Hem

Bibeln på ett år

Nästa dag

Halvbibel - söndag 19/4

2 Sam 7, Luk 19:1-27

2 Sam 7

Guds löfte till David
1[I detta stycke introduceras hovprofeten Natan. Han finns med under både Davids och Salomos regeringstid och är den troliga författaren till denna bok, se 2 Krön 9:29. Hans namn betyder "han gav", "given" eller "placerad". Ett centralt ord i detta kapitel är hebr. bait som betyder både hus och släkt. Användandet kan jämföras med det svenska ordet kungahus, som kan syfta på både palatset och den kungliga familjen. Löftet som Mose gett om att inta landet var nu infriat, se 4 Mos 12:10.]

När kungen [David] satt i sitt hus [palats i Jerusalem] och Herren (Jahveh) hade gett honom ro (vila) från alla hans fiender runt omkring, 2sa han till profeten Natan: "Se, här bor jag i ett hus av [vackert importerat] cederträ [från Tyros, se 2 Sam 5:11], medan Guds ark bor i ett tält."
     3Natan sa till kungen: "Gå och gör allt som ligger på ditt hjärta, för Herren (Jahveh) är med dig."

Ett löfte om ett evigt hus
4[Davids intentioner är goda. Han ser sitt eget vackra hus och har just fört in arken till Jerusalem, se 2 Sam 6. Profeten Natan svarar på en gång, utan att rådfråga Herren och ger ett första svar baserat på vad som verkar bra. Det visar sig dock att Gud har andra planer. David hade "spillt mycket blod och fört många krig", se 1 Krön 22:7. Templet skulle byggas, men just nu var det inte Guds tid.
    Följande stycke är ett av de starkaste profetiska orden i hela GT. Stycket består av 197 ord och är det längsta ordet från Herren sedan Mose dagar då han talade på Sinai berg.]

Den natten kom ett ord från Herren (Jahveh) till Natan som sa:
     5"Gå och säg till min tjänare David: Så säger Herren:

Skulle du bygga mig ett hus att bo i?

6Jag har inte bott i något hus från den dag jag förde Israels barn upp ur Egypten ända till i dag, utan jag har flyttat omkring i ett tält, i ett tabernakel. 7Har jag någonsin där jag flyttat omkring med alla Israels barn talat och sagt så till någon enda av Israels stammar, någon som jag satt till herde för mitt folk Israel: Varför har ni inte byggt mig ett hus av cederträ?

8Nu ska du säga så till min tjänare David, så säger Härskarornas Herre (Javeh Sebaot):

Det var jag som hämtade dig från betesmarken där du följde fåren,
    till att bli furste över mitt folk Israel.
9Jag har varit med dig på alla dina vägar
    och utrotat alla dina fiender för dig,
och jag ska göra dig ett stort namn,
    som de största namnen på jorden.
10Jag ska bereda en plats åt mitt folk Israel
    och plantera det så att det får bo kvar och inte oroas mer.
Onda människor ska inte förtrycka det mer som förr,
     11sedan tiden då jag satte domare över mitt folk Israel.
Jag ska låta dig få ro från alla dina fiender.

Och nu berättar Herren (Jahveh) för dig att Herren (Jahveh) ska bygga ett hus (släkt, dynasti) åt dig. 12När din tid är slut och du vilar hos dina fäder ska jag efter dig upphöja din avkomling [Salomo (1 Kung 1:30), men även Messias – Davids Son, se Matt 1:1; Luk 1:32] som ska utgå ur ditt liv, och jag ska befästa hans kungadöme. 13Han ska bygga ett hus åt mitt namn, och jag ska befästa hans kungatron för evigt.

14Jag ska vara hans far
    och han ska vara min son. [Citeras om Messias i Heb 1:5]

Gör han något orättfärdigt ska jag straffa honom med människors ris och med plågor som drabbar människors barn. 15Men min nåd (omsorgsfulla kärlek) ska inte lämna (vika från) honom, så som jag lät den lämna (vika från) Saul, som jag tog bort (lät vika undan) för dig. [Ps 89:34-36] 16Ditt hus [David] och ditt kungadöme ska bestå inför mig till evig tid. Din tron ska vara befäst för evig tid."

17Natan talade till David alla dessa ord från sin syn. [Allt Gud hade sagt.]

Davids bön
18[David blir djupt rörd när han hör Natan berätta visionen från Herren om att en ättling till honom ska bygga Herrens tempel. Han går till mötestältet där arken finns och sätter sig ned i Guds närvaro.]

Då gick kung David in och satte sig ner inför Herrens (Jahvehs) ansikte. [Troligtvis i tabernaklet.] Han sa [frågade bedjande till Gud]:

"Vem är jag, Herre (Adonai), Herre (Jahveh),
    och vad är mitt hus (min familj, släkt),
    att du har fört mig ända hit [en enkel herdepojke till att bli kung över Israel]?

19Du har talat om detta som om det vore något litet i dina ögon (som om inte detta vore tillräckligt), Herre (Adonai), Herre (Jahveh). Även om framtiden för din tjänares hus [har du talat], detta är undervisning (hebr. torah) för människan, Herre (Adonai), Herre (Jahveh). [Människan är ordagrant hebr. Adam och kan syfta på löftet om en Frälsare i 1 Mos 3:15.]

20Vad mer kan David tala till dig?

[Detta är den tredje retoriska frågan. David refererar nu till sig själv i tredje person, det är ett sätt att förstärka att han underordnar sig Gud, och perspektivet skiftar nu till att också vara Guds perspektiv. Ordet 'känner' kan också översättas 'du har behandlat mig på ett speciellt sätt'.]

Du känner din tjänare, Herre (Adonai), Herre (Jahveh). [Ps 94:11; 139:1] 21Enligt ditt löfte (för ditt ords skull) och efter ditt hjärta har du gjort allt detta stora och låtit din tjänare få veta (förstå) det.

22Därför [tack vare löftet om ett evigt hus] är du [har du alltid varit] stor Herre (Adonai) Herre (Jahveh) – för ingen är som du, och ingen [annan] Gud (Elohim) finns förutom (utöver; bortsett från) dig, efter allt vi har hört med våra [egna] öron.

23Finns det något enda folk på jorden som ditt folk Israel,
    det som Gud (Elohim) själv kom och friköpte åt sig som sitt eget [1 Mos 12:1-3],
    för att göra sitt namn känt?

[De första tre frågorna i vers 18 och 20 fokuserade på Davids personliga relation med Gud, här i den fjärde retoriska frågan skiftar fokus till Guds speciella relation med israeliterna:]

Du har gjort storverk för dem och förunderliga ting för ditt land och inför ögonen på ditt folk som du friköpt från Egypten, från hednafolken och deras gudar. 24Du har gjort ditt folk Israel till ditt folk för evig tid, och du, Herre (Jahveh), har blivit deras Gud (Elohim).

25[Följande stycke, vers 25-29, är en kiasm med den centrala versen att Gud bygger Davids hus, se vers 27c.]

Och nu Herre (Jahveh), ordet som du har talat angående din tjänare och angående hans hus, bekräfta det för evigt och gör som du har talat. 26Och låt ditt namn bli förhärligat för evigt så att man säger:
'Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot) är Gud (Elohim) över Israel.' Och din tjänare Davids hus (Davids dynasti) ska vara fast grundat inför dig.
27För du, Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot), Israels Gud (Elohim), har uppenbarat (avslöjat) för din tjänare och sagt:
'Jag ska bygga dig ett hus,'
därför har din tjänare tagit till hjärtat att be denna bön till dig.
28Och nu, Herre Herre (Adonai Jahveh), du ensam är Gud (Elohim) och dina ord är sanning, och du har talat (lovat) dessa goda ting (ord – hebr. davar; kan betyda både ord och sak, ting, föremål) till din tjänare.
29Låt det nu behaga dig att välsigna din tjänares hus så att det kan bestå för evigt inför dig, för du, Herre Herre (Adonai Jahveh), har talat det och genom din välsignelse låter du din tjänares hus vara välsignat för evigt."

Luk 19:1-27

Sackeus får möta Jesus
1Jesus kom därefter in i Jeriko och vandrade genom staden. 2Där fanns en man som hette Sackeus som var chef vid tullen (ansvarade för tullindrivarna vid den romerska tullmyndigheten), och han var rik.

[Sackeus är ett hebreiskt namn som betyder "ren" och "rättfärdig". Han var alltså en jude som arbetade för den romerska staten och ansågs därför vara en förrädare bland sitt eget folk. Jeriko var en viktig handelsstad som producerade balsam vilket genererade stora skatteintäkter för den regionen. Som chef för det skattekontoret var Sackeus mycket förmögen.]

Illustration av den skotske konstnären William Hole, 1846-1917.

3Sackeus ville se vem Jesus var men kunde inte på grund av folkskaran, eftersom han var liten till växten. [Ibland kan människorna kring Jesus skymma honom.] 4Så han sprang i förväg och klättrade upp i ett mullbärsfikonträd för att kunna se honom, eftersom Jesus skulle komma den vägen.
     5När Jesus kom till det stället, såg han upp och sa till honom: "Sackeus, skynda dig ner, för i dag måste jag komma och stanna i ditt hus (bli kvar där över natten)." 6Sackeus skyndade sig ner och tog emot honom med glädje. 7Men när folket såg det mumlade de förargat: "Han har tagit in (både för att äta och sova över) hos en syndare (en som medvetet och vanemässigt syndar)."
     8Men Sackeus stod där och sa till Herren: "Herre, hälften av det jag äger ger jag åt de fattiga, och om jag har bedragit någon (vilket jag gjort), ger jag honom fyrdubbelt tillbaka." [Enligt undervisningen i Moseböckerna skulle den som handgripligen stulit något betala tillbaka det fyrfalt, se 2 Mos 22:1. Tillgångar man lurat till sig skulle återgäldas med fulla beloppet plus tjugo procent, se 4 Mos 5:6-7. Detta hade räckt i Sackeus fall. Överväldigad av Jesu godhet och kärlek till honom väljer han att betala igen mer än vad lagen krävde.]
     9Jesus sa till honom: "I dag har frälsning kommit till denna familj, eftersom också han är en Abrahams son, 10för Människosonen har kommit för att uppsöka och frälsa det som var förlorat."

Liknelsen om de tio silvermynten
11[Sackeus, och många med honom i Jeriko, arbetade med pengar. Nu ger Jesus en liknelse om just pengar, som illustrerar förvaltarskap. På samma sätt som i tidigare liknelser i Lukas kommer anledningen och förklaringen i inledningen, se Luk 18:1, 9. Man trodde han skulle gå upp till Jerusalem och göra revolt mot det romerska styret, men Jesus vill förklara att han kommer att gå bort för att sedan komma tillbaka som kung. Det finns likheter med liknelsen om talenterna i Matt 25:14-30, men det är två olika liknelser. Jesus berättade liknande men olika liknelser vid olika tillfällen.]

När de lyssnade till detta berättade Jesus ännu en liknelse. Eftersom han var nära Jerusalem och de trodde att Guds rike skulle bli synligt (ta form) omedelbart, 12sa han:
"En man av förnäm släkt (född ädel med hög status) reste till ett land långt borta för att få ett kungarike (bli kung och få auktoritet att regera) och sedan komma tillbaka.

[Liknelsen anspelar troligen på verkliga händelser. Herodes den store reste 40 f.Kr. till Rom för att få sin kungatitel bekräftad av kejsaren. På samma sätt gjorde hans son Arkelaus, efter sin fars död 4 f.Kr. Judarna motsatte sig att Arkelaus skulle få den titeln, vilket även finns med i liknelsen, se vers 14. För Lukas läsare blir parallellen att de judiska ledarna motsatte sig Jesu anspråk att vara deras kung. Jesu uppståndelse är hans resa till himlen. En dag ska han också komma tillbaka för att upprätta tusenårsriket.]

13Han kallade till sig tio av sina tjänare och gav dem tio silvermynt. [De fick ett mynt var: det näst högsta grekiska myntet "mina", vilket är hundra denarer och motsvarade fyra månadslöner för en arbetare – en förhållandevis ganska liten summa för att se om de var trogna i det lilla, se vers 17.] Han sa till dem: 'Förvalta dessa (köp och sälj, investera dem) tills jag kommer tillbaka.' 14Men hans landsmän hatade honom och skickade ett sändebud efter honom för att säga: Vi vill inte ha denne man som kung över oss. 15När han sedan kom tillbaka, efter att ha mottagit kungariket, lät han kalla till sig tjänarna som han hade gett pengarna. Han ville veta hur mycket var och en hade tjänat [genom att förvalta de fyra månadslönerna som var och en fått].

16Den förste kom fram och sa: 'Herre, ditt silvermynt (mina) har genererat (inbringat) tio silvermynt (mina).' [1 000 % avkastning] 17Kungen svarade honom: 'Bra gjort, du gode tjänare! Eftersom du har varit trogen (trofast) i något mycket litet, ska du ha ansvar för tio städer.'

[Ett ovanligt grekiskt ord används för "genererat" här och är inte samma som "gett" i vers 18. Ordagrant kan det översättas "har arbetat vid sidan om" originalsumman.]

18Sedan kom den andre och sa: 'Herre, ditt silvermynt har gett fem silvermynt.' [500 % avkastning] 19Kungen svarade honom: 'Du ska ansvara över fem städer.'

[Kungen är inte främst ute efter avkastningen, snarare är det troheten och trofastheten som är det viktiga och avgörande.]

20En annan tjänare kom fram och sa: 'Herre, se här är ditt mynt. Jag har lagt undan (förvarat) det i en svetthandduk (linneduk). 21Jag var ständigt rädd för dig, eftersom du är en sträng (hård) man. Du gör uttag på det du inte satt in [på banken], och skördar det du inte sått.'

[Tjänaren hade en helt fel bild av sin herre som gav generöst och oproportionerligt, se vers 17 och 19. Ordet "svetthandduk" kommer från det latinska ordet för svett. Det var en handduk eller näsduk som användes för att torka av svetten från ansiktet. Den sysslolöse tjänaren hade ingen användning för sin svetthandduk och lade i stället myntet i den. Ordet används också för linneduken som den döde sveptes in i vid begravningen, se Joh 11:44; 20:7.]

22Kungen [den ädle mannen som nu blivit kung, se vers 12] sa till honom: 'Efter dina egna ord ska jag döma dig, du onde tjänare. Om du visste att jag var en sträng man som tar ut vad jag inte satt in och skördar vad jag inte sått. 23Varför satte du då inte in mitt silvermynt på banken? Då hade jag fått igen det med ränta när jag kom hem.' [Räntan i det dåtida Mellanöstern var hög, upp till 50 %. På Jesu tid fanns det en övre gräns på 12 % i Romarriket.]
     24Till dem som stod bredvid sa han: 'Ta ifrån honom silvermyntet och ge det till honom som har tio silvermynt.'
     25De sa till honom: 'Han har ju redan tio silvermynt.'
     26Han svarade: 'Jag säger er att var och en som har ska få, men den som inget har ska bli fråntagen även det han har. 27Men mina fiender som inte ville ha mig som kung över sig, hämta hit dem och hugg ner dem här inför mig.' "
[Sista veckan av Jesu liv upptar en stor del av alla evangelier. Den infaller under våren i den judiska månaden nisan då tre av vårhögtiderna firas. Dagarna kan delas in på olika sätt, men Kärnbibelns rubriker utgår ifrån de judiska dagarna för högtiderna år 30 e.Kr. Detta år sammanfaller den tredje dagen i det osyrade brödets högtid med förstlingsfruktens högtid, bikkurim, se 3 Mos 23:9-14. För en översikt av dagarna se Mark 11.]





Igår

Planer

Stäng  


Halvbibel - Andra delen (första delen 2019)