Hem

Bibeln på ett år

Nästa dag

Halvbibel - måndag 1/6

2 Krön 1, Joh 19:23-42

2 Krön 1

ANDA KRÖNIKERBOKEN

Andra Krönikeboken är den andra delen av Krönikeböckerna som var en bok från början (den delades upp omkring 300 f.Kr.). I denna andra del fortsätter berättelsen från 1 Krön 29. Författaren väljer att fokusera på det södra riket (Juda) och ingen av kungarna i Nordriket (Israel) nämns. Det som är nytt material, jämfört med Samuelsböckerna, är berättelser om kungarna i Sydriket, speciellt de som är lydiga. Men det finns även nya berättelser kring de trolösa kungarna, och konsekvenserna av deras avfall. Boken slutar med en ofullständig mening: "låt honom gå upp ..." (2 Krön 36:23). Som sista boken i den hebreiska Bibeln pekar den framåt. Det finns en fortsättning på berättelsen!

Struktur:
1. Salomos styre (2 Krön 1-9)
2. Juda kungar Rehabeam till Jehoshafat (2 Krön 10-28)
3. Judas sista kungar och Jerusalems fall (2 Krön 29-36)

Skrivet: senare än 536 f.Kr., troligtvis 450-400 f.Kr.

Berör tidsperioden: tiden efter det att folket återvände från exilen i Babylon

Författare: Esra, eller någon samtida med honom.



Salomos styre (kap 1-9)

Salomos vishet och styre
1Salomo (hebr. Shlomo) [relaterat till hebr. shalom – frid, fred och helhet], Davids son, stärkte sin kungliga makt i sitt rike (ordagrant: ´stärkte sig själv över sitt rike´), för Herren (Jahveh) hans Gud (Elohim) var med honom och gjorde honom mycket stor.
     2Salomo talade till hela Israel, till överbefälen och underbefälen, till domarna och till alla furstarna i hela Israel, huvudmännen för familjerna. 3Sedan begav han sig med hela församlingen till offerhöjden i Givon [strax norr om Jerusalem, se Jos 10:2], för där stod Guds uppenbarelsetält som Herrens tjänare Mose hade gjort i öknen. 4Men David hade hämtat Guds ark från Kirjat-Jearim upp till den plats som han hade ställt i ordning åt den, för han hade rest ett tält åt den i Jerusalem. [1 Sam 6:1-15] 5Och bronsaltaret som Betsalel, son till Ori, son till Hur (hebr. Chor) [2 Mos 31:2-5], hade gjort stod där framför Herrens tabernakel, och Salomo och församlingen sökte sig dit. 6Där gick Salomo upp inför Herrens ansikte till bronsaltaret som stod vid mötestältet, och han offrade tusen brännoffer på det.
     7Den natten uppenbarade sig Gud för Salomo och sa till honom: "Be mig om det du vill att jag ska ge dig."
     8Salomo svarade Gud: "Du har visat min far David stor nåd och gjort mig till kung efter honom. 9Låt nu, Herre och Gud, ditt ord till min far David förverkligas, för du har gjort mig till kung över ett folk lika talrikt som stoftet på marken. 10Ge mig nu vishet och förstånd till att vara ledare och anförare för detta folk. För vem kan annars vara domare för detta ditt stora folk?"
     11Då sa Gud till Salomo: "Eftersom detta låg på ditt hjärta och du inte bad om rikedom, skatter och ära eller om dina fienders liv eller om långt liv, utan bad om vishet och förstånd att vara domare för mitt folk som jag har gjort dig till kung över, 12så ska du få vishet och förstånd. Jag ska också ge dig rikedom, skatter och ära som kungarna före dig inte har haft och ingen kung efter dig kommer att ha."
     13När Salomo hade varit vid offerhöjden i Givon begav han sig från mötestältet till Jerusalem, och han regerade över Israel.

Salomos rikedom
14Och Salomo samlade vagnar och ridhästar så att han hade 1 400 vagnar och 12 000 ridhästar. Dem stationerade han dels i vagnsstäderna, dels i Jerusalem hos kungen själv. 15Kungen styrde så att silver och guld blev lika vanligt i Jerusalem som stenar, och cederträ lika vanligt som mullbärsfikonträ i Låglandet [hebr. Shefelah – låglandet mellan Medelhavskusten och Juda bergsbygd]. 16Hästarna som Salomo köpte kom från Egypten [i söder] och från Qove [motsvarar Kilikien i nuvarande sydöstra Turkiet, hästarna här var kända för sin styrka och uthållighet]. Kungens uppköpare hämtade dem från Qove till bestämt pris. 17Varje vagn som de hämtade och förde in från Egypten kostade 600 shekel [totalt 6,9 kg] silver och varje häst 150 [shekel – dvs. 1,7 kg silver]. Likaså infördes genom deras försorg sådana till hettiternas alla kungar och till kungarna i Aram.

Joh 19:23-42

Soldaterna delar Jesu kläder
23När nu soldaterna hade korsfäst Jesus, tog de hans kläder [ytter- och innerplagg] och delade dem i fyra delar, en del för varje soldat. De tog också hans tunika (långt skjortliknande underklädesplagg). Den hade inga sömmar utan var vävd i ett stycke uppifrån och ner.

[Här används två olika grekiska ord för kläder. Det första ordet är himation och är det vanliga generella ordet för kläder. Det andra är chiton och beskriver tunikan som var ett underplagg. Pluralformen av himation innefattar både tunikan och manteln som var ytterplagget och i detta fall även sandaler, bälte och kanske en sjal för huvudet. Tunikan fångade soldaternas uppmärksamhet eftersom den var vävd i ett stycke. I normala fall var den sydd, men detta var den mer exklusiva sorten som var vävd i ett stycke.]

24Så de sa till varandra: "Låt oss inte dela den utan kasta lott om vem som får den." Detta skedde för att Skriften skulle fullbordas: "De delade mina kläder mellan sig, och kastade lott om min klädnad." [En profetia från Ps 22:19.] Så soldaterna gjorde detta.

Jesu omsorg in i det sista
25Vid Jesu kors stod [följande kvinnor]: hans mor [Maria], hans mors syster [troligtvis Salome, Sebedeus fru, Jakobs och Johannes mor], Maria, Klopas fru, och Maria från Magdala. 26När Jesus såg sin mor och bredvid henne den lärjunge som han älskade [Johannes], sa han till sin mor: "Kära kvinna, se [här är] din son." 27Sedan sa han till lärjungen: "Se, [här är] din mor." Från den stunden tog lärjungen henne in till sitt hem. [Johannes tog hand om och försörjde Jesu mor.]

Det är fullbordat
28Efter detta visste Jesus att allt nu (redan) var fullbordat. För att Skriften skulle uppfyllas, sa han: "Jag är törstig." [Ps 22:16; Ps 69:22.] 29Ett kärl fullt med surt vin stod där [ett billigt ättikvin som antagligen tillhörde soldaterna som korsfäste Jesus], och de fäste en svamp indränkt i det sura vinet runt en isopstjälk [ca 0,5 m lång stjälk] och förde den till hans mun. [Ett knippe av isop användes när påskalammets blod ströks på dörrposten, se 2 Mos 12:22. Tidigare hade Jesus nekat att ta emot vin blandat med galla/myrra för att lindra smärtan, se Matt 27:34; Mark 15:23.] 30När nu Jesus [därför, se vers 28] hade tagit emot det sura vinet sa han: "Det är fullbordat [priset är helt och fullt betalt, för att aldrig mer behöva betalas]!" Sedan böjde han ner huvudet och gav upp andan [överlämnade sin ande].

[Dödsorsaken vid korsfästning är kvävning. Kroppen hamnar i ett sådant läge att offret ständigt måste pressa sig upp för att hämta luft, vilket leder till utmattning och kvävning.]

31Eftersom det var förberedelsedag, och för att förhindra att kropparna skulle hänga på korsen på sabbaten, för det var en stor sabbatsdag (högsabbat) [vilket den första dagen i det osyrade brödets högtid är, se 3 Mos 23:7], beordrade de judiska ledarna Pilatus att benen skulle krossas [för att påskynda deras död] så att de kunde ta bort kropparna. 32Soldaterna kom och krossade benen på den förste och sedan den andre som var korsfäst med honom. 33När de kom till Jesus och såg att han redan var död, krossade de inte hans ben, 34men en av soldaterna stack in ett spjut i hans sida, och genast kom (strömmade) blod och vatten ut.

[Den tortyr som Jesus utsatts för med prygling och sedan själva korsfästelsen måste lett till stora blodförluster. Rent medicinskt gör den låga blodvolymen att offret drabbas av hypovolemisk chock. Det innebär att hjärtat skenar för att pumpa blod som inte finns. Eftersom kroppen behöver vätska för att ersätta blodförlusten, är också törst ett av symtomen, vilket Johannes noterar, se vers 28. Lungsäcken fylls också med vatten. I kroppen finns annars knappast vatten i fri form. När soldaten stack sitt spjut i Jesu sida kom troligtvis först lite vatten ut följt av en större mängd blod. Ordföljden i grekiskan behöver inte ange ordningsföljd. Att blod nämns först kan ange att det var mest blod, vilket stämmer rent medicinskt.]

35Den som har sett (erfarit, varit med som ögonvittne) ger sitt bevis (vittnesbörd) för att ni också ska kunna välja att tro. [Johannes själv var med och såg korsfästelsen.] Hans vittnesbörd är sant, och han vet att han talar sanning. 36Detta skedde för att Skriften skulle fullbordas:
"Inget av hans ben skulle brytas." [2 Mos 12:46]
37På ett annat skriftställe står det också:
"De ska se på honom som de har genomborrat." [Sak 12:10]


Jesu begravning
38Efter detta frågade Josef från Arimatea Pilatus om lov att få ta ner Jesu kropp. Josef var en Jesu lärjunge, fast i hemlighet av rädsla för de judiska ledarna. Pilatus tillät det. Då gick han och tog ner Jesu kropp. 39Nikodemus, som hade kommit till Jesus på natten, följde också med honom dit med en blandning av myrra och aloe, drygt trettio kilo. [Ordagrant hundra romerska "litra", där en "litra" motsvarade 325 gram. En väldig mängd, tillräckligt mycket för en kunglig begravning, se 2 Krön 16:14. Johannes gör det tydligt att Jesus verkligen var en kung.] 40Sedan tog de Jesu kropp och lindade in den i linnedukar med de välluktande kryddorna, så som judarna brukar förbereda en kropp för begravning.
     41Nu fanns det en trädgård intill den plats där han hade blivit korsfäst, och i trädgården fanns en ny grav (större grav byggd som ett monument, en minnesplats), där ännu ingen hade blivit lagd. 42Där lade de Jesus, eftersom det var judarnas förberedelsedag och graven låg nära. [Sabbaten började klockan sex på kvällen, och då fick inget arbete utföras, så de hade inte mycket tid på sig att förbereda kroppen och begrava den.]





Igår

Planer

Stäng  


Halvbibel - Andra delen (första delen 2019)