"Halleluja (prisa Gud)!
För Herren vår Gud,
    den allsmäktige (som har all kraft och vet allt),
har nu intagit sin kungliga position.
    [Jesus har alltid varit kung, men nu träder han in i den positionen.]
⁷Låt oss glädjas och jubla och ge honom äran.
För Lammets bröllop har kommit och hans brud [de troende] har gjort sig redo.
⁸Hon har fått rätt att klä sig i finaste linne, skinande vitt och rent."

Det fina linnet är de heligas rättfärdiga gärningar.

[Till skillnad från skökan, se vers 2, som ger sig hän åt många älskare ger bruden sig själv helt och fullt till Jesus. Lite längre fram benämns bruden Lammets hustru, då är hon gift och bröllopsfesten är över, se Upp 21:9. Paulus kallar de troende för trolovade med Jesus, se 2 Kor 11:2. Församlingen liknas vid hans brud, se Ef 5:27. I Höga Visan beskrivs denna kärlek mellan Gud och hans folk. I Hosea beskrivs Israel som en otrogen hustru som Gud ska upprätta i framtiden.

Ett dåtida judiskt bröllop hade flera steg:

1. Trolovning – en officiell ceremoni som var mycket mer bindande än dagens förlovning, se Matt 1:18. Brudgummen reste från sin fars hus till brudens hem och betalade ett brudpris, se 1 Mos 24:53; 29:15-30.
2. Brudgummen förbereder det nya hemmet, se Joh 14:1-4.
3. Brudgummen kommer till brudens hus för att hämta henne. Inget exakt datum ges, men det sker omkring ett år efter trolovningen. Seden illustreras i Jesu liknelse med de tio brudtärnorna, se Matt 25:1-13.
4. Bröllopsfesten – varade flera dagar, ofta sju dagar, se Joh 2:1-11.

Det finns olika tolkningar av vad dessa bilder beskriver. Vad som är helt klart är att brudgummen är Jesus, se Joh 3:29. Bruden beskriver alltid troende i plural, medan gäster, brudgummens vänner och tärnor används mer individuellt om enskilda troende, se vers 9.]