³"Du vet hur David, min far, inte kunde bygga ett hus till Herrens (Jahvehs), sin Guds (Jahveh Elohims) namn [för att ära Herren], på grund av krigen [han var tvungen att föra] på alla sidor kring honom, till dess Herren (Jahveh) lade dem under hans fötter (ordagrant: ´under fotsulorna på hans fötter/ben´). ⁴Men nu har Herren min Gud (Jahveh Elohim) gett mig ro (tystnad) på alla sidor, ingen Satan (åklagare) och ingen förekomst av ondska. ⁵Och se, jag har för avsikt att bygga ett hus till Herrens (Jahvehs), min Guds (Elohims), namn, så som Herren (Jahveh) min Gud (Eloha) talade till min far David och sa: 'Din son, som jag ska sätta på din tron i ditt ställe, han ska bygga huset till mitt namn.'
     ⁶Befall därför nu att de hugger cederträ åt mig från Libanon, och mina tjänare ska vara tillsammans med dina tjänare, och jag ska betala dig för dina tjänare efter allt som du säger, för du vet att det finns ingen bland oss som har samma skicklighet att hugga timmer som sidonierna."

Och det skedde när Chiram hörde Salomos ord att han gladde sig storligen och sa: "Välsignad är Herren (Jahveh) idag, som har gett till David en vis son över detta stora folk." ⁸Och Chiram sände [bud] till Salomo och sa:

"Jag har hört det som du har sänt till mig. Jag ska göra (uppfylla) alla dina önskningar angående timmer av ceder och timmer av cypress. ⁹Mina tjänare ska föra ner det från Libanon till havet och jag ska låta dem göra (binda ihop) det till flottar för att transporteras på havet till den plats som du ska utse åt mig, och jag ska se till att det blir uppburet där och du ska ta emot det, och du ska uppfylla mina önskningar med att ge bröd (mat) till mitt hus."

¹⁰Och Chiram gav Salomo timmer av ceder och timmer av cypress enligt alla hans önskningar. ¹¹Och Salomo gav Chiram 20 000 kor-mått [tunnor; motsvarar 7 800 kubikmeter (5 000 ton)] vete som mat till hans hus, och 20 kor-mått [tunnor] av slagen (pressad) olivolja, detta gav Salomo till Chiram år för år. ¹²Och Herren (Jahveh) gav Salomo vishet som han talat (lovat), och det var fred (shalom) mellan Chiram och Salomo och de skar ett förbund tillsammans.
     ¹³Och kung Salomo tog ut en plikttjänstgöring från hela Israel, och de utskrivna var 30 000 män. ¹⁴Och han sände dem till Libanon, 10 000 en månad i grupper, en månad var de i Libanon och två månader var de hemma, och Adoniram var ledare över de tjänstepliktiga. ¹⁵Och Salomo hade 70 000 som bar bördor och 80 000 som var stenhuggare i bergen, ¹⁶vid sidan av Salomos uppsyningsmän över arbetet, 3 300, som styrde (samordnade) över folket som deltog i arbetet. ¹⁷Och kungen befallde och de bröt stora stenar, dyrbara stenar, till att lägga husets grund med huggna stenar. ¹⁸Och Salomos byggare och Chirams byggare och gevaliterna formade dem och gjorde i ordning timret och stenarna till husbygget.

Templet byggs
¹Och det skedde i det 480:e året efter att Israels söner kommit ut från Egyptens land, i det fjärde året som Salomo regerade över Israel, i månaden ziv [motsvarar april/maj], som är den 2:a månaden att han började bygga Herrens (Jahvehs) hus.

[Denna vers tillsammans med de 300 åren i Dom 11:26 pekar på att uttåget skedde på 1400-talet f.Kr. Vanligt är att datera invigningen av templet till 966 f.Kr., vilket då ger året för uttåget till 1446 f.Kr. De som hävdar ett senare datum för uttåget (ca 1260 f.Kr.) ser talet 480 symboliskt för 12 generationer av de tolv domarna (40 x 12 = 480). Den grekiska översättningen Septuaginta skriver numret 440.
    Här och i vers 37 används det ovanliga namnet Ziv för den andra månaden. Ordet kommer från ordet för ljus (hebr. ohr) och anspelar på att det blir vår och ljusare. Uttrycket "andra månaden" är det som annars används, se 1 Mos 7:11; 2 Mos 16:1; 4 Mos 9:10-11; 1 Krön 27:4. I den moderna judiska kalendern används namnet Iiar.]

Exteriör
²Huset som Salomo byggde till Herren (Jahveh) var
    60 alnar [27 meter] långt
    20 alnar [9 meter] brett och
    30 alnar [13,5 meter] högt.

[Måtten är enligt den kungliga alnen som är omkring 52 cm lång, se 2 Krön 3:3]
³Och förhallen framför tempelhuset, 20 alnar [9 meter] var dess längd som bredden på huset och 10 alnar [4,5 meter] dess bredd framför huset. ⁴Och huset gjorde han med fönster som var vida inåt men smala utåt. [Denna fönsterkonstruktion håller en stor del av solvärmen borta samtidigt som den tillåter att en stor mängd solljus tillvaratas.]

⁵Och mot husets mur byggde han små kammare runtomkring, mot husets mur runtom, både templet och det allra heligaste, och han gjorde sidokamrarna runtom. ⁶Den nedersta våningen av kamrarna var 5 alnar [2,3 meter] bred och den mellersta 6 alnar [2,7 meter] bred och den tredje 7 alnar [3,2 meter] bred, för på utsidan gjorde han en avsats i husets mur runtom, så att bjälkarna inte skulle sitta fast i husets mur.

⁷Och huset när det byggdes, var byggt av stenar som gjorts färdiga i stenbrottet, och varken hammare eller yxa eller något annat verktyg av järn hördes i huset när det byggdes. ⁸Dörren till den nedersta raden av kammare var på den högra sidan av huset och de gick upp genom spiraltrappor till den mellersta raden och från mellersta till den tredje.

⁹Så byggde han huset och avslutade det och han täckte huset med plankor av cederträ över bjälkarna. ¹⁰Och han byggde förråd i sidokamrarna mot hela huset, vart och ett 5 alnar [2,3 meter] högt, och de vilade på huset med timmer av cederträ.

Herrens ord
¹¹Och Herrens (Jahvehs) ord kom till Salomo, han sa:

¹²"Detta gäller det hus som du bygger:
    Om du vandrar i (lever efter)
    mina förordningar (ordagrant "saker inristat")
och gör mina påbud (bindande juridiska beslut)
    och håller (vaktar, skyddar, bevarar) alla mina budord (tydliga befallningar)
        och vandra efter dem (lever efter allt detta),
då ska jag stadfästa (etablera) mitt ord hos dig, som jag talat till David, din far,
     ¹³och jag ska bo därinne bland Israels söner,
    och ska inte överge mitt folk Israel."

¹⁴Och Salomo byggde huset och fullbordade det.

Interiör
¹⁵Och han byggde husets väggar invändigt med plankor av cederträ, från husets golv till takets bjälklag täckte han dem med trä och han täckte husets golv med plankor av cypress. ¹⁶Och han byggde 20 alnar [9 meter] i den bakre delen av huset med ceder från golvet till bjälklaget, och han byggde åt sig från huset till helgedomen, till det allra heligaste. ¹⁷Och huset är 40 alnar [18 meter] långt, det är templet framför. ¹⁸Allt cederträ inuti huset var utskuret med knoppar och utslagna (öppna) blommor, allt i cederträ, ingen sten var synlig. ¹⁹Och han gjorde i ordning helgedomen mitt i husets inre till att ställa Herrens (Jahvehs) förbundsark där. ²⁰Och framför det allra heligaste som var 20 alnar [9 meter] långt och 20 alnar [9 meter] brett och 20 alnar [9 meter] högt, överdraget med rent guld, ställde han altaret som var täckt med cederträ. ²¹Och Salomo pläterade huset invändigt med rent guld, och han drog guldkedjor över väggen framför det allra heligaste, och han pläterade det med guld. ²²Och hela huset pläterade han med guld till dess huset var fullbordat (färdigt), och hela altaret som tillhör det allra heligaste pläterade han med guld.

²³[I följande stycke återkommer talet 10 flera gånger. Det är summan av 5 plus 5, nådens tal. Här talas om dubbel nåd. Talet står ofta annars också för styre och makt, se även Upp 17:12; Dan 7:7.]

Och i det allra heligaste gjorde han två keruber av olivträ, de var 10 alnar [4,5 meter] höga. ²⁴Och 5 alnar [2,25 meter] var kerubens ena vinge och 5 alnar [2,25 meter] kerubens andra vinge, från den yttersta spetsen på den ena vingen till den yttersta spetsen på den andra vingen var det 10 alnar [4,5 meter]. ²⁵Och den andra keruben var 10 alnar [4,5 meter], båda keruberna hade samma mått och samma utformning. ²⁶Höjden på en kerub var 10 alnar [4,5 meter] och likadan var den andra keruben. ²⁷Och han placerade keruberna i husets innersta, och vingen på en kerub var utsträckt så att vingen rörde vid ena väggen och vingen på den andra keruben rörde den andra väggen och deras vingar rörde varandra mitt i huset. ²⁸Och han pläterade keruberna med guld.

[Olivträd växte i Israel och behövde inte importeras via Chiram från Libanon, 1 Kung 5:6-10. Det är naturligt oljigt vilket gjorde att det inte behövde behandlas och oljas in som andra träslag, vilket var lämpligt för de inre delarna av templet där översteprästen gick in en gång per år.]

²⁹Och han snidade alla husets väggar runtom med utskurna motiv av keruber och palmträd och utslagna (öppna) blommor invändigt och utvändigt.

³⁰Och husets golv pläterade han med guld invändigt och utvändigt. ³¹Och till ingången till det allra heligaste gjorde han dörrar av olivträ, dörrposten inuti stommen hade fem gångjärn. ³²Och på de två dörrarna av olivträ snidade han utskurna keruber och palmträd och utslagna (öppna) blommor, och pläterade dem med guld, och han placerade guldet på keruberna och på palmträden. ³³Och till öppningen till templet gjorde han dörrposter av olivträ i en fyrkantig ram, ³⁴och två dörrar av cypressträ. De två dörrbladen på den ena dörren var vikbara och de två dörrbladen på den andra dörren var vikbara. ³⁵Och han skar ut keruber och palmträd och utslagna (öppna) blommor på dem, och han pläterade dem med guld anpassat på det utskurna arbetet.
     ³⁶Och han byggde den inre gården med tre rader av huggna stenar och en rad med cederbjälkar.

³⁷I det 4:e året var grunden till Herrens (Jahvehs) hus lagd i månaden ziv [den 2:a månaden – infaller april/maj]. ³⁸Och i det 11:e året i månaden (hebr. jerach) bol [i den fenisiska kalendern; betyder "regnig"], som är den 8:e månaden (hebr. chodesh) [cheshvan – okt/nov], var huset [templet] fullbordat i alla sina delar enligt alla dess ritningar. Och huset blev byggt på 7 år.

[Templet blev klart i okt/nov 959 f.Kr. Här används både det äldre jerach (från jerah måne) och mer vanliga chodesh för månad, men också nymånad, se även 1 Kung 8:2.]

Tillbaka upp

---

Ps 127:1-5

Psalm 127 – Om inte Herren bygger huset …

Detta är den åttonde av de femton pilgrimspsalmerna – "de stigande sångerna" (Ps 120-134). Dessa psalmer sjöngs under vandringen upp till de tre stora högtiderna som varje år firades i Jerusalem. Psalmens författare Salomo är känd för sin visdom och att han byggde det första templet i Jerusalem, de två temana i denna psalm. Psalmen ger instruktioner för att leva ett rättfärdigt liv och kategoriseras som en av visdomspsalmerna, se även Ps 128.

Författare: Salomo

Struktur:
1. Huset, vers 1-2
2. Barn, vers 3-5

¹En pilgrimssång (en vallfartsång; "en sång från/för dem som vandrar upp"). [Oavsett varifrån man kommer så går man alltid upp till Jerusalem.]

Av (för) Salomo.

Om inte Herren (Jahveh) bygger huset (familjen; templet – hebr. bajit) [Salomo byggde templet, se 2 Kung 22:3]
    arbetar (sliter) de som bygger på det fåfängt (i tomhet; förgäves).
Om inte Herren (Jahveh) bevarar (beskyddar; vakar över) staden,
    vaktar (vakar) väktarna fåfängt.
    [Deras insats blir misslyckad och är inte till någon nytta om inte Gud är med.]
²Det är meningslöst för dig att stiga upp tidigt
    stanna uppe sent [arbeta hårt hela dagen],
att du äter mödans bröd –
    detta [välsignelser] ger han till dem han älskar (sina vänner) medan de sover.

³[Till en början kan vers 1-2 och 3-5 verka inte höra samman, men i hebreiskan är ordet för hus bajit och ordet för barn (plural) banim snarlika.]

Se, barn (hebr. banim) är ett arv från Herren (Jahveh),
    livmoderns frukt är en belöning.
⁴Som pilar i en mäktig mans (krigsmans) hand
    är barn som man får när man är ung.
⁵Rikt välsignad (salig, mycket lycklig) är den man (stridsman – hebr. gever) [en man i sin krafts dagar]
    som har sitt koger fyllt av dem.
De ska inte komma på skam
    när de talar med sina fiender i porten.

[Stadsporten var den plats där man möttes när man hade något som behövde avgöras inför domstol. Fiende här bör kanske i första hand ses som en motpart i ett rättsfall, men har också en utvidgad betydelse.]

Tillbaka upp

---

Ords 16:28-30

²⁸En falsk människa sår (släpper lös; ger fritt spelrum åt) osämja (splittring, oenighet),
    en skvallrare (ryktesspridare, baktalare) skiljer [till och med nära] vänner åt. [Ords 6:14; 10:31; 17:9; 18:8; 26:20]

²⁹En våldsverkare (grym man) förför (lurar) sin vän (granne, bror)
    och leder honom in på en ond väg.

³⁰Den som medvetet kisar med ögonen (sluter sina ögon) planerar ondska,
    och den som stänger sin mun [från att tala sanning], han låter ondska få verka fullt ut.

Tillbaka upp

---

Apg 7:1-29

Stefanos tal inför Sanhedrin
¹Översteprästen [antagligen Hannas] frågade [Stefanos]: "Stämmer dessa anklagelser [att du sagt att Jesus ska riva ner templet och ändra Moses undervisning, se Apg 6:13-14]?"
     ²Då svarade Stefanos: "Bröder [åhörare där i salen] och fäder [en respektfull titel på de äldste i Sanhedrin], lyssna på mig.

[Till en början kan Stefanos ganska långa tal ses som en irrelevant genomgång av Gamla testamentes historia från Abraham till David, men två huvudteman framträder. Det första är att Gud inte är bunden till ett speciellt land. Det religiösa ledarskapet var så fokuserat vid templet, men Stefanos visar hur Gud genom historien har verkat även utanför Israel. Det andra är att israeliterna tidigare har motarbetat de ledare Gud gett dem. Josef och Mose är två exempel som också är förebilder på Jesus. Rubrikerna följer de fem stycken man kan dela in försvarstalet i.]

1. Gud ger löftet till Abraham utanför Israel
Härlighetens Gud uppenbarade sig för vår fader Abraham i Mesopotamien [långt från löfteslandet Israel, staden Jerusalem och det heliga templet], innan han bosatte sig i Haran [som också är långt från Israel]. ³Gud sa till Abraham:

'Lämna ditt land och din släkt
    och bege dig till det land som jag ska visa dig.' [1 Mos 12:1]

⁴Då lämnade Abraham kaldéernas land och bosatte sig i Haran. När hans far hade dött, förde Gud honom därifrån till det land där ni nu bor. ⁵Han gav honom ingen arvedel i landet, inte ens så mycket att han kunde sätta ner sin fot, men han lovade att ge det som egendom åt honom och hans efterkommande, trots att han var barnlös. ⁶Detta är vad Gud sa:

'Hans efterkommande ska bo som främlingar
    i ett land som inte är deras,
man ska göra dem till slavar och förtrycka dem – [totalt] 400 år.

[Tidsperioden 400 år syftar inte på tiden i slaveri i Egypten, utan på totala tiden i främlingskap utanför Israels land.]

⁷Men det folk vars slavar de blir ska jag döma, sa Gud,
    och sedan ska de dra ut och tjäna mig på denna plats.'
    [Med 'denna plats' syftar Stefanos antagligen på templet där han talade dessa ord.]

[1 Mos 15:13-14; 2 Mos 3:12]

⁸Han gav honom omskärelsens förbund. Så blev Abraham far till Isak och omskar honom på åttonde dagen, och Isak blev far till Jakob, och Jakob till de tolv stamfäderna.

[Omskärelsen av judiska pojkar är ett tecken på Guds eviga förbund med Abraham, se 1 Mos 17:10-12. Redan på Moses tid gjorde Gud klart att det inte räckte med det fysiska tecknet – hjärtat behövde också omskäras, se 5 Mos 10:16; 30:6; Jer 4:4. Ceremonin utförs på den åttonde dagen och kallas brit mila, se även Luk 1:59.]

2. Josef – en förebild på Messias
⁹Våra stamfäder blev avundsjuka på Josef och sålde honom till Egypten. Men Gud var med honom ¹⁰och räddade honom [gång på gång] ur alla hans lidanden (problem, svårigheter). Han gav honom nåd (favör) och vishet inför farao, kungen i Egypten, som satte honom till styresman över Egypten och hela sitt hus.
     ¹¹En svår hungersnöd spred sig över hela området, från Egypten [ända upp] till Kanaan, och alla led. Våra förfäder [som bodde här i Kanaans land] kunde inte få tag på mat [till sina familjer och boskap]. ¹²När Jakob fick höra att det fanns säd i Egypten, sände han våra fäder dit en första gång. ¹³Den andra gången gav sig Josef till känna för sina bröder, och farao fick höra om Josefs släkt. ¹⁴Josef skickade då bud och lät hämta sin far Jakob och hela sin släkt, sjuttiofem personer. [Som grekisktalande jude använder Stefanos den grekiska översättningen av 1 Mos 46:27 som inkluderar Josefs barnbarn och har antalet sjuttiofem. Den hebreiska texten har sjuttio utan Josefs barnbarn.]
     ¹⁵Jakob drog ner till Egypten, och där dog han och våra fäder. ¹⁶Deras kroppar förflyttades till Sikem och lades i den grav som Abraham hade köpt [för sin hustru Sarah] för en summa i silver av Hamors barn i Sikem [som ligger i Samarien på 'ohelig' mark].

[I sitt korta och pressade tal verkar Stefanos sammanfatta två händelser för att få fram sin poäng att Gud verkar utanför Jerusalem, och då särskilt Samarien som klingade illa för Stora rådets anhängare. Graven som Abraham köpte var i Hebron, inte Sikem 1 Mos 23:16-20. Josef var begravd i Sikem och Jakob i Hebron. Abraham köpte grottan från hettiterna för 400 shekel, se 1 Mos 23:10-16, och det var Jakob som köpte fältet från Hamor, se 1 Mos 33:18-20.]

3. Befrielsen genom Mose
¹⁷Tiden närmade sig då löftet som Gud hade gett till Abraham skulle gå i uppfyllelse. [Tiden i slaveri var på väg mot sitt slut, se 1 Mos 15:13.] Folket [israeliterna] växte (i status, respekt) och deras antal ökade i Egypten,

¹⁸fram tills en annan kung (med en annan karaktär)
    som inte kände till Josef kom till makten.

[Citat från 2 Mos 1:8. I den egyptiska historien skedde ett tydligt skifte mellan den sjuttonde och artonde dynastin. Hyksosfolket som regerat Egypten under 100 år besegrades. Den nya kungen skulle i så fall vara farao Ahmose som kom till makten i det nya riket någon gång omkring 1550 f.Kr.]

¹⁹Det var han [denne nya farao] som exploaterade vårt folk (utnyttjade dem med inställsamt prat) och förtryckte våra förfäder och tvingade dem att överge sina spädbarn [dränka alla pojkar i Nilen, se 2 Mos 1:22], så att de inte skulle överleva.
     ²⁰Vid den tiden (tidsepoken) föddes Mose, och han var fantastiskt vacker i Guds ögon [hade både inre och yttre skönhet; ordagrant 'från en stad' dvs. förde sig elegant (inte obildat), men också i betydelsen att han kom från en himmelsk stad]. Under tre månader växte han upp [och hölls gömd] i sin faders hus. [2 Mos 2:2; Heb 11:23] ²¹När han sedan blev övergiven [utplacerad i Nilen] adopterade faraos dotter honom och uppfostrade honom som sin egen son. ²²Mose blev undervisad i all egyptisk visdom (filosofi) och han var mäktig (kraftfull) i ord (gr. logos) och gärningar (handlingar). [Lukas använder samma fras om Jesus, se Luk 24:19. Även om Mose själv ansåg sig inte vara en god talare (2 Mos 4:10) var han en man av sina ord. Hans ord och handlingar överensstämde. Logos betonar också ofta det skrivna ordet, han var en god retoriker och författare av Moseböckerna, se Joh 5:46.]
     ²³När han var 40 år (när 40 tider var uppfyllda för honom) fick han tanken att besöka sina bröder, Israels söner (barn). ²⁴Han fick då se hur en av dem blev misshandlad, och han tog honom i försvar och hämnades genom att slå ihjäl egyptiern. ²⁵Mose trodde att hans bröder skulle förstå att Gud ville rädda dem genom hans hand, men det gjorde de inte.
     ²⁶Nästa dag vandrade han omkring igen bland israeliterna när han plötsligt såg två av dem i ett slagsmål. Han försökte få dem att bli sams och sa: Ni män är ju bröder! Varför gör ni varandra illa? ²⁷Men den som hade gjort orätt mot sin nästa (medmänniska, landsman) stötte undan Mose och svarade:

Vem har satt dig till ledare och domare över oss?
²⁸Tänker du döda mig så som du dödade egyptiern i går? [2 Mos 2:14]

²⁹När han hörde de orden flydde han. Sedan levde Mose som främling i Midjans land där han [gifte sig och] fick två söner.

Tillbaka upp