kamelen för den idisslar men har inte delade klövar,
    den är oren för er,
⁵och klippgrävlingen [klippdassen, klipphyraxen – hebr. shafan], för den idisslar men har inte delade klövar,
    den är oren för er,
⁶och harhonan (hebr. arnevet) för den idisslar men har inte delade klövar,
    den är oren för er,
⁷och grisen, den har delade klövar men den drar inte in mat genom halsen (idisslar inte – hebr. gera lo jigar),
    den är oren för er.

[Identifieringen av shafan och arnevet som klippgrävling (klipphyrax) och haren är inte helt kartlagd. Det hebreiska ordet shafan kommer från ett verb som betyder att täcka och gömma. På beskrivningen är det ett skyggt djur som "gömmer sig" och bor i marken. Den maskulina formen är arnav har att göra med jord, och beskriver ett djur som rör sig på marken. Intressant nog används den feminina formen för honan. En tolkning är att vers 5-6 identifierar en och samma art – hanen och honan.
    Ett problem med identifieringen är att varken klipphyraxen eller haren idisslar, enligt Carl von Linnés definition. Dock har haren två typer av avföring. Den första typen är mjuk och har näring kvar. Den äts upp igen av haren och då skapas den andra typen av avföring som är de hårda kulorna som vi ser som harspillning. Klipphyraxens mage är uppdelad i tre avdelningar som processar maten i flera steg. Uttrycket ma´ale gera har använts fem ggr (vers 3, 4, 5, 6) och översätts med "idissla", men här den sjätte gången för grisen (vers 7) används en annan fras (hebr. gera lo jigar) som är mer generell att föra in mat genom halsen. Genom att Bibeln använder båda dessa två termer vidgas Bibelns definition av vad idissla är, vilket kan inkludera klippgrävlingens och harens beteende, även om de i modern klassificering av djur inte räknas som idisslare.]

Av deras kött ska ni inte äta och deras kadaver ska ni inte vidröra, de är orena för er.

Rena och orena vattendjur
⁹Detta ska ni äta av allt som finns i vattnet. Allt som har fenor och fjäll i vattnet, i haven och i floderna, det ska ni äta.

¹⁰Och allt som inte har fenor och fjäll i haven och i floderna och allt som rör sig i vattnen, och av alla levande ting som finns i vattnen, de ska vara något avskyvärt (hebr. shiqats) för er. ¹¹De ska vara något avskyvärt för er, ni ska inte äta av dess kött utan ni ska se dess kadaver som något avskyvärt. ¹²Vad det än må vara som inte har fenor och fjäll i vattnet ska vara något avskyvärt för er.

Rena och orena flygande varelser
¹³[Det finns olika hebreiska ord för fåglar. I 1 Mos 1:20 och här används hebr. of som beskriver något som flyger. (I parallellpassagen i 5 Mos 14:11 används tsipor som är ett ljudhärmande ord för det kvittrande lätet). Inom den moderna biologins systematik av organismer klassificeras fladdermusen (vers 19) inte som en fågel utan som ett däggdjur. Uppräkningen här uppfyller dock de hebreiska ordens betydelser. Bland de rena fåglarna räknas: höns, duva, anka, gås, ripa, vaktel, kalkon, osv.]

Och dessa är de som ni ska betrakta som något avskyvärt bland fåglarna, dem ska ni inte äta, de är något avskyvärt [20 sorters flygande varelser som är orena räknas nu upp]:

örnen
och lammgamen
och fiskgjusen
¹⁴och slagfalken
och gladan (höken)
    enligt sitt slag (sin art; klassificering – hebr. min),

¹⁵alla korpar
    enligt sitt slag,
¹⁶och strutshonan [hebr. bat jaana]
och nattskärran
och måsen
och höken
    enligt sitt slag,

Härfågeln (Upupa epops) blev i maj 2008 utsedd till Israels nationalfågel. Den har ett distinkt högt läte och när den blir exalterad reser den en fjäderplym på huvudet.

¹⁷och minervaugglan [en liten uggla; hebreiska ordet delar rot med kopp/bägare]
och skarven
och ökenuven
¹⁸och ibisen
och pelikanen
och smutsgamen

¹⁹och storken
och hägern
    enligt sitt slag,
och härfågeln (hebr. dochifat)
och fladdermusen.

[Ordet för härfågel delar rot med ord som betyder stöts, slå eller krossa. Det kan syfta på härfågelns läte; ett stötvis upprepat trestavigt "oop-oop-oop". Härfågeln är en relativt liten och iögonfallande vacker fågel som i modern tid har utsetts till Israels nationalfågel! Ordet dochifat betyder än idag härfågel. Det är dock tveksamt om ordets betydelse passar på härfågeln, en relativt liten fågel som knappast förknippas med att stöta eller krossa på något sätt. Kanske det istället är hackspettar som avses? Dessa har ju beteendet att hacka i träd, vilket kan ses som en form av att stöta, slå och krossa. I så fall är den aktuella arten i området balkanspett.]

Rena och orena insekter
²⁰Alla bevingade (flygande) småkryp som går med fyra framfötter ska vara något avskyvärt för er. ²¹Men dessa bevingade (flygande) småkryp som går med fyra framfötter, som har två ben intill sina [fyra] fötter, som hoppar över jorden.

[Hebreiskan är väldigt exakt i sin beskrivning. Prepositionen "fram/på" används för de fyra insekternas fyra "fötter" (hebr. regel) i vers 21 och sedan beskrivs två kraftigare ben (hebr. kera) som den hoppar med. Totalt är det alltså sex fötter och två ben, vilket korrekt beskriver de sex gångbenen på denna grupp av insekter.]

²²Av dem kan ni äta dessa,

den svärmande gräshoppan
    enligt sitt slag,
den förtärande gräshoppan
    enligt sitt slag,
och skalbaggen
    enligt sitt slag,
och gräshoppan
    enligt sitt slag.

²³Men alla bevingade (flygande) småkryp som har fyra fötter [fram] ska vara något avskyvärt för er.

Orenhet från kadaver
²⁴Och för dessa ska ni vara orena, vemhelst som kommer i beröring med deras kadaver ska vara oren till kvällen. ²⁵Och den som bär ett kadaver av dem ska tvätta sina kläder och vara oren till kvällen.

²⁶Kadavret av varje djur som har delade klövar men inte idisslar är orena för dig, alla som berör dem ska vara orena. ²⁷Och vadhelst som går på sina tassar bland alla slags fyrbenta djur, dessa är orena för er, vemhelst som kommer i beröring med dess kadaver ska vara oren till kvällen. ²⁸Och han som lyfter (bär bort) ett kadaver av dem ska tvätta sina kläder och vara oren till kvällen, de är orena för er.

²⁹Dessa ska också vara orena för er bland de krypande tingen som kryper över jorden:

vesslan och musen och sköldpaddan
    enligt sitt slag,
³⁰och snoken och kameleonten och ödlan och snigeln och mullvaden.

³¹Dessa är orena för er bland allt som kryper, vemhelst som rör dem när de är döda ska vara oren till kvällen.

³²Och vad som helst som råkar ramla på dem när de är döda ska vara orent, om det är ett redskap av trä eller kläder eller skinn eller säcktyg, vilket redskap det må vara som man gör något arbete med, det måste läggas i vatten och ska vara orent till kvällen, så ska det bli rent. ³³Och alla lerkärl som de faller ner i, oavsett vad det innehåller, ska vara orent och ni ska krossa det. ³⁴Och allt kött som man kan äta varpå sådant vatten kommer ska vara orent, och all dryck som man kan dricka i varje sådant kärl ska vara oren. ³⁵Och varje ting varpå någon del av deras kadaver faller ska vara orent, oavsett om det är ugnen eller olika sorters krukor så ska de krossas, för de är orena och ska vara orena för dig. ³⁶Men en källa (ett friskt källflöde – hebr. majan) eller brunn (hebr. bor) med samlat (hebr. miqveh) vatten ska vara ren, bara det som kommer i beröring med kadavret ska vara orent.

[För första gången i kapitlet nämns nu något som ska vara rent! Ordet att orena (hebr. tame) har använts 19 ggr hittills i kapitlet, men här kommer det efterlängtade ordet ren (hebr. tahor). Reningen finns i ett flödande "levande" vatten. Det finns alltså hopp om att orenheten ska tvättas bort. Ordet miqveh används för den bassäng som kom att användas för rituella reningsdop. Samma ord miqveh översätts också med hopp, se Esra 10:2. Rotordet är qavah vars betydelse är att vänta och tvinna sig samman. Det finns hopp att orenheten ska bli ren, och profeten Jeremia använder uttrycket Israels hopp (hebr. Jisrael Miqveh) om Messias, se Jer 14:8; 17:13.]

³⁷Och om någon del av kadavret faller på något utsäde som ska sås så ska det vara rent. ³⁸Men om något vatten hälls över säden och någon del av kadavret faller på den då ska den vara oren för dig. [Anledningen kan vara att det blöta spannmålet var förberett för att användas i matlagning och bak, medan det torra inte var det.]

³⁹Och om något djur som man kan äta av dör, ska den som rör dess kadaver vara oren till kvällen. ⁴⁰Och den som äter av dess kadaver ska tvätta sina kläder och vara oren till kvällen, också den som burit kadavret ska tvätta sina kläder och vara oren till kvällen.

⁴¹Och alla krypande ting som kryper över jorden ska vara något avskyvärt, det ska inte ätas. ⁴²Vadhelst som går på buken och vadhelst som går på alla fyra eller vadhelst som har fler ben bland alla krypande ting som kryper över jorden, de ska ni inte äta, för de är något avskyvärt. ⁴³Ni ska inte göra er själva styggelser med något krypande ting som kryper, inte heller ska ni göra er själva orena med dem, så att ni blir orena. ⁴⁴För jag är Herren er Gud (Jahveh Elohim), ni ska därför helga er själva och vara heliga, för jag är helig. Ni ska inte orena er själva på något sätt med något krypande ting som kryper över jorden. ⁴⁵För jag är Herren (Jahveh) som för er ut ur Egyptens land för att vara er Gud (Elohim). Ni ska därför vara heliga, för jag är helig.

Sammanfattning
⁴⁶Detta är undervisningen om:
    djur (boskap, fyrfotadjur) [vers 2-8]
    och om flygande varelser [vers 13-19]
    och om alla levande varelser som rör sig [i stora stim] i vattnen [vers 9-12]
    och om alla varelser som kryper på (svärmar över) jorden [insekter, vers 20-23]

⁴⁷För att göra åtskillnad mellan det orena
    och det rena
    och mellan djur som kan ätas
och djur som inte kan ätas.

[Primärt har denna distinktion att göra med att särskilja det judiska folket, se Rom 14:3-15; Apg 10:9-29. Jesus förklarar all mat ren, se Mark 7:19.]

Tillbaka upp

---

Matt 8:18-34

Lärjungaskapets krav
¹⁸Jesus såg att en stor skara människor hade samlats omkring honom och han gav order om att fara över till andra sidan [av sjön].

¹⁹En [ensam] skriftlärd kom fram och sa till honom [medan de var på väg att ge sig av]: "Lärare (gr. didaskalos), jag vill följa dig, vart du än går." ²⁰Då svarade Jesus honom: "Rävarna har lyor och himlens fåglar har bon, men Människosonen har inget att vila huvudet mot." [Jesus hade ett hem i Kapernaum, även om det inte var hans eget. På ett djupare plan handlar det om att vårt egentliga medborgarskap inte är här på jorden utan i himlen, se Fil 3:20.]

Gravar längs med sluttningen på Olivberget.

²¹En annan av hans lärjungar sa till honom: "Herre, låt mig först gå och begrava min far." [Det är inte förrän i Matt 10:2-4 som de tolv lärjungarna utses, så detta är antagligen inte någon av dem, utan någon som visade visst intresse i att följa Jesus.] ²²Då svarade Jesus honom: "Följ mig och låt de döda [de som fortfarande lever, men är andligt döda i sin synd] begrava de döda [de som har dött fysiskt och är på väg att begravas]."

[Den judiska begravningen skedde i två steg. Så fort som möjligt, helst samma dag, begravdes den döde i en gravkammare. Familjen höll sedan en sju dagars sorgeperiod, följt av trettio dagar av mindre intensiv sorg. Ett år senare då kroppen ruttnat ansvarade den äldste sonen för att flytta benen från gravkammaren till en benkista. Det är ytterst osannolikt att den här mannen skulle lämna familjen de få timmarna innan hans far var begravd eller ens samma vecka för att lyssna på Jesus, se vers 18. Händelsen inträffar i stället någon gång efter den första begravningen. Vad mannen egentligen säger är att han ber om uppskov på kanske upp till elva månader innan han tänker följa Jesus.
    Genom att upprepa samma ord, "död", en s.k. antanaclasis, så betonar Jesus att den som är andligt död är lika död som den som är fysiskt död. Utan frälsning är det ofrånkomligt att den andliga döden följs av fysisk död, medan den som är levande i sin ande har ett liv även efter den fysiska döden.]

Jesus har makt över Satan

1 (av 3) Jesus har makt över stormen
²³[De tre miraklerna i 8:23-9:8 visar på Jesu kraft över stormar, demoner och sjukdom.]

Jesus steg i båten (en större båt) och hans lärjungar följde honom. ²⁴Plötsligt uppstod en våldsam storm (ordagrant "jordbävning", betonar att det var en okontrollerbar kraft) på sjön, så att vågorna slog över båten. Trots detta sov Jesus. ²⁵De gick fram till honom och sa: "Rädda oss nu på en gång, vi går under."
     ²⁶Han sa till dem: "Varför är ni rädda? Vilken liten (kortvarig) tro ni har!" Sedan reste han sig och talade strängt till vindarna och sjön, och det blev helt (fullständigt) lugnt. ²⁷Männen [lärjungarna i båten, och andra människor i andra båtar, se Mark 4:36] sa förundrat: "Vem är han (varifrån kommer han, vad är det för människa)? Till och med vindarna och sjön lyder honom!"

[Galileiska sjön är omgiven av berg och ligger tvåhundra meter under havsytan. Vid rätt omständigheter i lufttemperaturer kan kraftiga orkanbyar snabbt uppstå när varm luft drar in från öknen. Detta är ett känt fenomen. 1992 slog tre meter höga vågor in mot kuststaden Tiberias.]

2 (av 3) Jesus har makt över demoner

Det var kanske här, strax söder om Kursi på den nordöstra sidan av Galileiska sjön, som Jesus befriade två män från demoner och svinhjorden rusade ner längs med de branta sluttningarna.

²⁸När Jesus kom över till gadarenernas område på andra sidan sjön, kom två demoniserade män ut från gravarna och konfronterade honom. De var så våldsamma att ingen kunde ta sig fram på den vägen. ²⁹Plötsligt vrålade (skrek) de: "Vad har vi med dig att göra, du Guds Son? Har du kommit hit för att plåga oss i förtid?" ³⁰En bra bit därifrån gick en stor svinhjord och betade.

[Svinet var ett orent djur för judarna, så det är troligt att människorna som bodde här inte var judar.]

³¹De onda andarna bad honom: "Om du driver ut oss (vilket vi vet att du kommer att göra), skicka då in oss i svinhjorden." ³²Han sa till dem: "Far i väg!" Då kom de onda andarna ut och for in i svinen. På en gång rusade hela hjorden utför branten och ner i sjön där de dog i vattnet. ³³De som vaktade svinen flydde och när de kom till staden berättade de allt som hänt, och speciellt vad som hade hänt med de besatta (som var plågade och ansatta av demoner). ³⁴Då gick hela staden ut för att möta Jesus, och så fort de fick se honom bad de honom att han skulle lämna deras område.

[Markus beskriver händelsen med fler detaljer, se Mark 5:1-20. Där antyds även orsaken till varför man ville att Jesus lämnade dem, se Mark 5:16. Värdet på svinen var någonstans kring sju årslöner. Ägarna brydde sig mer om den ekonomiska förlusten än att plågade människor blivit helade. Huvudpoängen är att Jesus har auktoritet över hela andevärlden, över Satan, över demoner, och alla och allt som de kontrollerar. Att han drev ut de här demonerna visar den auktoriteten, och var en föraning om den slutgiltiga domen av dessa onda andar.]

Tillbaka upp