygga bo över dig
och jag ska fylla (tillfredsställa, göra mätt) hela jorden med ditt kött.
5Och jag ska lägga ditt kött på bergen
och fylla dalarna med din orenhet.
6Och jag ska vattna landet i flödet av ditt blod ända till bergen [2 Mos 7:19, 20; Upp 8:8],
och kanalerna ska bli fyllda av dig.
7Och när jag utrotar dig ska jag täcka himlarna
och göra deras stjärnor svarta (mörka).
Jag ska täcka solen med moln
och månen ska inte ge sitt ljus.
8Alla ljusbärare i himlarna ska jag fördunkla (göra svarta) över dig
och låta mörker komma över ditt land [jfr med den nionde plågan, se 2 Mos 10:21-23],
911Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahveh):Jag ska oroa hjärtat hos många folk
när jag för ut ditt fördärv bland folkslagen till länder som du inte känner till.
10Jag ska göra många folk förskräckta för dig
och deras kungar ska bli skräckslagna för dig
när jag svingar mitt svärd framför dem,
och de ska darra (vara fyllda av skräck) hela tiden (i varje ögonblick),
varje man för sitt eget liv på fallets dag.
Babels kungs svärdförkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonai Jahveh).
ska komma över dig.
12Genom de mäktigas svärd ska jag låta dina skaror falla,
de är alla folkslagens fruktade,
de ska tillspilloge Egyptens stolthet
och alla dess skaror ska bli fördärvade.
13Jag ska fördärva alla dess vilddjur
[som betar] längs med sidan av många vatten,
människors fötter ska inte längre bekymra dem,
något vilddjurs hovar ska inte bekymra dem.
14Därefter ska jag låta deras vatten komma till ro
och låta deras floder rinna som olja (flyta fram makligt),
1516Detta är klagosången (hebr. qina) som de ska mässa (klaga med; sjunga entonigt och utdraget – hebr. qinen), folkens döttrar ska klaga med den för Egypten, och hennes skaror ska klaga med den, förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonai Jahveh).När jag gör Egyptens land öde
och gör det utblottat på allt som det var fullt av,
när jag ska slå alla dem som bodde där,
då ska de veta att jag är Herren (Jahveh).
Egypten ner i Sheol
17Och det skedde i det tolfte året på den 15:e dagen i månaden att Herrens (Jahvehs) ord kom till mig. Han sa: 18Människobarn, jämra dig för Egyptens skaror och kasta ner dem, henne med de mäktiga folkslagens döttrar, till den nedre delen av jorden, med dem som går ner till avgrunden. 19Vem överträffar du i skönhet? Gå ner och bli lagd bland de oomskurna. 20De ska falla mitt ibland dem som blir slagna med svärd, hon är given till svärd, dra ner henne och alla hennes skaror. 21Den starke bland de mäktiga ska tala om honom från mitten av Sheol (underjorden, de dödas plats) med dem som hjälpte honom, de har gått ned, de ligger stilla, de oomskurna slagna med svärd.
22Assyrien är där och hela hennes skara, deras gravar är runt om dem, alla de slagna som har fallit för svärd, 23vars gravar är placerade ytterst i avgrunden och hennes skaror är runt om hennes grav, alla av dem slagna, fallna för svärd som orsakade terror i de levandes land.
24Där är Elam och alla hennes skaror runt om hennes grav, alla de slagna, fallna för svärd, som har gått ner oomskurna till den nedre delen av jorden, som orsakade terror i de levandes land, de har burit sin skam med sig som går ner i avgrunden. 25De har gett henne en säng i mitten av de slagna med alla hennes skaror, hennes gravar är runt om dem, alla oomskurna slagna med svärd, eftersom deras terror orsakades i de levandes land och de bar sin skam med sig som går ner i avgrunden, de läggs mitt ibland dem som är slagna.
26Där är Meshech och Tubal (hebr. Toval) och alla hennes skaror, hennes gravar är runt om dem, alla de oomskurna slagna med svärd, eftersom de orsakade terror i de levandes land. 27Och de som är underlägsna (sämre än) de oomskurna ska inte ligga bland de mäktiga som har gått ner till Sheol (underjorden, de dödas plats) med sina stridsvapen, vars svärd ligger under deras huvuden och vars synder är på deras ben, eftersom de mäktigas terror var i de levandes land.
28Och du, mitt ibland de oomskurna ska du bli sönderbruten och ligga ibland dem som är slagna med svärd.
29Där är Edom, hennes kungar och alla hennes furstar som trots all sin makt har lagts med dem som är slagna med svärd, de ska ligga med de oomskurna och med dem som går ner i avgrunden.
30Där är furstarna från norr, allesamman, och alla sidonier som har gått ner med de slagna, som skäms för all terror som de har förorsakat genom sina mäktiga och de ligger oomskurna med dem som är slagna av svärd och bär sin skam med dem som går ner i avgrunden.
31Detta ska farao se och bli tröstad över alla sina skaror slagna med svärd, farao och hela hans armé, förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonai Jahveh). 32Jag har gett min terror i de levandes land, och han ska läggas mitt ibland de oomskurna med dem som är slagna med svärd, farao och hela hans skara, förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonai Jahveh).
Ps 112:1-10
Psalm 112 – Alef-bet om vår responsDen andra av Halleluja-psalmerna (Ps 111-118). På samma sätt som föregående psalm är detta också en kort alfabetisk psalm. Den har totalt 79 ord, Psalm 111 hade 72 ord. Båda psalmerna har likheter och delar många fraser och nyckelord. För en djupare beskrivning av de 22 hebreiska bokstävernas tecken med bilder, se Ps 119.
Författare: Okänd
Struktur: Alfabetisk – en halv eller tredjedels vers för varje bokstav. Följande psalmer och avsnitt har alfabetiska mönster, se Ps 9-10; 25; 34; 37; 111; 112; 119; 145; Klag 1; 2; 3; 4; 5:19-20; Ords 31:10-31; Nah 1:2-8.
א – alef, ב – bet
Välsignad är den som fruktar (vördar, respekterar) Herren (Jahveh) [Ords 1:7; 9:10],
som har sin stora glädje i hans budord.
[Ordet "Välsignad" börjar på den första hebreiska bokstaven alef. Ordet budord (hebr. mitsvah) har här prepositionen "i" som är bokstaven bet. Den avbildar ett hus och symboliserar hem och gemenskap. Bokstävernas tecken förstärker hur gudsfruktan ger välsignelse för den som "bor" och är "i" Guds ord.]
ג – gimel, ד – dalet
2Mäktiga (väldiga hjältar) ska hans barn bli på jorden,
de rättsinnigas (med ärliga och rena hjärtan, rakhjärtades) släkte (generation) ska bli välsignat.
[Ordet "Mäktiga" börjar på bokstaven dalet och "släkte" med gimel.]
ו – vav, ה – he
3Välstånd och rikedom finns i hans hus,
och hans rättfärdighet består för evigt.
[Ordet "Välstånd" börjar på bokstaven he och "och" med vav.]
ז – zajin, ח – chet
4Ett ljus lyser (har gått upp) i mörkret för dem med uppriktiga hjärtan (de rättsinniga; ordagrant "rakhjärtade"),
[ljuset, som representerar Gud är]
nådig (full av omsorgsfull kärlek)
och barmhärtig (förlåtande, känner medlidande, oändlig nåd)
och rättfärdig.
[Ordet "lyser" börjar på bokstaven zajin och "nådig" med chet. Versen avslutas med tre adjektiv i singular, det skulle kunna beskriva de uppriktiga, men troligare är att det beskriver Guds ljus som går upp med nåd, barmhärtighet och rättfärdighet.]
ט – tet, י – jod
5Det går väl (är gott) för den som visar oförtjänt nåd (är generös) och ger lån [5 Mos 15:9],
den som handlar (agerar) rättvist i allt han gör.
[Ordet "Det går väl" börjar på bokstaven tet och "handlar" med jod.]
כ – kaf, ל – lamed
6För han ska inte vackla,
ihågkommen ska den rättfärdige bli i evighet.
[Ordet "För" börjar på bokstaven kaf och "ihågkommen" på lamed som är den storleksmässigt längsta bokstaven i det hebreiska alfabetet. Det gör att den står ut i en text och är väl synlig eftersom det är den enda bokstaven som är så hög så den sticker upp ovanför den tänkta topplinjen längs överkanten på bokstäverna. De rättfärdiga "sticker ut" från mängden och blir ihågkomna.]
מ – mem, נ – nun
7Han fruktar inte ett ont budskap,
fast förankrat (fixerat) är hans hjärta, det förtröstar på Herren (Jahveh).
[Ordet "budskap" börjar på bokstaven mem och "fast förankrat" på nun.]
ס – samech, ע – ajin
8Lugnt (fast, stadigt) är hans hjärta, han är inte rädd,
till sist får han se sina fiender falla.
[Ordet "Lugnt" börjar på samech och "till sist" börjar på ajin.]
פ – pe, צ – tsade, ק – qof
9Han strör ut, han ger åt de fattiga.
Hans rättfärdighet består för evigt.
Hans horn (kraft, makt) blir upplyft och ärat.
[Nu följer tre bokstäver för varje vers. Ordet "Han strör ut" börjar på pe, "Hans rättfärdighet" på tsade och "Hans horn" på qof.]
ר – resh, ש – shin, ת – tav
10Den gudlöse (ogudaktige, ondskefulle) ser det och är rasande,
han gnisslar tänder och tynar bort.
Åtrån (längtan, planerna) hos de gudlösa (ogudaktiga, ondskefulla) förgås (blir ingenting med).
[Ordet "Den gudlöse" börjar på resh, "han gnisslar tänder" bokstaven shin (som just avbildar en tand) och till sist som avslutning "Åtrån" på den tjugoandra och sista bokstaven tav. Psalm 112 börjar med samma ord (hebr. ashre) som Psalm 1 börjar med och slutar med samma ord (hebr. avad), se Ps 1:1; 1:6.]
Ords 27:18-20
18Den som vårdar (beskyddar) sitt fikonträd får äta dess frukt,den som sköter om (är noggrann, troget skyddar) sin mästare blir ärad.
19På samma sätt som ansiktet speglas i vattnet,
så speglar hjärtat människan.
[Hjärtat reflekterar hur man verkligen är. Versen kan appliceras på flera sätt. Ett ogudaktigt hjärta reflekterar det jordiska, medan ett rättfärdigt hjärta reflekterar det gudomliga. Vi kan också få självinsikt genom att studera våra val, attityder, vilja och längtan – allt detta är reflektioner av vad som finns i hjärtat.]
20Sheol (underjorden – de dödas plats) och Abaddon (avgrunden, förgörelsens plats) [Job 26:6; Upp 9:11] mättas aldrig,
på samma sätt mättas aldrig [lusten i] människans ögon.
Heb 12:14-29
Sök frid med alla och helgelse14Sträva (sök ivrigt; jaga hängivet) efter frid med alla och [efter] helgelsen
– utan den kommer ingen (utan vilken inte någon alls kommer) att se Herren.
15Se till (gr. episkopeo, jfr 1 Tim 3:1) [vaka över ditt hjärta (Ords 4:23) så]
att ingen går miste om Guds nåd,
att ingen bitter rot får växa upp
och skada och smitta många,
16att ingen är sexuellt omoralisk [som bryter förtroende och förbund] eller oandlig som Esau [Jakobs bror, se 1 Mos 25:33-34], som sålde sin förstfödslorätt för ett enda mål mat. 17Ni vet att när han sedan ändå ville ärva välsignelsen blev han avvisad. Han fann ingen möjlighet att ändra sig, trots att han sökte välsignelsen under tårar.
Ett rike som inte kan skakas
18[Nu följer en jämförelse mellan det ursprungliga och det förnyade förbundet. De två bergen Sinai och Sion används i liknelsen. På berget Sinai fick israeliterna lagen under fruktan, se 2 Mos 19:10-20:26. I kontrast finns nu ett himmelskt Jerusalem på berget Sion genom Jesu blod.]
ett berg täckt av eld [2 Mos 19:18],22Nej, ni har i stället (närmat er) kommit till Sions berg,
töcken,
mörker,
storm (oväder, åska),
19till basunljud
och en röst som talade sådana ord att de som hörde den bad att få slippa höra mer. [Folket fruktade Gud, se 2 Mos 19:16, och bad Mose fungera som medlare, se 2 Mos 20:19.] 20De stod inte ut med det som befalldes: "Även om det är ett djur som rör vid berget ska det stenas." [2 Mos 19:12-13] 21Så skräckinjagande var synen att Mose sa: Jag är skräckslagen och darrar. [5 Mos 9:19]
den levande Gudens stad,Varning – vänd inte Jesus ryggen
det himmelska Jerusalem [i kontrast till Sinai berg som israeliterna kom till efter uttåget ur Egypten, se vers 18],
till myriader (ordagrant "tiotusentals", beskriver också ett oräkneligt antal)
av änglar samlade till fest (festival, gr. panegyris – ordet användes om de olympiska spelen) [i kontrast till förskräckelsen då Gud visade sig på Sinai],
23till en samling av alla förstfödda [en förstlingsfrukt, se Jak 1:18]
som har sitt namn i himlarna,
till Gud
som är allas domare,
till andarna av de rättfärdiga
som har fullkomnats [troende genom tiderna som har insomnat, och som väntar på att stå upp tillsammans med Jesus och ikläs en förhärligad uppståndelsekropp, se 1 Kor 15:35-54],
24till Jesus, förmedlaren av ett förnyat förbund [det första förbundets medlare var Mose],
och det renande blod som talar starkare än Abels blod.
[Det första förbundets blod var det offerblod som Mose vid Sinai stänkte på Israels folk. Förbundet med de återkommande syndoffren kunde aldrig rena från synd på det sätt som Jesu blod gör, se Heb 9:24-25. Abels blod ropar från marken efter hämnd, i kontrast till Jesu blod som ropar efter nåd och förlåtelse för våra synder, se 1 Mos 4:10. Abels offer av ett djur, till skillnad från Kains offer av grödor, är också en första svag skuggbild av Jesu blodsoffer, där Jesu blod talar mycket starkare, se 1 Mos 9:12-14.]
25[Detta är den femte och sista varningen i detta brev. För de andra se Heb 2:1-4; 3-4; 5:11-6:20; 10:19-39.]
Se till (var ständigt vaksamma så) att ni inte avvisar honom som talar. För om inte de [israeliterna under ökenvandringen] kom undan som avvisade honom när han varnade dem här på jorden, hur ska då vi göra det om vi vänder ryggen åt honom som från himlen varnar oss?
Ett rike som inte kan skakas
26Den gången fick hans röst jorden att skaka [när Gud talade med Mose på berget Sinai, se 2 Mos 19:18], men nu har han lovat och sagt:
Än en gång ska jag skaka inte bara jorden utan också himlen.27Frasen "än en gång" visar att det som skakas ska försvinna (förändras, bytas ut), eftersom det är skapat, för att det som inte kan skakas ska bestå. 28När vi nu får ett rike som inte kan skakas, låt oss ha nåd [Guds favör och kraft]. På så sätt ska vi tjäna och behaga Gud med vördnad och fruktan, 29för "vår Gud är en förtärande eld." [3 Mos 10:2-3; 5 Mos 4:24]
[Citatet är från Hag 2:6 och handlar om när Herren ska komma tillbaka och uppfylla sitt hus med sin härlighet. Stycket avslutas i vers 10 med att den kommande härligheten ska bli större än den förra. Gud förbereder nya himlar och en ny jord, se Jes 65:17; 66:22; 2 Pet 3:13; Upp 21:1.]
Igår
Planer
- 1. Dagens Bibelord
- 2. Nya Testamentet
- > 3. Helbibel
- 4. Halvbibel
- 5. Kvartbibel (Bibelsällskapets plan)
- 6. Parallell
- 7. Sommar 25
