Markusevangeliets slut
De tolv sista verserna i Markusevangeliet brukar kallas den längre avslutningen av Markusevangeliet. Det finns även ett kortare slut i en annan uppsättning av manuskript, och även varianter med både det korta och det långa slutet. Det kortare slutet lyder:

"Och de berättade kortfattat för dem som fanns kring Petrus, om allt de hade blivit befallda. Genom detta sände Jesus själv ut, från öst till väst, den heliga och oförgängliga förkunnelsen om den eviga frälsningen. Amen."

De äldsta och bästa manuskripten (Kodex Vaticanus och Sinaiticus) från 300-talet har Mark 16:8 som sista vers. I ett manuskript (Vatican MS) finns dock ett mellanrum mellan vers 8 och Lukasevangeliet, som om skrivaren väntade på mer material. Justinus Martyren tar med verserna i Diatessaron (skriven 160-175 e.Kr.) och Irenaeus (ca 170 e.Kr.) refererar till dem. Lite senare skriver Eusebius (260-339 e.Kr.) och Jerome (340-420 e.Kr.) uttryckligen att verserna saknas i de texter de hade tillgång till.

Den vanligaste förklaringen är att de längre sluten tillkom på 100-talet av någon som velat göra en sammanställning av uppståndelseberättelserna i de andra evangelierna. Innehållet i dessa verser bygger på material från de andra evangelierna och Apostlagärningarna.