Strofen "Välsigna Herren, min själ!" – som tillhör en av de mest kända i hela Psaltaren – inleder och avslutar Psalm 103. Även Psalm 104 inleds och avslutas på samma sätt (Ps 104:1, 35), vilket kopplar ihop de två psalmerna. Psalm 103 är en maning till lovprisning som rör sig utifrån psalmistens perspektiv, vidare till hela Guds folk (vers 6-18) för att till sist riktas till hela skapelsen (vers 19-22).

Författare: David

Struktur:
1. Inbjudan att prisa Gud, vers 1-2
2. Personlig erfarenhet av Guds nåd, vers 3-8
3. Gemensam erfarenhet av Guds nåd, vers 9-16
4. Guds nåd mot mänskligheten, vers 17-19
5. Avslutande inbjudan att prisa Gud, vers 20-22

Av (för) David.

Välsigna Herren
Välsigna (prisa; böj dig ner inför) Herren (Jahveh),
    min själ (mitt innersta; hela min varelse – hebr. nefesh)
    och allt som är inom mig ... Hans heliga namn ...

[Meningen är ofullständig, den saknar ett verb. Det kan vara ett sätt att förstärka ordet "välsigna", och i så fall blir det en uppmaning att "Välsigna hans heliga namn", men det kan också vara så att David blir så överväldigad av Guds helighet och allt Gud har gjort att han tvingas stanna upp, för att sedan börja om meningen i nästa vers.]

²Välsigna (prisa; böj dig ner inför) Herren (Jahveh),
    min själ (hela min varelse),
    och glöm inte alla hans välgärningar (ingripanden, förmåner) [allt det goda han gör].

[Det hebreiska ordet för själ (nefesh) innefattar kropp, hjärta, sinne och styrka. David uppmanar hela sin varelse att böja sig inför Gud och påminna sig om Guds omsorg och trofasthet.]

Personlig erfarenhet av Guds nåd
³Han är den som förlåter dig [min själ] alla dina synder,
    som helar alla dina sjukdomar (brister),
⁴som återlöser (köper tillbaka) [och på så vis räddar] ditt liv från graven (döden, dödsriket) [från ett liv i meningslöshet],
    som kröner (hedrar) dig [min själ] med nåd (omsorgsfull kärlek) och barmhärtighet (medkännande nåd),
⁵som mättar (fyller) ditt liv (din utsmyckning) med allt gott [sätter guldkant på tillvaron],
    som förnyar (återskapar) din ungdom [så att du blir ung på nytt] som örnen.

[Den inledande frasen är ordagrant "som mättar/tillfredsställer gott/vacker din utsmyckning". Substantivet adi har oftast betydelsen smycke, ornament eller juvel (även en hästs betsel, vilket dock inte är betydelsen här, se Ps 32:9). En del tolkar det som en omskrivning för "längtan" och att Gud uppfyller önskningar. Andra ser parallellismen med ordet ungdom och att smyckningen syftar på kroppen som får vara vid god hälsa även under ålderdomen. Ordet för att mätta (hebr. sava) delar rot med talet sju (som står för fullkomlighet). Det används parallellt med ordet för att förnya (hebr. chadesh), som delar rot med ordet för månad och nymåne (hebr. chodesh). Här används alltså både vecka och månad i en medveten konstruktion som visar hur Gud regelbundet varje vecka mättar alla behov och även ger det där lilla extra som blir en guldkant på tillvaron. Varje månad sker också en förnyelse! Örnen lever länge och symboliserar styrka och frihet. Uttrycket "som örnen" kan också syfta på den process då örnen ruggar sin fjäderdräkt – nya fjädrar växer ut och den blir ung på nytt.]

⁶Herren (Jahveh) gör det som är rätt,
    han ger rättvisa åt alla som är förtryckta.
⁷Han visade sina vägar för Mose [2 Mos 34:5-7],
    sina gärningar för Israels folk.
    [Vägar visar på förtrolighet och en nära relation.]
⁸Herren (Jahveh) är barmhärtig (ger oändlig nåd; är förlåtande, känner medlidande) och nådefull,
    sen till vrede och stor i (överflödande rik på) nåd (kärlek, omsorg) [han är trofast och trogen sina löften].
    [Denna vers innehåller tre olika ord som alla betyder nåd, med lite skilda aspekter.]

Gemensam erfarenhet av Guds nåd
⁹Han går inte ständigt till rätta,
    och behåller inte sin vrede för evigt.
    [Ps 86:15; 145:8-9; 2 Mos 34:6-7; Neh 9:17, 31; Joel 2:13; Jona 4:2]
¹⁰Han behandlar oss inte efter våra synder (felsteg),
    och ger inte igen för den skuld vi förtjänar [verkställer inte domen mot oss].
¹¹För lika höga som himlarna är över jorden,
    lika väldig (stark, mäktig) är hans nåd (omsorgsfulla kärlek) mot dem
    som fruktar (vördar) [tillber] honom. [Ords 1:7]

¹²Lika långt som öster är från väster [en oändligt lång och omätbar sträcka],
    lika långt förvisar han (har han flyttat) våra upproriska överträdelser från oss.
¹³Som en far förbarmar sig över (visar kärleksfull ömhet mot) barnen,
    så förbarmar sig Herren (Jahveh) över dem som [i vördnadsfull tillbedjan] fruktar honom.

¹⁴För han vet hur vi är skapade (hur vi är),
    han kommer ihåg (tänker på) att vi är stoft (lera).
    [1 Mos 2:7; 3:19; Job 4:19; 10:9; 34:15; Pred 3:20; 12:7]
¹⁵Människans dagar är som gräset [Ps 90:5-6; Jes 51:12],
    som en blomma på fältet blomstrar hon.
¹⁶Vinden drar förbi över den och den är borta,
    dess plats är inte längre känd.

Guds nåd mot hela mänskligheten
¹⁷Men Herrens (Jahvehs) nåd (omsorgsfulla kärlek) varar från evighet till evighet
    över dem som fruktar (vördar) honom,
    och hans rättfärdighet till sönernas söner (från generation till generation).
¹⁸För sådana som håller hans förbund och till dem som kommer ihåg hans föreskrifter (påbud, uppdrag – hebr. piqudim)
    och gör efter dem [lever sina liv som Gud vill].
¹⁹Herren (Jahveh) har rest sin tron i himlarna [Matt 6:9],
    och hans kungarike råder över allt. [Ps 93:1; 96:10; 99:1]

Välsigna Herren
²⁰Välsigna (prisa; böj er ner inför) Herren (Jahveh),
    ni hans budbärare [profeter som talar inspirerat av Gud, kan även syfta på änglar],
    ni starka krigare som utför hans uppdrag och lyder hans befallningar.
²¹Välsigna (prisa; böj er ner inför) Herren (Jahveh),
    alla hans härar (alla änglar),
    alla hans tjänare som utför hans vilja (villkorade nåd – hebr. ratson).
²²Välsigna (prisa; böj er ner inför) Herren (Jahveh),
    alla hans verk,
    överallt (på alla områden) i hans välde.

Välsigna (prisa; böj dig ner inför) Herren (Jahveh)
    min själ (hela min varelse).

Psalm 104 – Gud är stor

Detta är en tvillingpsalm till Psalm 103. Båda börjar och slutar med samma strof. Om den föregående psalmen prisade Gud för hans nåd, är fokus i denna psalm Guds storhet.

Författare: Okänd

Struktur:
1. Inbjudan att prisa Gud, vers 1a
2. Gud och himlarna, vers 1b-4
3. Gud och vattnen, vers 5-9
4. Guds ordning i skapelsen, vers 10-23
5. Guds mångfald i skapelsen, vers 24-30
6. Herrens ära, vers 31-35b
7. Avslutande inbjudan att prisa Gud, vers 35c-d

¹Välsigna (prisa; böj dig ner inför) Herren (Jahveh)
    min själ (hela min varelse).

Gud och himlarna
Herre, min Gud, du är väldig och stor,
    du är klädd i majestät och härlighet.
²Du sveper dig i ljus som en klädnad,
    du spänner ut (expanderar) himlarna (universum) som ett tält [här antyds ett expanderade universum, se även Ps 18:10],
     ³och har lagt (konstruerat, timrat) balkarna till dina övre rum [tronsalar] ovan skyn (vattnen).
Du gör molnen till din vagn,
    och drar fram på vindens vingar.
⁴Du gör vindar till dina sändebud,
    eldslågor till dina tjänare.
    [Kan även översättas: "Du gör dina änglar till sändebud, dina tjänare till flammande eldslågor."]

Gud och vattnen
⁵Du grundade jorden på dess fästen,
    så att den aldrig kommer att vackla.
⁶Du täckte den med djupet som en klädnad,
    vattnet stod högt över bergen.
⁷På ditt kommando flydde de,
    för din dundrande röst skyndade de bort.
⁸De gick över bergen,
    de gick ner i dalarna, till den plats du hade bestämt för dem.
⁹Du har satt en gräns som vattnen inte får gå över,
    aldrig mer ska de täcka jorden. [1 Mos 9:11]

Guds ordning i skapelsen
¹⁰Du förvandlar källor till flöden,
    och låter dem forsa fram mellan bergen.
¹¹De vattnar (ger vatten att dricka) till alla markens djur,
    vildåsnor släcker sin törst.
¹²Vid dem har himlens fåglar sina bon,
    de sjunger från grenarna.
¹³Du vattnar bergen från dina salar,
    jorden mättas av din frukt.

¹⁴Du låter gräs växa för boskapen,
    och grödor (plantor, spannmål) som människan kan bruka.
Du gör så att marken producerar bröd (mat),
     ¹⁵och vin som gör människan glad,
som får hennes ansikte att skina (stråla) med [glädjens] olja [Ps 23:5; 45:7],
    och bröd som styrker människans hjärta.

¹⁶Herrens (Jahvehs) träd har sin mättnad (tillfredsställelse, all näring som de behöver med råge),
    Libanons cedrar som han har planterat.
¹⁷Där bygger fåglarna sina bon,
    storken har sitt hem i furorna.
¹⁸De höga bergen är [ett hem] för stengetterna [Job 39:4-7],
    klipporna är en tillflyktsort för klippgrävlingarna [klipphyraxen, se 3 Mos 11:5].
¹⁹Månen visar de bestämda tiderna [1 Mos 1:14-15],
    solen vet när den ska gå ner.

²⁰Du har gjort mörkret och det är natt,
    när alla skogens djur kommer fram.
²¹De unga lejonen ryter efter byte,
    och söker sin mat från Gud (El).
²²Solen går upp och de gömmer sig,
    de lägger sig i sina lyor.
²³Människan kommer ut till sina sysslor
    och arbetar till kvällen.

Guds mångfald i skapelsen
²⁴Hur mångfaldiga är inte dina verk, Herre (Jahveh),
    i vishet har du gjort dem alla,
    jorden är full av det du har skapat.
²⁵Där borta är havet, stort och brett (vidsträckt),
    däri finns oräkneliga ting som glider omkring,
    levande varelser både små och stora.
²⁶Där går skeppen, där är Leviatan
    som du har format till att leka där.
    [Grundordet för Leviatan betyder att tvinna och vrida sig och det verkar beskriva ett sjöodjur med reptilliknande drag, se Ps 74:14; Job 40:20.]
²⁷Alla dessa [allt levande som Gud har skapat] ser med förväntan på dig,
    att du ger dem mat i rätt tid.
²⁸Du ger dem mat och de tar emot,
    du öppnar din hand och de äter sig mätta.
²⁹Du döljer ditt ansikte
    och de blir skräckslagna.
När du tar bort deras ande,
    dör de och återgår till jorden (stoft).
³⁰När du sänder ut din livgivande ande
    då skapas de och du förnyar jordens yta.

Herrens ära
³¹Låt Herrens (Jahvehs) ära (majestät, tyngd) bestå för evigt.
    låt Herren (Jahveh) glädja sig över allt han gjort.
³²Han som ser på jorden och den darrar [det blir jordbävningar],
    han rör vid bergen och de ryker [det sker vulkanutbrott].
³³Jag ska sjunga till Herren (Jahveh) så länge jag lever,
    jag ska sjunga lovsång till min Gud (Elohim) så länge jag andas.
³⁴Mitt tal (begrundan, fundering, mitt lågmälda grubblande) behagade honom,
    jag ska glädja mig i Herren (Jahveh).
³⁵Låt syndaren försvinna från jorden
    och låt inte de onda finnas mer.

Avslutande lovprisning
Välsigna (prisa; böj dig ner inför) Herren (Jahveh),
    min själ (hela min varelse).

Prisa Herren (lova Jah – hebr. hallelu jah)!

Tillbaka upp

---