"Gör mot mig som mot min far David, när du sände honom cederträ för att han skulle bygga sig ett hus att bo i. [2 Sam 5:11] ⁴Se, nu vill jag bygga ett hus åt Herren (Jahveh) min Guds (Elohims) namn och helga det åt honom. Där ska man tända väldoftande rökelse inför hans ansikte och alltid ha skådebröden upplagda och offra brännoffer morgon och kväll, på sabbaterna, vid nymåne och vid Herren (Jahveh) vår Guds (Elohims) högtider [1 Mos 1:14; 3 Mos 23]. Detta är för all framtid stadgat för Israel.
     ⁵Och huset som jag bygger ska vara stort, för vår Gud (Elohim) är större än alla gudar (elohim). ⁶Men vem kan bygga ett hus åt honom? Himlarna och himlarnas himmel rymmer honom inte. Vem är jag att bygga ett hus åt honom? Nej, det ska bli en plats där man tänder rökelse inför hans ansikte.

⁷Sänd mig nu en konstnärligt begåvad man som kan arbeta med de skickliga hantverkare som jag har hos mig här i Juda och Jerusalem och som min far David har ordnat, som kan arbeta i guld, silver, koppar och järn och i purpurrött, karmosinrött och mörkblått garn och dessutom är en duktig träsnidare.
     ⁸Sänd mig också cederträ, cypressträ och algumträ från Libanon, för jag vet att dina tjänare är skickliga på att hugga virke på Libanon. Och mina tjänare kommer att vara tillsammans med dina tjänare ⁹för att skaffa mig en stor mängd virke, eftersom huset jag tänker bygga ska vara stort och underbart. ¹⁰För dina tjänares räkning, åt timmermännen som hugger virket, ska jag ge 20 000 kor-mått [tunnor; motsvarar 7 800 kubikmeter (5 000 ton)] tröskat vete, 20 000 kor-mått [tunnor; motsvarar 7 800 kubikmeter (5 000 ton)] korn, 20 000 bat [totalt 600 kubikmeter] vin och 20 000 bat [totalt 600 kubikmeter] olja." [Jfr 1 Kung 5:3-6]

¹¹Kung Choram i Tyros svarade med en skrivelse som han sände till Salomo:

"Därför att Herren älskar sitt folk har han satt dig till kung över dem."

¹²Och Choram tillade:

"Lovad är Herren (Jahveh), Israels Gud, himlens och jordens skapare, som har gett kung David en vis son, som är så utrustad med klokhet och förstånd att han kan bygga ett hus åt Herren och ett hus åt sig själv till kunglig bostad. ¹³Därför sänder jag nu en konstnärligt begåvad och kunnig man, Choram-Avi. [På liknande sätt som Betsalel ledde arbetet på tabernaklet (2 Mos 31:1-11), jfr 1 Kung 7:14.] ¹⁴Han är son till en av Dans döttrar, och hans far är en tyrisk man. Han är skicklig på att arbeta i guld och silver, i brons, järn, sten och trä, liksom i purpurrött, mörkblått och karmosinrött garn och fint lingarn, och han kan utföra alla slags sniderier och väva alla slags konstvävnader. Honom kan du låta utföra arbetet tillsammans med dina och min herres, din far Davids, män som är konstnärligt begåvade. ¹⁵Min herre kan nu sända till sina tjänare vetet och kornet, oljan och vinet som han har talat om. ¹⁶Vi ska då hugga virke på Libanon, så mycket du behöver, och forsla det till dig på en flotte på havet till Jafo [dagens Jaffa, i södra Tel Aviv – Jerusalems närmsta hamnstad]. Därifrån kan du själv låta föra upp det till Jerusalem." [En sträcka på 5 mil.]

Uppdelning av arbetarna
¹⁷Salomo räknade alla främlingar i Israels land, liksom hans far David tidigare hade gjort en räkning av dem. Det visade sig då att de var 153 600.

[Det finns en intressant parallell i första delen av antalet arbetare för att bygga templet som är 153, och talvärdet för Betsalel, hantverkaren som byggde tabernaklet (2 Mos 31:1-5), som också är 153. Jesus, som kallades "hantverkarens son" (Matt 13:55), är själv arken och försoningen, se även Joh 21:11 där talet 153 återkommer.] ¹⁸Av dem utsåg han
    70 000 till bärare,
    80 000 till stenhuggare i bergen
    och 3 600 till att ha uppsikt över folket och att hålla dem i arbete.

Tillbaka upp

---

Joh 20:1-31

Uppståndelsen

Den tomma graven

Johannes och Petrus vid graven. Modell av Jesu grav som finns på Skapelsemuseet i Cincinnati, USA.

¹Tidigt (mellan klockan tre och sex på morgonen) den första veckodagen [söndag morgon], medan det ännu var mörkt, kom Maria från Magdala till graven och fick se att stenen hade blivit bortlyft från [öppningen på] graven. ²Då sprang hon därifrån till Simon Petrus och den andre lärjungen, den som Jesus höll av (hade ett starkt vänskapsband med), och sa till dem: "De har tagit bort Herren från graven, och vi vet inte var de har lagt honom."
     ³Petrus och den andre lärjungen gick ut och begav sig mot graven. ⁴De sprang tillsammans, men den andre lärjungen [Johannes] sprang fortare än Petrus och kom fram till graven först. ⁵Han böjde sig ner och såg linnedukarna ligga där, men han gick inte in. [Öppningen på denna typ av klippgrav var ofta inte högre än 1 meter.] ⁶Sedan, efter honom, kom Petrus, och han gick in i graven och såg (granskade noga) linnedukarna som låg där. ⁷Gravduken som hade täckt [lindats runt] hans huvud låg inte med de andra linnedukarna, utan var ihoprullad på ett ställe för sig. [Detta är en detalj i ögonvittnesberättelsen som visar på orimligheten i att någon rövat bort kroppen (Matt 27:64). Varför i så fall ta sig tid att rulla av och vika ihop gravduken? Linneband och gravduk nämns även vid Lasarus begravning, se Joh 11:44.] ⁸Då gick den andre lärjungen [Johannes], han som hade kommit till graven först, också in, och han såg (blev överbevisad) och trodde. ⁹För ännu hade de inte förstått (fått en klar förståelse av) Skriftens ord att han måste uppstå från de döda.

Jesus uppenbarar sig för Maria

Maria gråter vid graven.

©FreeBibleimages.org

¹⁰Sedan gick lärjungarna tillbaka hem, ¹¹men Maria stod kvar och grät (upprepade gånger ljudligt) utanför graven. Medan hon grät böjde hon sig ner mot graven. ¹²Då fick hon se (studerar hon noggrant) två änglar i vitt sitta där Jesu kropp varit, en vid huvudet och en vid fötterna. ¹³De sa till henne: "Kära kvinna, varför gråter du?"
    Hon sa till dem: "Därför att de lyft undan min Herre, och jag vet inte var de har lagt honom." ¹⁴När hon sagt detta vände hon sig om och såg (studerade noga) Jesus stå där, men hon visste inte (kände inte igen) att det var Jesus. [Emmausvandrarna kände inte heller igen den uppståndne Jesus, se Luk 24:15-16, 31.]
     ¹⁵Jesus sa till henne: "Kära kvinna, varför gråter du? Vem söker du?"
    Då hon trodde det var trädgårdsmästaren svarade hon honom: "Herre, om det är du som burit bort honom, säg mig var du lagt honom så jag kan hämta honom."
    

Maria får möta den uppståndne Jesus!

©FreeBibleImages.org

¹⁶Jesus sa till henne: "Maria."
    Då vände hon sig om och sa till honom på hebreiska (arameiska): "Rabbouni!" Det betyder lärare.

[Johannes fångar det korta men djupa samtalet på två ord. Jesus kallar henne vid namn. För Jesus var hon Mirjam, vilket är det ursprungliga hebreiska namnet vars grekiska och latinska form är Maria. För Maria var han "Rabbouni". Johannes översätter ordet till lärare, det är korrekt men samtidigt bär det arameiska ordet en djupare vördnad och har betydelsen "min älskade Mästare" och är en förstärkning av den vanligare titeln "Rabbi".]

¹⁷Jesus sa till henne: "Håll inte fast vid mig [konkret fysiskt, eller bildligt "vid gamla mönster"], jag har ännu inte stigit upp till min Fader. Gå till mina bröder och berätta att jag stiger upp till min Fader och er Fader, till min Gud och er Gud."

[Alternativ översättning är "Rör mig inte", men det skulle i så fall gå emot hans andra uttalande att faktiskt röra vid honom, se Luk 24:39; Joh 20:27; Matt 28:9. Uttalandet har troligare att göra med ett nytt sätt att relatera till Jesus, inte längre fysiskt utan andligt, se Joh 20:29.]

¹⁸Maria från Magdala gick då och berättade för lärjungarna att hon sett (erfarit, med egna ögon sett) Herren, och att han sagt detta till henne.

Jesus uppenbarar sig för lärjungarna
¹⁹[Nyheten om Jesu uppståndelse hade redan nått de judiska ledarna i Jerusalem, se Matt 28:11. Det är kväll och lärjungarna är troligen samlade i samma övre rum som de firat den sista måltiden i. Emmausvandrarna har nyss kommit och berättat hur de mött Jesus, se Luk 24:36.]

På kvällen samma dag, den första veckodagen [söndagen då Jesus uppstått], var lärjungarna tillsammans bakom stängda dörrar av rädsla för judarna. Då kom Jesus och stod mitt bland dem och sa: "Frid vare med er!" [Den vanliga judiska hälsningsfrasen. Nu då Jesus just har uppstått får den frasen en djupare innebörd, nämligen att ta emot försoningens välsignelser.]
     ²⁰När han sagt detta visade han dem sina händer (handleder) och sin sida. När lärjungarna såg (fick en klar förståelse av) Herren jublade de (var de glada, upprymda av glädje).
     ²¹Jesus sa därför till dem igen: "Frid vare med er! [Joh 14:27] Precis som Fadern har sänt ut (gr. apostello) mig, så skickar (gr. pempo) jag också er."

[Två olika verb används här för att sända. Orden används synonymt genom hela evangeliet ett trettiotal gånger vardera. Apostello är lite rikare i nyansen och innebär att bli utsänd med auktoritet, medan pempo mer har betydelsen av att skicka iväg. Detta är den första av Jesu tre missionsbefallningar. Den andra och mest kända sker på berget i Galileen, se Matt 28:16-20; 1 Kor 15:6, och den tredje på Olivberget, se Luk 24:44-51; Apg 1:3-11.]

²²När han sagt detta andades han på dem och sa:

"Ta emot den helige Ande.

[På samma sätt som Gud blåste in sin ande i sin skapelse, se 1 Mos 2:7, gör han det på nytt med sin nya skapelse.]

²³Om ni väljer att förlåta någon hans synder [löser honom från hans synd, utför Guds uppdrag, berättar att Jesus kan förlåta], så är de redan förlåtna.
[Verbformen indikerar att synderna är lösta i dåtid med ett nuvarande resultat att de nu är förlåtna.]

Om ni binder (håller fast) någon [genom att inte förlåta hans synder], så är han bunden." [Verbformen indikerar att synderna har bundits i dåtid med ett nuvarande resultat att de binder.]

Jesus uppenbarar sig för Tomas

I en judisk klippgrav i nordöstra Jerusalem hittades 1968 ett skelett av en korsfäst person från Jesu tid. På benkistan fanns namnet Jehonhanan (Johannes) inristat. Bilden visar hälbenet, ankeln och den 18 cm långa spiken som verkar suttit så hårt att foten amputerats när de romerska soldaterna tog ner kroppen från korset.

²⁴Tomas, en av de tolv, han som kallades tvillingen (gr. Didymus – arameiska Taama), var inte med dem när Jesus kom. ²⁵Så de andra lärjungarna sa till honom: "Vi har sett (upplevt, erfarit) Herren."
    Han svarade dem: "Om jag inte får se hålen efter spikarna i hans händer (handleder), och får sticka ner mitt finger i spikhålen, och föra in min hand i hans sida kan jag aldrig tro."

[Det grekiska ordet cheir används både om hand och handled, se Apg 12:7 där bojorna föll från Petrus handleder. På arameiska är Tomas Tauma och ordet för tvilling taama, vilket blir en ordlek: "Tauma kallades taama." Tomas har oförtjänt fått titeln "Tomas tvivlaren", en fras Bibeln aldrig använder. Tomas vill bara se samma sak som de andra lärjungarna såg, se Joh 20:20. Tomas är en realist som ställer frågor, se Joh 11:16; 14:5.]

²⁶Åtta dagar senare [hebreiskt uttryck för en vecka, dvs. nästa söndag] var hans lärjungar samlade där inne igen [i det övre rummet i Jerusalem, se vers 19], och Tomas var med dem. Trots att dörrarna var låsta, stod då Jesus plötsligt mitt ibland dem och sa: "Frid vare med er."
     ²⁷Sedan sa han till Tomas: "Räck hit ditt finger, se (undersök, få en klar förståelse av) mina [genomborrade] händer (handleder), och räck ut din hand och för in den i min sida. Sätt stopp för din otro, och börja tro (bli full av tro)!"
     ²⁸Tomas svarade och sa till honom: "Min Herre och min Gud!"
     ²⁹Jesus sa till honom: "Du tror eftersom du sett (upplevt, erfarit) mig. Saliga (lyckliga, välsignade, avundsvärda) är de som inte ser [med sina fysiska ögon] men ändå tror [har trott och tror på mig]."

Syftet med evangeliet och slutsats
³⁰Jesus gjorde många fler tecken [mirakel som bekräftar Guds karaktär], i lärjungarnas närvaro, som inte är uppskrivna i denna bok. ³¹Men dessa [sju tecken i den här boken] har skrivits ned för att ni ska kunna välja att tro att Jesus är den Smorde (Messias, Kristus), Guds Son, och genom att tro (lita, luta sig emot honom) väljer ni att ha liv i hans namn.

[Jesus gjorde många tecken och under. Världen skulle inte rymma alla de böcker som skulle behöva skrivas om Johannes skulle teckna ned allt, se Joh 21:24-25. Det grekiska ordet för tecken semeion fokuserar mer på symboliken bakom undret än själva undret i sig. De sju "tecken" som finns i detta evangelium är noggrant utvalda för att visa på att Jesus verkligen är Gud.

• Vinundret, se Joh 2:1-11.
• Helandet av kungens tjänares son, se Joh 4:46-54.
• Helandet av den lame vid Betesdadammen, se Joh 5:1-18.
• Matundret för 5 000, se Joh 6:5-14.
• Jesus går på vattnet, se Joh 6:16-24.
• Helandet av den blindfödde mannen, se Joh 9:1-7.
• Uppväckandet av Lasarus, se Joh 11:1-45.]

Tillbaka upp