Psalm 119 är Bibelns längsta kapitel och är en hyllning till Guds ord. Psalmen är alfabetisk. I ordningsföljd genom hela det hebreiska alfabetet följer åtta verser som alla börjar på samma bokstav. Den första och femte versen i varje sektion har ofta samma tema. Den sjätte är ofta en kontrast till den femte och den sista (åttonde) tenderar att introducera nästa stycke.
    De hebreiska bokstäverna är mer än bara bokstäver, de är symboler och har också ett talvärde. Ofta förstärker symbolen versen och gör betydelsen ännu mer tydlig. Eftersom temat på versen ofta följer bokstavens symbol förklarar det varför ämnet i psalmen ibland skiftar tvärt. Svenska Kärnbibeln tar med symbolen och skriver också inom hakklammer vad den symboliserar. Det ord som börjar med den aktuella bokstaven skrivs också i fetstil för att indikera att det är ett extra viktigt ord just i den versen.

Åtta hebreiska uttryck för Guds ord återkommer ofta:

Imrah (singular, 19 ggr) – löftesord, tal.
Davar (singular, 24 ggr) – ord, uppenbarelse; pluralformen davarim används några gånger (det finns vissa skillnader i manuskript, se vers 57, 130, 139 och 161) och även om de tio budorden, se 2 Mos 34:28; 5 Mos 4:13; 10:4.
Chuqim (plural, 21 ggr) – förordningar; ordagrant "saker inristat" vilket indikerar permanenta oföränderliga lagar, beskrivs ofta som bud som inte har en rationell förklaring.
Mitzvot (plural, 22 ggr) – budord, tydliga befallningar; den judiska traditionen har identifierat inte bara 10, utan 613 mitzvot (totalt 365 förbud och 248 uppmaningar) i de fem Moseböckerna.
Mishpatim (plural, 23 ggr) – påbud, bindande juridiska beslut, bud som har med rätt och rättvisa att göra.
Edot (plural, 23 ggr) – stadgar, vittnesbörd; Guds grundläggande regler.
Piqudim (plural, 21 ggr) – föreskrifter, påbud, uppdrag; ordet återfinns bara här och i tre andra psalmer.
Torah (singular, 25 ggr) – undervisning, vägledning med instruktioner. Ordet Torah (som Kärnbibeln genomgående skriver med stor begynnelsebokstav p.g.a. dess centrala roll) kommer från verbet jarah som har betydelsen att kasta (som en pil) eller att skjuta iväg något. Torah visar på en riktning. Användningen är bred, ibland syftar ordet generellt på hela Guds ord, ibland endast på de fem Moseböckerna. I Torah ingår chuqim, mitzvot och mishpatim och även halacha, den juridiska aspekten av "lagen".

Bara 4 av psalmens 176 verser har inte med något av dessa orden, se vers 3, 37, 90 och 122. I 6 av psalmens 22 sektioner finns alla dessa åtta ord med, se he, vav, chet, jod, kaf och pe.

Författare: Okänd

Struktur: Alfabetisk – Åtta verser för varje bokstav. Här finner vi en kiastisk struktur i sju steg där varje sektion består av tre bokstäver, förutom den i mitten som har fyra. Psalmen har ibland kallats Menora-psalmen, då ljusstaken i templet, menoran, är dekorerad med 22 mandelblommor som har samma strukturella mönster: tre på de sex grenar som sträcker sig från lampstaken och fyra på den centrala, se 2 Mos 25:31-40.

א – alef, vers 1-8
ב – bet, vers 9-16
ג – gimel, vers 17-24

 ד – dalet, vers 25-32
 ה – he (har alla 8 ord), vers 33-40
 ו – vav (har alla 8 ord), vers 41-48

  ז – zajin, vers 49-56
  ח – chet (har alla 8 ord), vers 57-64
  ט – tet, vers 65-72

   י – jod (har alla 8 ord), vers 73-80
   כ – kaf (har alla 8 ord, vers 88b mittpunkt), vers 81-88
   ל – lamed, vers 89-96
   מ – mem, vers 97-104

  נ – nun, vers 105-112
  ס – samech, vers 113-120
  ע – ajin, vers 121-128

 פ – pe (har alla 8 ord), vers 129-136
 צ – tsade, vers 137-144
 ק – qof, vers 145-152

ר – resh, vers 153-160
ש – shin (kiasm kring talet sju), vers 161-168
ת – tav, vers 169-176

När en psalm är alfabetisk är det ett tecken på att psalmisten vill vara allomfattande. I t.ex. Psalm 145, som är en lovsång, vill David prisa Gud på alla tänkbara sätt från A till Ö. Här i Psalm 119 är psalmistens önskan att leva ett heligt liv. Genom att följa den alfabetiska strukturen (gånger åtta) uttrycker psalmisten sin överväldigande önskan att tjäna Gud på alla möjliga sätt som går att uttrycka med ord! Följande psalmer och avsnitt har alfabetiska mönster, se Ps 9-10; 25; 34; 37; 111; 112; 119; 145; Klag 1; 2; 3; 4; 5:19-20; Ords 31:10-31; Nah 1:2-8.

Från början skrevs de hebreiska bokstäverna som piktogram. Den första bokstaven är Alef och har sitt ursprung från en bild av ett oxhuvud. Vänd på vår bokstav A så ser man likheterna.

¹[Den första hebreiska bokstaven är: א – alef. Talvärdet är 1. Tecknet föreställer en oxe som symboliserar styrka, ledaren, den förste och det viktigaste. De två första verserna börjar båda med ordet ashrei, samma ord som inleder hela Psaltaren, se Ps 1:1. Ordet för att vandra (hebr. halach) används i vers 1 och 3 (dock med olika verbformer) och ramar in vers 2. Att hebreiskan saknar tempus går inte att förmedla i en översättning. Därför blir det på svenska som om det vore olika tempus: "vandrar" och "har vandrat". Psalmisten både lever och har levt efter Guds vilja – hebreiskan betonar något ständigt pågående. Detta förstärks ytterligare genom att yiqtol, som ofta översätts i futurum "kommer att fråga efter", används i den inramade versen, vers 2. Att vandra och leva efter Guds vilja gäller hela livet. I vers 4 används en fjärde hebreisk verbform som översatts till: "ska följa". Dessa olika verbformer lyfter fram vikten av att alltid följa Guds föreskrifter.]

Rikt välsignade (saliga; mycket lyckliga) är de vars väg är fullkomlig (obefläckad, oklanderlig, obruten) [rak – dvs. som inte vinglar hit och dit mellan dikena],
    de som vandrar i (lever efter) Herrens (Jahvehs) undervisning (Torah).
²Rikt välsignade (saliga; mycket lyckliga) är de som håller (vaktar, bevarar) hans vittnesbörd (stadgar – hebr. edot),
    de som av hela hjärtat kommer att fråga efter (söka; ta sin tillflykt till; träda fram inför) honom.
³De som inte heller gör något orättfärdigt,
    de som har vandrat på hans vägar [plural; jfr vers 1].
⁴Du har befallt dina föreskrifter (påbud, uppdrag – hebr. piqudim),
    för att vi ska följa dem noggrant (med all kraft; ordagrant "mycket").

⁵O tänk om (ack, om ändå – hebr. achalaj) mina vägar var styrda (bestämda, fasta)
    så att jag följer dina förordningar (hebr. chuqim). [Fil 4:12-14]
⁶Då ska jag inte skämmas
    när jag tar hänsyn till alla dina budord (hebr. mitzvot).

⁷Jag vill tacka (med öppna händer prisa, hylla och erkänna) dig med uppriktigt hjärta,
    när jag lär mig (undervisas i) dina rättfärdiga påbud (hebr. mishpat).
⁸Jag ska hålla (skydda, följa, ge akt på) dina förordningar (hebr. chuqim),
    överge mig inte fullständigt (ordagrant "mycket").

[Hebr. meód som betyder mycket, många och med full kraft och intensitet används både i vers 4 och 8. Ordet "hålla" (hebr. shamar) används både här i avslutningen och i första versen i nästa stycke och binder samman dessa stycken.]

ב – bet

Bokstaven Bet kommer från ett piktogram som avbildar ett hus/tält sett från ovan med en ingång och två rum.

⁹[Den andra hebreiska bokstaven är: ב – bet. Talvärdet är 2. Tecknet avbildar ett hus med bara en dörr. Det symboliserar ett hem och total tillit. De flesta verserna börjar med ord som inleds med prepositionen "b" och som översatts: "Hur" (vers 9), "Med" (vers 10, 13), "i" (vers 11, 14, 16) och "över/på" (vers 15). Den enda versen som inte är en preposition är vers 12 som börjar med ordet baroch – prisad. Detta är den enda versen med detta ord i hela Psalm 119. Det andra verbet "lär" används också i vers 7 och där tillsammans med "tacka".
    Hela stycket inleds med en retorisk fråga hur man ska kunna leva rätt och rent. Det självklara svaret kommer i nästa rad: "Genom att följa Guds ord!" Dock utvecklas svaret i verserna som följer, vilket visar att det inte är självklart och kan tas för givet. Det krävs både vilja, överlåtenhet och lärande för att hålla sig på Guds väg.]

Hur ska en ung man bevara sin stig (välkända, upptrampade gångväg) ren?
    Genom att hålla sig till (skydda, följa, ge akt på) ditt ord (hebr. davar).

¹⁰Med hela mitt hjärta har jag frågat efter (sökt, tagit min tillflykt till, närmat mig) dig,
    låt mig inte göra fel mot dina budord (hebr. mitzvot).
¹¹I mitt hjärta har jag gömt (bevarat, skyddat, lagrat) ditt löftesord (hebr. imrah) [som en skatt, se Matt 6:21],
    så att jag inte ska synda mot dig.

¹²Prisad (välsignad, lovad, ärad) är du Herre (Jahveh),
    lär (undervisa) mig dina förordningar (hebr. chuqim).

¹³Med mina läppar
    har jag återgett (räknat upp)
    alla påbud (hebr. mishpat)
från din mun.

[Psalmisten är både en lärare och själv en elev, se Jes 50:4. Ordföljden i hebreiskan gör att substantiven "mina läppar" och "din mun" ramar in versen och inneslutna däremellan är "uttalade beslut". Hebreiska ordet mishpatim har att göra med Guds påbud och rättvisa beslut. Att själv uttala Guds påbud visar på en vilja att följa dem. Även om uttalanden inte behöver garantera fullständig överlåtenhet (människor kan ibland säga en sak, men göra en annan), brukar orden som sägs reflektera vår vilja och det är svårare att bryta mot det som en människa själv har proklamerat. När vi uttalar något med vår egen mun blir det en del av oss och det blir även ett vittnesmål inför andra människor.]

¹⁴Jag fröjdar mig över (i) [längs med vandringen på] dina vittnesbörds (hebr. edots) väg,
    lika mycket som över all [världens] rikedom.

[All rikedom i hela världen måste till för att ens göra någon form av jämförelse med glädjen att få vandra tillsammans med Gud på hans väg, se även Ords 10:22. Tidigare har hjärtat nämnts, se vers 2, 7, 10-11. I hebreiskan refererar hjärtat till hela vår varelse och liv. Det är viktigt att känslorna också finns med, hur vi känner påverkar vårt beteende. Glädje i Guds ord är en viktig ingrediens i svaret på hur vi håller oss på Guds väg.]

¹⁵Dina föreskrifter (påbud, uppdrag – hebr. piqudim)
    vill jag begrunda (tänka på, reflektera över)
    och skåda
dina stigar (välkända upptrampade gångvägar).

[På samma sätt som vers 13 hade en kiastisk struktur med substantiv som ramade in verben, följer vers 15 och 16 samma uppbyggnad.]

¹⁶I dina förordningar (hebr. chuqim)
    har jag min sprudlande glädje (entusiasm) [som ett barn som leker och skrattar],
    och jag ska inte glömma
ditt ord (hebr. davar). [Vissa manuskript har "dina ord" i plural.]

ג – gimel

Bokstaven Gimel avbildar en kamel med dess höga huvud och två framben. Den utvecklades till den latinska bokstaven G (som är spegelvänd på grund av skillnaden i läsriktning).

¹⁷[Den tredje hebreiska bokstaven är: ג – gimel. Talvärdet är 3. Tecknet avbildar en kamel (hebr. gamal). Ofta symboliserar den uthållighet; en kamel går genom öknen i hetta och kyla, oavsett omständigheter håller den huvudet högt och går framåt. Hittills har psalmen haft en positiv ton att psalmisten ska följa Guds ord. I den här tredje sektionen öppnas upp för en viss sårbarhet – psalmisten ser sig själv som en förbipasserande resenär här i jordelivet. Bönen är att få vara uthållig som kamelen och leva efter Guds bud oavsett omständigheter.]

Handla generöst med din tjänare,
    så att jag får leva och jag ska lyda ditt ord (hebr. davar).

[Det första verbet gamal är ett rikt ord som används för att skörda, avvänja ett barn, kompensera och ge lön. Det kopplas ihop med verben "leva" och "lyda". Orden avtäck och ta bort, i vers 22, har samma rot.]

¹⁸Avtäck (öppna) mina ögon,
    så jag kan se det underbara (undren, allt fantastiskt) [ordet är i plural] i din undervisning (Torah). [Apg 9:18]

¹⁹ En resenär (främling) på jorden [det är inte mitt hemland] är jag –
    göm inte dina budord (hebr. mitzvot) från mig.

²⁰ Krossad (förtärd; på väg att gå sönder) är min själ (hela min person),
    i min ständiga längtan efter dina påbud (hebr. mishpatim).

²¹Du har bestraffat de stolta som är förbannade,
    då de gjort fel mot dina budord (hebr. mitzvot).

[Upprepningen av mitzvot i vers 19 och 21 ramar in och förstärker vers 20 som en central vers.]

²²Ta bort (rulla undan) från mig hån och förakt,
    för jag har hållit (vaktat, skyddat, bevarat) dina vittnesbörd (hebr. edot).

²³ Även då furstar sitter och talar emot mig,
    har din tjänare begrundat (tänkt på, reflekterat över) dina förordningar (hebr. chuqim).

²⁴Ja (även, också), dina vittnesbörd (hebr. edot) är min njutning,
    de är mina rådgivare.

ד – dalet

Piktogrammet för bokstaven Dalet ser ut som en stängd tältdörr.

²⁵[Den fjärde hebreiska bokstaven är: ד – dalet. Talvärdet är 4. Tecknet avbildar en dörr. Bokstaven representerar att kunna fatta beslut och välja rätt väg. Fem av verserna börjar med ordet väg (hebr. derech) som ofta används bildligt för vägval.
    I föregående stycke var första gången ordet själ – hebr. nefesh, användes i Psalm 119. Nu återkommer ordet här i vers 25 och 28. I vers 20 uttryckte psalmisten att själen var krossad, sönderslagen och hade fallit till marken. Det första ordet här i vers 25 är hebr. dabaq, som betyder fastlimmad. Stoften och mullen är ofta förknippad med död (kroppen begravs i jord och förmultnar, se Ps 22:16; 30:10; 104:29). Psalmisten uttrycker hur han är så gott som död, hans själ är krossad och ligger på marken, i sig själv kan han inte resa sig – hans enda hopp är att Herren ska lyfta honom. Vers 25-28 formar en kiasm som ramas in av hebr. nefesh och davar.]

Min själ hålls fast i (är limmad mot – hebr. dabaq) stoftet [denna världen, det mänskliga; är så gott som död],
    skynda till mig i enlighet med ditt ord (hebr. davar).

²⁶ Jag återberättar om mina vägar och du svarar mig –
    lär (undervisa) mig dina förordningar (hebr. chuqim).
²⁷Låt mig förstå vägen för dina föreskrifter (påbud, uppdrag – hebr. piqudim),
    så att jag kan begrunda (tänka på, reflektera över) dina fantastiska gärningar.

²⁸Min själ (hela min person) smälter bort (droppar) [jag gråter] under tyngden av sorg,
    upprätthåll mig i enlighet med ditt ord (hebr. davar).

²⁹Falskhetens (lögnens) väg – vänd mig bort från (ta bort) den,
    och låt din undervisning (Torah) ge mig nåd (oförtjänt kärlek).
³⁰Sanningens väg har jag valt,
    dina domar (hebr. mishpat) har jag inför mig (vill jag likna, är jag engagerad i – hebr. shavah) [Ps 16:8].

[Falskhet (hebr. sheqer) i vers 29 och sanning (hebr. emet) här i vers 30 är varandras motsatser, även rent bokstavligt vacklar lögnen medan sanningen står fast, se Ps 12.]

³¹Jag håller fast vid (följer efter, "är som limmad mot" – hebr. dabaq) dina stadgar (hebr. edot).
    Herre, låt mig inte komma på skam!
³²Jag springer på dina budords (hebr. mitzvots) väg,
    för du har vidgat mitt hjärta.

[Psalmisten inte bara går, utan springer med entusiasm! Gud har gett insikt genom att ge en längtan och glädje för Guds ord.]

ה – he

Piktogrammet för He avbildar en människa med uppsträckta händer. Bokstaven har utvecklats till bokstaven E i det latinska alfabetet, och vändes för att läsas från vänster till höger.

³³[Den femte hebreiska bokstaven är: ה – he. Talvärdet är 5. Tecknet avbildar en människa med uppsträckta händer. Bokstavens betydelse är att se, titta, andas och att få uppenbarad insikt om något stort och viktigt som pekats ut. Det symboliserar ofta att se och ha perspektiv. Ordet för väg, som dominerade förra stycket, används också här i vers 33 och vers 37. Varje vers, utom den sista, börjar med ett uppmanande imperativ – stycket handlar om Herren som en lärare, ledare och befriare.]

Undervisa mig Herre (Jahveh) dina förordningars (hebr. chuqims) väg,
    och jag ska hålla (vakta, bevara) dem i varje steg (jag tar).
³⁴Ge mig förståelse så jag kan hålla (vakta, bevara) din undervisning (Torah)
    och efterleva (hålla mig till) den av hela mitt hjärta.
    [Undervisningen måste åtföljas av att också följa uppmaningarna, se Jak 2:10.]
³⁵Led mig (hjälp mig vandra) på dina budords (hebr. mitzvots) stig (välkända, upptrampade gångväg),
    för jag älskar att gå på den (känner stark längtan och dras till den).

³⁶Böj (vänd) mitt hjärta till dina stadgar (hebr. edot)
    och inte till girighet.
³⁷Vänd bort mina ögon från att se fåfänga (tomhet)
    och låt mig leva (bli bevarad, leva till fullaste måttet) på dina vägar.

[I vers 36 nämns "hjärta" och girighet. Hjärtat talar om inre motiv. I vers 37 är paret "ögon" och fåfänga. Om ögonen bara är fäst på världslig rikedom, som motivation, är det bara tomhet, se även Ords 10:22; Matt 6:24.]

³⁸Stadfäst (bekräfta, uppfyll; ordagrant: "res upp") ditt löftesord (hebr. imrah) för din tjänare,
    som ägnar sig åt att frukta (vörda) dig.
³⁹Vänd bort (fördriv) föraktet (vanäran) [att bryta mot dina bud eller människors hån, se vers 42]
    som jag fruktar (är rädd för),
    för dina påbud (hebr. mishpat) är goda.
⁴⁰Se, jag har längtat efter dina föreskrifter (påbud, uppdrag – hebr. piqudim),
    låt mig leva (leva till fullaste måttet; bli bevarad) i din rättfärdighet.

ו – vav

Piktogrammet för Vav är en tältpinne.

⁴¹[Den sjätte hebreiska bokstaven är: ו – vav. Talvärdet är 6. Tecknet avbildar en tältpinne, en krok eller en hängare. Tältpinnens funktion är att hålla upp tältduken, den är den centrala knutpunkt som binder ihop olika delar. På samma sätt används bokstaven i grammatiken för att binda ihop ord till meningar. Orden "och", "men", "alltså" osv. börjar med "vav". Hebreiska bokstäver har även ett talvärde. Bokstaven "vav" har talvärdet sex. Detta är människans tal och därför symboliserar den ofta människan och det mänskliga. Varje ord börjar med ett ord som har "vav" som ett prefix.]

Och kom med din nåd (omsorgsfulla kärlek) över mig, Herre (Jahveh),
    liksom din frälsning (räddning), enligt ditt löftesord (hebr. imrah).
⁴²Så att jag kan svara den som hånar mig,
    för jag förtröstar (litar) på ditt ord (hebr. davar).
⁴³Och ta aldrig någonsin bort från min mun – ordet (hebr. davar) med din sanning,
    för jag hoppas på dina påbud (hebr. mishpat).
    [De tre första verserna beskriver hur psalmisten är under press.]

⁴⁴Då ska jag följa (hålla, lyda) din undervisning (Torah)
    hela tiden (kontinuerligt) för evigt.
⁴⁵Och jag ska vandra i lätthet (utan verkliga bekymmer),
    för jag har frågat efter (sökt, tagit min tillflykt till) dina föreskrifter (påbud, uppdrag – hebr. piqudim).

⁴⁶Och jag ska tala om dina vittnesbörd (hebr. edot) inför kungar
    utan att behöva skämmas.
⁴⁷Och min lekfulla glädje (entusiasm – som ett barn som leker och skrattar) har jag i dina budord (hebr. mitzvot)
    som jag har kära (älskar).
⁴⁸Och jag ska även lyfta upp mina händer till dina budord (hebr. mitzvot) som jag älskar
    och jag ska begrunda (tänka på, reflektera över) dina förordningar (hebr. chuqim).

ז – zajin

Piktogrammet för Zajin är ett svärd, den latinska bokstaven Z härstammar från denna symbol.

⁴⁹[Den sjunde hebreiska bokstaven är: ז – zajin. Talvärdet är 7. Tecknet avbildar ett svärd och symboliserar rörelse och iver. Guds ord är levande och verksamt och skarpare än något tveeggat svärd, se Heb 4:12. Hebr. zakar, "komma ihåg" inleder tre verser, se vers 49, 52, 55. Även Torah förekommer tre gånger, se vers 51, 53, 55. Detta är det enda ord för Guds vägledning som återkommer tre gånger i en sektion i Psalm 119 och visar på en fulländning. Ordet "Detta" (hebr. zok) i vers 50 och 56 är de enda två förekomsterna i hela denna långa psalm, och kan syfta tillbaka på vad som sagts, eller framåt, vilket är troligast här.
    Som den sjunde bokstaven finns en koppling till hur Gud vilade på sjunde dagen. De sju första verserna formar en kiasm där just "kom ihåg" är ett nyckelord. (Med tanke på andra strukturer kring sju, se t.ex. vers 165, är det inte oväntat att finna denna typ av form även här.) Mitt i livets strid – omringad av stolta och onda människor, bokstavligt och strukturellt båda sidor om psalmistens uttalande centralt i kiasmen, se vers 51 och 53 – kan vi komma ihåg Guds ord och få bli tröstade, se vers 52. Orden "pilgrims boning" i vers 54 anknyter också till en viloplats.]

Kom ihåg ditt ord (hebr. davar) till din tjänare,
    eftersom du har gett mig hopp.

⁵⁰ Detta är min tröst (förändring från sorg till tröst) i min bedrövelse:
    att ditt löftesord (hebr. imrah) har återupplivat mig (bevarat; gett mig nytt liv).

⁵¹ De stolta [högmodiga människor som föraktar Gud] hånar mig mycket,
    men jag viker inte av från din undervisning (Torah).

⁵² Jag kommer ihåg dina påbud (hebr. mishpat)
    från forna dagar, Herre (Jahveh), och jag blir tröstad (går från sorg till hopp).
    [Guds ord är från forna dagar, står fast och går att lita på.]

⁵³Brinnande harm (en rättfärdig vrede) griper tag om mig,
    eftersom de onda överger din undervisning (Torah).

⁵⁴Sånger (lovprisning) – har dina förordningar (hebr. chuqim) blivit för mig –
    i min pilgrimsfärds boning (det hus där jag vilat på min vandring) [Heb 11:13].
    [Sånger (hebr. zemirot) kan också betyda beskydd – lovsången är en starkhet, se Ps 118:14.]

⁵⁵Jag kommer ihåg ditt namn Herre (Jahveh) under natten,
    och håller fast vid (beskyddar, vakar över) din undervisning (Torah).

[Psalmisten kommer ihåg Guds namn. Ett namn är mer än bara några bokstäver. Till skillnad från en titel så beskriver namnet hela personen med allt vad den är. Natten kan bokstavligt syfta på tider av oro med sömnlösa nätter då tankarna snurrar. Natt kan också bildligt syfta på mörka perioder i livet. Det finns många olika ord för svårigheter, både bildliga och konkreta. Ett annat ord är trångmål, som ordagrant är en "trång passage", se Ps 118:5. Det är en sak att veta omfattningen av ett problem och kämpa sig igenom en trång passage, men i natten är det svårt att ens veta riktningen, okända faror kan lura och vägen framåt är inte tydlig. Mitt i detta mörka kaos håller psalmisten fast vid Torah. Ordet Torah kommer från verbet jarah som har betydelsen att kasta (som en pil) eller att skjuta iväg något. Torah visar på en riktning och ger vägledning. Guds ord är också en lykta, se Ps 119:105.] ⁵⁶Detta har jag (kan tillgodoräkna mig):
    att jag har hållit (ordagrant: låtit växa som en grönt skott, dvs. bevarat) dina föreskrifter (påbud, uppdrag – hebr. piqudim).

ח – chet

Piktogrammet för Chet är ett staket, den latinska bokstaven H kommer från denna symbol (vriden 90°).

⁵⁷[Den åttonde hebreiska bokstaven är: ח – chet. Talvärdet är 8. Tecknet avbildar ett staket. Bokstaven symboliserar något som binder samman och inhägnar, rent fysiskt som ett staket eller en mur, eller socialt som vänskap och kärlek.]

Herren (Jahveh) är min del (arvedel, lott),
    jag har sagt att jag ska hålla (vaka över, bevaka, bevara) dina ord (hebr. davarim).
⁵⁸Jag bönfaller inför ditt ansikte med hela mitt hjärta,
    ge mig nåd (oförtjänt kärlek) i enlighet med ditt löftesord (hebr. imrah).
⁵⁹Jag har tänkt på (planerat, "vävt") mina vägar (mina vägval)
    och styrt mina fötter enligt dina vittnesbörd (hebr. edot).
⁶⁰Jag har skyndat mig
    och dröjde inte att hålla (följa) dina budord (hebr. mitzvot).

⁶¹De ondas snaror (band) har omsnärjt mig
    men jag har inte glömt bort din undervisning (Torah).
⁶²Mitt i natten ska jag stå upp
    och tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] dig för dina rättfärdiga påbud (hebr. mishpat).
⁶³Mina vänner (de jag väljer att umgås med, mina kamrater) är de som fruktar (vördar) dig,
    och de som håller dina föreskrifter (påbud, uppdrag – hebr. piqudim).
⁶⁴Jorden, Herre (Jahveh), är full av din nåd (omsorgsfulla kärlek),
    lär (undervisa) mig dina förordningar (hebr. chuqim).

[Herrens namn, Jahveh, nämns bara i första och sista versen, se vers 57 och 64. Även kombinationen av hur Herren ger chelek (arvedel) och chesed (nåd) hjälper till att rama in detta stycke. På ett fint sätt förstärker dessa nyckelord, som båda börjar på bokstaven chet, hur Herren ger ett utstakat område och omsluter och skyddar med sin nåd!]

ט – tet

Piktogrammet för Tet föreställer en korg eller ett hjul. Det kan också vara en orm i en korg. Det antika piktogrammet har gett upphov till den grekiska bokstaven Theta. (Den motsvarar ingen av våra latinska bokstäver.)

⁶⁵[Den nionde hebreiska bokstaven är: ט – tet. Talvärdet är 9. Tecknet avbildar ett huvud och en svans och föreställer antingen en orm i en korg eller en människa böjd i ödmjukhet. Paradoxalt nog kan bokstaven symbolisera både ont och gott – antingen rebelliskhet eller godhet. I detta stycke finns ordet "tov" sex gånger och det översätts med orden "väl", "gott", "god" och "bättre". De två första och de två sista verserna börjar med det ordet. I psalmens centrala del finns "tov" två gånger (vers 68), vilket förstärker Guds godhet och hur Guds undervisning är något gott! Verbet anah som översatts ödmjukad/ödmjukas är ett rikt ord som betyder vara svag, fattig, plågad, osv. Det kommer från verbet att vara låg och nedtryckt, men även att svara, ge respons och sjunga! I ordets betydelse ser vi hur en prövning kan vara ett verktyg där vi kan komma ut på andra sidan ödmjukade med en lovsång på våra läppar. Ordet används i vers 67 och 71 och ramar in det centrala stycket i vers 68-70. Hela stycket följer ett kiastiskt mönster där Guds goda handlande enligt hans Ord (Davar/Torah) är bättre än all tänkbar materiell välsignelse, se vers 66 och 72.]

Väl (gott) har du behandlat din tjänare, Herre (Jahveh),
    i enlighet med ditt ord (hebr. davar).

⁶⁶ Gott omdöme (ordagrant: "god smak") och kunskap (förståelse, vishet) – lär mig det,
    för jag tror på dina budord (hebr. mitzvot).
[Lär mig att skilja mellan vad som är moraliskt rätt och fel. Se även Fil 1:9.]

⁶⁷ Innan jag var ödmjukad (fick lida) gick jag vilse (irrade jag mållöst, syndade jag omedvetet),
    men nu följer (lyder) jag ditt löftesord (hebr. imrah).

[Ödmjukad (hebr. anah) återkommer också i vers 71a och ramar in vers 68-70. Här i vers 67 är det vanliga hebreiska formen qal, medan i vers 71 är det pual – den passiva formen. Något eller någon har ödmjukat psalmisten, om det är Gud eller de stolta framgår inte, men bakom allt detta står en god Gud som gör gott, se även Matt 6:13; Jak 1:2-3.]

⁶⁸ God är du – och du gör gott,
    lär (undervisa) mig dina förordningar (hebr. chuqim).

[Hebr. tóv används två gånger i denna vers. Bakom Herrens goda egenskaper och all godhet han ger finns faktumet att Gud är god. Guds godhet är inte bara ett attribut – det är hans essens! Vers 69b är styckets kärna – ett villigt hjärta! Vers 69-70 ramar in ordet "hjärta" och kontrasten mellan ett ödmjukt hjärta och ett hårt, lögnaktigt hjärta.]

⁶⁹De stolta [högmodiga människor som föraktar Gud] har smitt (täckt över, dolt) en lögn mot mig,
    men med hela mitt hjärta vill jag hålla (vakta, bevara) dina föreskrifter (påbud, uppdrag – hebr. piqudim).
     ⁷⁰Okänsliga som fett är deras hjärtan,
men jag har min lekfulla glädje (entusiasm; som ett barn som leker och skrattar) i din undervisning (Torah).

⁷¹Gott (bra) var det för mig att ödmjukas (att jag blev svag; att jag fick gå igenom svårigheter),

så att jag fick lära mig dina förordningar (hebr. chuqim).

⁷²Bättre för mig är undervisningen (Torah) från din mun
    än mängder av (ordagrant "tusentals") guld och silver [mynt].

י – jod

Piktogrammet föreställer en hand eller en arm. Den utvecklades till vår latinska bokstav I.

⁷³[Den tionde och minsta hebreiska bokstaven är: י – jod. Talvärdet är 10. Tecknet avbildar en arm eller en sluten hand. Eftersom denna bokstav är en punkt så är det början på alla andra bokstäver, och beskriver ofta skapelsen. Handen symboliserar styrka och kraft.]

Dina händer har gjort mig och format mig,
    ge mig förstånd så att jag kan lära mig dina budord (hebr. mitzvot).
⁷⁴De som fruktar (vördar) dig ska se mig och vara glada,
    eftersom jag har mitt hopp i ditt ord (hebr. davar).
⁷⁵Jag vet, Herre (Jahveh), att dina domar (hebr. mishpat) är rättfärdiga
    och att du har bedrövat mig i trofasthet (sanning).
⁷⁶Jag ber dig, låt din nåd (omsorgsfulla kärlek) vara redo att trösta mig,
    efter ditt löftesord (hebr. imrah) till din tjänare.

⁷⁷Din barmhärtighet (medkännande nåd) kommer över mig, så jag kan leva,
    för din undervisning (Torah) är min glädje!
⁷⁸Låt de stolta [högmodiga människor som föraktar Gud] komma på skam, för de har förvrängt min sak med falskhet,
    men jag ska begrunda (tänka på, reflektera över) dina föreskrifter (påbud, uppdrag – hebr. piqudim).
⁷⁹Låt dem som fruktar (vördar) dig komma tillbaka till mig,
    och de som känner dina vittnesbörd (hebr. edot).
⁸⁰Låt mitt hjärta vara odelat (låt mig vara helhjärtad) i dina förordningar (hebr. chuqim),
    så att jag inte drabbas av skam.

כ – kaf

Piktogrammet avbildar en handflata.

⁸¹[Den elfte hebreiska bokstaven är: כ – kaf. Talvärdet är 20. Tecknet avbildar en handflata. Bokstavens symboliska betydelse är något öppet, att tillåta, något böjt eller kupat. Hebreiska ordet för sked är just kaf, eftersom det är en naturlig förlängning av handen som en behållare. Bokstaven kan både symbolisera givmildhet, genom att sträcka ut handen för att välsigna, men också för att ta emot. Hela detta stycke domineras av upplevelse att var under hård press. Hebr. kala betyder att något tar slut eller blir förgjort. Ordet används tre gånger översätts förgås och förtärt, se vers 81, 82 och 87.]

Min själ (hela min person) förgås (är utmattad, utarmad och trängtar) efter din frälsning (räddning),
    på ditt ord (hebr. davar) hoppas jag.
⁸²Mina ögon förgås (är uttröttade, mattas av längtan) efter ditt löftesord (hebr. imrah),
    jag säger: "När ska du trösta mig?"

⁸³För jag har blivit som en vinlägel i rök,
    likväl glömmer jag inte dina förordningar (hebr. chuqim).
    [Vinläglar gjordes av skinn som blir torrt och sprucket när det utsätts för större mängder rök.]
⁸⁴Hur många [hur få] är din tjänares dagar?
    När ska du verkställa domen (hebr. mishpat) på dem som förföljer mig?
⁸⁵De stolta [som arrogant reser sig mot Gud] har grävt en djup grop för mig,
    vilket är emot din undervisning (Torah).

⁸⁶[Vers 86-87 formar en kiasm där den centrala versen är en önskan om Guds hjälp.]

Alla dina budord (hebr. mitzvot) är trofasta,
    de [ogudaktiga, se vers 85] förföljer mig för ingenting,
        hjälp mig du. ⁸⁷
    De har nästan förtärt (utplånat – hebr. kalal) mig på jorden,
men för min del har jag inte försakat något av dina föreskrifter (påbud, uppdrag – hebr. piqudim).

⁸⁸I din nåd (med din omsorgsfulla kärlek) – ge mig liv (bevara, återuppliva mig)
    och jag ska följa din muns alla stadgar (hebr. edot).

[Denna vers är psalmens mittpunkt om man räknar hebreiska ord. Fram till och med vers 88a är det 530 ord och från vers 89 till sista versen (vers 176) är det också 530 ord. Den sista raden (vers 88b) består av tre hebreiska ord. Det centrala ordet är edot och den centrala frasen, och psalmens centrala budskap, är: "och jag önskar att följa – dina vittnesbörd – från din mun"!]

Tillbaka upp

---