Chelef,
från Elon-Betsananim
och Adami-Nekev [kan vara en eller två städer, i så fall Tell Adami och Khirbet Bessum för Nekev]
och Javneel till Lakom
och därifrån till Jordan.

³⁴Och gränsen vände västerut till Aznot-Tavor
och gick därifrån till Chokoka
och nådde till Sebulon i söder
och nådde till Asher i väster
och till Juda vid Jordan mot soluppgången (österut).

³⁵Och de [15] befästa städerna var Tsidim-Tser
och Chamat
och Rakat
och Kinneret
³⁶och Adama
och Rama
och Chatsor
³⁷och Kedesh
och Edreij
och Ein-Chatsor
³⁸och Jiron
och Migdal-El
och Chorem
och Beit-Anat
och Beit-Shemesh [ordagrant: "solens by" – i Naftalis område].

Detta är Naftalis söners stams arv efter deras familjer, städerna med sina byar.

Bilhahs son Dan
⁴⁰Och den sjunde lotten föll på Dans söners stam efter deras familjer. ⁴¹Och gränsen till deras arv var:

Tsorah [25 km väster om Jerusalem, strax norr om Beit-Shemesh]
och Eshtaol
och Ir-Shemesh
⁴²och Shaalabin
och Ajalon
och Jitla
⁴³och Elon
och Timnah
och Ekron
⁴⁴och Elteke
och Gibbeton
och Baalat
⁴⁵och Jehud
och Bneibrak
och Gat-Rimmon
⁴⁶och Mejarkon
och Rakon med gränsen mitt emot Jaffa.

⁴⁷Men gränsen för Dans söner var för snäv (trång) för dem, så Dans söner gick upp och stred mot Leshem och tog det och slog det med svärdsegg och besatte det och bodde där och kallade Leshem Dan efter namnet på sin stamfar Dan. ⁴⁸Detta är Dans söners stams arv efter deras familjer, städerna med sina byar.

Personlig tilldelning – Josua
⁴⁹När de avslutat utdelandet av land som ett arv med dess gränser, gav Israels söner ett arv till Josua, Nuns son, i deras mitt. ⁵⁰Som Herren (Jahveh) hade befallt [4 Mos 14:30], gav de honom [Josua] den stad han begärde – Timnat-Serach i Efraims bergsbygd. Och han byggde en stad och bodde i den.

⁵¹Detta är arvslotterna som prästen Elazar och Josua, Nuns son, och Israels söners stammars ledare för sina fäders hus fördelade som arv i Shilo inför Herrens (Jahvehs) ansikte, vid mötestältets öppning. Så avslutade de uppdelningen av landet.

Leviterna och fristäder
¹Och Herren (Jahveh) talade till Josua och sa:

Fristäder
²Tala till Israels söner och säg: "Utse åt er fristäderna som jag har talat till er om genom Moses hand [2 Mos 21:12-14; 4 Mos 35:9-29; 5 Mos 19:10], ³så att mandråparen som dödar en annan själ (person) av misstag eller olyckshändelse kan fly dit. De ska vara en tillflykt för er från blodshämnaren.
     ⁴Och han ska fly till en av dessa städer och stanna i ingången till stadens port och tala [förklara sitt ärende] inför (i öronen på) stadens äldste, och de ska ta in honom till sig i staden och ge honom en plats där han kan bo ibland dem. ⁵Och om blodshämnaren jagar efter honom ska de inte utlämna mandråparen i hans hand eftersom han slog sin granne oavsiktligt och inte hatade honom dessförinnan. ⁶Och han ska bo i den staden till dess att han kan stå till svars inför församlingen, till dess den som då är överstepräst är död. Sedan kan mandråparen återvända och komma tillbaka till sin egen stad och till sitt eget hus, till staden varifrån han flydde."

⁷Så de avskilde [3 städer väster om Jordanfloden:]
    Kedesh i Galileen i Naftalis bergsbygd och
    Shechem i Efraims bergsbygd och
    Kirjat-Arba som är Hebron i Juda bergsbygd.

⁸Och bortom [öster om] Jordan vid Jeriko österut avskilde de [också 3 städer:]
    Betser i låglandets öken från Rubens stam och
    Ramot i Gilead från Gads stam och
    Golan i Bashan från Manasse stam.

⁹Dessa [6 fristäder] var de städer som blev avskilda för alla Israels söner och för främlingen som vistades ibland dem. Dit skulle var och en som av misstag (av en olyckshändelse) dödat någon kunna fly för att inte dö för blodshämnarens hand innan han ställts inför församlingen [och fått en rättvis dom].

Tillbaka upp

---

Ps 88:1-19

Psalm 88 – Vid dödens gräns

Psalm 88 och 89 står tillsammans i slutet på den tredje boken i Psaltaren och är båda böner om hjälp som inte får något svar. Psalm 88 är ett rop från en som upplever sig övergiven av Gud. Psalmen följer inte ett normalt mönster utan är en brutalt ärlig klagan och protest till Gud. För den ovane bibelläsaren kan uttrycken nästan te sig chockerande. Samtidigt är psalmen hoppfull, psalmisten går till Gud med sina tvivel.

Författare: Korachs söner och esraiten Heman

Struktur:
1. Rop till Gud, vers 2-10a
2. Ifrågasättande av Gud, vers 10b-13
3. Anklagelser mot Gud, vers 14-19

¹En sång, en psalm [sång ackompanjerad på strängar]. Av (för) Korachs söner. Till (för) ledaren. [Beskriver någon som utmärker sig – som är strålande och framstående inom sitt område. Syftar dels på föreståndaren för tempelmusiken men även på Messias, den strålande morgonstjärnan, se Upp 22:16 och inledningen till Psaltaren.]

Till mahalat [en sorgsen melodi], en sång med visdom [hebr. maskil, en musikalisk eller litterär term, kan även betyda "en välskriven sång"]. Av (för) esraiten Heman.

[Ordet mahalat finns bara här och i inledningen till Psalm 53, se Ps 53:1. Troligtvis har det att göra med sorg, och indikerar en sorgsen melodi. Namnet Heman betyder trofast, och han (och även nästa psalms författare Ejtan, se Ps 89:1) är en esrait. Både Heman och Ejtan används i jämförelse med Salomos vishet, vilket visar att de båda verkade på Salomos tid och var bland de mest visa männen som fanns då, se 1 Kung 4:29-31. Det finns flera Heman i Bibeln, men denne var en levit och nämns i 1 Krön 6:33; 25:4-6. Han och hans familj fanns även med när arken fördes till Jerusalem, se 2 Krön 5:12. Ingen annan psalm har en sådan lång uppradning av ord som denna överskrift som är svårtydd. På något sätt speglar den komplexa överskriften det kaos och den förtvivlan som psalmen förmedlar.]

Del 1
²Herre (Jahveh), min frälsnings Gud (Elohim),
    dag och natt ropar jag inför dig.
³Låt min bön komma inför dig,
    vänd ditt öra mot (lyssna noga på) mitt rop.
⁴För min själ (hela min varelse) är mättad med bekymmer,
    och mitt liv dras mot Sheol (graven, underjorden – de dödas plats).
⁵Jag räknas bland dem som går ner i graven (avgrunden, brunnen).
    Jag har blivit som en hjälplös stridsman (hebr. gever) [en man i sin krafts dagar],
⁶fri bland de döda [frigiven, men inte som en fri levande man], som de slaktade som ligger i graven, som du inte längre kommer ihåg, och de är avhuggna från din hand.
⁷Du har lagt mig längst ner i avgrunden (ordagrant: "brunnen"),
    på en mörk plats i djupet. ⁸Din vrede vilar tungt över mig,
    och alla dina vågor hemsöker mig.

Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]

⁹Du har flyttat bort mina vänner långt ifrån mig,
    du har gjort mig till en styggelse för dem.
    Jag är tystad och kan inte komma vidare.
     ¹⁰Mina ögon förtvinar på grund av lidande.

Del 2
Jag har ropat (åkallat, höjt min röst i bön) till dig, Herre (Jahveh), varje dag;
    jag har sträckt ut mina händer till dig (i tacksamhet).
¹¹Ska du göra under (tecken, mirakler) för de döda?
    Eller ska skuggorna (de avlidna – hebr. rafaim) resa sig och tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] dig?

Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]

¹²Återberättas det om din nåd (omsorgsfulla kärlek) i graven,
    om din trofasthet i Abaddon (döden, avgrunden, förgörelsens plats)?

[Det hebreiska ordet Abaddon har koppling till verbet att förstöra och förgöra och intensifierar dödens destruktivitet. Läggs någon i en grav så försvinner kroppen, den förmultnar. Se även Ords 27:20; Job 26:6; Upp 9:11.]

¹³Ska dina under (förunderliga gärningar, mirakler) bli kända i det mörka?
    Och din rättfärdighet i de glömdas land?

Del 3
¹⁴Men jag skriker ut till dig (ropar efter din hjälp), Herre (Jahveh),
    på morgonen kommer min bön till dig.
¹⁵Herre (Jahveh), varför kastar du bort min själ (mitt liv)?
    Varför gömmer du ditt ansikte för mig?
¹⁶Jag är bedrövad och vid dödens gräns sedan min ungdom,
    jag har burit din skräck, jag är förtryckt.
¹⁷Din brinnande vrede har gått över mig,
    din plötsliga skräck (hebr. biotim) har skurit av mig.
¹⁸Den kommer runt omkring mig som vatten hela dagen,
    den omger mig helt och hållet.
¹⁹De jag älskar och mina följeslagare har du flyttat långt bort från mig,
    och mina vänner till mörkret.

Tillbaka upp

---

Ords 13:12-14

Uppfylld önskan
¹²Hopp (förväntan) som drar ut på tiden gör hjärtat sjukt (sorgset, svagt),
    men en uppfylld önskan (längtan) är ett livets träd [återupplivar och ger styrka].

¹³Den som föraktar ordet [råd och undervisning från Gud och människor] blir utplånad (förstörd),
    men den som fruktar (respekterar, värdesätter) budet (hebr. mitsvah) blir belönad.

¹⁴Den vises undervisning (hebr. Torah) är en källa av liv
    som gör det möjligt att undvika dödens fällor.

Tillbaka upp

---

Luk 19:28-48

10:e nisan (lördag kväll – söndag eftermiddag)

Jesus rider in i Jerusalem

På gården i Starby utanför Ängelholm finns norra Europas största modell av Jerusalem. Byarna Betfage och Betania ligger öster om Jerusalem på Olivberget.

²⁸När Jesus sagt detta [hemma hos Sackeus i Jeriko och antagligen stannat över natten där], gick han [nästa morgon] vidare framåt (framför lärjungarna), upp mot Jerusalem. ²⁹När han närmade sig [byarna] Betfage och Betania vid det berg som kallas Olivberget, skickade han i väg två av sina lärjungar³⁰och sa: "Gå in i byn framför er! När ni kommer in ska ni hitta ett åsneföl stå bundet där som ingen ännu suttit på. Lossa det och för det till mig. ³¹Om någon frågar er varför ni löser det ska ni svara: 'Herren behöver det.' "
     ³²Sedan de gett sig av fann de [två] som sänts iväg att det var precis som han hade sagt till dem. ³³Medan de löste fölet frågade ägarna: "Varför löser ni fölet?"
     ³⁴De svarade: "Herren har behov av det."
     ³⁵De ledde det till Jesus och sedan de kastat sina mantlar på det [gjorde som en sadel] hjälpte de Jesus upp. ³⁶Medan han red fram bredde man ut sina mantlar på vägen. ³⁷När han närmade sig vägen som leder ner från Olivberget [öster om Jerusalem] började hela skaran av lärjungar i glädje prisa Gud högt för alla de mäktiga kraftgärningar som de hade sett. ³⁸De sa:

"Välsignad är han som kommer, konungen,
    i Herrens namn! [Ps 118:26]
Frid (fred, fullständig harmoni) i himlen
    och ära (härlighet) i höjden [i de högsta himlarna]!"

[Under påskhögtiden sjöng man från Ps 113-118. Lukas lägger till "konungen" i citatet för att förtydliga vem det handlar om.]

Vid utgrävningarna av den södra delen av Västra muren finns än i dag de stenar kvar som de romerska soldaterna rev ner när templet förstördes 70 e.Kr.

³⁹Några fariséer i folkmassan sa då till honom: "Lärare, säg åt dina lärjungar att tiga." ⁴⁰Han svarade: "Jag säger er att om de tiger kommer stenarna att ropa." [Hela skapelsen var medveten om vad som hände, medan fariséerna inte hade förstått det.]
     ⁴¹När Jesus kom närmare, och han fick se staden [Jerusalem, med templet i förgrunden] grät han [högt] över den ⁴²och sa: "Om du ändå i dag hade förstått, också du, vad som ger verklig fred (frid). Men nu är det dolt för dina ögon. ⁴³Det ska komma dagar då dina fiender ska bygga en belägringsvall runt dig och tränga dig på alla sidor. ⁴⁴De ska slå dig [Jerusalem] och dina barn till marken och inte lämna sten på sten i dig, därför att du inte förstod den tid då Herren besökte dig." [Jesus förutsäger Jerusalems förstörelse 70 e.Kr.]

11:e nisan (söndag kväll – måndag eftermiddag)

Jesus rensar templet
⁴⁵Jesus gick in i tempelplatsen och började driva ut dem som sålde där. ⁴⁶Han sa till dem:

"Det står skrivet:
    'Mitt hus ska vara ett bönens hus.' [Jes 56:7]
Men ni har gjort det till
    'ett rövarnäste'." [Jer 7:11]

[Det religiösa ledarskapet hade rånat folket på flera plan. Dels rent ekonomiskt med stora mellanskillnader för att växla pengar och köpa offerdjur, men också andligt genom att inte leda människor till en personlig relation med Gud.]

⁴⁷Han fortsatte att undervisa (dag efter dag) på tempelplatsen. Översteprästerna, de skriftlärda och folkets ledare sökte efter ett tillfälle att döda honom, ⁴⁸men de kunde inte komma på ett sätt att göra det, eftersom allt folket höll sig nära och lyssnade intensivt på honom (ordagrant "hängde på varje ord").

Tillbaka upp