Parallell - lördag 6/6

Ords 13-15

---

Ords 13-15

Vandra med de visa
¹En vis son tar till sig sin fars korrigering (tuktan, tillrättavisning, justering),
    men en dåre lyssnar inte ens på tillrättavisning.

²En [rättfärdig] människa får äta god frukt från sina ord,
    men de trolösa (de som har som livsstil att svika sina löften) hungrar efter våld (och får äta upp det onda de sagt).

³Den som vaktar sin mun bevarar sitt liv (sin själ),
    men för den som brer på med sina läppar (pratar vitt och brett) kommer undergång (förödelse, ödeläggelse, terror). [Ords 10:14, 19; 18:21]

⁴Den late har stor aptit men äger inget,
    den arbetsammes aptit blir rikligen mättad.

⁵Den rättfärdige hatar lögnaktigt tal [falska och bedrägliga ord],
    men den ogudaktige (onde) stinker (hebr. rajash) och vanhedrar [sig själv och andra].

[Den som stinker sprider odör – dvs. osmakliga rykten och skandaler; samma ord som i 2 Mos 7:18. Ordet finns också inkodat med sex bokstävers mellanrum i Est 3:11-12 som ger frasen: "Haman och Satan stinker". Se även Ps 14:3; Dan 6:14; Rom 3:13.]

⁶Rättfärdighet beskyddar (vaktar, bevarar) den vars väg är fullkomlig (hel, oskyldig – hebr. tam),
    men ondska (synd, orätt) [särskilt lögnaktigt tal, se vers 5] fäller (omkullkastar, fördärvar, förvanskar) syndaren.

[Sättet en människa lever på liknas vid en väg. Det hebreiska ordet tam har en rik innebörd. Här beskriver det en helhjärtad person med integritet som håller sig till det som är sunt, rätt och sant. En människa som orubbligt vandrar i ärlighet och redbarhet har inga dolda motiv. När inte ord och handlingar överensstämmer undermineras grunden och orsakar att man faller i synd, se Ords 11:3, 5-6; Jak 3:2.]

Rikedomens bedräglighet
⁷Somliga agerar som om de var rika men har ingenting,
    andra anser sig vara fattiga men har stora rikedomar.

⁸Den rike kan behöva betala lösen för sitt liv,
    men den fattige får inte ens några hot.

⁹De rättfärdigas ljus [ande] brinner frimodigt (med glädje),
    medan de ogudaktigas lampa [ande] ska bli utsläckt.

¹⁰Högmod skapar bara strider (tvister, ordstrider, tävlan, gräl),
    men hos dem som tar emot råd (är läraktiga) finner man vishet.

[De har en ödmjuk inställning, erkänner att de inte vet allt och är villiga att lära sig mer.]

¹¹Rikedom vunnen snabbt (genom fåfänglighet; utan substans – hebr. hevel) försvinner bort (minskar; inget blir kvar),
    men den som samlar efter hand (arbetar med händerna; samlar lite i taget) ska få mycket [öka sin rikedom].

Uppfylld önskan
¹²Hopp (förväntan) som drar ut på tiden gör hjärtat sjukt (sorgset, svagt),
    men en uppfylld önskan (längtan) är ett livets träd [återupplivar och ger styrka].

¹³Den som föraktar ordet [råd och undervisning från Gud och människor] blir utplånad (förstörd),
    men den som fruktar (respekterar, värdesätter) budet (hebr. mitsvah) blir belönad.

¹⁴Den vises undervisning (hebr. Torah) är en källa av liv
    som gör det möjligt att undvika dödens fällor.

¹⁵Ett gott förstånd (insikt, förståelse) ger favör (nåd, förståelse, gott anseende, uppskattning),
    men vägen för de trolösa (falska, svekfulla) är ständigt svår.

¹⁶Den eftertänksamme (förståndige, vise) agerar med kunskap i allt,
    men en [oresonlig] dåre exponerar öppet sin dårskap.

¹⁷En ogudaktig budbärare faller i olycka,
    men en trogen ambassadör kommer med helande.

¹⁸Fattigdom och skam får den som vägrar ta emot tillrättavisning (undervisning),
    men den som tar till sig korrigering blir ärad.

¹⁹När en önskan går i uppfyllelse så är det ljuvligt (tillfredsställande, ger det en god känsla) för själen,
    därför är det mycket upprörande (svårt) för en [oresonlig] dåre att överge sin ondska [eftersom hans hjärta är inställt på att göra ont].

Rätt umgänge
²⁰Den som vandrar med (umgås och är förtrolig med; går i samma riktning som) de visa blir själv vis [lär av de visa],
    men den som slår sig ihop (associerar sig; blir kompanjon) med dårar kommer att ta skada (bli fördärvad; drabbas av olycka).

[Som en konsekvens av att man rör sig bland dårar blir man själv en dåre och får lida för sitt val.]

²¹Olycka följer (förföljer) syndare,
    men de rättfärdiga får goda saker (lycka, framgång, rikedom, överflöd) som lön.

Ett gott arv
²²En god man lämnar ett arv till sina barnbarn,
    syndarens rikedomar är förvarade (magasinerade i det fördolda) åt de rättfärdiga.

²³De fattigas åkrar kan ge mycket god avkastning [mat],
    men många förgörs på grund av orättvisa.

²⁴Den som spar på riset hatar sin son,
    men den som älskar honom är noga med att tillrättavisa (disciplinera) honom tidigt (i unga år).

²⁵Den rättfärdige äter så han blir mätt,
    men de ogudaktiga (syndarna, kriminella) har en tom mage.

Vishet och dårskap
¹Visa kvinnor bygger [ständigt] upp sitt hus (hem),
    dårskapen river ner (slår sönder) det med sina egna händer.

²Den som vandrar i rättfärdighet fruktar (vördar, respekterar) Herren (Jahveh),
    men den som går krokiga vägar (är moraliskt fördärvad; lämnar den rätta vägen) föraktar honom.

³I en dåres mun växer högmod [lika snabbt] som en planta skjuter nya skott [de uppblåsta orden ger god näring för högmodet],
    men de visa beskyddas av sina [ödmjuka] ord.

⁴Utan oxar (dragdjur – hebr. alafim) är krubban skinande ren (hebr. bar),
    men en stor skörd ges av en stark oxe (hebr. shor).

[Om man inte har oxar behöver man inte fylla på fodertråget så ofta (de mindre djuren äter inte lika mycket), men det är oxen som gör att bonden kan få in en bra skörd. Poängen är att man måste göra en investering (skaffa och utfodra oxarna) för att få en stor avkastning.]

⁵Ett ärligt vittne ljuger inte,
    men ett falskt vittne andas ut lögner (osanningar, illusioner, inbillning – hebr. kazav) [ljuger lika ofta och naturligt som han andas].

⁶En dåre (som hånar Gud) söker vishet men finner den inte [hans attityd hindrar honom],
    men kunskap kommer lätt för den som har förstånd (insikt, förståelse).

⁷Håll dig på avstånd från en dåraktig (självgod) människa,
    du kommer inte höra något vettigt från den personen.

Se inte bara på fasaden
⁸Visheten hos en förståndig (välbetänkt, försiktig, aktsam) människa gör att hon vet vart hon går,
    men dårskapen hos dårarna leder dem vilse.

⁹Dårarna hånar (skrattar, gör sig löjliga över) skuldoffer [bekännelse av och upprättelse från en synd],
    men hos de rättfärdiga finns Guds favör (gillande).

¹⁰Hjärtat känner bäst sin egen bitterhet (oförsonlighet, hårdhet),
    och ingen främling kan heller dela dess glädje.

¹¹De ogudaktigas hus (permanenta boningar, familjer) ska bli ödelagda,
    men de rättfärdigas tält (nomaders temporära tält, boningar, familjer) ska blomstra.

¹²Det finns en väg som verkar rätt för en människa,
    men till slut kan den leda till döden [Ords 16:25].

¹³Även mitt i ett skratt kan hjärtat vara sorgset (värka),
    och slutet på [en sådan ytlig] glädje är sorg (tyngd).

Väg varje ord
¹⁴Den som har vänt om från den rätta vägen i sitt hjärta (den som är opålitlig, har lämnat Gud)
        får betala för sina val [mättas av frukten av sina egna vägar],
    däremot blir en god människa belönad för sina beslut.

¹⁵Den oförståndige (omedvetne, dåraktige, utan hämningar) tror på varje ord han hör,
    men den förståndige tittar (aktar, överväger, är medveten om) vart han går.

¹⁶Den vise fruktar [inser konsekvenserna av ondska, misstänker fara] och undviker ondska,
    men [den oresonlige] dåren är våghalsig (självsäker) och handlar övermodigt.

¹⁷Den som är hetlevrad handlar dåraktigt,
    en man som har onda planer är hatad.

Krönt med kunskap
¹⁸De oförståndiga (dåraktiga, hämningslösa) ärver (samlar på sig) oförstånd (dårskap),
    men den förståndige är krönt (ärad) med kunskap (insikt, förståelse).

¹⁹Ondskan måste böja sig inför det goda,
    och de ogudaktiga människorna [står bönfallande och bedjande] vid de rättfärdigas portar (dörr, stad).

²⁰Den fattige är hatad även av sina egna grannar,
    men de rika har många [som vill vara deras] vänner.

²¹Den som föraktar sin granne syndar [mot Gud, sin granne, och sig själv],
    men glad (lycklig, välsignad) är den som förbarmar sig över (visar nåd; är vänlig mot) de ödmjuka (betryckta, på grund av orättvisor).

²²Är det inte så att de som planerar ondska själva vandrar vilse,
    men de som planerar (tänker ut) godhet möter nåd (omsorgsfull kärlek) och sanning (trofasthet)?

[Nåd och sanning (hebr. chesed ve emet) hör oskiljaktigt ihop. De presenteras alltid i samma inbördes ordning och återfinns i Guds eget vittnesbörd, se 2 Mos 34:6. Nåd utan sanning blir uddlös, medan sanning utan nåd blir obarmhärtig.]

²³I allt arbete finns det en vinst (förtjänst),
    men tomt prat leder bara till fattigdom (behov).

²⁴De visas krona (ära) är deras rikedom,
    medan dårskapen hos de självsäkra dårarna inte är annat än enfald (oförnuft, dårskap).

²⁵Ett vittne som talar sanning [i rätten] räddar liv,
    medan ett falskt (manipulerande) vittne talar lögner [och sätter oskyldigas liv i fara].

²⁶Den som fruktar (vördar, respekterar, ärar) Herren (Jahveh) har stor trygghet (frimodighet, säkerhet),
    hans barn har alltid en säker tillflyktsplats.

²⁷Att frukta (vörda, respektera, ära) Herren (Jahveh) är en källa till liv,
    den gör att dödliga fällor kan undvikas.

Rättfärdighet upphöjer ett folk
²⁸En kungs ära (majestät, skönhet) beror på hur många undersåtar han har,
    är det brist på folk [i hans tjänst] så blir det hans fall.

²⁹Den som är sen till vrede har stor kunskap (insikt, förståelse),
    men den som är hetlevrad exponerar sin dåraktighet och gör den ännu mer uppenbar.

³⁰Ett sunt (friskt) sinne (hjärta) ger liv och hälsa i kroppen,
    men avundsjuka (missunnsamhet, bitterhet) är som röta (förruttnelse) i benen.

³¹Den som förtrycker den fattige utmanar (trotsar, förolämpar) hans skapare,
    men den som är vänlig (visar nåd; ger favör; är god) mot den utsatte (fattige, den som lider nöd) ärar honom [Gud, som skapat alla människor].

³²Den ogudaktige trycks ned (drivs i väg) på grund av sin egen ondska,
    men den rättfärdige har hopp och är frimodig ända in i döden.

³³Vishet bor (vilar utan att göra väsen av sig) i hjärtat på den som har förstånd (insikt, förståelse),
    men i det inre hos dårar måste visheten ständigt göra sig påmind (uppenbara sig) [den är kvävd hos dåren].

³⁴Rättfärdighet (andligt och moraliskt, på alla områden och i alla relationer) upphöjer ett folk (en nation),
    men synd nedvärderar (förminskar, degraderar, är en skam för) en stam (hebr. leom).

³⁵En tjänare med förstånd får kungens favör (gillande, accepterande, uppskattning),
    men hans vrede kommer över den som skämmer ut honom.

Gud ser allt
¹Ett mjukt (stilla) svar tar bort vrede (ursinne, raseri),
    men ett hårt (sårande) ord rör upp ilska.

²De visas tunga talar kunskap på ett rätt sätt,
    men dårens mun spyr ut dårskap.

³Herrens (Jahvehs) ögon finns på varje plats,
    och de ser både det onda och det goda.

⁴Den tunga som talar helande (läkande, uppbyggande) ord är ett livets träd,
    men när den avsiktligt är falsk (förvanskande, förvriden) krossar den anden [hos både den som lyssnar och den som talar].

⁵En dåre föraktar sin fars tillrättavisning och straff,
    men den som tar till sig tillrättavisning är klok.

⁶De rättfärdigas hem har många skatter (stor rikedom),
    men de ogudaktigas inkomst för bara med sig olycka (problem, oro, förvirring, oordning).

⁷Läpparna hos de visa sållar medvetet [bland sina tankar] och sprider bara kunskap,
    så är det inte med de självgoda dårarna som saknar urskillningsförmåga redan i sitt hjärta.

⁸De ogudaktigas [religiösa] offer är avskyvärt (motbjudande, vidrigt) inför Herren (Jahveh),
    men bönerna från de rättfärdiga är hans glädje (tillfredsställelse, lycka, behag).

⁹Avskyvärd (motbjudande, vidrig) är den ogudaktiges väg inför Herren (Jahveh),
    men han älskar den som söker hans rättfärdighet.

¹⁰För den som överger Guds stig (välkända, upptrampade gångväg) väntar sträng bestraffning,
    den som hatar (vägrar att ta emot) tillrättavisning kommer att dö [fysiskt, moraliskt och andligt].

¹¹Sheol (graven, underjorden – de dödas plats) och Abaddon (avgrunden, förgörelsens plats) [Ords 27:20; Job 26:6; Upp 9:11] är båda synliga (öppna, uppenbara) inför Herren (Jahveh),
    hur mycket synligare är då inte människors hjärtan?

Hjärtat är centralt
¹²En dåre ogillar den som tillrättavisar honom,
    han går inte till de visa [för att fråga om råd].

¹³Ett lyckligt hjärta ger ett glatt ansiktsuttryck,
    men hjärtesorg krossar (bryter ner) anden.

¹⁴Hjärtat hos den som har förstånd söker (frågar efter, kräver) kunskap,
    men munnen hos [den självgode] dåren vallar (leder andra till; njuter av, har aptit för) dårskap (oförstånd, galenskap, otålighet). [Ords 10:21; 14:8]

¹⁵För den bedrövade (nedslagne, olycklige, fattige), är varje dag ond (svår, eländig),
    men den som har ett glatt hjärta har en ständig fest.

¹⁶Det är bättre att ha lite [en liten materiell tillgång] och frukta (vörda, respektera) Herren (Jahveh),
    än stor rikedom med den förvirring (tumult, oro) som den för med sig [genom det ogudaktiga sätt den införskaffats och förvaltats på]. [Ords 16:8; Ps 37:16]

¹⁷Det är bättre att äta en enkel sallad i en kärleksfull gemenskap,
    än en gödd oxe där det är hat [mellan människor och Gud].

¹⁸En hetlevrad man orsakar strider (tvister, gräl, trätor),
    men den som är sen till vrede (tålmodig) stillar (dämpar, kväver) dispyter (konflikter).

¹⁹Den lates väg är överväxt med törne [vildväxande rosenbuske med taggar som sticker, sårar och snärjer],
    men den rättfärdiges stig (välkända, upptrampade gångväg) är säker och väl utstakad.

²⁰En vis son gör sin far glad,
    bara en dåre föraktar sin moder.

²¹Dårskap tilltalar den som saknar hjärta och förstånd,
    men den som har förståelse (insikt, förstånd) går sin väg rakt fram.

²²Utan överläggning (rådläggning, debatt) blir det inte som planerat (planerna blir utan syfte och mål),
    men där man rådgör tillsammans (utbyter erfarenheter, frågar rådgivare) grundas (fastläggs) planerna.

²³Det ger glädje att kunna ge [ett bra konstruktivt, hjälpande] svar,
    och ett ord talat i rätt tid (tillfälle) – det är välsignat.

[Ett gott råd i rätt tid välsignar både den som får och den som ger det.]

²⁴Den förståndige vandrar uppåt [mot himmelen] på livets stig (välkända, upptrampade gångväg),
    och på så vis undviker han Sheol (underjorden – de dödas plats) därnere.

²⁵Den högmodiges hus (familj, liv) utrotar (upprycker, förgör) Herren (Jahveh),
    men han bevarar änkans tomtmarkeringar (gränslinjer).

²⁶Onda planer (tankar) är något avskyvärt (motbjudande, vidrigt) i Herrens (Jahvehs) ögon,
    men vänliga (nåderika, vackra) ord är rena [inför honom].

²⁷Den som är girig efter orätt vinning (genom ojusta metoder eller våld) för in olycka (problem, oro, förvirring, oordning) i sitt eget hem,
    men den som hatar mutor ska leva (inte dö en för tidig död, leva i framgång, leva för evigt i himlen).

²⁸Den rättfärdiges hjärta överväger [hebr. hagah – talar i låg ton; dvs. har tankemässigt gått igenom, är förberedd på] hur han ska svara,
    men de ogudaktigas mun spyr ut ondska.

²⁹Herren (Jahveh) är långt borta (fjärran) från de ogudaktiga (syndare, kriminella),
    men han hör bönerna från de rättfärdiga.

³⁰Ögon som utstrålar ljus [från ett glatt fridfullt inre] gläder hjärtan [hos andra människor],
    och goda nyheter ger näring åt benen [ger inre styrka].

³¹Det öra som lyssnar på livgivande tillrättavisning
    kommer att bli kvar bland de visa.

³²Den som vägrar ta emot tillrättavisning (tuktan, disciplin) föraktar (ogillar, tar avstånd ifrån) sig själv,
    men den som tillåter sig att bli tillrättavisad (tar emot korrigering) växer i förståelse (insikt).

³³Att frukta (vörda, respektera, ära) Herren (Jahveh) är vägen till vishet (det fostrar och disciplinerar),
    och ödmjukhet [att underordna sig Herren] är vägen till ära (upphöjelse, respekt).

Tillbaka upp

---