Psalmen uttrycker en förtröstan på Herren (Jahveh). Två hot utmanar denna förtröstan. Den första är människor som tillber andra gudar; den andra är fruktan för döden. Det går också att se psalmen i ett profetiskt, messianskt ljus. Den talar då om Jesus och hans mänskliga känslor, hur han får lida och vinner seger över graven, uppstår och blir satt på Faderns högra sida. Både Petrus och Paulus som citerar från denna psalm applicerar orden till Jesu uppståndelse.

Citeras:
Vers 8-11 citeras av Petrus i Apg 2:25-28
Vers 10b citeras av Paulus i Apg 13:35

Författare: David

Struktur:
1. Inledande förtröstan på Herren, vers 1b-2
2. Beskrivning av de heliga vs avgudadyrkare, vers 3-4
3. Herren är min välsignelse, vers 5-6
4. Lovprisning, vers 7-8
5. Avslutande förtröstan, vers 9-11

En Michtam [en inristad, guldpläterad skrift värd att bevaras]. Av David.

[Betydelsen av det hebreiska ordet michtam är oviss. I Jes 38:9 används det snarlika ordet michtav om den sång som Juda kung Hiskia skrev när han hade varit sjuk och blivit frisk igen. I 2 Mos 39:30 används det ordet också om att "skriva en guldgraverad skrift". Det finns även andra likartade hebreiska ord som betyder "något dolt" och "guld". Den grekiska översättningen Septuaginta från ca 200 f.Kr. översätter med "inskription i sten", vilket tyder på att det var en av huvudtolkningarna då. Psalmen beskriver alltså något som är värt att gravera in i guld för all framtid och den kan innehålla dolda element.
    Ordet används bara här och i titeln på fem andra psalmer, se Ps 56:1; 57:1; 58:1; 59:1; 60:1. Alla dessa psalmer som inleds med ordet michtam, är personliga böner av David. Det är anmärkningsvärt. Den judiska kulturen bygger på det gemensamma och de flesta psalmerna användes för unison sång. I dessa sex psalmer framträder en personlig Gud som berör det innersta hos psalmisten och som graverar sitt ord i hans hjärta, se Jer 31:33; 2 Kor 3:3.]

Bevara (försvara, skydda, rädda) mig, Gud (El),
    jag söker min tillflykt (förtröstan, tillit, hopp) i dig.
²Jag säger till Herren (Jahveh): "Du är min Herre (Adonai),
    jag har inget gott (ingen lycka, glädje, rikedom) utanför dig."

[Psalmisten uttrycker sitt fulla beroende av Gud. Här finns inte plats för kompromiss och religionsblandning. Ordet gott innefattar allt från moralisk godhet till materiellt välstånd. Hos Gud finns godhet, glädje, lycka, välbehag och allt skönt och vackert.]

³De heliga (Guds utvalda) [församlingen] som finns i landet (världen),
    de är de majestätiska (ädla, härliga) som har allt mitt välbehag (min glädje).
    [Ordagrant "till de majestätiska står all min begäran."]
⁴De som springer efter (väljer) andra gudar mångdubblar (multiplicerar) sina problem (bedrövelser, sorger, smärtor).
    Jag vill inte offra drickoffer av blod till dem,
    eller ta deras namn på mina läppar [svära en ed på deras namn].

[Vers 3-4 är svåröversatta. De heliga skulle kunna syfta på Guds änglar, se Ps 89:6-8, men eftersom de "är i landet" är det troligare att det handlar om Guds folk eller det religiösa ledarskapet, se Ps 34:10; 2 Krön 35:3. Vers 4 är ännu svårare att översätta. Versen kan beskriva de israeliter som utöver Herren också tillber andra gudar, så kallad synkretism, eller ren avgudadyrkan. Oavsett så är poängen att dessa mångdubblar sina sorger eftersom dessa tyranniska avgudar kräver avskyvärda riter och offer. Det är ironiskt att denna vers om just avgudadyrkan är svårtydd. Det förstärker faktiskt litterärt poängen att avgudadyrkan är något obegripligt i Guds ögon och något vi inte ska ägna oss åt!]

⁵Herren är min arvedel, min bägare [min lott, jag vill bli fylld av dig Herre, se Ps 23:5].
    Du är den som kontinuerligt uppehåller (bevarar, stödjer, försäkrar) min framtid (lott, mitt arv).
⁶Underbara bördiga marker har blivit utmätta åt mig [ordagrant "repen/avgränsningarna har fallit/uppmätts ljuvlig åt migt"],
    jag har ett gott arv (jag är nöjd och belåten med mitt arv).

⁷Jag vill välsigna Herren (proklamera Jahveh värdig att lovas), han som har väglett mig (varit min rådgivare),
    ja, om nätterna korrigerar (lär, instruerar) mitt innersta (samvete, ordagrant "mina njurar", sätet för känslor och dolda motiv) mig.
    [Nätter kan vara bildligt för nätter av bön, men också mörka stunder, sjukdom, ensamhet, osv., se Ps 4:5.]
⁸Jag har ständigt Herren (Jahveh) inför mig (har satt honom främst, litar på honom i allt),
    eftersom han är på min högra sida, ska jag inte falla (vackla, bli omkullkastad).

⁹Därför gläder mitt hjärta sig och mitt inre (ordagrant "min ära", heder) jublar.
    Ja, min kropp får (kan) vila i trygghet.
¹⁰För du ska inte lämna mig (min själ, min person – hebr. nefesh) åt (till) Sheol (graven, underjorden – de dödas plats),
    du låter inte den som följer dig (din trogne, helige) se avgrunden.
[David talar profetiskt om Jesus som även på korset kunde vara trygg att Gud skulle låta honom återuppstå.]

¹¹Du visar mig (förklarar, tillkännager, kungör) livets stig (min personligt utstakade gångväg).
    Stor (total, sprudlande) glädje finns i överflöd i din närvaro (inför ditt ansikte),
    ljuvlighet (fröjd, sötma, behag, härlighet) för evigt (ständigt, alltid) på din högra sida (i din högra hand).

[Liv och glädje, närvaro och ljuvlighet är i grundtexten i plural, vilket betonar Guds oräkneliga tillgångar och välsignelser. Det finns också en koppling till hur Gud ger uppenbarelse och hjälp att välja rätt väg när vi söker hans ansikte. Hans högra hand är full av ljuvliga, goda gåvor som han är redo att ge!]

Tillbaka upp

---

Joh 11:55-12:19

⁵⁵Den judiska påskhögtiden var nära, och många från landsbygden gick upp till Jerusalem för att rena sig [göra sig ceremoniellt rena och redo för att kunna delta i högtiden]. ⁵⁶De letade efter Jesus och medan de stod i [förgården till] templet sa de till varandra: "Vad tror ni, ska han inte komma till högtiden?" ⁵⁷Översteprästerna och fariséerna hade nu också gett order om att den som visste var Jesus var skulle anmäla det, så att de kunde gripa honom.

Den sista påskhögtiden närmar sig
¹[Johannes inleder och avslutar sitt evangelium med en helig vecka, se Joh 1:29-35, 43; 2:1. Sex dagar är det judiska uttrycket för "en vecka". Lukas använder det grekisk-romerska uttrycket "omkring åtta dagar" för samma tidsperiod, jämför Luk 9:28 och Matt 17:1. Det är antagligen på fredagseftermiddagen 8:e nisan innan sabbaten börjar som Jesus anländer från Jeriko till Betania, en sträcka på 2,5 mil. Betania betyder "träldomshuset", "sorgens hus" och "betryckets hus". Det var här Jesus inledde sin tjänst, se Joh 1:28. Nu avslutar han den här och fullbordar det judiska hoppet om att lämna träldomshuset, se 2 Mos 12.]

Sex dagar [en vecka] före påskhögtiden [som började 14:e nisan] kom Jesus till Betania, där Lasarus bodde, han som varit död men Jesus hade uppväckt från de döda.

Jesus smörjs
²[Johannes fokus är Konungen Jesus. Han inleder inte den sista veckan som de övriga evangelierna med intåget i Jerusalem, utan med hur Jesus smörjs. Notera att Johannes inte anger i vilket hus eller vilken dag middagen hålls. Eftersom nyheten om hans ankomst hann sprida sig till Jerusalem, se vers 9, är det troligt att det inte är samma kväll. Det kan vara nästa dag eller rent av två dagar före påsken, och då är det samma händelse som Matt 26:6 och Mark 14:3 beskriver. Förutom att han blir smord här i Jerusalem före sin död, blev han också smord något år tidigare i Galileen, se Luk 7:36-50.]

Där ordnade de en middag (kvällsmat) för Jesus. Marta betjänade (passade upp) dem, och Lasarus var en av dem som hela tiden var med runt bordet. ³Då tog Maria en hel flaska dyrbar äkta (ren, oförfalskad) nardusbalsam. [Denna exklusiva parfym importerades från norra Indien och var värd en årslön, se vers 5. En flaska vägde en romersk "litra", vilket är 325 gram och motsvarar en halv liter.] Hon smorde Jesu fötter och torkade dem sedan med sitt hår, och huset fylldes av doften från denna balsam. [Doften satt i hela veckan efter denna händelse. Jesus blev ett väldoftande offer, se Ef 5:2.]
     ⁴Men Judas Iskariot, en av hans lärjungar som var på väg att utlämna (förråda) honom, sa: ⁵"Varför såldes inte oljan för 300 denarer [motsvarade en årslön], och gavs till de fattiga (de som är oförmögna att arbeta)?" ⁶Detta sa han inte för att han brydde sig om de fattiga, utan därför att han ständigt varit en tjuv (kleptoman, en som stjäl i smyg). Han hade hand om kassan [lådan med pengarna för Jesus och de tolv lärjungarna] och brukade ta från det som lades i den [för eget bruk].
     ⁷Jesus sa: "Låt henne vara (lämna henne ifred). Hon har behållit (bevarat, sparat) den för min begravningsdag (för min balsamering). [Vad hon har gjort kommer att bli ihågkommet, se Matt 26:13.] ⁸De fattiga har ni alltid bland er, men mig har ni inte alltid hos er."
     ⁹En stor mängd judar (många av de judiska invånarna i Judeen) fick reda på att Jesus var där och de kom dit, inte bara på grund av Jesus, utan också för att se Lasarus som han hade uppväckt från de döda. ¹⁰Då planerade översteprästerna att också döda Lasarus, ¹¹eftersom många av Jerusalems invånare lämnade dem [gick bort från de judiska ledarna] och trodde på Jesus.

Jesus rider in i Jerusalem på en åsna
¹²[Johannes verkar antyda att Jesus rider in i Jerusalem den 10:e nisan, den dag då husfadern valde ut och offentligt visade vilket lamm som skulle bli årets påskalamm, se 2 Mos 12:3-6. Den himmelske Fadern visar världen Guds Lamm – det lamm som ska ta bort världens synd, se Joh 1:29.]

Nästa dag [efter sabbaten], när den stora folkhopen som kommit till högtiden hörde att Jesus var på väg till (in i) Jerusalem, ¹³tog de palmkvistar och gick ut för att möta honom och de ropade [sjöng från Ps 118:25]:

"Hosianna (rädda, fräls, befria nu)!
Välsignad är han som kommer i Herrens namn – Israels kung."

[Att vifta med palmkvistar betecknade ett varmt välkomnande. Hosianna är ursprungligen ett hebreiskt och arameiskt bönerop – här ett hyllningsrop i glädje och förväntan. Ordet har samma rot som Jesu namn på hebreiska – Jeshua.]

¹⁴Jesus fann ett åsneföl och satt upp på det, [precis] som det står skrivet [i Sak 9:9]:

¹⁵"Frukta inte, dotter Sion!
Se, din Konung kommer,
    ridande på en åsnas föl."

¹⁶Detta förstod inte hans lärjungar då, men senare, när Jesus blivit förhärligad (upphöjd) [och var tillbaka hos Fadern i himlen] kom de ihåg att detta var skrivet om honom, och att man gjort så mot honom. ¹⁷Alla som var med när han kallade Lasarus ut från graven och uppväckte honom från de döda fortsatte att berätta om det. ¹⁸Av den anledningen kom skarorna ut för att möta honom, eftersom de hört att han hade gjort det tecknet (undret, miraklet). ¹⁹Därför sa fariséerna till varandra: "Se noga hur vi inte kommer någon vart (hur våra ansträngningar är lönlösa). Hela världen följer (springer) efter honom."

Tillbaka upp