Parallell - söndag 7/6

Ords 16-18

---

Ords 16-18

Allt har sin tid och plats
¹En människa ansvarar för alla planer i sitt hjärta (att bearbeta och strukturera dem),
    men det [visa] svar som tungan till sist ger kommer från Herren (Jahveh).

²Alla människans vägar är rena (rätta) i hennes egna ögon,
    men Herren (Jahveh) prövar (mäter, väger, bedömer) anden (inre tankar, hjärtats motiv).

³Överlämna (rulla över) dina verk till [anförtro allt du gör och vill göra åt] Herren (Jahveh),
    så ska dina planer (tankar, syften, mål) ha framgång (bestå; stå fasta; bli grundligt etablerade).

[Dela dina planer med Herren så går det dig väl!]

⁴Herren (Jahveh) har gjort allting [för att fullfölja och bidra] för sitt syfte (ordagrant: ´för att svara honom´),
    även de ogudaktiga [passar i rollen] för den onda dagen.

⁵Varje människa som är stolt (arrogant) i sitt hjärta är avskyvärd (motbjudande, vidrig) för Herren (Jahveh),
    du kan vara säker på att sådana inte undgår sitt straff.

⁶Genom nåd (omsorgsfull kärlek, trofasthet) och sanning (pålitlighet, fasthet, stabilitet) [till Gud och människor – inte genom religiösa offer],
    sonas (övertäcks) straffet för synd,
och genom att frukta (vörda, respektera) Herren (Jahveh) [genom att ha en sund gudsfruktan]
    undviker människor ondska (fara).

[Nåd och sanning (hebr. chesed ve emet) hör oskiljaktigt ihop. De presenteras alltid i samma inbördes ordning och återfinns i Guds eget vittnesbörd, se 2 Mos 34:6. Nåd utan sanning blir uddlös, medan sanning utan nåd blir obarmhärtig.]

⁷När en människas vägar (sätt att leva) tilltalar (behagar) Herren (Jahveh),
    gör han även så att hennes fiender försonas (sluter fred) med henne.

⁸Bättre att ha litet med rättfärdighet,
    än stor rikedom med tumult (förvirring, problem, oro) [som kommer på grund av det orättfärdiga sättet den införskaffats och förvaltats på]. [Ords 15:16; Ps 37:16]

⁹Människans hjärta tänker ut (planerar) sin väg ["väver samman" och utarbetar sitt sätt att leva],
    men Herren (Jahveh) styr (leder) hennes steg (i singular: levnadslopp, jordevandring).

[Väg avser här troligen främst karaktär och moral, se Ords 16:2, 7, 17, 25.]

Väg dina ord noga
¹⁰Gudomligt inspirerade beslut finns på konungens läppar,
    därför måste hans mun vara trofast när han dömer.

¹¹En rätt [omanipulerad] balansvåg och [tillhörande] vikter kommer från Herren (Jahveh),
    alla vikter i viktlådan är hans verk (har sitt ursprung i honom).

¹²En kung som är ond är något avskyvärt (motbjudande, vidrigt) [inför både människor och Gud],
    tronen befästs genom rättfärdighet [på alla områden och i alla relationer].

¹³Rättfärdiga läppar är en glädje för kungar,
    och de älskar den som talar det som är rätt (sant, rättframt, uppriktigt).

¹⁴Kungens vrede är en dödens budbärare,
    men en vis man lugnar (stillar) den.

¹⁵I skenet av kungens närvaro finns liv,
    och hans favör (gillande) är som ett moln som ger sent regn (vårregn – hebr. malqosh).

[Det sista regnet före skörden som ger näring åt frukten, till skillnad från höstregnet (hebr. jore) som gör så att sådden gror.]

Ödmjukhet och vishet
¹⁶Hur mycket bättre är det inte att skaffa vishet än guld!
    Ja, hellre än silver, välj att få förstånd (insikt, förståelse).

¹⁷De rättfärdigas huvudväg (upphöjda väg – hebr. mesilah) undviker ondska,
    den som aktar (skyddar) sin väg (hebr. derech), bevarar sitt liv (sin själ).

[Två olika hebreiska ord för väg används här. Det första beskriver en välbyggd huvudväg där hinder har röjts bort. Det är en upphöjd väg utan stötestenar, se Jes 40:3; 62:10. Det andra ordet för väg (hebr. derech) är vanligare och används ofta om livsval och personlig vandringsväg.]

¹⁸Stolthet går före undergång,
    och en arrogant (högmodig) ande före fall (olycka).

¹⁹Bättre att vara bland de fattiga och ha en ödmjuk ande,
    än att dela byte [från orätt vinning] med de stolta (högmodiga).

²⁰Den som har insikt i (ger akt på, agerar förståndigt på) ordet [Guds ord], finner det goda,
    den som litar på Herren (Jahveh) blir välsignad (salig, lycklig, avundsvärd).

[Hebr. davar kan betyda ord, sak, ting eller föremål. Det används ofta om Herrens ord (Ps 33:4), vilket är den troligaste betydelsen här. En annan tolkning är att det handlar om att den som sätter sitt hjärta till att överväga "sitt ord", angelägenheter, att väga sina vägar, kommer att finna gott. Att lita på Gud och göra det rätta, även om det kostar på, kommer att ge sann lycka.]

²¹Den som är vis i hjärtat kallas [får rykte om sig att vara] förståndig (välbetänkt, insiktsfull),
    ett ljuvligt tal (goda/vänliga läppar) ökar kunskapen (­mottagligheten, förmågan att ta in kunskap). [Både för den som talar och den som lyssnar.]

²²Sunt förnuft (kunskap, insikt, förståelse) är en livets källa för dem som äger det,
    men de oförnuftiga straffas av sin egen dårskap.

²³Hjärtat hos den vise lär tungan [vad den ska tala],
    och hans läppar ökar i kunskap (förmåga att lära ut, gott tal).

²⁴Vänliga (nåderika, milda, vackra) ord är som en [rinnande och klibbig] honungskaka [Ords 15:26; Ps 19:11] –
    sött (en sötma) för själen och hälsosamt (en läkedom) för kroppen [benen i kroppen].

[Honung står för något gott och hälsobringande och utgör (tillsammans med mjölk) ett kännetecken på det välsignade löfteslandet, se 5 Mos 6:3.]

²⁵Det finns en väg som ser ut att vara rätt (ligger rakt fram utan hinder) för en människa,
    men den leder till döden [Ords 14:12].

²⁶En arbetares aptit (matlust, hunger) verkar fördelaktigt på honom,
    den egna munnens hunger pressar honom [att arbeta].

²⁷En ogudaktig (ond) människa gräver upp ondska [skvallrar och letar efter skandaler hos andra],
    den är som brännande eld på hennes läppar.

²⁸En falsk människa sår (släpper lös; ger fritt spelrum åt) osämja (splittring, oenighet),
    en skvallrare (ryktesspridare, baktalare) skiljer [till och med nära] vänner åt. [Ords 6:14; 10:31; 17:9; 18:8; 26:20]

²⁹En våldsverkare (grym man) förför (lurar) sin vän (granne, bror)
    och leder honom in på en ond väg.

³⁰Den som medvetet kisar med ögonen (sluter sina ögon) planerar ondska,
    och den som stänger sin mun [från att tala sanning], han låter ondska få verka fullt ut.

³¹Det gråa håret är en ärekrona [det kröner en äldre person och inger respekt och vördnad],
    om den kommer från vandringen på de rättfärdigas väg.

³²Den som kontrollerar sitt temperament är bättre än en krigshjälte,
    och den som kontrollerar sin [egen] ande är bättre än den som intar en hel stad.

³³Lotten kastas i knäet,
    men beslutet kommer från Herren (Jahveh).

Goda relationer viktigare än rikedom
¹Bättre en torr brödkaka [som kan ätas] i lugn (frid, ro)
    än ett hem fyllt av mat men med stridigheter.

²En vis tjänare får regera över en son som orsakar skam (förvirring, oreda),
    och han får dela arvet med bröderna.

³Smältdegeln är till för [att förädla] silver, och smältugnen för [att förädla] guld,
    på samma sätt prövar (undersöker, testar) Herren (Jahveh) hjärtan.

⁴En ond människa lyssnar på (uppmärksammar) ondskefulla läppar (tomt prat),
    och en lögnare lyssnar på en förödande tunga (destruktivt, oanständigt tal).

⁵Den som ser ner på (förlöjligar, hånar, driver med) den fattige (hebr. rosh) förolämpar (förnärmar) hans Skapare,
    den som är skadeglad (gläder sig åt andras olycka) undgår inte straff.

⁶Gamla mäns krona (stolthet) är deras barnbarn,
    och barnens krona är deras fäder.

⁷Överdrivet (stortaligt) tal lämpar sig inte för en dåre,
    och ännu mer opassande är ljugande läppar hos en ledare.

⁸En gåva (muta) fungerar som en skinande diamant [ordagrant "en sten som charmerar"] för den som ger den,
    varthelst han vänder sig ger den honom framgång.

[Versen kan tolkas positivt att en gåva stillar vrede, se Ords 21:14. Ordet gåva kan också översättas muta vilket inte är accepterat enligt judisk lag, och då är versen en sorglig kommentar om det mänskliga beteendet, se vers 23.]

⁹Den som har överseende med (skyler, förlåter) ett felsteg (överträdelse) väljer (strävar efter; söker; vill främja) kärleken,
    men den som ältar vad någon har sagt (gjort) skiljer vänner åt [driver bort en nära vän]. [Ords 10:12]

¹⁰En tillrättavisning påverkar den vise
    mer än hundra slag på dåren.

¹¹Den onde (upprorsmakaren) söker bara uppror [genom att medvetet bryta mot det som är rätt],
    [därför ska] en grym budbärare (ängel) skickas mot honom.

¹²Det är bättre att möta en björnhona som blivit separerad från sina ungar,
    än att möta en [högfärdig, arrogant] dåre i hans dårskap.

¹³Lönar någon gott med ont,
    viker inte ondskan från hans hus.

¹⁴Att börja ett gräl (ordväxling, konflikt) är som att släppa fram vatten [öppna en dammlucka],
    stoppa därför grälet innan orden väller fram ohindrat.

¹⁵Den som rättfärdigar syndaren och den som fördömer den rättfärdige
    – båda är lika avskyvärda (motbjudande, vidriga) i Herrens (Jahvehs) ögon.

¹⁶Till vilken nytta är pengar i en dåres hand
    eftersom han inte har någon vilja (längtan, hjärta) att lära sig?

[Vishet kan inte köpas, se Job 28:15-19; den kommer genom att följa Guds väg och att vörda Herren, se Ords 1:28-33. En vanlig källa till konflikt mellan vänner är pengar, temat återkommer i vers 18.]

¹⁷En vän (medmänniska – hebr. rea) älskar alltid (visar hela tiden tillgivenhet) [är trofast, hjälpsam och självuppoffrande],
    en broder finns med (föddes för att hjälpa) i motgång (nöd, trångmål – hebr. tsarah) [i en svår tid].

[Här kan "en broder" även åsyfta någon som står nära, oavsett blodsband, se Ords 18:24.]

¹⁸En människa som saknar förstånd skriver under (ger sitt handslag),
    och går [förhastat] i borgen för sin vän (medmänniska – hebr. rea).

¹⁹Den som älskar synd,
    älskar strider (tvister, ordstrider, tävlan, gräl),
den som bygger höga portar [som en fasad för att imponera och verka bättre än vad han är]
    försäkrar sig om sitt eget fall (ras).

²⁰Den som har ett fördärvat (falskt) hjärta får ingen framgång (rikedom, gott),
    och den som har en fördärvad (förvrängd, pervers) tunga faller i olycka.

²¹Den [förälder] som får en [ondskefull] dåre till barn får sorg,
    en far till en [ohyfsad] dåre har ingen glädje.

²²Ett glatt hjärta (själ) verkar som en god medicin,
    men en sårad (bruten) ande suger märgen ur benen (torkar ut och försvagar hela kroppen).

²³Den ogudaktige (syndaren, kriminelle) tar emot mutor under bordet (i hemlighet)
    för att förvränga rättvisans stigar (välkända upptrampade gångvägar).

²⁴En man med förstånd placerar Guds vishet framför sina ögon (fokuserar på den),
    medan en dåres ögon ser [irrar runt] på allt som finns på jorden [utom på visdom].

²⁵En självgod, dåraktig son är en sorg för sin far
    och bitter sorg för henne som fött honom.

²⁶Att straffa den rättfärdige är inte rätt,
    att slå (döda) personer med hög moral för deras ärlighet (övertygelse, moral, rättvisa) är också fel.

Att vara tyst ...
²⁷Den som har kunskap (vishet) är sparsam med sina ord [Jak 1:19],
    och en man med insikt (förståelse) har en dyrbar (värdefull, högt aktad) ande.

²⁸Även en [babblande] dåre (hebr. evil) kan tas för att vara vis om han håller tyst,
    den som stänger sina läppar kan tyckas vara skärpt (skarpsinnig; ha urskillningsförmåga).

Ord kan döda och ord kan ge liv
¹Den som medvetet isolerar (separerar) sig [från Gud och människor],
    ger efter för sitt eget begär, och går emot all vishet (förnuftighet, klokhet).

²En [oresonlig] dåre har ingen längtan efter förstånd (finner ingen glädje i att söka insikt och vishet),
    han vill bara uttrycka sina egna åsikter.

³När en ogudaktig kommer [träder in i en diskussion, eller i djupen av sin ondska] kommer också förakt [av allt som är ärbart och rätt],
    och med skam kommer vanära. [Ords 11:2]

⁴Orden i en människas mun är som djupa vatten [kan vara svåra att förstå, men en vis man bemödar sig att hämta upp dem, se Ords 20:5],
    källan till [Guds] vishet är som en flödande bäck [ren och livgivande].

Onda läppar
⁵Det är avskyvärt att ta den skyldiges parti (favorisera och upphöja honom i rättssalen),
    och på så vis ta bort rätten från den oskyldige (rättfärdige).

⁶En dåres läppar kommer med [en oresonlig dåre vandrar rätt in i] strid (tvister, trätor)
    – ja, hans mun ropar efter slag (tigger om stryk).
     ⁷En dåres mun blir hans undergång,
hans läppar är en snara (fälla) för hans själ (liv, känslor, sinne, vilja).

⁸Orden från en skvallrare (ryktesspridare) är som läckerbitar som slukas glupskt (med hast),
    de går in i kroppens innersta delar. [Ords 26:22]

Säkerhet
⁹Den som är lat i sitt arbete (försummar det medvetet och inte ens försöker),
    är bror till den som förgör (vandaliserar, bryter ner, dödar).

[Att bara släppa taget leder till undergång.]

¹⁰Herrens (Jahvehs) namn är ett starkt torn,
    den rättfärdige skyndar (rusar) dit och är beskyddad [högt upp utom fara]. [Ords 29:25]

¹¹Den rikes tillgångar är hans mäktiga (välbefästa) borg,
    i hans egen inbillning (högfärd, stolthet, högmod) är den [hans tillgångar] en hög mur.

¹²Högmod (arrogans, övermod) i människans hjärta går före fall (krasch, degradering),
    ödmjukhet (beskedlighet, ett hjärta som kan underordna sig Gud och människor) är vägen till ära (upphöjelse, respekt).

¹³Den som svarar innan han hört alla fakta
    är dåraktig och får skämmas.

¹⁴Människans ande stärker (uppehåller, ger näring åt) henne under fysisk sjukdom (smärta, problem),
    men en svag och bruten ande – vem kan bära den?

[Under fysisk sjukdom finns hoppet och längtan efter att bli bättre, men under en depression är viljan att leva bruten.]

¹⁵Hjärtat hos den som har omdöme (är förståndig) förvärvar (samlar, förökar sin) kunskap,
    och de visas öron söker alltid (lyssnar, begär, frågar) efter kunskap.

¹⁶Gåvor öppnar vägen
    och leder en människa inför inflytelserika (stora) män.

¹⁷Den som först lägger fram sin sak verkar ha rätt,
    tills hans motpart frågar ut honom.

¹⁸Lottkastning sätter stopp för tvister (ordstrider, tävlan),
    och skiljer mellan oeniga, mäktiga (inflytelserika) män.

¹⁹En broder som har blivit förolämpad (kränkt, förnärmad, stött) är som en stark (befäst) stad [orubblig och svår att vinna tillbaka],
    och strider (tvister, argument, påståenden) är som en regel (bom, tvärslå) på [porten till] en fästning (borg; ett torn).

Ordets makt
²⁰Av sin muns frukt blir en människas mage mättad (fylld),
    av sina läppars skörd (avkastning) [både det goda och det onda] blir hon mättad (fylld).
²¹Tungan har makt över död och liv,
    de som älskar [att bruka] den får [också] äta dess frukt.

[Vers 20 och 21 hör ihop. Frukt talar om konsekvenser, se Matt 7:17. Med tungan formar vi vårt tal och vår bekännelse, se Ords 15:3-4; Matt 12:35; Rom 10:9; Jak 3:2-12.]

²²Den som finner (träffar, lär känna) en god hustru har fått något gott,
    och har vunnit Herrens (Jahvehs) välsignelse (fått en förmån given från Gud).

²³Den fattige talar bönfallande [ord] (ber om nåd),
    den rike svarar med hårda (aggressiva, sarkastiska, burdusa) [ord].

²⁴En man med [många] bekanta [en som försöker vara vän med hela världen] blir splittrad (bryts sönder),
    men det finns [verkligen] kärlek som är trofast (nära, tätt intill) [som liksom klänger sig fast] från en broder.

[Vänskapskretsen, dvs. de som hör till de "bekanta" (hebr. reaim; i pluralis) jämförs här med en verklig vän (maskulinum singularis). Hebreiskan har i andra strofen ordagrant verbet för att älska (ahav), dvs. någon som älskar eller har kärlek, men översätts här lite mer som ett verbalsubstantiv (kärlek kräver ju att någon älskar). Den vän som alltid älskar är Jesus, se Joh 15:14-15.]

Tillbaka upp

---