Parallell - torsdag 16/4
1 Sam 25-27
David, Naval och Avigajil1[Detta är det centrala stycket i kapitel 21-31.]
Och [profeten] Samuel dog och hela Israel samlades tillsammans och sörjde honom och begravde honom i hans hus i Rama [i Efraims bergstrakt].
Då steg David upp och gick ner till Parans öken. 2Och där fanns en man i Maon, vars ägor var i Karmel [inte berget Karmel, utan byn Karmel 13 km söder om Hebron], och mannen var mycket rik och han hade 3 000 får och 1 000 getter och han klippte sina får i Karmel. 3Mannen hette Naval och hans hustru hette Abigail [betyder: "min faders glädje"] och kvinnan hade gott förstånd (hebr. tóv sechel) och ett vackert utseende, men mannen var rå och ond i sina handlingar. Han var av Kalebs hus.
[Kalebiterna var en respekterad stam i Juda som bl.a. byggt upp Betlehem, Davids hemstad, se 1 Krön 2:51. Naval betyder dåre eller ond. Abigail beskrivs med ordet förstånd, vars verbform används i 1 Sam 18:5 om David. Det ger en subtil antydan att det finns en koppling mellan dem. Det förstärks av att ordparet "rå och ond" skjuter in en kil mellan Naval och hans fru som är "god i förståelse".]
4Medan David var i öknen hörde han att Naval klippte sina får. 5Så David sände tio unga män och sa till de unga männen: "Gå upp till [byn] Karmel och gå till Naval och hälsa honom i mitt namn. 6Och säg så här till honom: 'Till livet! [Troligtvis en hälsning om önskan om välgång/framgång och ett långt liv!] Och frid (allt gott – hebr. shalom) till dig, och frid (hebr. shalom) till detta hus och frid (hebr. shalom) till allt som är ditt (hela ditt hushåll)!
7Jag har hört att du klipper och dina herdar är nu med oss och vi gör dem inget illa utan vi ser till att ingenting fattas dem (vi vaktar deras tillhörigheter när de inte är här) under tiden som de är i Karmel. 8Be de unga männen och de ska berätta för dig. Låt därför de unga männen finna nåd (oförtjänt kärlek – hebr. chen) i dina ögon, för vi har kommit en god dag (en festdag). Ge, jag ber dig, det som finns i din hand till dina tjänare och till din son David.' "
9När Davids unga män kom dit talade (återgav) de alla ord till Naval i Davids namn. Sedan väntade de (var de stilla).
10Men Naval svarade Davids tjänare och sa: "Vem är David? Och vem är Jishajs son? Det finns många tjänare i dessa dagar som har övergett sina herrar, 11ska då jag ta mitt bröd och mitt vatten och mitt kött som jag har slaktat åt mina fårklippare och ge till män som jag inte vet vilka de är?"
12Och Davids unga män vände och gick tillbaka och kom och berättade för honom enligt alla dessa ord. 13Och David sa till sina män: "Omgjorda er var man med sitt svärd." Och de omgjordade sig var man med sitt svärd och David tog på sig sitt eget svärd och de gick upp efter David, omkring 400 män. Och 200 män stannade vid deras tillhörigheter.
14Men en av de unga männen [i Navals hus] berättade för Abigail, Navals hustru, och sa: "Se, David sände budbärare från öknen för att hälsa vår herre och han snäste av (fräste, förolämpade) dem. 15Men männen var mycket goda mot oss och vi blev inte skadade, vi förlorade ingenting så länge som vi vandrade med dem när vi var på fälten. 16De var en mur för [de beskyddade] oss både natt och dag, hela tiden som vi var bland dem och vaktade fåren. 17Vet nu och betänk vad du ska göra, för ondska är bestämt mot vår herre och mot hela hans hus, eftersom han är en sådan person som man inte kan tala med." [Naval lyssnar inte på någon utan lever i sin personlighet på alla sätt upp till sitt namn.]
18Och Abigail skyndade sig och tog 200 brödkakor och två läglar med vin och fem får som var klippta och fem mått av torkad säd och 100 russinkakor och 200 fikonkakor och lade dem på åsnor. 19Och hon sa till sin unge man: "Gå före mig, se jag kommer efter dig." Men hon berättade ingenting för sin man Naval.
20Och det skedde när hon red på sin åsna och kom ner till bergets gömställe, att se, David och hans män kom ner mot henne och hon mötte dem. 21Och David hade sagt: "Helt fåfängt har jag vaktat allt som tillhör denne man i öknen så att ingenting fattades honom, allt som tillhör honom, och han har lönat mig med ont för det goda. 22Gud (Elohim) ska göra så mot Davids fiender och mer därtill, om jag låter så mycket som en som urinerar på muren ["väggpissare"; ett nedvärderande uttryck för en man; i uttrycket liknas han också vid en oren hund, se vers 15] av allt som tillhör honom vara kvar till gryningen."
23Och när Abigail såg David skyndade hon sig att stiga ner från sin åsna och föll ner framför David på sitt ansikte och böjde sig ner till marken. 24Och hon föll ned vid hans fötter och sa [det längsta anförandet av en kvinna i GT, 153 hebreiska ord]:
"Över mig, min herre, över mig ska skulden vara, och låt din tjänarinna, jag ber dig, få tala inför dig (i dina öron) och hör (lyssna) på din tjänarinnas ord. 25Låt inte, min herre, jag ber dig, fästa någon vikt vid denne man, vid Naval, för han är som sitt namn, sådan är han. Naval är hans namn och han är rå, girig och buffelaktig, men jag, din tjänarinna, såg inte min herres unga män som du sände.
26Och nu min herre, Herren (Jahveh) lever, och din själ lever, se Herren (Jahveh) har hållit dig borta från blodskuld och från att finna gottgörelse för dig själv med din egen hand, låt därför dina fiender och de som söker ont mot min herre vara som Naval. 27Och denna gåva som din tjänarinna har fört till min herre, låt den ges till de unga männen som följer min herre. 28Förlåt, jag ber dig, din tjänarinnas överträdelse, för Herren (Jahveh) ska med säkerhet göra min herres hus till ett tryggt hus, eftersom min herre utkämpar Herrens (Jahvehs) strider, och ondska aldrig har funnits i dig alla dina dagar. 29Och trots att människor står upp och jagar dig och söker din själ (vill döda dig), ska min herres själ likväl vara bunden i livets knyte (knippe, bunt) med Herren din Gud (Jahveh Elohim), och dina fienders själar ska han slunga bort som man slungar (en sten) med slungan (slangbellan). 30När nu Herren (Jahveh) har gjort med min herre allt det goda som han har talat angående dig och har utsett dig till furste över Israel, 31så ska inte detta bli en stötesten för dig, ingen överträdelse för min herres hjärta, eller att du har utgjutit blod utan orsak eller att min herre har funnit gottgörelse för sig själv (tagit rätten i egna händer). Kom ihåg din tjänarinna när Herren (Jahveh) har gjort gott mot min herre."
32Då sa David till Abigal (hebr. Avigal) [här stavas Abigail (hebr. Avigajil) utan ändelsen jil, utan "glädje"]: "Välsignad är Herren (Jahveh), Israels Gud (Elohim), som denna dag har sänt dig för att möta mig, 33och välsignad är din taktfullhet och välsignad är du som denna dag har avhållit mig från blodskuld, och från att söka gottgörelse för mig själv med min egen hand. 34Men likväl (en skarp betoning och kontrast mellan något som varit och något som är – hebr. olam) som Herren (Jahveh), Israels Gud (Elohim), lever, han som har undanhållit min hand från att skada dig. Hade du inte kommit så snabbt för att möta mig, skulle vid morgonljuset (gryningen) inte en enda en som urinerar mot muren [någon av manligt kön] funnits kvar av Navals män." [Samma nedvärderande uttryck som i 1 Sam 25:22 används igen.]
35Och David tog emot av hennes hand det som hon fört med sig till honom, och han sa till henne: "Gå i frid (shalom) till ditt hus, se jag har lyssnat till din röst och tagit emot ditt ansikte."
36När Abigail kom tillbaka till Naval, då hade han ordnat en fest i huset – som en kungs fest. Navals hjärta var glatt [var på gott humör] och han var mycket berusad, därför berättade hon ingenting för honom, litet eller stort, förrän morgonen ljusnade. 37Och det hände på morgonen när vinet hade lämnat (gått ur) Naval att hans hustru berättade för honom dessa ting. Då dog hans hjärta i honom och han blev som en sten. [Detta kan beskriva en hjärtattack, stroke eller att han hamnade i koma.] 38Och det skedde omkring tio dagar därefter att Herren (Jahveh) slog Naval så att han dog. [David tolkar detta som Guds dom över Naval.]
39När David hörde att Naval var död sa han: "Välsignad är Herren (Jahveh) som har utfört min sak från Navals hand och har hållit tillbaka sin tjänare från ondska, och den onde Naval har Herren (Jahveh) vedergällt över hans eget huvud."
David skickade då (ett sändebud) och talade med Abigail om att få ta henne till hustru. 40Och när Davids tjänare kom till Abigail till Karmel, talade de till henne och sa: "David har sänt oss till dig för att ta dig till honom som hustru."
41Och hon steg upp och böjde sig ner med ansiktet mot marken och sa: "Se, din tjänarinna är en tjänare till att tvätta min herres tjänares fötter." 42Och Abigail skyndade sig och steg upp och red på en åsna med fem av hennes jungfrur som följde henne, och hon gick efter Davids budbärare och blev hans hustru. 43David tog även jizreliten Achinoam, och båda blev hans fruar. 44Men Saul hade gett sin dotter Michal, Davids hustru, till Palti, Lajishs son som var från Gallim.
David besparar Sauls liv ännu en gång
1Zifiterna [en klan från staden Zif, strax sydost om Hebron] kom till Saul i Giva och sa: "Gömmer inte David sig själv bland Chachilas kullar som är före Jeshimon?"
2Och Saul steg upp och gick ner till Zifs öken och hade 3 000 utvalda män från Israel med sig för att söka David i Zifs öken. 3Och Saul slog läger bland Chachilas kullar som är framför Jeshimon vid vägen. Men David vistades i öknen och han såg att Saul kom efter honom i öknen. 4Därför sände David ut spejare och förstod att Saul kommit med en särskild avsikt.
5Då steg David upp och kom till platsen där Saul slagit läger. Och David såg platsen där Saul låg, och [även] Avner, Ners son, ledaren för armén. Saul låg innanför barrikaden, och folket tältade runt omkring honom.
6Och därför svarade David till Achimelech, hettiten och till Avishaj, Tserojahs son, bror till Joav och sa: "Vem vill gå ner med mig till Saul i lägret?" Och Avishaj sa: "Jag vill gå ner med dig."
7Och David och Avishaj kom till folket på natten, och se, Saul låg och sov innanför barrikaden med sitt spjut nerstucket i marken vid sitt huvud, och Avner och folket låg runt omkring honom.
8Och Avishaj sa till David: "Gud (Elohim) har gett dina fiender i din hand idag, låt mig därför slå honom, jag ber dig, med spjutet till marken i ett slag, och jag ska inte slå honom en andra gång."
9Men David sa till Avishaj: "Fördärva honom inte, för vem kan sträcka fram sin hand mot Herrens (Jahvehs) smorde och vara utan skuld?" 10Och David sa: "Herren (Jahveh) lever, därför ska Herren (Jahveh) slå honom, eller hans dag ska komma för att dö, eller han ska gå ut i strid och bli bortsvept. 11Herren (Jahveh) förbjuder mig att jag skulle sträcka fram min hand mot Herrens (Jahvehs) smorde, men ta nu, jag ber dig, spjutet som är vid hans huvud och vattenkruset och låt oss gå."
12Och David tog spjutet och vattenkruset från Sauls huvud och de bar bort dem och ingen man såg det, ingen visste det, inte heller vaknade någon, för alla sov, eftersom en djup sömn från Herren (Jahveh) hade fallit över dem.
13Och David gick över till den andra sidan och stod på bergets topp, långt bort så att det var ett stort avstånd mellan dem. 14Och David ropade till folket och till Avner, Ners son, och sa: "Svarar du inte Avner?"
Och Avner svarade och sa: "Vem är du som ropar till kungen?"
15Och David sa till Avner: "Är inte du en tapper man? Och vem är lik dig i Israel? Varför har du då inte vakat över din herre kungen? För det kom en från folket för att fördärva kungen, din herre." 16Detta är inte en god sak som du har gjort. Herren (Jahveh) lever, du förtjänar att dö eftersom du inte vakade över din herre, Herrens (Jahvehs) smorde. Och se nu var kungens spjut är, och vattenkruset som stod vid hans huvud."
17Och Saul kände igen Davids röst och sa: "Är detta din röst min son David?"
David svarade: "Det är min röst, min herre kungen." 18Och han sa: "Varför har min herre jagat efter sin tjänare? För vad har jag gjort? Eller vad ont är i min hand? 19Därför ber jag dig, låt min herre kungen höra sin tjänares ord. Om det är Herren (Jahveh) som har uppviglat dig mot mig, låt honom ta emot ett offer, men om det är människors söner ska de vara förbannade (i grund förgöras – hebr. aror) inför Herrens (Jahvehs) ansikte, för de har drivit ut mig denna dag för att jag inte ska hålla fast vid (klistra mig till) Herrens (Jahvehs) arv och har sagt: Gå och tjäna andra gudar. 20Och nu, låt inte mitt blod falla till marken långt bort från Herrens (Jahvehs) ansikte, för Israels kung har kommit ut för att leta efter en ensam loppa, som en som jagar rapphöns i bergen."
21Och Saul sa: "Jag har syndat, återvänd min son David, för jag ska inte längre skada dig, eftersom mitt liv är dyrbart i dina ögon idag. Se jag har varit en dåre och misstagit mig storligen." 22Och David svarade och sa: "Se kungens spjut! Låt en ung man komma över och hämta det. 23Och Herren (Jahveh) ska löna varje man för hans rättfärdighet och hans trofasthet, som Herren (Jahveh) har gett dig i min hand idag och jag inte sträckte ut min hand mot Herrens (Jahvehs) smorde. 24Och se, som ditt liv var stort i mina ögon idag, så låt mitt liv vara stort i Herrens (Jahvehs) ögon och låt honom befria mig från alla prövningar (bedrövelser, lidanden)."
25Och Saul sa till David: "Välsignad är du min son David, (du ska) även mäktigt vara mäktig och även segrande segra."
David gick sin väg och Saul återvände till sin plats.
David hos filistéerna
1Men David [var trött på att ständigt behöva fly från Saul och] sa i sitt hjärta (tänkte för sig själv): "En dag kommer jag bli bortsvept (undanröjd) av Sauls hand. Det finns inget bättre för mig än att jag flyr till filistéernas land. Då måste Saul ge upp (tröttna på) att leta efter mig överallt inom Israels gränser och jag undkommer hans hand."
2Och David steg upp och gick ner, han och de 600 män som var med honom, till Achish, Maochs son, kungen i Gat. [Första gången David kom till Gat var han ensam, eller hade bara med sig några soldater. Nu har han med sig sin armé och fruktar inte Achish, se 1 Sam 21:3, 12; 22:1.] 3Och David vistades hos Achish i Gat, han och hans män, varje man med sitt hushåll, även David med sina två fruar, jizreliten Achinoam [1 Sam 25:43] och Abigal [kortformen av Abigail], karmeliten Navals hustru [1 Sam 25:1-42]. 4Och det berättades för Saul att David hade flytt till Gat och han letade inte längre efter honom.
5Och David sa till Achish: "Om jag har funnit nåd (oförtjänt kärlek – hebr. chen) i dina ögon, låt dem ge mig en plats i en av dina städer i landet, så att jag kan bo där, för varför skulle din tjänare bo i den kungliga staden med dig?"
6Och Achish gav honom Tsiklag den dagen. Därför tillhör Tsiklag Juda kungar till denna dag. 7Och antalet dagar som David bodde i filistéernas land var ett fullt år och fyra månader.
8Och David och hans män gick upp och gjorde en räd mot geshuriterna och gizriterna och amalekiterna för dessa var landets invånare sedan gammalt, när man går upp till Shora och till Egyptens land. 9Och David slog landet och lämnade varken man eller kvinna levande, och han tog bort fåren och oxarna och åsnorna och kamelerna och dräkterna. Och han återvände och kom till Achish.
10Achish frågade: "Var har ni gjort en räd idag?" Och David svarade: "Mot södra Juda och mot södra Jerachmel och mot södra Qeni." 11Och David lämnade varken man eller kvinna levande för att föra dem till Gat och sa: "Annars kommer de att berätta om oss och säga: Så gjorde David och det har varit hans sätt hela tiden som han har vistats i filistéernas land." 12Och Achish trodde David och sa: "Han har fått sitt folk Israel att fullkomligt avsky honom, därför ska han bli min tjänare för alltid."
Igår
Planer
- 1. Dagens Bibelord
- 2. Nya Testamentet
- 3. Helbibel
- 4. Halvbibel
- 5. Kvartbibel (Bibelsällskapets plan)
- > 6. Parallell
- 7. Sommar 25
