Helbibel - söndag 10/5

1 Sam 8:1-9:27, Ps 106:32-48, Ords 14:34-35, Joh 6:22-42

---

1 Sam 8:1-9:27

Sauls styre och felsteg (kap 8-15)

Israel efterfrågar en kung
¹Och det skedde när Samuel var gammal att han gjorde sina söner till domare över Israel. ²Namnet på hans förstfödda var Joel, och namnet på hans andra Avijah, de var domare i Beer-Sheva. ³Men hans söner vandrade inte på hans vägar, utan vände sig till vinning och tog mutor och förvrängde rätten.
     ⁴Då samlade alla Israels äldste ihop sig och kom till Samuel i Rama. ⁵Och de sa till honom: "Se, du är gammal och dina söner vandrar inte på dina vägar, ge oss nu en kung som dömer oss som de andra folken."
     ⁶Men det misshagade Samuel när de sa: "Ge oss en kung som dömer oss." Och Samuel bad till Herren (Jahveh). ⁷Och Herren (Jahveh) sa till Samuel: "Lyssna till folkets röst i allt de säger dig, för de har inte förkastat dig utan de har förkastat mig, så att jag inte får vara kung över dem. ⁸I enlighet med allt som de har gjort sedan den dagen då jag förde dem upp, ut ur Egypten, till denna dag har de förkastat mig och tjänat andra gudar, så gör de också mot dig. ⁹Lyssna nu därför till deras röst, men du ska allvarligt varna dem (noggrant låta dem veta), och ska berätta för dem påbuden (de bindande juridiska besluten) om kungen som ska regera över dem."
     ¹⁰Och Samuel talade alla Herrens (Jahvehs) ord till folket som bad honom om en kung. ¹¹Och han sa: "Detta ska vara påbuden (de bindande juridiska besluten) om kungen som ska regera över er, han ska ta era söner och utse dem åt sig till hans vagnar och till att vara hans ryttare, och de ska springa framför hans vagnar. ¹²Och han ska utse dem till härförare för 1 000 och till härförare för 50. Och till att plöja hans mark och skörda hans skörd, och till att tillverka vapen för krig och vapen till hans vagnar. ¹³Och han ska ta era döttrar till att bli parfymerare och till att bli kokerskor och bli bagare. ¹⁴Och han ska ta era fält och era vingårdar och era olivlundar, det bästa av dem och ge till sina tjänare. ¹⁵Och han ska ta tiondet av er säd och av ert vin och ge till sina härförare och till sina tjänare. ¹⁶Och han ska ta era tjänare och era tjänarinnor och era bästa unga män och era åsnor och sätta dem i arbete. ¹⁷Han ska ta tiondet av er flock och ni ska vara hans tjänare. ¹⁸Och ni ska ropa den dagen på grund av den kung som ni har valt åt er och Herren (Jahveh) ska inte svara er den dagen."
     ¹⁹Men folket vägrade att lyssna till Samuels röst och de sa: "Nej, men låt oss få en kung över oss, ²⁰så att vi liknar de andra folken och att vår kung dömer oss och drar ut framför oss och utkämpar våra strider."
     ²¹När Samuel hört folkets alla ord [med krav på en kung] talade han dem i Herrens (Jahvehs) öra. [Han svarade inte folket, men upprepade vad de sagt privat inför Gud.] ²²Så Herren (Jahveh) sa till Samuel: "Lyssna till deras röst och ge dem en kung." Och Samuel sa till Israels män: "Gå, var och en till sin stad."

Samuel smörjer Saul som kung
¹Nu fanns en man i Benjamin vars namn var Kish, son till Aviel, son till Tseror, son till Bechorat, son till Afiach son till en benjaminit, en tapper (ärbar, stark) man. ²Han hade en son som hette Saul (hebr. Shaol) – ung (utvald – hebr. bachor) och ståtlig (stilig – hebr. tóv), bland Israels söner fanns ingen ståtligare (vackrare – hebr. tóv) än han – från skuldran uppåt var han högre än någon i hela folket. [Han var huvudet högre än alla andra.]

[Namnet Shaol har betydelsen "efterfrågad", han var en efterlängtad och i bön efterfrågad pojke till Kish och hans fru. Ordet "ung" används ofta för en ogift ung man (Jes 62:5). Substantivet kommer från verbroten att granska och att välja, så frasen bachor v´tov kan också ha betydelsen "utvald och god/vacker". Saul är i 35-årsåldern och gift när han blir kung. Hans son, Jonatan, är befälhavare i det första kriget (och måste vara omkring 17-20 år då, se 1 Sam 13:2). GT anger inte hur länge Saul regerar, men Paulus skriver 40 år (Apg 13:21). Det kan vara en symbolisk tid, men hans efterträdare David och Salomo regerade vardera 40 år (2 Sam 5:4-5; 1 Kung 11:42). I så fall är Saul omkring 75 år när han strider mot filisteerna vid Gilboa (1 Sam 31:1-4). Se även 1 Sam 13:1.]

³Nu hade Kish, Sauls fars, åsnor kommit bort och Kish sa till Saul, sin son: "Ta nu en av dina tjänare med dig och stå upp och gå och leta efter åsnorna." ⁴Och han gick [nordväst] genom Efraims bergsbygd och passerade genom Shalishas område [Baal-Shalishah] men fann dem inte. Sedan passerade han genom Shaalims område [´rävarnas´ område] men där var de inte, och han passerade genom benjaminiternas område men fann dem inte.
     ⁵När de kom till Tsofs land [i närheten av Ramah] sa Saul till sin tjänare som var med honom: "Kom och låt oss återvända så att inte min far slutar bry sig om åsnorna och oroar sig för oss istället."

[Saul bodde i Giva, drygt en mil norr om Jerusalem (1 Sam 11:4). Efraims bergslandskap låg drygt två mil nordväst om hans hem. Även om Shalisha och Shaalim är otydliga, identifierar de flesta dem med Baal-Shalisha respektive Shaalbim, som ligger vid de nordvästra och sydvästra ändarna av efraimiternas bergsland. Bara att gå runt detta område skulle innebära en vandring på 10 mil, ett stort område att täcka under denna tredagars sökning (se vers 20). Regionen Tsof antas i allmänhet (baserat på 1 Sam 1:1) vara regionen för Samuels hemstad i Efraims bergslandskap.]

⁶Men han sa till honom: "Se nu (jag ber dig), där i staden [troligtvis Rama] finns en gudsman, och han är en man som hålls i ära, allt som han talar sker verkligen, låt oss nu gå dit, kanske kan han berätta för oss om vår resa, vart vi ska gå."
     ⁷Då sa Saul till sin tjänare: "Se, om vi går, vad ska vi då ta med oss till mannen? Brödet är torrt i våra väskor och det är inte en gåva att ge till en gudsman, vad har vi?"
     ⁸Och tjänaren svarade Saul och sa: "Se, jag har en fjärdedels shekel av [2,9 gram] silver [en veckas lön för en arbetare] i min hand som jag ska ge gudsmannen för att berätta om vår väg." ⁹Tidigare i Israel när en man gick för att fråga Gud (Elohim) då sa han: "Kom och låt oss gå till siaren." För den som nu kallas profet kallades tidigare en siare.
     ¹⁰Sedan sa Saul till sin tjänare: "Väl talat (bra förslag). Kom, låt oss gå." Så de gick till staden där gudsmannen var. [Troligtvis Ramah en dryg mil norr om Jerusalem där Samuel brukade vara, se 1 Sam 7:17.]
     ¹¹När de gick upp till staden [Ramah] fann de unga jungfrur som gick ut för att dra upp vatten och sa till dem: "Är siaren här?"
     ¹²Och de svarade dem och sa: "Det är han, se han är framför er, skynda er nu, för han kom till staden idag, för folket har idag offrat på en hög plats. ¹³Så snart ni kommer in i staden hittar ni honom rakt fram, innan han går upp på höjden för att äta, för folket vill inte äta förrän han kommer, eftersom han brukar välsigna offret och efteråt äter de som är bjudna. Gå därför upp nu, för just nu kan ni finna honom."
     ¹⁴Och de gick upp till staden och när de kom in i staden [Ramah], se, då kom Samuel ut mot dem för att gå upp på den höga platsen.
     ¹⁵Och Herren (Jahveh) hade visat för Samuel en dag innan han kom och sagt: ¹⁶"I morgon vid denna tid ska jag sända dig en man från Benjamins land, och du ska smörja honom till furste över mitt folk Israel, och han ska rädda folket från filistéernas hand, för jag har sett till mitt folk eftersom deras rop har kommit till mig."
     ¹⁷Och när Samuel såg Saul talade Herren (Jahveh) till honom: "Se mannen som jag talade med dig om. Denne ska ha auktoritet över mitt folk."
     ¹⁸Sedan kom Saul nära Samuel i porten och sa: "Berätta för mig, jag ber dig, var finns siarens hus."
     ¹⁹Och Samuel svarade Saul och sa: "Jag är siaren, gå upp före mig till den höga platsen, för du ska äta med mig idag och i morgon ska jag låta dig gå och jag ska tala om för dig allt du har på ditt hjärta. ²⁰Och vad angår dina åsnor som försvann för tre dagar sedan, så tänk inte på dem för de är återfunna. Och till vem står hela Israels önskan? Är det inte till dig och till hela din fars hus?"
     ²¹Och Saul svarade och sa: "Är jag inte en benjaminit, från den minsta av Israels stammar? Och min familj den minsta av familjerna i Benjamins stam? Varför talar du då till mig på detta sätt?"
     ²²Och Samuel tog Saul och hans tjänare och förde in dem i salen och lät dem sitta på honnörsplatsen bland dem som var bjudna, vilket var omkring 30 personer. ²³Och Samuel sa till kocken: "Bär fram portionen som jag gav till dig, om vilken jag sa till dig: Sätt den hos dig."
     ²⁴Och kocken tog upp låret och det som var på det och satte det framför Saul. Och [Samuel] sa: "Se vad som har blivit sparat, sätt det framför dig och ät, för det har sparats till dig för den bestämda tiden och jag säger: Jag har bjudit in folket." Så Saul åt med Samuel den dagen.
     ²⁵Och när de kom ner från den höga platsen till staden, talade han med Saul på hustaket. [På den här tiden byggde man husen med platta tak och hade platsen som ett extra rum.] ²⁶Och de steg upp tidigt och det hände i gryningen att Samuel kallade på Saul på taket och sa: "Upp, så att jag kan sända iväg dig." Och Saul steg upp och de gick båda två, han och Samuel, utomhus. ²⁷När de gick ner mot utkanten av staden [antika städer låg alltid på en höjd, så utkanten av staden syftar troligtvis på porten i muren] sa Samuel till Saul: "Be din tjänare att gå vidare före oss." Och han gick vidare [ut ur staden]. "Men stanna du en tid så att jag kan låta dig höra Guds (Elohims) ord." [Samuel hade ett budskap från Herren till Saul som han ville dela enskilt med honom.]

Tillbaka upp

---

Ps 106:32-48

³²Vid Merivas vatten framkallade de hans vrede [Ps 81:7; 95:8]
    och Mose fick bekymmer på grund av dem.
³³De förbittrade hans ande
    och han talade förhastat med sina läppar. [4 Mos 20:10-11]

4. Israels synd och Guds trofasthet i landet
³⁴De förgjorde inte folken [olika fiender som krigade mot Israel under ökenvandringen]
    såsom Herren (Jahveh) hade sagt till (befallt) dem att göra.
³⁵Tvärtom beblandade de sig med de hednafolken
    och lärde sig deras sätt [vanor och kulturyttringar, framför allt avgudadyrkan].
³⁶De tjänade deras avgudar,
    som blev en snara för dem.
³⁷De till och med offrade sina söner
    och döttrar till demonerna.
    [Alla slags gudar/avgudar utom Gud är manifestationer av olika demoner, se 3 Mos 18:21; 5 Mos 12:31; 2 Kung 16:1; 21:6; 23:10; Jer 7:31; Hes 16:20-21; 20:31; 1 Kor 10:20]
³⁸De utgöt oskyldigt blod,
    blodet av deras söner och döttrar,
som de offrade till Kanaans avgudar [Jer 19:4],
    så landet blev ohelgat (orenat) genom blodet.
³⁹Så skändade de sig själva med sina handlingar,
    de prostituerade sig själva (var otrogna mot Gud) med sina gärningar.
⁴⁰Därför upptändes Herrens (Jahvehs) brinnande vrede mot sitt folk
    och han hatade sin arvedel.
⁴¹Han utlämnade dem till hednafolken [alla länder dit de blev kringspridda]
    och de som hatade dem [judarna] regerade över dem.
⁴²Deras fiender förtryckte dem
    och de kuvades under deras händer.
⁴³Många gånger räddade han dem (ryckte han upp dem)
    men de fortsatte avsiktligt med sitt uppror
    och sjönk därför allt djupare i sin synd.
⁴⁴Trots det såg han till deras nöd
    när han hörde deras rop (på hjälp).
⁴⁵Han kom ihåg förbundet som han slutit med dem
    och ångrade sig (kände en sorg och agerade) i enlighet med sin överflödande (rika) nåd (omsorgsfulla kärlek).

[Ordet för att "ångra" (hebr. nacham) innebär inte att Gud ångrar sitt första beslut i betydelsen "inser att det var fel". Betydelsen är både att känna sorg och att trösta, och själva skeendet då man går från sorg till att ge tröst. Gud känner sorg över att människan föll i synd, men det finns hopp och tröst och räddning!]

⁴⁶Han gav dem medömkan (lät dem finna barmhärtighet, medkännande nåd)
    inför alla som tagit dem till fånga.

Avslutande vädjan och lovprisning
⁴⁷Fräls oss, Herre (Jahveh), vår Gud (Elohim),
    och samla oss från hednafolken [dit de blivit utspridda]
så att vi får tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] ditt heliga namn
    och triumfera i din lovprisning.

⁴⁸Välsignad är Herren (Jahveh), Israels Gud (Elohim)
    från evighet till evighet,
låt alla människor säga:
    Amen! Prisa Herren (lova Jah – hebr. hallelu jah)!

Tillbaka upp

---

Ords 14:34-35

³⁴Rättfärdighet (andligt och moraliskt, på alla områden och i alla relationer) upphöjer ett folk (en nation),
    men synd nedvärderar (förminskar, degraderar, är en skam för) en stam (hebr. leom).

³⁵En tjänare med förstånd får kungens favör (gillande, accepterande, uppskattning),
    men hans vrede kommer över den som skämmer ut honom.

Tillbaka upp

---

Joh 6:22-42

Brödet från himlen
²²Nästa dag förstod allt folket, som fortfarande var kvar på andra sidan sjön, att det inte funnits mer än en liten båt där, och att Jesus inte hade gått i den tillsammans med sina lärjungar, utan att de gett sig av själva. ²³Andra små båtar hade kommit från Tiberias och lagt till nära det ställe där de ätit brödet efter att Herren hade uttalat tacksägelsen. ²⁴När nu folket förstod att varken Jesus eller hans lärjungar var där, klev de i båtarna och kom till Kapernaum för att leta efter Jesus. ²⁵När de fann honom där på andra sidan sjön [på västra sidan i staden Kapernaum] frågade de honom: "Rabbi, när kom du hit?"
     ²⁶Jesus svarade dem: "Jag säger er sanningen (amen, amen): Ni letar inte efter mig därför att ni sett tecken (mirakler), utan för att ni fick äta [fritt] av bröden tills ni blev mätta. ²⁷Sluta sträva efter (producera, arbeta för) den mat som förgås [det som är temporärt], arbeta i stället för den mat som alltid består och ger evigt liv och som Människosonen ska ge er. På honom har Gud Fadern satt sitt sigill (auktoritet, godkännande)."
     ²⁸De frågade honom: "Vad ska vi göra (hur ska vi leva) för att utföra Guds gärningar (verk, tjäna honom)?" [Människan frågar sig vad hon "ska göra", man vill försöka förtjäna sin rättfärdighet.]
     ²⁹Jesus svarade och sa till dem: "Detta är Guds gärning [som Gud begär, eller det verk han gör], att ni tror på (förlitar er, lutar er mot) den som han har sänt."
     ³⁰Då sa de till honom: "Vilket tecken (mirakel) ska du visa så att vi kan förstå (se) och tro (förlita oss på, luta oss mot dig)? Vilken [spektakulär övernaturlig] gärning kan du göra? ³¹Våra förfäder åt manna i öknen, som Skriften säger: Han gav dem bröd från himlen att äta." [Dagen innan hade man hyllat honom som Messias och tänkte med våld göra honom till konung på grund av brödundret, se Joh 6:14-15. Nu när Jesus inte var den de tänkte sig, räcker inte det undret, eller något av alla de andra tecken som han gjort, som bevis.]

    

Brödundret illustrerar på ett praktiskt sätt att Jesus är livets bröd.

³²Jesus svarade dem: "Jag säger er sanningen (amen, amen): Det var inte Mose som gav er brödet från himlen. Det är min Fader som ger er det sanna brödet från himlen. ³³För Guds bröd är han som kommer ner från himlen och ger världen liv."
     ³⁴Då sa de till honom: "Herre, ge oss alltid det brödet."
     ³⁵Jesus svarade dem: "Jag är livets bröd [brödet som mättar med Guds överflödande och äkta liv]. Den som kommer (går) till mig ska aldrig (nej, aldrig) [behöver absolut inte] hungra, och den som tror (litar, förtröstar) på mig ska aldrig (nej, aldrig) någonsin törsta. ³⁶Men jag har sagt till er: Ni har sett mig och tror ändå inte. ³⁷Alla som min Fader ger (anförtror) mig kommer till mig, och den som kommer till mig ska jag aldrig (nej, aldrig) kasta ut (driva bort, från familjen). ³⁸För jag har kommit ner från himlen, inte för mina egna syften utan för att göra hans vilja som har sänt mig (att utföra hans plan och syften).
     ³⁹Detta är nu hans vilja som har sänt mig, att jag inte ska förlora någon av alla dem som han gett mig, utan jag ska ge dem nytt liv (resa upp dem) på den yttersta (sista) dagen. ⁴⁰För detta är min Faders vilja (plan, syfte), att alla som ser (kontinuerligt undersöker, erfar) Sonen och tror på honom ska ha evigt liv. Honom [alla dem som tror på Jesus som Guds Son och ser honom som sin frälsare och räddare] ska jag låta uppstå på den yttersta (sista) dagen."

[Samma löfte att uppstå på den yttersta dagen återkommer i vers 54. Det antyder att frasen "äta och dricka Jesu blod" där, har en parallell i "se och tro" här i vers 40.]

⁴¹Nu började judarna [de judar som var emot honom] att mumla (viska, klaga i låg ton) därför att han sagt: "Jag är brödet som kom ner från himlen."
     ⁴²De sa: "Är det inte Jesus, Josefs son? Vi känner ju både hans far och mor? Hur kan han då säga att han har kommit ner från himlen?"

Tillbaka upp