Helbibel - onsdag 15/4
Jos 11:1-12:24, Ps 84:1-13, Ords 13:5-6, Luk 17:11-37
Jos 11:1-12:24
De norra kungarna besegras
Chatsor (Hasor) var en stor stad, bara den övre staden har blivit utgrävd, men den lägre staden sträckte sig över hela fältet. Omkring 15 000 – 20 000 människor antas ha bott här, vilket gjorde den till den största staden i norra bergsbygden.
Jovav, kung i Madon4Och de gick ut,
och till Shimrons kung [nuvarande Tell Shimron i Jezereldalen]
och till Achshafs kung
2och till kungarna som norrut i bergsbygden [norra Galileen – Naftalis bergsbygd, se Jos 20:7]
och i Arava (ödemarken, hedmarken) [området kring Jeriko i Jordandalen] söder om Kinneret [områden kring Gennesarets sjö]
och i Låglandet [hebr. Shefelah – låglandet mellan Medelhavskusten och Juda bergsbygd] och i området väster om Dor vid havet [Medelhavet],
3till kanaanéerna i öster och väster [låglandet i öst och väst]
och amoréerna [höglandet i syd]
och hettiterna
och perisséerna
och jevusiterna i bergsbygden [runt Jerusalem (Jevos) som ännu inte var intagen]
och hivéerna under [berget] Hermon i Mitspahs land [norra Israel; hebr. mitspah betyder vakttorn/utkik].
de och alla deras arméer med dem,
mycket folk – som sanden på havets strand – i mängder,
med hästar och vagnar,
i stor mängd.
[Kanaaneiska vagnar från sena bronstiden var lätta och hade hjul med fyra ekrar. De drogs av två hästar. Enligt den judiske historikern Josefus bestod denna armé av 300 000 soldater, 10 000 kavallerister och 20 000 vagnar.]
Chatsor (Hazor) bränns ner av Josua.
6Och Herren (Jahveh) sa till Josua: "Var inte rädd för dem, för i morgon vid denna tid ska jag ge dem alla till slakt inför Israel, du ska skära av hälsenorna på deras hästar och bränna upp deras vagnar i eld." [En skadad häst kunde inte längre bli använd i kavalleriet, se även Ps 20:8; 147:10.]
7Så Josua kom plötsligt (överraskande) emot dem och hela krigsfolket med honom, vid Meroms vatten [nuvarande Hulasjön] och överföll dem. 8Och Herren (Jahveh) gav dem i Israels hand och de slog dem och jagade dem till stora Sidon [vid Medelhavskusten i nordväst, se Dom 19:28] och till Misrefot Majim ["brännande vatten" – varma källor; syftar troligtvis på en plats eller ett område i närheten av Sidon, se Jos 13:6] och Mitspehs dal österut [nordost från Chatsor], och slog dem till dess ingen var lämnad kvar. 9Och Josua gjorde mot dem som Herren (Jahveh) hade sagt till honom, han skar av hälsenorna på deras hästar och brände upp deras vagnar i eld.
En konstnärs illustration av Chatsor.
12Och alla dessa kungars städer och deras kungar tog Josua och slog dem med svärdsegg och förgjorde dem grundligt, som Herrens (Jahvehs) tjänare Mose befallt. 13Men städerna som stod på sina ruinhögar (höjd som uppstått genom upprepad bosättning – hebr. tel) brände Israel inte, förutom Chatsor, som Josua brände ner. 14Och allt tillspillogivet i dessa städer och boskapen tog Israels söner som ett byte för sig själva, men de slog varje man med svärdsegg till dess de hade förgjort dem, de lämnade ingen som andades.
Ett tjockt asklager bekräftar att staden har bränts ner.
[Chatsor (även känd som Hasor eller Hazor) betyder slott/fästning på hebreiska. Den första utgrävningen skedde 1926, följt av en större expedition på 50-talet och 90-talet. Stadens yta var på hela 80 hektar med en övre och lägre del av staden. Här bodde vid den här tiden 15 000 – 20 000 invånare, tio gånger fler än i Jerusalem. Vid utgrävningarna 1992 hittades en inskription "till kungen Javin" som dateras till 1500-1600 f.Kr. Tidigare har en annan äldre inskription från 1700 f.Kr. hittats där också namnet Javin används. Troligtvis var Javin en titel, på liknande sätt som farao, kungen av Egypten, se 2 Mos 6:11. I lagret från denna tid hittas aska och stenar som krackelerat av hetta, vilket bekräftar att staden har bränts ner. Den typen av förstörelse har inte setts i utgrävningar i omkringliggande städer.]
16Så tog Josua hela landet: bergsbygden [centrala höglandet] och Negev [södra delen] och hela Goshens land [området mellan Hebron och Negevöknen] och Låglandet [hebr. Shefelah – låglandet mellan Medelhavskusten och Juda bergsbygd] och Arava (ödemarken, hedmarken) [området kring Jeriko i Jordandalen] och Israels bergsbygd och dess lågland (hebr. shefela), 17från de kala bergen som sträcker sig upp till Seir och ända till Baal Gad i Libanons dal under berget Hermon, och alla deras kungar tog han och han slog dem och dödade dem. 18Josua stred en lång tid med alla dessa kungar. 19Där var ingen stad som gjorde (ingick) fred med Israels söner förutom hivéerna, Givons invånare, de tog alla (städer) i strid. 20För det var Herrens (Jahvehs) avsikt att förhärda deras hjärtan och komma mot Israel i strid för att de i grunden skulle förgöras. De hade ingen nåd (oförtjänt kärlek; favör) utan de skulle fördärvas som Herren (Jahveh) befallt Mose.
21Och Josua kom på den tiden och utrotade (högg av) anakiterna från bergsbygden, från Hebron, från Devir, från Anav och från hela Juda bergsbygd och från hela Israels bergsbygd. Josua förstörde dem fullständigt med deras städer. 22Ingen anakit lämnades i Israels söners land, bara i Gaza, i Gat och i Ashdod fanns några kvar. 23Så tog Josua hela landet i enlighet med allt det som Herren (Jahveh) hade talat till Mose, och Josua gav det som ett arv till Israel enligt uppdelningen i deras stammar.
Och landet vilade (var tyst; hade ro) från krig.
Besegrade kungar
1Detta är landets kungar som Israels söner slog, och vilkas land de besatte, på andra sidan Jordan mot soluppgången (östra sidan), från Arnons dal till berget Hermon och hela Arava österut.
2Sichon, amoréernas kung [4 Mos 21:21-30; 5 Mos 1:4; 2:24-37; 29:7-8], som bodde i Cheshbon och regerade från Aroer, som är på randen av Arnons dal och mitten av dalen och halva Gilead till floden Jabbok, gränsen för Ammons söner, 3och Arava (ödemarken, hedmarken) [området kring Jeriko i Jordandalen] till Kinnerets hav österut [områden kring Gennesarets sjö] och till Aravas hav, Salthavet [Dödahavet], österut vägen till Beit Hajeshimot åt söder under Pisgas sluttningar [5 Mos 34:1],
4och gränsen mot Og, Bashans kung, Refaims kvarleva som bodde i Ashtarot och i Edreij, 5och regerade på berget Hermon och i Salcha och i hela Bashan till gränsen mot geshureerna och maachateerna och halva Gilead till gränsen mot Sichon, Cheshbons kung.
6Mose, Herrens (Jahvehs) tjänare, och Israels söner slog dem och Mose, Herrens (Jahvehs) tjänare, gav det [landet öster om Jordan] som besittning till rubeniterna och gaditerna och halva Manasses stam [4 Mos 32:1-42; Jos 13:8-32].
7Och dessa är landets kungar som Josua och Israels söner slog på andra sidan Jordan västerut, från Baal Gad i Libanons dal [i norr] till de kala bergen som går upp till Seir [Edom – i söder]. Och Josua gav det till Israels stammar som en besittning efter deras indelning, 8i bergsbygden [centrala höglandet] och i Låglandet [hebr. Shefelah – låglandet mellan Medelhavskusten och Juda bergsbygd] och i Arava och på sluttningarna och i öknen och i söder (Negev). Hettiterna, amoréerna och kanaanéerna, perisséerna, hivéerna och jevusiterna,
9Alla kungarna [var totalt] 31 [som Josua slog, se vers 7].Jerikos kung – en,
Ais kung som är bredvid Betel – en,
10Jerusalems kung – en,
Hebrons kung – en,
11Jarmots kung – en,
Achishs kung – en,
12Eglons kung – en,
Gezers kung – en,
13Devirs kung – en,
Geders kung – en,
14Chormas kung – en,
Arads kung – en,
15Livnas kung – en,
Adullams kung – en,
16Mackedahs kung – en,
Betels kung – en,
17Tapoachs kung – en,
Chefers kung – en,
18Afeks kung – en,
Sharons kung – en,
19Madons kung – en,
Chatsors kung – en,
20Shimron Merons kung – en,
Achshafs kung – en,
21Taanachs kung – en,
Megiddos kung – en,
22Kedesh kung – en,
Jokneams kung i Karmel – en,
23Dors kung i Dors område – en,
Gojims kung i Gilgal – en,
24Tirtsahs kung 1. [Tirtsah ligger nordost om Shechem; nuvarande Tell el-Farah.]
Ps 84:1-13
Psalm 84 – Bättre en dag i dina gårdarPsalmen uttrycker längtan och bönen hos en pilgrim på väg mot templet i Jerusalem.
Författare: Korachs söner
Struktur:
1. Längtan, vers 2-5
2. Pilgrimsfärden, vers 6-8
3. Bön, se vers 9-13
Till Gittit. En psalm av (till) Korachs söner.
[Titeln "Gittit" kan syfta på namnet Goliat, en musikstil, eller betyda vinpress. Korachs ättlingar tjänstgjorde som musiker, sångare och vakter i tabernaklet under ökenvandringen och senare i templet, se Ps 42:1.]
Längtan
2Hur underbara (ljuvliga, högt älskade) är inte dina boningar (tabernakel, tält),
Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot).
3Min själ (mitt inre) går sönder
av längtan till Herrens tempels förgårdar. [Jag är desperat för att få vara i Herrens närhet!]
Mitt hjärta och hela min varelse jublar (ropar i glädje) mot den levande Guden (El).
4[Psalmisten liknar sig vid en fågel, ofta en symbol på något med lågt värde, se även Ps 11:1; 55:7; 102:7-8.]
Till och med fågeln har hittat ett hem
och svalan ett bo åt sig,
där hon kan skydda sina ungar nära dina altare.
Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot),
min kung och min Gud.
5Hur lyckliga (glada, avundsvärda) är inte de
som bor (har sitt permanenta hem) i ditt hus
och ständigt prisar (lovsjunger, ärar) dig.
Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
Pilgrimsvandringen
6Rikt välsignad (salig, mycket lycklig) är den människa som har sin styrka i dig,
har vägarna [till ditt tempel] i sitt hjärta.
[De som längtar att få gå på pilgrimsvägarna till ditt tempel i Jerusalem, se vers 8.]
7När de går genom dalen med bakaträd (tåredalen),
gör de den till en vattenkälla,
regnen (de tidiga höstregnen, eller läraren) täcker dem med välsignelser (de blir till vattenreservoarer).
[Versen är mångbottnad. Hebreiska baka kan syfta på 3-4 meter höga balsamträd vars doftande kåda användes för att göra balsam. Ordet är snarlikt verbet beki som används för "att gråta" i Bibeln. Anledningen kan vara kopplingen till hur träden "gråter" ut sin kåda från barken. Frasen kan tolkas bildligt för en tid av sorg, en dal med tårar. Om det däremot är en verklig plats så nämns bakaträden i samband med Refaimdalen nära Jerusalem, se 2 Sam 5:22-24; 1 Krön 14:13-16. I den dalen vann David seger över filistéerna. Israeliterna anföll från den plats där bakaträden stod, samtidigt som Herren lät ljudet från bakaträdens toppar låta som en här som skrämde filistéerna. Refaimdalen är den dal som leder upp till den sista sträckan till Jerusalem från sydväst, den sista etappen före målet. Associationen till hur Herren hjälper pilgrimen på väg till templet och tårarna blir en källa till glädje passar bra. Ordet för de tidiga höstregnen, hebreiska moreh, har också betydelsen lärare. Sista ordet är berakhot, välsignelser, som är snarlikt berekhot (vattensamlingar), och en fin parallell med källor.]
8De går från kraft till kraft (från plats till plats, som en vandrare som hämtar styrka och vila på varje lägerplats på väg mot målet),
var och en träder fram inför Gud (Elohim) på Sion [templet i Jerusalem].
Bön
9Herre (Jahveh), Gud (Elohim), Sebaot (härskarornas härskare),
hör min bön,
lyssna (vänd ditt öra), Jakobs Gud (Elohim). [Förstärker den personliga relationen med Gud]
Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
10Gud (Elohim), ser vår sköld [bildligt, vår ledare],
se på din smordes ansikte [din smorde kung, David, se 1 Sam 16:12].
11För en dag i dina gårdar [i templet] är bättre än tusen [någon annanstans, borta från Guds närvaro];
jag skulle hellre stå [som en dörrvakt eller en tiggare] vid tröskeln till min Guds hus,
än att bo i de ogudaktigas tält.
[Kan syfta på filistéernas område, väster om Jerusalem, se Ps 83:7-8.]
12För Herren Gud (Jahveh Elohim) är som en sol och sköld,
Herren (Jahveh) ger oförtjänt nåd (favör – hebr. chen) och ära.
Han håller inte tillbaka något gott,
från dem som vandrar (lever sitt liv) uppriktigt (helhjärtat, har integritet).
13Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot),
rikt välsignad (salig, mycket lycklig) är den människa som förtröstar på (litar på, lutar sig emot) dig.
Ords 13:5-6
5Den rättfärdige hatar lögnaktigt tal [falska och bedrägliga ord],men den ogudaktige (onde) stinker (hebr. rajash) och vanhedrar [sig själv och andra].
[Den som stinker sprider odör – dvs. osmakliga rykten och skandaler; samma ord som i 2 Mos 7:18. Ordet finns också inkodat med sex bokstävers mellanrum i Est 3:11-12 som ger frasen: "Haman och Satan stinker". Se även Ps 14:3; Dan 6:14; Rom 3:13.]
6Rättfärdighet beskyddar (vaktar, bevarar) den vars väg är fullkomlig (hel, oskyldig – hebr. tam),
men ondska (synd, orätt) [särskilt lögnaktigt tal, se vers 5] fäller (omkullkastar, fördärvar, förvanskar) syndaren.
[Sättet en människa lever på liknas vid en väg. Det hebreiska ordet tam har en rik innebörd. Här beskriver det en helhjärtad person med integritet som håller sig till det som är sunt, rätt och sant. En människa som orubbligt vandrar i ärlighet och redbarhet har inga dolda motiv. När inte ord och handlingar överensstämmer undermineras grunden och orsakar att man faller i synd, se Ords 11:3, 5-6; Jak 3:2.]
Luk 17:11-37
Den tacksamme samariern
En samarisk präst på väg till det årliga samariska påskfirandet på berget Gerizim, en tvåtusenårig tradition som praktiseras än i dag.
©Emanuel Gillberg
På färden mot Jerusalem gick Jesus över [eller vandrade längs med] gränsen mellan Samarien och Galileen. 12När han var på väg in i en by möttes han av tio spetälska män. De stannade på avstånd 13och ropade: "Jesus, Mästare, förbarma dig över oss [ha medlidande och hela oss]!" [De spetälska följde budet i 3 Mos 13:46 och bodde utanför byn.]
14När han såg dem sa han: "Gå [på en gång] och visa er för prästerna." [Det normala sättet att bekräfta att ett helande hade ägt rum, se 3 Mos 13:2-3.]
[De tio männen uppmanas att gå till sina präster. Eftersom Jesus var inne på samariskt område, och de besökte en mindre by, går de troligtvis inte in i den byn. I stället är det närmsta samariska synagoga i en större stad, kanske Scythopolis, nuvarande Beit-Shean, eller ner till det samariska religiösa centret kring berget Gerizim.]
Medan de var på väg dit blev de rena. [Verbformen för "blev de rena" är första aorist aktiv indikativ. Det beskriver en händelse som skett i det förflutna, till skillnad från en pågående process, dvs. när de tog ett steg i tro och började gå blev de helade på en gång.]
15När en av dem såg att han hade blivit botad återvände han [antagligen på en gång, innan de kom fram till prästerna] och prisade Gud högt 16och föll ner vid Jesu fötter och tackade honom. Han var samaritan (gr. samarites) [samarier och utövare av den samaritiska trosriktningen].
17Jesus frågade honom: "Visst blev alla tio rena, eller hur? Var är de andra nio? 18[Jesus vänder sig nu till lärjungarna och frågar dem:] Var det bara den här främlingen som vände tillbaka för att ge Gud ära?" 19Sedan sa han till mannen som blivit ren: "Res dig upp och gå, din tro har frälst (befriat, räddat, helat, upprättat) dig." [Medan de andra nio blev helade fick denne samaritan/samarier också uppleva frälsning och syndernas förlåtelse.]
Guds rike är redan här
20En gång frågade fariséerna Jesus när Guds rike (Guds kungavälde som inte är begränsat till en plats, utan är överallt där kungens befallningar råder) skulle komma. Han svarade: "Guds rike kommer inte på ett sätt som kan observeras. [Det grekiska ordet för observeras (gr. parateresis) används bara här i Nya testamentet. Det beskriver hur en vetenskapsman iakttar fysiska fenomen, eller hur en doktor observerar olika sjukdomssymtom. Fariséerna hade föreställningen att Guds rike skulle resas upp och befria Israel från romarna.] 21Ingen kommer att kunna säga:
'Titta, här är det' eller 'Titta, där är det.'Guds rike är [just nu] mitt ibland er."
[Jesus, som är Kung i Guds rike är där mitt ibland dem. Guds rike finns redan nu i personen Jesus, men kommer att bli helt synligt i framtiden i tusenårsriket. Frasen kan också översättas "Guds rike är inom er", dvs. att det inte är ett yttre rike utan Jesus bor i människors hjärtan, se också Rom 14:17. Det som talar emot denna tolkning är att Jesus riktar sig till fariséerna. Överallt annars karaktäriseras de för sitt fokus på det yttre, och Jesus avslöjar deras inre ondska.]
Jesus kommer tillbaka
22Sedan sa Jesus till lärjungarna: "Det ska komma dagar då ni längtar efter att få se en enda av Människosonens dagar [då han regerar här på jorden fullt ut], men ni ska inte få det. [Det kommer svåra tider med förföljelse och prövningar då ni önskar att han var här på jorden i sin härlighet med sitt rike.] 23Man kommer att säga till er:
'Titta, där är han' eller 'Titta, här är han.'Gå inte ut dit, följ inte efter dem. 24För på samma sätt som blixten flammar till och lyser upp hela himlen från ena sidan till andra sidan, [lika plötsligt och helt synligt för alla] ska Människosonen visa sig på sin dag. 25Men först måste han lida mycket och bli förkastad av detta släkte (denna generation).
26I Människosonens dagar [då han kommer tillbaka för att regera här på jorden fullt ut]:
Då ska det vara som på Noas dagar. [1 Mos 7] 27Folk åt och drack, gifte sig och blev bortgifta, ända till den dag då Noa gick in i arken. Sedan kom floden och gjorde slut på dem alla.30På samma sätt ska det ske den dag då Människosonen uppenbarar sig. [Då Jesus kommer tillbaka för att döma jorden.]
[Att äta, dricka och gifta sig är i sig inte fel – synden var att man bara levde för detta och ignorerade Gud.]
28Då ska det också vara som på Lots dagar. Folk åt, drack, köpte, sålde, planterade, byggde. 29Den dagen då Lot gick ut från Sodom regnade det eld och svavel från himlen och gjorde slut på dem alla.
[Samhället hade förändrats sedan Noas dagar: utöver att äta och dricka så köpte, sålde, planterade och byggde man också. Det var en ekonomisk välfärd och överflöd. Detta är inte fel i sig, men synden var att man inte ville veta av Gud. Det fanns inte ens tio rättfärdiga i staden, se 1 Mos 18:20-32. Notera att "gifte sig och blev bortgifta" inte finns med här. Det antyds att man inte längre gifte sig och lovade varandra trohet, utan levde i lösa förhållanden.
Slutsatsen av dessa två exempel var att människor levde på som vanligt. Den dagen då Noa gick in i arken och den dag då Lot gick ut ur staden, var som vilken dag som helst. Det var inget speciellt tecken på himlen just den morgonen. Gemensamt är också att de rättfärdiga räddas undan innan domen kommer.]
31Den dagen ska den som är på taket, och har sina tillhörigheter i huset, inte gå ner och hämta dem, och den som är ute på fälten inte vända tillbaka. [Så snabbt och plötsligt kommer det att ske.] 32Kom ihåg Lots hustru. [I 1 Mos 19:26 berättas hur hon vände sig om och längtade tillbaka till Sodom, vilket blev hennes fall.] 33Den som försöker bevara sitt liv [detta jordeliv] ska mista det, men den som mister sitt liv, han ska rädda det. 34Jag säger er:
Den natten ska två ligga i samma säng.37Då frågade de honom: "Var, Herre?"
Den ene ska tas med och den andre ska lämnas kvar.
35Två ska mala tillsammans.
Den ena ska tas med och den andra lämnas kvar.
36Två ska vara på fältet.
Den ene ska tas med och den andre lämnas kvar." [Vers 36 finns inte med i den grekiska texten av Nestle Aland och de äldsta handskrifterna, men i några grekiska, latinska och syriska från medeltiden. Det kan vara ett tillägg från en skrivare för att motsvara Matt 24:40.]
["Tas med" kan syfta på att tas med rent bokstavligt och tillfångatas under invasion av en fiendehär. Andligt sett kan man tas med till domen, eller till Guds rike. Oavsett vad "tas med" syftar på så kommer människor att skiljas åt då Guds rike och Människosonen kommer.]
Han svarade: "Där [den döda] kroppen ligger, där samlas örnarna (gamarna)."
[Detta ordspråk är baserat på Job 39:29-33. Poängen är att man på långt håll kan se örnar, eller gamar som ordet också kan betyda, cirkla runt sitt byte. När Jesus kommer tillbaka kommer man att se det på långt håll och det blir uppenbart. I parallellstället i Matteus används också bilden av blixten som är synlig för alla på himlen, se Matt 24:27-28.]
Igår
Planer
- 1. Dagens Bibelord
- 2. Nya Testamentet
- > 3. Helbibel
- 4. Halvbibel
- 5. Kvartbibel (Bibelsällskapets plan)
- 6. Parallell
- 7. Sommar 25
