Halvbibel - onsdag 22/4
2 Sam 10
David besegrar ammoniterna1Och det hände därefter att Ammons söners kung dog och Chanon, hans son, regerade i hans ställe. [Namnet Chanon betyder villkorslös nåd, vilket är ironiskt med tanke på hur han sedan behandlar Davids tjänare, se vers 4.] 2Och David sa: "Jag ska visa nåd (omsorgsfull kärlek – hebr. chesed) [hålla mitt förbund] till Nachash son Chanon på samma sätt som han visade nåd (hebr. chesed) [var lojal] mot mig." Så David sände i sina tjänares händer (gåvor med sina tjänare) för att trösta honom efter hans far.
Och Davids tjänare kom till Ammons söners land. 3Men Ammons söners furstar sa till Chanon, deras herre: "Tror du verkligen att David vill hedra din far, genom att han har sänt tröstare till dig? Har inte David skickat sina tjänare till dig för att utforska staden och bespeja och omstörta den?" 4Så Chanon tog Davids tjänare och rakade av dem halva deras skägg [3 Mos 19:27; Jes 50:6] och skar av deras kläder på mitten i höjd med skinkorna [så genitalierna exponerades] och skickade iväg dem.
5När de berättade för David sände han [budbärare] för att möta dem, för männen var mycket förödmjukade (utskämda). Och kungen [David] sa: "Stanna i Jeriko tills era skägg har vuxit ut och återkom sedan."
6Och när Ammons söner såg att de hade blivit förhatliga för David [de förstod att de förödmjukat David], då sände de efter
20 000 fotfolk från Beit-Rachovs och Tsovas araméer,
1 000 män av Maachas kung och
12 000 män från Tov.
[En armé på totalt 33 000 män.]
7Och när David hörde det sände han Joav och hela hären med mäktiga stridsmän. 8Och Ammons söner kom ut och ställde sig i stridsordning vid ingången till porten, och Tsovas och Beit-Rechovs araméer, och männen från Tov och Maacha var tillsammans med dem på fältet.
9När nu Joav såg att fienden var uppställd mot honom både framför och bakom [då han förstod att det skulle bli ett tvåfrontskrig], valde han några av Israels bästa män [utvalda stridsmän] och ställde dem i slagordning mot araméerna, 10och resten av folket överlät han i sin bror Avishajs händer och han ställde dem i slagordning mot Ammons söner. 11Och han sa: "Om araméerna blir för starka för mig, då får du hjälpa mig, men om Ammons söner blir för starka för dig, då ska jag hjälpa dig. 12Var stark (fast, säker, tapper) och låt oss visa oss starka för vårt folk och för vår Guds (Elohims) städer och Herren (Jahveh) ska göra det som är bäst i hans ögon."
13Så Joav och folket [armén] som var med honom kom nära för att strida mot araméerna, och de flydde framför honom. 14Och när Ammons söner såg att araméerna hade flytt, flydde de på samma sätt framför Avishaj och tog sig in i staden [ammoniternas huvudstad Rabbah, nuvarande Amman]. Sedan återvände Joav från Ammons söner och kom till Jerusalem.
15Och när araméerna såg att det gick illa framför Israel samlade de ihop sig själva. 16Och Hadadezer [Tsovas kung i norra Syrien, se 2 Sam 8:3] skickade efter och hämtade araméerna som var på andra sidan floden [Eufrat] och de kom till Chejlam med Shovach, härhövitsmannen för Hadadezers armé, framför sig.
[Chejlam betyder "fäste"; en plats öster om Jordanfloden, men väster om floden Eufrat. Den omnämns bara här och i nästa vers (och kanske i Hes 47:16). Chejlam omnämns även i en nästan tusen år äldre egyptisk avrättningstext (för att förbanna deras fiender), framtida arkeologiska fynd kan hjälpa till att exakt identifiera var platsen låg.]
17Och det berättades för David och han samlade hela Israel tillsammans och gick över Jordan och kom till Chejlam. Och araméerna ställde upp sig i slagordning mot David och stred med honom. 18Och araméerna flydde framför Israel och David slog av araméerna 700 av vagnarnas ryttare och 40 000 ryttare och slog Shovach, härhövitsmannen för deras armé, så att han dog där. 19När alla kungar som var Hadadezers tjänare [andra städer i norra regionen av Syrien och på andra sidan Eufratfloden] såg att de blivit slagna av Israel, slöt de fred med Israel och tjänade dem [de blev underställda Israel]. Och araméerna vågade aldrig mer undsätta (hjälpa) Ammons söner.
Luk 20:27-47
Fråga 2 – Finns det någon uppståndelse?27Sedan kom det fram några saddukéer, de [är den mest liberala religiösa gruppen] som förnekar att det finns en uppståndelse. [De trodde inte heller på något övernaturligt såsom änglar eller ett liv efter döden, se Apg 23:8.] 28De sa:
"Lärare, Mose har gett oss föreskriften att29Nu fanns där sju bröder. Den förste tog sig en hustru men dog barnlös. 30Den andre [yngre brodern] 31och den tredje gifte sig med henne, och så gjorde alla sju, men de dog utan att få några barn. 32Till sist dog också kvinnan. 33Vid uppståndelsen, vems hustru blir hon? De har ju alla varit gifta med henne."
om någon dör barnlös ska hans [yngre ogifte] bror gifta sig med änkan
och skaffa efterkommande åt brodern.
[En korrekt sammanfattning av 5 Mos 25:5-10, som garanterar en barnlös änka försörjning i ett samhälle där hon annars skulle tvingats ut i tiggeri. Seden bevarar också den avlidne mannens namn. Dessa äktenskap kallas leviratäktenskap, från det hebreiska ordet levir, som betyder svåger. Seden fanns redan innan Mose fick Guds bud och instruktioner på Sinai berg, se 1 Mos 38:8; Rut 4:1-12.]
[Saddukéerna ville visa på orimligheten med en uppståndelse med hjälp av detta exempel som de troligtvis använt som argument i tidigare diskussioner med fariséerna. Exemplet kan komma från en berättelse från apokryferna, Tobit 3:7-15, där just en kvinna gift sig med sju män utan att ha fått barn. De antog att den uppståndna kroppen skulle vara som den nuvarande mänskliga kroppen, se även Paulus resonemang i samma ämne i 1 Kor 15:12-58.]
34Jesus svarade dem:
"Den här världens människor (söner av den här tidsåldern) gifter sig och blir bortgifta. 35Men de som [av Gud] anses värdiga att få del av den nya tidsåldern [Guds rike som ska komma, se Luk 11:2] och uppståndelsen från de döda, de varken gifter sig eller blir bortgifta. 36De kan inte längre dö, för de är [odödliga] som änglarna och är Guds barn, eftersom de är uppståndelsens barn. [Äktenskapets funktion för gemenskap och för att befolka jorden är då över, se 1 Mos 2:18-25.]39Då svarade några av de skriftlärda: "Lärare, bra talat."
37Att de döda uppstår har Mose helt klart visat (han har uppenbarat något som är dolt) i berättelsen om törnbusken [2 Mos 3:6]. Här kallar Mose Herren för Abrahams Gud och Isaks Gud och Jakobs Gud [trots att de inte levde här på jorden då Mose sa detta]. 38Gud är inte en Gud för de döda utan för de levande, för honom lever alla."
[Saddukéerna hade använt undervisningen i Moseböckerna (5 Mos 25:5) som argument för att det inte fanns någon uppståndelse, men nu använder Jesus Moses egna ord i berättelsen om den brinnande törnbusken för att bevisa motsatsen.]
40[Ännu en fråga om vilket som är det största budet kommer från en skriftlärd. Frågan och Jesu svar finns med både i Matt 22:34-40 och Mark 12:28-34. Anledningen att Lukas inte tar med den kan vara att han redan har med en liknande berättelse i Luk 10:25-28.]
Efter detta vågade de inte ställa någon mer fråga till honom.
Fråga 3 – Vad anser ni om Messias?
41Jesus frågade dem: "Hur kan man säga att den Smorde (Messias) är Davids son? 42David själv säger ju [inspirerad av den helige Ande] i Psaltaren (psalmernas bok):
'Herren [Jahveh – Gud Fadern] sa till min herre [Adonai – Guds Son, Messias]:44David kallar honom alltså herre, hur kan han då vara Davids son?"
Sätt dig på min högra sida,
43tills jag har lagt dina fiender under dina fötter.'
[Citat från Ps 110:1 som är en kröningspsalm, komponerad för att användas då en ny kung bestiger tronen. Den är messiansk och beskriver hur Gud Fadern kröner Jesus. Hebreiskan använder två olika ord för Herre, först Jahveh och sedan Adonai.]
Jesus varnar för de skriftlärda
45Medan allt folket lyssnade sa han till sina lärjungar: 46"Akta er (var ständigt på vakt) för de skriftlärda. [De flesta skriftlärda var fariséer.] De älskar att gå omkring i långa mantlar och bli hälsade med respekt på torget och sitta på de bästa platserna i synagogan [där de kunde blicka ut över församlingen, dessa platser var reserverade för lärare] och ha de främsta platserna [honnörsplatserna närmast värden] på gästabuden [där man låg till bords]. 47De slukar (rånar, förgör) änkornas egendom (hus) [förleder och exploaterar änkor, som var de mest utsatta i samhället] och ber sedan långa böner för syns skull (för att täcka över och dölja sina fula intentioner). De ska få en hårdare dom."
Igår
Planer
- 1. Dagens Bibelord
- 2. Nya Testamentet
- 3. Helbibel
- > 4. Halvbibel
- 5. Kvartbibel (Bibelsällskapets plan)
- 6. Parallell
- 7. Sommar 25
