Då han var på väg ner, mötte hans slavar (livegna tjänare) honom och sa: "Din son lever!"
[För att gå från Kana till Kapernaum gick man österut över bergen och sedan ner till Galileiska sjön. Den närmare fyra mil långa resan kunde inte göras på en dag, så det är på vägen nedför bergen på andra dagen som han möter sina tjänare.]

En av vägarna mellan Kapernaum och Kana.
52Då frågade han dem vilken timme han hade börjat bli bättre. De sa: "I går eftermiddag vid sjunde timmen (klockan ett på eftermiddagen) lämnade febern honom." [Judisk tid räknades från soluppgången klockan sex på morgonen.] 53Då förstod fadern att det hade skett vid just den tid (samma timma) som Jesus sagt till honom, "din son lever". Han kom till tro (lutade sig mot, förlitade sig på Jesus) liksom hela hans hushåll (hus, familj, de som bodde hos honom). [Alla hade sett hur sjuk pojken varit och förstod att Jesus måste vara Messias. Detta är första exemplet i Bibeln då en hel familj tar emot Jesus; nästa är fångvaktaren i Filippi, se [Apg 18:8].]
54Detta var nu åter ett tecken (mirakel – gr. semeion), det andra som Jesus gjorde sedan han kommit från (ut ur) Judeen till (in i) Galileen. [Det första tecknet var vinundret, också det i Kana i Galileen, se [Joh 2:11; 4:46].]