Hem

Bibeln på ett år

Nästa dag

Parallell - lördag 30/5

1 Kung 3-4

Salomos styre

Giftermål med en egyptisk prinsessa
¹Och Salomo gick i allians med farao, Egyptens kung, genom äktenskap och tog faraos dotter och förde henne till Davids stad, till dess han avslutat byggandet av sitt hus och Herrens (Jahvehs) hus och Jerusalems mur runtomkring. ²Men folket offrade [till Gud] på de höga platserna, eftersom det inte hade byggts något hus åt Herrens (Jahvehs) namn fram till dessa dagar. ³Och Salomo älskade Herren (Jahveh) och vandrade efter sin far Davids förordningar (ordagrant "saker inristat") förutom att han offrade på de höga platserna.

Salomo ber om vishet – får välstånd och vishet
⁴Och kungen gick till Givon och offrade där, för det var den stora höga platsen. 1 000 brännoffer offrade Salomo på altaret. ⁵I Givon [en mil nordväst om Jerusalem där den största offerhöjden i landet fanns innan templet blev klart] uppenbarade sig Herren för Salomo i en dröm om natten [samma dag som han offrat där, se 2 Krön 1:7].
    Gud sa: "Be om vad du vill och jag ska ge dig det."
     ⁶Salomo svarade: "Du har redan visat stor nåd (omsorgsfull kärlek, trofasthet – hebr. chesed) mot din tjänare, min far David, därför att han vandrade inför dig i sanning, i rättfärdighet och med ett ärligt hjärta [under alla sina levnadsdagar]. Du har fortsatt att visa honom denna stora nåd (omsorgsfulla kärlek, trofasthet) genom att ge honom en son som nu regerar på hans tron. ⁷Herre (Jahveh) min Gud (Elohim), du har nu gjort din tjänare till kung efter min far David. Jag är bara ett barn [Salomo är omkring 20 år, men uttrycket syftar på att vara oerfaren och under upplärning], jag vet inte hur jag ska gå ut (börja) eller komma in (avsluta) [leda som kung]. ⁸Din tjänare är här mitt bland ditt folk som du har utvalt, ett stort folk, så många och otaliga att de inte går att räkna.
     ⁹Så ge din tjänare ett hjärta som hör (förstår, hörsammar) [ett lyhört sinne], för att döma ditt folk, så att jag kan skilja mellan gott och ont. För vem skulle annars kunna döma [vara domare och regera över] detta ditt stora folk?"
     ¹⁰Att Salomo bad om detta (hade frågat om denna sak) var välbehagligt inför Herren (var gott i Adonais ögon), ¹¹och Gud (Elohim) sa till honom: "Eftersom du har bett om detta och inte om ett långt liv eller om rikedom eller om dina fienders liv, utan om att kunna förstå vad som är rätt, ¹²ska jag göra som du vill. Jag ska ge dig ett vist och förståndigt hjärta så att det aldrig har funnits och aldrig kommer att finnas någon som är lik dig. ¹³Jag ska också ge dig det du inte bett om – rikedom och ära (gott anseende). Det kommer inte att finnas någon annan kung lik dig under din livstid. ¹⁴Om du vandrar på mina vägar och håller fast vid mina förordningar (ordagrant "saker inristat") och budord (tydliga befallningar), så som din fader David gjorde, då ska jag också lägga till dagar till ditt liv."
     ¹⁵Och Salomo vaknade, och se, det var en dröm, och han kom till Jerusalem och stod framför Herrens (Jahvehs) förbundsark och offrade brännoffer och offrade shalomoffer och ordnade (gjorde) en fest för alla sina tjänare.

Två kvinnor – Salomos vishet att döma
¹⁶Vid den tiden kom två prostituerade till kungen och trädde fram inför honom. ¹⁷Den första kvinnan sa: "Hör på mig, herre. Jag och den här kvinnan bor i samma hus och jag födde barn där i huset hos henne. ¹⁸Tre dagar efter att jag hade fött mitt barn, födde den här kvinnan också ett barn. Vi var ensamma, ingen annan var hos oss i huset, det var bara vi två. [Det finns alltså inga vittnen.] ¹⁹En natt dog den här kvinnans son, för hon låg på (rullade över) honom. ²⁰Då gick hon upp mitt i natten och tog min son från min sida, medan din tjänarinna sov, och lade honom i sin famn. Men sin döde son lade hon i min famn. ²¹Jag steg upp på morgonen för att amma min son – då var han död! När jag [senare] på morgonen [när det blivit ljusare] tittade närmare upptäckte jag att det inte var min son, den som jag hade fött."
     ²²Då sa den andra kvinnan: "Nej! Min son lever och din son är död." Men den första kvinnan svarade: "Nej, din son är död medan min son lever." Så grälade de inför (ordagrant: talade i ansiktet till) kungen.
     ²³Kungen sa: "Den ena säger: 'Det här är min son som lever, och din son är död.' Den andra säger: 'Nej, din son är död och min son lever.' " ²⁴Då sa kungen: "Ge mig ett svärd." Man kom med svärdet till kungen ²⁵och han sa: "Hugg itu det levande barnet och ge den ena hälften åt den ena kvinnan och den andra hälften åt den andra!"
     ²⁶Den kvinna som var mor till barnet som levde sa då till kungen, för hennes hjärta brann av kärlek till sonen: "Min herre, ge henne barnet som lever, döda det inte!"
    Men den andra sa: "Det ska varken vara mitt eller ditt. Hugg ni!"
     ²⁷Då tog kungen till orda och sa: "Ge henne [kvinnan som inte vill att barnet dödas] det levande barnet. Döda det inte. Hon är barnets mor." ²⁸När hela Israel fick höra talas om domen som kungen hade fällt, häpnade de över kungen, för de såg att Guds (Elohims) vishet fanns i honom så att han kunde skipa rätt.

Organisation
¹Och kung Salomo var kung över hela Israel. [Alla senare kungar regerade bara i delar av landet.] ²Dessa var hans furstar (högt uppsatta män):

Asarja (hebr. Azarijaho) – son till prästen Tsadoq,
³Elichoref och Achija, Shishas söner – skrivare (sekreterare),
Jehoshafat, Achilods son – bokförare,
⁴och Benajaho, Jehojadas son – överbefälhavare (han var över hären) [1 Kung 2:35],
och Tsadoq och Evjatar – präster,
⁵och Asarja, Natans son, var över hövitsmännen (ledare för guvernörerna för de olika distrikten)
och Zavod, Natans son – präst och kungens vän,
⁶och Achishar – över hushållet
och Adoniram, Avdas son – över uppbördsmännen. [Troligtvis samma person som Adoram, se 2 Sam 20:24.]

⁷Och Salomo hade 12 överhuvuden över hela Israel som försåg kungens hushåll med livsmedel, varje man skulle förse för en månad varje år. ⁸Och dessa är deras namn:

Hurs son – i Efraims bergsbygd;
⁹Dekers son – i Makats och i Shalavim, och Beit-Shemesh och Elon-Beit-Chanan;
¹⁰Cheseds son – i Arubot, till honom hörde Socho och hela Chefers land;
¹¹Avinadavs son – hela Dors område, han hade Salomos dotter Tafat som hustru;
¹²Baana, Achilods son – i Taanach och Megiddo och hela Beit-Shean som ligger bredvid Tsaretan, mellan Jizreel från Beit-Shean till Avel-Mechola så långt som bortom Jokmeam;
¹³Gevers son – i Ramot-Gilead, som hade Jairs, Manasses sons, byar i Gilead; han hade även Argovs område i Bashan, 60 stora städer med murar och bommar av brons;

¹⁴Achinadav, Iddos son – i Machanajim;
¹⁵Achimats – i Naftali, han tog Salomos dotter Basmat till hustru;
¹⁶Baana, Choshajs son – i Asher och Bealot;
¹⁷Jehoshafat, Paroachs son – i Isashchar;
¹⁸Shimi, Elas son – i Benjamin;
¹⁹Gever, Oris son – i Gileads land, landet som tillhört Sichon, amoréernas kung, och Og, Bashans kung, och en ledare i landet (betyder förmodligen att han var chef över de övriga ledarna i samma område).

Dagligt underhåll
²⁰Juda och Israel var lika omöjliga att räkna som sanden vid havet [1 Mos 22:17; 32:12], de åt och drack och var glada.

²¹[Här i vers 21 börjar kapitel 5 i den hebreiska texten:]

Och Salomo regerade över hela kungariket från floden till filistéernas land och till gränsen mot Egypten, de bar fram gåvor och tjänade Salomo alla hans livsdagar.

²²Och Salomos underhåll [för att livnära alla tusentals personer som var i hans tjänst] för en dag var

30 kor-mått [30 tunnor; motsvarar 12 kubikmeter (8 ton)] fint mjöl
och 60 kor-mått [60 tunnor; motsvarar 24 kubikmeter (16 ton)] grovt mjöl,
²³10 feta (gödda) oxar [från stallet]
och 20 oxar från fälten [som gått på bete]
och 100 får, förutom hjortar och gaseller och rådjur och gödda fåglar.

[Antalet människor som tjänade administrativt som fick sitt underhåll av Salomo beräknas vara mellan 14 000 – 32 000 människor.]

²⁴Eftersom han rådde över hela området på denna [västra] sida floden [Eufrates] från Tifsach [stad längs med Eufrates (Asadsjön i Syrien) som markerade den nordöstra gränsen av Salomos rike] ända till Gaza [i sydväst], över alla kungar på denna [västra] sida floden, och han hade fred (shalom) på alla sidor runtomkring. ²⁵Och Juda och Israel bodde i trygghet, varje man under sin vinstock och under sitt fikonträd, från Dan till Beer-Sheva, alla Salomos dagar.
²⁶Och Salomo hade 40 000 häststall för sina vagnar och 12 000 ryttare.
²⁷Och dessa ledare [för de tolv regionerna] försåg kung Salomo och alla som kom till kungens bord med proviant, varje man sin månad, de lät ingenting saknas. [Över tid blir bördan för stor och folket ber Salomos efterträdare att lätta på skattebördan, se 1 Kung 12:1-4. Orden från Mose 5 Mos 17:14-20 finns som en varning.] ²⁸Korn och halm till hästarna och snabba hästar till de platser där de ska vara, varje man enligt hans uppdrag.

Salomos vishet
²⁹Och Gud (Elohim) gav Salomo vishet och mycket stor kunskap och ett stort (ordagrant expanderat, utvidgat) hjärta, som sanden på havets strand. ³⁰Och Salomos vishet överträffade visheten av alla österns söner och all Egyptens vishet, ³¹för han var visare än alla människor, än esraiten Ejtan [Ps 89:1] och Heman [Ps 88:1] och Kalkol och Darda, Machols söner, och hans berömmelse var i alla länder runtomkring. ³²Och han talade 3 000 ordspråk, och hans sånger var 1 005. [Ordet tala – hebr. davar, betyder både att tala och skapa, vilket här gör att han både formulerar/uppfinner och uttalar 3 000 ordspråk förutom sångerna.] ³³Och han talade om träd, från cedern som finns i Libanon liksom om isopen som växer på muren, han talade även om djur och fåglar och om krypande varelser och om fiskar. ³⁴Och alla slags människor kom för att höra Salomos vishet, från alla jordens kungar som hade hört om hans vishet.

Tillbaka upp

2 Krön 1

ANDA KRÖNIKERBOKEN

Andra Krönikeboken är den andra delen av Krönikeböckerna som var en bok från början (den delades upp omkring 300 f.Kr.). I denna andra del fortsätter berättelsen från 1 Krön 29. Författaren väljer att fokusera på det södra riket (Juda) och ingen av kungarna i Nordriket (Israel) nämns. Det som är nytt material, jämfört med Samuelsböckerna, är berättelser om kungarna i Sydriket, speciellt de som är lydiga. Men det finns även nya berättelser kring de trolösa kungarna, och konsekvenserna av deras avfall. Boken slutar med en ofullständig mening: "låt honom gå upp ..." (2 Krön 36:23). Som sista boken i den hebreiska Bibeln pekar den framåt. Det finns en fortsättning på berättelsen!

Struktur:
1. Salomos styre (2 Krön 1-9)
2. Juda kungar Rehabeam till Jehoshafat (2 Krön 10-28)
3. Judas sista kungar och Jerusalems fall (2 Krön 29-36)

Skrivet: senare än 536 f.Kr., troligtvis 450-400 f.Kr.

Berör tidsperioden: tiden efter det att folket återvände från exilen i Babylon

Författare: Esra, eller någon samtida med honom.

Salomos styre (kap 1-9)

Salomos vishet och styre
¹Salomo (hebr. Shlomo) [relaterat till hebr. shalom – frid, fred och helhet], Davids son, stärkte sin kungliga makt i sitt rike (ordagrant: ´stärkte sig själv över sitt rike´), för Herren (Jahveh) hans Gud (Elohim) var med honom och gjorde honom mycket stor.
     ²Salomo talade till hela Israel, till överbefälen och underbefälen, till domarna och till alla furstarna i hela Israel, huvudmännen för familjerna. ³Sedan begav han sig med hela församlingen till offerhöjden i Givon [strax norr om Jerusalem, se Jos 10:2], för där stod Guds uppenbarelsetält som Herrens tjänare Mose hade gjort i öknen. ⁴Men David hade hämtat Guds ark från Kirjat-Jearim upp till den plats som han hade ställt i ordning åt den, för han hade rest ett tält åt den i Jerusalem. [1 Sam 6:1-15] ⁵Och bronsaltaret som Betsalel, son till Ori, son till Hur (hebr. Chor) [2 Mos 31:2-5], hade gjort stod där framför Herrens tabernakel, och Salomo och församlingen sökte sig dit. ⁶Där gick Salomo upp inför Herrens ansikte till bronsaltaret som stod vid mötestältet, och han offrade tusen brännoffer på det.
     ⁷Den natten uppenbarade sig Gud för Salomo och sa till honom: "Be mig om det du vill att jag ska ge dig."
     ⁸Salomo svarade Gud: "Du har visat min far David stor nåd och gjort mig till kung efter honom. ⁹Låt nu, Herre och Gud, ditt ord till min far David förverkligas, för du har gjort mig till kung över ett folk lika talrikt som stoftet på marken. ¹⁰Ge mig nu vishet och förstånd till att vara ledare och anförare för detta folk. För vem kan annars vara domare för detta ditt stora folk?"
     ¹¹Då sa Gud till Salomo: "Eftersom detta låg på ditt hjärta och du inte bad om rikedom, skatter och ära eller om dina fienders liv eller om långt liv, utan bad om vishet och förstånd att vara domare för mitt folk som jag har gjort dig till kung över, ¹²så ska du få vishet och förstånd. Jag ska också ge dig rikedom, skatter och ära som kungarna före dig inte har haft och ingen kung efter dig kommer att ha."
     ¹³När Salomo hade varit vid offerhöjden i Givon begav han sig från mötestältet till Jerusalem, och han regerade över Israel.

Salomos rikedom
¹⁴Och Salomo samlade vagnar och ridhästar så att han hade 1 400 vagnar och 12 000 ridhästar. Dem stationerade han dels i vagnsstäderna, dels i Jerusalem hos kungen själv. ¹⁵Kungen styrde så att silver och guld blev lika vanligt i Jerusalem som stenar, och cederträ lika vanligt som mullbärsfikonträ i Låglandet [hebr. Shefelah – låglandet mellan Medelhavskusten och Juda bergsbygd]. ¹⁶Hästarna som Salomo köpte kom från Egypten [i söder] och från Qove [motsvarar Kilikien i nuvarande sydöstra Turkiet, hästarna här var kända för sin styrka och uthållighet]. Kungens uppköpare hämtade dem från Qove till bestämt pris. ¹⁷Varje vagn som de hämtade och förde in från Egypten kostade 600 shekel [totalt 6,9 kg] silver och varje häst 150 [shekel – dvs. 1,7 kg silver]. Likaså infördes genom deras försorg sådana till hettiternas alla kungar och till kungarna i Aram.

Tillbaka upp

Ps 72

Psalm 72 – Kungen och kungars kung

Psalm 72 är en passande avslutande psalm för Psaltarens andra bok (Psalm 42-72). Oväntat handlar inte psalmen om David, som nämnts i inledningen på många av psalmerna i denna bok, istället är fokus på Messias – kungars kung och Davids son.

Författare: Salomo

Struktur:
1. Bön till Gud för kungen, vers 1-4
2. Bön om långt liv och välgång i landet, vers 5-7
3. Bön om internationellt erkännande, vers 8-11
4. Kungens gärningar, vers 12-14
5. Må han leva, vers 15-17

Avslutande lovprisning, vers 18-20

¹Av (för) Salomo.

[Psalmen är en bön för kungen. Titeln "av Salomo" kan även översättas "för Salomo", och då är det också en bön skriven för Salomo och efterkommande kungar. Bönen återspeglar idealbilden av en kung. Den beskriver enligt judisk tradition hur Messias, och enligt den tidiga kyrkans tradition hur Jesus, ska regera i tusenårsriket.]

Gud, ge konungen dina domar (förmågan att döma rättvist),
    ge konungasonen din rättfärdighet (låt honom bli kvalificerad för sitt uppdrag).
²Han ska döma ditt folk med rättfärdighet (rättvist),
    och dina betryckta (de ödmjuka) med rättvisa. [De ska få rättvisa domar.]
³Bergen ska ge (bära, berätta nyheten om) frid åt folket,
    och höjderna rättfärdighet. [Bergen och höjderna är poetiskt personifierade som budbärare som kommer med frid, det hebreiska ordet shalom, som innebär Guds välsignelser på alla områden.]
⁴Han ska försvara de betryckta i folket (skipa rätt),
    han ska befria de fattigas barn (de som är nödställda)
    och krossa förtryckaren.

⁵Människor ska frukta dig (tillbe dig i vördnad),
    så länge solen och månen finns kvar,
    generation efter generation.
⁶Han ska vara som regnet som kommer ner på det nyslagna gräset
    [då skörden bärgats och rötterna är som mest känsliga för torka],
    som regnskurar (våg efter våg av stilla strilande regn) som vattnar jorden.
⁷I hans dagar [då Jesus regerar i tusenårsriket] ska den rättfärdige blomstra
    och det ska vara stor frid (välsignelser på alla områden)
    så länge månen finns i skyn.

⁸Han ska härska från hav till hav,
    från floden till jordens ändar.
⁹Öknens (ödemarkens) folk ska böja knä för honom,
    hans fiender ska slicka stoftet.
¹⁰Kungarna från Tarshish och avlägsna kuster [i väst]
    ska komma med gåvor.
Kungarna från Saba [hebr. Sheba; nuvarande Jemen eller Aksum i Etiopien] och Seva [i öst]
    ska bära fram gåvor.
¹¹Ja, alla kungar ska falla ner inför honom,
    alla hednafolk ska tjäna honom.

¹²Han ska befria den nödställde som skriker (ropar efter hjälp),
    och den förtryckte som inte har någon hjälpare (ingen som försvarar honom).
¹³Han ska känna medlidande med de nödställda (de som lider),
    han ska frälsa deras liv (rädda deras själ, ande).
¹⁴Han ska återköpa deras liv från förtryck och våld,
    deras blod ska vara dyrbart i hans ögon.

¹⁵Må han leva [länge leve Konungen] och må man offra
    guld från Saba (hebr. Sheva) till honom [vers 10].
Må man ständigt vädja till (falla ner i bön inför) honom
    och välsigna (falla ner och ge gåvor till) honom hela dagen lång.
¹⁶Må säden växa rikt i landet,
    ända upp till bergens toppar.
Må dess frukt vaja som Libanons skogar [cederträd]
    och städernas folk blomstra som markens örter.
¹⁷Må hans namn [kungen] leva för evigt,
    må hans namn blomstra så länge solen skiner.
I honom ska man välsigna sig,
    alla hednafolk ska prisa honom salig. [1 Mos 12:3]

Avslutande lovprisning
¹⁸[Den andra boken avslutas med lovprisning. Strofen återkommer även i avslutningen av Bok 1, 3 och 4, se Ps 41:14; 89:53; 106:48.]

Välsignad är Herren Gud (Jahveh Elohim),
Israels Gud (Elohim) som ensam gör under!
¹⁹Välsignat är hans härliga Namn för evigt.
Må hans ära [närvaro] fylla hela jorden!

Amen och amen.

²⁰Slut på Davids, Jishajs sons, böner.

[Detta är ett tillägg som inte heller hör till Psalm 72, men som avslutar den andra boken. Eftersom Psaltaren är så pass omfattande fick den inte plats på en skriftrulle utan delades ofta upp på två. Den första innehöll Psalm 1-72 och den andra Psalm 73-150. Detta tillägg har troligen att göra med att detta avslutar den första skriftrullen som främst har psalmer med David som författare. Det finns även fynd med andra sammanställningar av psalmer, troligtvis för andra syften, på liknande sätt som vi idag också sammanställer olika sångböcker.]

Tillbaka upp

Igår

Planer

Stäng