Hem

Bibeln på ett år

Nästa dag

Halvbibel - lördag 18/4

2 Sam 6, Luk 18:18-43


2 Sam 6

Guds ark förs till Jerusalem
1[Israeliterna hade tagit med arken ut i striderna eftersom man trodde Guds kraft och närvaro skulle vara med dem, men den blir istället tagen som segerbyte av filistéerna (1 Sam 4:4, 10). Under 7 månader finns den i Ashdod, Gat och Ekron (1 Sam 5), men när deras gud Dagon faller ner och invånarna blir sjuka med bölder skickar de iväg arken till Beit-Shemesh. Där hanterar folket arken på ett ovärdigt sätt, så den sänds vidare till Kirjat-Jearim (13 km väster om Jerusalem, nära Abu Gush) där den blir stående i 20 år i Avinadavs hus (1 Sam 7:1-2). Där förblir den under Sauls styre (40 år) och omkring 10 år in i Davids styre. Totalt har det alltså gått 70 år sedan arken lämnade tabernaklet i Shilo. Nu vill David föra arken till Jerusalem. Hans tal till de samlade återges i 1 Krön 13:2-3.]

Igen samlade David alla de utvalda i Israel, 30 000 man. 2Och David steg upp och gick med hela folket som var med honom från Baalah i Juda [även kallat Kirjat-Jearim, 13 km väster om Jerusalem] för att därifrån föra upp Guds (Elohims) ark, över vilken Namnet är uppkallat, namnet Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot) som sitter på keruberna. [På arkens lock fanns två keruber, se 2 Mos 25:18-19.] 3Och de satte Guds (Elohims) ark på en ny vagn och förde ut den ur Avinadavs hus på kullen (hebr. givah), och Uzza och Achjo, Avinadavs söner (ättlingar) [barnbarn], drog den nya vagnen. [Enligt Moses föreskrifter skulle leviter bära arken, se 4 Mos 4:15. Davids metod att föra upp arken liknar mer filistéernas sätt, se 1 Sam 6:7, 10. Istället för att undersöka Skrifterna gör David på samma sätt som ett hedniskt folk gjort.] 4Och de förde den ut ur Avinadavs hus som var på kullen med Guds (Elohims) ark, och Achjo gick före arken. [Och troligtvis gick Uzza bakom.] 5Och David och hela Israels hus spelade inför Herrens (Jahvehs) ansikte med alla slags instrument gjorda av cypressträ och med kinnor-harpor (kitharor – hebr. kinnor) och med nevel-lyror (psaltare) och med tamburiner och med skallror och med cymbaler.
     6Och när de kom till Nachons tröskplats sträckte Uzza ut handen mot Guds (Elohims) ark och tog tag i den för oxarna snavade. 7Då upptändes Herrens (Jahvehs) vrede mot Uzza, och Gud (Elohim) slog honom där för hans misstag, och han dog där vid Guds (Elohims) ark.
     8Men David blev upprörd eftersom Herren (Jahveh) hade brutit ner (hebr. perets) Uzza, så han kallade den platsen Peres-Uzza, som den heter än i dag.

[Perets betyder bryta sönder och Uzza betyder stark. Platsen ligger bara 1 km väster om Jerusalem. Arken symboliserar Guds närvaro, person och hans löften. I den guldbelagda trälådan (1,2 m lång och 0,6 m bred och hög) låg stentavlorna med budorden, se 2 Mos 25:10-22. Bara översteprästen fick gå in till arken en gång om året under strikta restriktioner, att bryta mot det var förenat med döden, se 3 Mos 16:2; 4 Mos 4:15. Leviter som var ättlingar till Kehat, kehatiterna, var de som skulle sköta sysslorna vid arken (4 Mos 4:4, 15, 17-20). Arken skulle bäras (inte köras på en vagn) och vara täckt med ett förhänge (2 Mos 40:19). När arken fördes över Jordan var det leviter som bar arken och folket skulle hålla sig på 900 meters avstånd, se Jos 3:4.
    Avinadavs hus var i Juda, så han och hans söner var troligtvis inte leviter och än mindre kehatiter. Även om de var så, fraktades arken helt fel. Bröderna Uzza och Achjo hade växt upp med arken i sitt hus, det finns en risk att de i sin familjaritet inte hade tillräcklig vördnad för Guds helighet.]


9Och David blev rädd för Herren (Jahveh) den dagen och han sa: "Hur ska Herrens (Jahvehs) ark komma till mig?" 10Så David flyttade inte Herrens (Jahvehs) ark till sig i Davids stad, utan bar den åt sidan in i gititen Oved-Edoms hus. 11Och Herrens (Jahvehs) ark förblev i gititen Oved-Edoms hus tre månader, och Herren (Jahveh) välsignade Oved-Edom och hela hans hus.
    

David dansar när arken förs in till Jerusalem, målning av James Tissot (1896–1902), finns på judiska museet i New York.

12Och man berättade för kung David och sa: "Herren (Jahveh) har välsignat Oved-Edoms hus och alla som vistas hos honom på grund av Guds (Elohims) ark." Och David gick och hämtade Guds (Elohims) ark från Oved-Edoms hus till Davids stad med glädje. 13Och det skedde att när de som bar Herrens (Jahvehs) ark hade gått sex steg offrade han en oxe och en gödkalv. 14David dansade med hela sin kraft inför Herren (Jahveh), och David var iklädd en linneefod. [David hade tagit av sig sin kungliga mantel, och var klädd som alla andra präster.] 15Och David och hela Israels hus förde upp Herrens (Jahvehs) ark med rop och med ljudet av shofarer.
     16Och det skedde när Herrens (Jahvehs) ark kom in i Davids stad att Michal, Sauls dotter, tittade ut genom fönstret och såg kung David hoppa och dansa inför Herrens (Jahvehs) ansikte, och hon föraktade honom i sitt hjärta.
     17Och de förde in Herrens (Jahvehs) ark och ställde den på sin plats mitt i tältet som David hade satt upp för den. Och David offrade brännoffer och shalomoffer inför Herrens (Jahvehs) ansikte. 18Och när David hade avslutat brännoffret och shalomoffret, välsignade han folket i Härskarornas Herres (Jahveh Sebaots) namn. 19Och han delade ut bland hela folket, till hela Israels folkskara, både män och kvinnor, till varenda en, ett runt bröd [brödkaka, se 3 Mos 8:26], en dadelkaka (hebr. eshpar, ett ovanligt ord, kanske kött eller bröd bakat i form) och en russinkaka [ett sött bröd, se Höga V 2:5; Hos 3:1]. Och hela folket lämnade, var och en till sitt hus. [1 Krön 16:3]
     20Sedan återvände David för att välsigna sitt eget hushåll. Och Michal, Sauls dotter, kom ut och mötte David och sa: "Hur har inte Israels kung gett sig ära idag, som har klätt av sig själv idag inför ögonen på sina tjänares tjänstekvinnor, som en av de fåfänga männen som skamlöst klär av sig!"

[David var inte naken, han hade tagit av sig sin kungliga mantel, i ödmjukhet inför Gud, se 2 Sam 6:16, och var som en bland folket, detta retade Michal för hon gillade statusen att vara kungens fru.]

21Och David sa till Michal: "Inför Herrens (Jahvehs) ansikte som valt mig framför din far och över hela hans hus, till att utse mig till furste över Herrens (Jahvehs) folk, över Israel, inför Herrens (Jahvehs) ansikte har jag fröjdat mig. 22Och jag ska ödmjuka mig mer än så, jag ska bli lätt i mina egna ögon, och angående tjänstekvinnorna som du talade om, av dem ska jag bli ärad."
     23Och Michal, Sauls dotter, fick inga barn till sin dödsdag.

Luk 18:18-43

Jesus talar med en rik ung man
18[Jesus talar om att man måste ödmjuka sig och i barnslig förtröstan ta emot Guds rike som ett barn. I djup kontrast till ett barns enkelhet kommer nu en rik ledare och frågar vad han ska göra.]

En ledare [troligen en föreståndare för en synagoga eller en medlem av Sanhedrin] frågade Jesus: "Gode lärare, vad ska jag göra för att få evigt liv?"
     19Jesus svarade: "Varför kallar du mig god? Ingen är god utom Gud. 20Du kan buden:
Du ska inte begå äktenskapsbrott [2 Mos 20:14],
Du ska inte mörda [2 Mos 20:13],
Du ska inte stjäla [2 Mos 20:15],
Du ska inte vittna falskt (ljuga i rättssalen) [2 Mos 20:16],
Hedra (värdesätt, respektera) din far och din mor [2 Mos 20:12]."
21Då svarade han: "Allt detta [lagarna som nyss nämnts] har jag hållit från min ungdom." [Han trodde han hållit buden ända sedan han blivit moraliskt myndig, vilket var vid tretton års ålder. I dagens judendom sker detta vid bar mitsvah som betyder att man blir en "budets son". Att Sakarias och Elisabet följde Herrens bud och föreskrifter, benämns som något positivt i Luk 1:6. I Matt 19:20 framkommer också att mannen känner att han saknar något. Frågan som han verkar ställa är varför han ännu inte fått frid i hjärtat, trots att han har försökt hålla alla buden.]
     22När Jesus hörde det, sa han till honom: "Ett saknas (fattas – gr. leipo) dig fortfarande. Sälj allt du har och dela ut [fördela pengarna] till de fattiga. Då kommer du att ha en [rik] skatt i himlen. Kom sedan tillbaka och följ mig (bli min lärjunge)." [I Mark 10:21 står det hur Jesus såg på honom med kärlek.]
    

Jesu liknelse att det är lättare för en kamel att gå igenom ett nålsöga på en synål, än för en rik att komma in i Guds kungarike, förbryllade lärjungarna.

23När den unge mannen hörde detta, blev han djupt bedrövad, för han var rik – mycket rik. [Mannen visade sig vara en avgudadyrkare – han älskade sin rikedom mer än Gud och människor.]
     24Jesus såg att han var djupt bedrövad och sa: "Hur svårt är det inte för de rika (de som är förmögna) att komma in i Guds kungarike. 25Ja, det är lättare för en kamel att komma in genom ett nålsöga, än för den som är rik att komma in i Guds rike."

[Lukas, som är läkare, använder här ett ord för en medicinsk synål. Jämförelsen är mellan det minsta vanligt förekommande föremålet, i kontrast till det största djuret i Mellanöstern. Liknelsen säger att det är omöjligt mänskligt sett, om inte Gud griper in, se vers 27. Kamelen används även i liknelsen med att sila mygg och svälja kameler, se Matt 23:24. Under medeltiden uppstod en sägen att en låg och smal port i Jerusalems mur kallades "nålsögat", men det finns inga historiska eller arkeologiska belägg för att någon sådan port fanns i bruk under Jesu tid.]

26De som hörde det frågade: "Vem kan då bli frälst (räddad)?"
     27Han svarade: "Det som är omöjligt för människor är möjligt för Gud." [Genom Guds nåd är det möjligt att ge upp allt och följa honom; lärjungarna hade gjort det, se vers 28-29. Nästa kapitel visar också att det är möjligt för en rik man att komma in i Guds rike, se Luk 19:1-10.]
     28Då sa Petrus: "Se, vi har lämnat allt som var vårt för att följa dig." [I motsats till den rike unge mannen, se vers 23.]
     29Jesus sa till dem: "Sannerligen (Amen), säger jag er: Var och en som för Guds rikes skull har lämnat hus eller hustru [avstått från att gifta sig, se Matt 19:10-12] eller syskon eller föräldrar eller barn, 30ska få mångdubbelt igen redan i den här världen och sedan evigt liv i den kommande världen."

Ännu en förutsägelse om Jesu lidande
31Sedan tog Jesus de tolv [lärjungarna] avsides och sa till dem: "Lyssna, vi går nu upp till Jerusalem och allt som är skrivet om Människosonen genom profeterna ska ske (gå i uppfyllelse där). 32Han ska överlämnas till hedningarna, och de ska håna (tala nedvärderande) och förolämpa (skymfa) och spotta på honom. 33De ska prygla honom hårt (han ska få utstå 40 piskslag) och på tredje dagen ska han uppstå igen." [Tre typer av straff utfärdades av romarna. I ökad grad av grymhet var de: slag, piskning och hård prygling. Det sistnämnda bestod av piskslag och var det straff Jesus utsattes för. Jesus piskades troligen med en romersk flagrum. Piskan bestod av läderremmar försedda med inbäddade metallkulor eller vassa benfragment utformade för att slita upp huden. Det var inte ovanligt att offret dog.]
     34Men de tolv lärjungarna begrep ingenting av detta. Det var helt dolt för dem, och de kunde inte förstå (greppa) vad han sa.

Till Jeriko

En blind man helas

Herodes den store byggde det nya romerska Jeriko strax söder om den gamla staden Jeriko.

35[Lukas skriver att Jesus "närmade sig Jeriko", medan Matteus och Markus skriver att Jesus "var på väg ut från Jeriko", se Mark 10:46. Detta kan först ses som en motsägelse, men utgrävningar har visat att det fanns två Jeriko på Jesu tid. Den gamla staden Jeriko som omnämns i Jos 6:24-26 är den mest kända. Strax söder om den byggde Herodes den store en ny romersk stad med palats, amfiteater och bassänger där han tillbringade vintrarna. Detta var också det ekonomiska centrumet i regionen och även för tullverksamhet, se Luk 19:1. Längs med infarterna satt tiggare.]

Jesus närmade sig nu [det nya romerskbyggda] Jeriko, och vid vägen satt en blind man och tiggde. [Det fanns flera tiggare där, se Matt 20:30. Den som förde konversationen hette Bartimaios, se Mark 10:46.] 36När tiggaren hörde folkskaran gå förbi frågade han gång på gång vad som stod på. 37De berättade för honom att det var Jesus från Nasaret som gick förbi.
     38Då ropade han: "Jesus, Davids son, förbarma dig över mig (visa nåd och medlidande)."
     39De som gick längst fram tillrättavisade honom skarpt (gav honom en tydlig varning) att vara tyst, men han skrek bara ännu mer (ropade okontrollerat): "Davids son, förbarma dig över mig."
     40Då stannade Jesus och befallde dem att leda fram mannen. När han kom frågade Jesus: 41"Vad vill du att jag ska göra med dig?" Han svarade: "Herre, låt mig kunna se igen."
     42Jesus sa till honom: "Ta emot din syn, din tro har helat (frälst, räddat) dig." 43I samma ögonblick fick han sin syn och började följa Jesus och ärade Gud. När allt folket såg det (förstod vad som hänt), prisade (lovade) de också Gud.





Igår

Planer

Stäng  


Halvbibel - Andra delen (första delen 2019)