Den sjunde av Halleluja-psalmerna (Ps 111-118) och den femte i den samling psalmer som kallas "egyptiska Hallel" (Ps 113-118) där Psalm 113-114 sjöngs före påskmåltiden och 115-118 efter måltiden.
    Bland alla psaltarpsalmer är denna psalm den kortaste. Det är även det kortaste kapitlet i hela Bibeln. Det finns olika sätt att räkna ut Bibelns mittpunkt, men vad gäller kapitel så är denna psalm det centrala kapitlet (det 595:e kapitlet av Bibelns 1 189 kapitel)! Den består av två verser med totalt 16 hebreiska ord. I den judiska traditionen finns denna psalm med och citeras under alla högtiderna. Eftersom psalmen är så kort har det föreslagits att den kan vara en avslutning av Psalm 116 eller en inledning till Psalm 118, men det finns många textuella bevis i tidiga manuskript som visar att det är en enskild psalm. Vissa rabbiner har förklarat att dess enkelhet visar på hur det kommer vara när Messias regerar – inga fiender, alla folk tillber och prisar Gud, precis som det var tänkt att vara från början.

Författare: Okänd

Citeras: Vers 1 citeras av Paulus i Rom 15:11.
En av de psalmer Jesus och lärjungarna sjöng under påsken, se Matt 26:30; Mark 14:26

Struktur:
1. Alla nationer och folk ska prisa Gud, vers 1
2. Israel prisar honom, och fortsätter göra det i evighet, vers 2.

Psalmen är också en kiasm som ramas in av ordet prisa, följt av gudsnamnet Jahveh. Centralt står ordparet nåd och sanning!

Prisa (hebr. hallelu) Herren (Jahveh) alla hednafolk (nationer),
    stå i stum beundran inför honom (prisa, vila i honom – hebr. shavach) alla folk (stammar)!
    [5 Mos 32:43; 2 Sam 22:50; Jes 11:10; Rom 15:11]

[Uppmaningen att prisa Herren görs med två parallella verb. Det ovanligare shavach har betydelsen att bli stilla och lugn, men också att upphöja och prisa. Ordets rika betydelse blir en stum beundran av Gud inför hans storhet. I Ps 65:8 används ordet för hur Gud stillar havens brus, jfr även Luk 8:22-25 där Jesus stillar stormen.]

²För mäktig (väldig, stark, överflödande) över (mot) oss är
    hans nåd (omsorgsfulla kärlek)
    och sanning (trofasthet) – Herrens (Jahvehs),
som varar i evighet!

Prisa Herren (lova Jah – hebr. hallelu jah)!

[Genom hela Bibeln är nåd och sanning följeslagare, se 2 Sam 15:20; Ords 16:6; Ps 85:11; Joh 1:14. Första gången dessa ord nämns tillsammans är i Guds eget vittnesbörd, se 2 Mos 34:6. Nåd utan sanning blir uddlös, medan sanning utan nåd blir obarmhärtig. Det behövs både nåd och sanning, och nåden kommer alltid först.]

Tillbaka upp

---

Ords 15:22-23

²²Utan överläggning (rådläggning, debatt) blir det inte som planerat (planerna blir utan syfte och mål),
    men där man rådgör tillsammans (utbyter erfarenheter, frågar rådgivare) grundas (fastläggs) planerna.

²³Det ger glädje att kunna ge [ett bra konstruktivt, hjälpande] svar,
    och ett ord talat i rätt tid (tillfälle) – det är välsignat.

[Ett gott råd i rätt tid välsignar både den som får och den som ger det.]

Tillbaka upp

---

Joh 11:1-54

Jesus uppväcker Lasarus – det sjunde tecknet

Betania i slutet på 1800-talet.

¹[Namnet Lasarus kommer från det hebreiska namnet Elieser som betyder: "en som Gud hjälper". Det svenska ordet lasarett har sitt ursprung från det bibliska personnamnet Lasarus.]

Nu var en man som hette Lasarus sjuk (svag, kraftlös). Han var från Betania [strax utanför Jerusalem], den stad där Maria och hennes syster Marta bodde. ²Det var den Maria som [senare hemma hos Simon den spetälskes hus, se Joh 12:3] smorde Herren med parfym (olja) och torkade hans fötter med sitt hår. Det var hennes bror Lasarus som nu var sjuk (svag, kraftlös). ³Systrarna sände bud till Jesus [som befann sig en dagstur från dem i Jordandalen]. Budet löd: "Herre, din vän (han som du har en ömsesidig vänskapsrelation med) är sjuk."
     ⁴När Jesus hörde detta sa han: "Den sjukdomen (svagheten) kommer inte att leda till döden, i stället kommer Gud att förhärligas (tillbedjas), så att Guds Son blir förhärligad genom den."
     ⁵Jesus älskade (osjälviskt utgivande) Marta, hennes syster [Maria] och Lasarus. ⁶När han nu hörde att Lasarus var sjuk stannade han två dagar på den plats där han var. ⁷Sedan efter detta sa han till lärjungarna: "Låt oss gå tillbaka till Judeen."
     ⁸Lärjungarna sa till honom: "Rabbi (lärare), de judiska ledarna ville nyss stena dig. Ska du gå tillbaka dit?"
     ⁹Jesus svarade: "Har inte dagen tolv timmar [då det är ljust]? Den som vandrar på dagen snubblar (snavar, syndar) inte, eftersom han ser världens ljus [Jesus, se Joh 8:12]. ¹⁰Men den som vandrar på natten, han snubblar (snavar, syndar) eftersom han inte har det ljuset inom sig."
     ¹¹När han sagt detta tillade han: "Vår vän Lasarus har somnat in (är död), men jag går dit för att väcka honom ur sömnen."
     ¹²Lärjungarna sa till honom: "Herre, sover han så blir han frisk (frälst, räddad)." ¹³Jesus hade talat om hans [Lasarus] död (vila), men de trodde att han talade om vanlig naturlig sömn.
     ¹⁴Då sa Jesus i klartext till dem: "Lasarus har dött, ¹⁵och jag är glad för er skull att jag inte var där. Detta kommer att hjälpa er att tro (lita, luta er emot mig)."
     ¹⁶Då sa Tomas, som kallades tvillingen (gr. Didymus – arameiska Taama), till de andra medlärjungarna (gr. summathetes): "Låt oss också gå så att vi kan dö [bli dödade av judarna tillsammans] med honom."

Jesus talar med Marta och Maria

Än i dag kan man besöka den plats som enligt traditionen är Lasarus grav.

¹⁷När Jesus kom fram fick han veta att Lasarus redan hade varit i graven [i klippan] fyra dagar. ¹⁸Betania låg nära Jerusalem, bara 15 stadier [3 km] därifrån, ¹⁹och många judar (invånare i Judeen) hade kommit till Marta och Maria för att trösta (sympatisera med, uppmuntra) dem i sorgen över deras broder [Lasarus död].

[Enligt den judiska begravningstraditionen begravdes den döde inom ett dygn. Familjen höll sedan en sju dagars sorgeperiod, följt av trettio dagar av mindre intensiv sorg. Ett år senare då kroppen ruttnat ansvarade den äldste sonen för att flytta benen från gravkammaren till en benkista.]

²⁰När Marta hörde att Jesus var på väg, gick hon ut för att möta (konfrontera, ifrågasätta) honom, medan Maria satt kvar i huset.
     ²¹Marta sa till Jesus: "Herre, om du hade varit här skulle min bror [Lasarus] inte ha dött. ²²Men jag vet (har en klar förståelse av) att Gud kommer att ge dig vad du än ber (begär av) honom om."
     ²³Jesus sa till henne: "Din bror ska uppstå igen (komma tillbaka till livet)."
     ²⁴Marta svarade honom: "Jag vet (har en klar förståelse av) att han ska uppstå igen, vid uppståndelsen på den sista (yttersta) dagen."
     ²⁵Jesus sa till henne [Marta]: "Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på [kontinuerligt förtröstar och sträcker sig fram till] mig ska (kommer att) leva även om han skulle dö, ²⁶och alla (var och en) som lever [i Guds överflödande liv] och tror på [kontinuerligt förtröstar och sträcker sig fram till] mig ska aldrig någonsin (i evighet) [behöva] dö. Tror du detta?"
     ²⁷Hon svarade honom: "Ja Herre, jag har trott att du är den Smorde (Messias), Guds Son, han som skulle komma till världen."
     ²⁸När Marta sagt detta gick hon bort och kallade på sin syster Maria, och viskade i hemlighet till henne: "Läraren (gr. didaskalos) är här (han är nära) och han kallar på dig vid namn."

²⁹När Maria hörde detta reste hon sig snabbt upp och gick till honom. ³⁰Jesus hade ännu inte kommit in i byn utan var kvar på den plats där Marta hade mött (konfronterat) honom. ³¹När de judar som var med Maria inne i huset för att trösta henne såg att hon rest sig upp hastigt och gått ut, följde de efter henne eftersom de trodde hon skulle till graven för att gråta. ³²När Maria nu kom dit där Jesus var och såg honom, föll hon ner vid hans fötter och sa till honom: "Herre, om du varit här skulle min bror inte vara död." ³³När Jesus såg henne brista ut i högljudd gråt gång på gång, och att judarna som följt med henne också grät högljutt, blev han djupt upprörd (kände vrede) i sin ande, och kände smärta (oro). ³⁴Han sa: "Var har ni lagt honom?" De svarade honom: "Herre, kom och se."
     ³⁵Jesus grät stilla (fällde tårar i tysthet).
     ³⁶Judarna sa: "Se hur han höll av (hade ett starkt vänskapsband med) honom."
     ³⁷Men några av dem sa: "Kunde inte han som öppnade ögonen på den blinde mannen, gjort så att Lasarus inte behövt dö?"

Lasarus uppväcks från de döda
³⁸[Det kan finnas flera orsaker till Jesu vrede. Kanske kände han en upprördhet över alla skenheliga ceremonier med anställda gråterskor och flöjtspel som var vanligt på en dåtida begravning. Ett annat skäl kan ha varit otron han mötte eller anklagelserna att det var hans fel att Lasarus dött – han som är livet självt! Men kanske riktade sig vreden först och främst mot döden och djävulen som han kommit för att besegra.]

Jesus blev djupt upprörd igen och gick till graven. Det var en klippgrav med en sten för öppningen.
     ³⁹Han sa: "Ta bort stenen!" Då sa Marta, den dödes syster: "Herre, vid det här laget luktar han, det har ju gått fyra dagar sedan han dog."
     ⁴⁰Jesus sa till henne: "Sa jag inte till dig att om du trodde (litade, lutade dig emot) mig skulle du få se Guds härlighet?"
     ⁴¹Så de tog bort stenen där den döde låg, och Jesus lyfte upp sina ögon och sa: "Fader, jag tackar dig för att du har hört mig. ⁴²Jag vet att du alltid hör mig, men jag sa detta med tanke på de människor som står här runtomkring, så att de ska kunna välja att tro att du sänt mig."
     ⁴³När han sagt detta, ropade han med hög röst: "Lasarus, kom ut!" ⁴⁴Mannen som varit död kom ut, hans händer och fötter var virade med band av linne, och ansiktet inlindat i (övertäckt med) en duk. Jesus sa till dem: "Gör honom fri på en gång och låt honom gå!"

De judiska ledarnas reaktion
⁴⁵Många judar som hade kommit till Maria och sett (på avstånd betraktat) vad Jesus gjorde, kom till tro på (litade, lutade sig emot) honom. ⁴⁶Men några av dem gick tillbaka till fariséerna och berättade vad Jesus gjort. [Hur Jesus hade uppväckt Lasarus från döden.] ⁴⁷Därför sammankallade översteprästerna och fariséerna ett råd.

[Stora Rådet, Sanhedrin, var det högsta beslutande organet bland judarna. Det bestod av 71 medlemmar från fariséerna och saddukéerna. De hade dagliga möten. Här är enda gången ordet Sanhedrin används i obestämd form (ett råd), vilket kan antyda att detta var ett informellt möte. I normala fall skulle översteprästen Kaifas, se vers 49, varit den som sammankallat mötet.]

De sa: "Vad ska vi göra? För den här mannen gör många tecken (bevis, mirakler). ⁴⁸Om vi låter honom fortsätta på det här sättet, kommer alla att tro på honom, och romarna kommer att ta bort både vår plats [templet i Jerusalem] och vår nation."
     ⁴⁹Men en av dem, Kaifas, som var överstepräst detta år sa till dem: "Ni förstår ingenting, ⁵⁰ni tänker inte heller logiskt, det är bättre för oss att en man dör för folket än att en hel nation går under." ⁵¹Detta sa han inte av sig själv, utan profetiskt eftersom han var överstepräst detta år. Han profeterade att Jesus skulle dö för [den judiska] nationen, ⁵²och inte bara för nationen utan också för Guds skingrade barn som skulle samlas och bli till ett.
     ⁵³Från den dagen började de tillsammans planera att döda (undanröja) honom. ⁵⁴Av den anledningen vandrade Jesus inte längre öppet bland de judiska invånarna, utan gick till en stad som hette Efraim, i en region som gränsar till öknen. Där stannade han med sina lärjungar.

[Eftersom Efraims stams område ligger norr om Jerusalem låg staden antagligen några mil nordost om Jerusalem vid gränsen mot öknen i öster. Många identifierar den med den gamla staden Ofra som omnämns i Jos 18:23, drygt två mil nordost om Jerusalem.]

Tillbaka upp