Parallell - fredag 19/6
Pred 7-12
1För vem vet vad som är gott för människan i hennes liv, alla dagar av hennes fåfänga liv som hon tillbringar som en skugga? [1 Krön 29:15; Ps 144:4; Job 8:9; 14:12] Vem kan berätta för en människa vad som ska komma efter henne under solen?2Bättre ett gott namn än god (dyrbar) olja [kiastisk struktur; hebr. tóv shem mi shemen tóv],
och dagen att dö bättre än dagen att födas.
3Det är bättre att gå till sorgehuset
än att gå till festhuset,
för det är slutet för alla människor,
och de levande ska lägga det på hjärtat.
4Förargelse (sorg, ilska, indignation) är bättre än skratt,
för genom ansiktets sorg kan hjärtat bli tillfredsställt (få glädje).
5Den vises hjärta är i sorgens hus,
men dårens hjärta är i glädjens hus.
6Det är bättre att höra den vises tillrättavisning
än att en man hör dårens sång.
7För som sprakandet av törnen under en gryta,
så är dårens skratt.
Detta är också fåfängt (tomhet; helt meningslöst).
8Förtryck vänder (gör) en vis man till en dåre
och en muta fördärvar hjärtat.
9Bättre slutet på något (en sak; ett ord) än början,
bättre en tålmodig ande än en högmodig (stolt) ande.
[Denna vers har många tillämpningsområden. Hur något avslutas är viktigare än hur det börjar, och det behövs tålamod för att nå målet. I ljuset av vers 8, som talar om hur mutor kan fördärva hjärtat och omdömet, handlar denna vers om att det är högmodigt att fälla en för snabb dom. Det är lättare att fatta ett välgrundat beslut när alla fakta finns på bordet än när något just är påbörjat.]
10Låt inte din ande förhasta sig i att bli arg,
för ilska vilar i dårens sköte.
11Säg inte: "Hur kommer det sig att forna dagar var bättre än dessa?",
för det är inte av vishet som du ställer dig sådana frågor (har sådana funderingar eller bekymmer).
12Vishet är lika gott som ett arv,
en vinning för den som ser solen.
13Vishet är ett försvar (en försäkring, ett skydd),
liksom silver (pengar) är ett försvar (en försäkring, ett skydd),
men kunskapens förträfflighet är
att vishet bevarar livet hos den som har det.
14Betrakta Guds (Elohims) gärningar,
för vem kan göra det rakt,
som han har gjort krokigt?
15I tider av framgång (goda dagar – hebr. jom tovah) var glad (hebr. tóv),
och under onda (hebr. raah) dagar betänk (se – hebr. raah)
att Gud (Elohim) har gjort den ena [dagen]
så väl som (nära, intill) den andra,
därför kan människan inte utforska
sin framtid (hitta något efter honom).
[Ordet ond (resh–ajin–he) är snarlikt verbet för att se (resh–alef–he), bara en bokstav skiljer.]
16Alla ting har jag sett under mina fåfänga dagar,
där är en rättfärdig människa som går under i sin rättfärdighet,
och där är en ond människa som förlänger sitt liv i sina onda handlingar.
17Var inte överambitiös i det rätta
och inte heller överdrivet vis.
Varför ska du fördärva (förta) dig själv?
18Var inte överambitiös i ondska
och inte heller en dåre.
Varför ska du dö innan det är din tid (att avsluta livet)?
19Det är gott att du tar hand om det ena,
men dra inte undan din hand från det andra,
för den som vördar (fruktar) Gud (Elohim) ska vara fri från ansvar i allt.
[Denna mening är svåröversatt, men talar tydligt om att vi har ansvar för både det ena och det andra under vårt liv här på jorden. Samtidigt pekar den också på att det yttersta ansvaret inte är vårt. Det betyder att om vi har det rätt ställt med Gud så blir vi frikända på domens dag.]
20Vishet är ett fäste för en vis man,
mer än tio furstar som är i en (befäst) stad.
21Det finns inte en rättfärdig människa på jorden,
som gör gott, och inte syndar.
22Ge inte akt på alla ord som talas,
för att du inte ska höra din tjänare förbanna dig,
23för många gånger vet också ditt eget hjärta
att du själv på samma sätt har förbannat andra.
24Allt detta har jag prövat genom vishet, jag sa:
"Jag ska bli vis",
men den (visheten) var fjärran från mig.
25Det som är långt borta och omåttligt djupt,
vem kan finna (utforska, förstå sig på) det?
26Jag vände om och ägnade mitt hjärta åt att veta
och utforska och söka vishet och orsakerna till tingens ordning,
och till att veta hur man blir en dåre
och hur dårskapen blir till galenskap.
27Och jag fann [1 Kung 11:1-8]:
Bittrare än döden är den kvinna som är som [jägarens] snaror,
vars hjärta är som ett nät och hennes händer som rep (fängelsekedjor).
Den som behagar Gud (Elohim) ska fly från henne,
men syndaren fångas av henne.
28Se, detta har jag funnit säger Predikaren (Qohelet),
att lägga en sak till en annan och finna anledningen (orsaken)
29som min själ sökt (letat efter),
men jag fann den inte.
En människa bland tusen har jag funnit,
men en kvinna bland alla dessa har jag inte funnit.
30Se, endast detta har jag funnit,
att Gud (Elohim) har gjort (skapat) människan upprätt (rakryggad),
men de har tänkt ut (hittat på, åstadkommit) mycket (som Gud inte ämnat).
Lyd kungen
1Vem är som den vise?
Och vem vet (har en intim förståelse av) hur saker och ting (ord – hebr. davar) ska tydas och tolkas (få sin lösning)?
En människas vishet får hennes ansikte att lysa [Ps 119:130; 19:9]
och djärvheten (hårdheten) i hennes ansikte förändras.
2Jag [ger dig rådet], ge akt på kungens befallningar (ordagrant vakta kungens mun) i respekt för Guds (Elohims) ed. 3Var inte förhastad med att lämna hans närvaro, bibehåll inte någon ond sak, för han gör vadhelst som behagar honom. 4För kungens ord har makt (hebr. shilton), och vem kan säga till honom: "Vad gör du?" [Samma fras återkommer i Pred 9:12 i fråga om Guds auktoritet, se Ords 24:21.]
59Allt detta har jag sett, även mitt hjärta har prövat det, allt arbete som görs under solen, när människan råder över en annan människa till hans skada. 10Och jag såg de onda begravas och de gick in i sin vila, men de som hade gjort rätt gick från den heliga platsen [templet] och var glömda i staden. Detta är också fåfängt (tomhet; helt meningslöst). [Det är inte rätt att de onda lyckas i sitt liv och prisas efter att de dött.]Den som vaktar (ger akt på) budordet ska inte veta av något ont ting [skyddas från ondska],
och ett vist hjärta känner (är intimt förtroget med) rättskaffenhet.
6För allt (varje ting, sak, ärende, omständighet) finns en tid och en rättvisa [Pred 3:1-8; Ords 15:23],
för människans ondska är stor över henne.
7Eftersom han inte vet (känner till, är intimt förtrogen med) vad som ska ske,
för även när det händer, vem ska berätta det för honom?
8Det finns ingen människa som kan bemästra (hebr. shalit) vinden så att han kan hålla kvar (hålla fast, styra) vinden,
inte heller har han makt (hebr. shilton) över dödsdagen,
och det finns ingen ansvarsfrihet i krig,
inte heller ska ondska befria honom från det som är honom givet.
11Eftersom domen mot det onda inte verkställs med hast, är hjärtat hos människans söner överlåtet till att göra det onda, 12eftersom en syndare gör ont hundra gånger och förlänger sina dagar, men jag vet (är intimt förtrogen med) att det går väl för de gudfruktiga (de som vördar Elohim), som fruktar (visar vördnad) inför hans ansikte. 13Men det ska inte gå väl med den onde, inte heller ska hans dagar förlängas, de är som en skugga eftersom han inte fruktar (vördar, visar respekt) inför Guds (Elohims) ansikte.
14Det finns en fåfänga som görs på jorden, att det finns rättfärdiga som drabbas av det som de onda gör, dessutom finns det onda som drabbas av det som de rättfärdiga gör. Jag säger att detta också är fåfängt (tomhet; helt meningslöst). 15Så jag anbefaller glädje, att en människa inte har något bättre under solen än att äta och dricka och vara glad, och att detta ska vara med honom i hans arbete alla de dagar i hans liv som Gud (Elohim) har gett honom under solen.
16När jag ägnade mitt hjärta åt att förstå (bli intimt förtrogen med) vishet, och se allt som görs på jorden – för varken dag eller natt ser deras ögon sömn – 17sedan skådade jag allt Guds (Elohims) arbete som människan inte kan utforska, arbetet som görs under solen. För även om en människa arbetar och letar för att förstå ska hon ändå inte kunna finna det. Även om en vis man tänker att han ska känna till (vara intimt förtrogen med) det, ska det inte vara (är det inte) möjligt för honom att finna det.
Samma mål för alla
1För allt detta har jag lagt på (tagit till, gett) mitt hjärta, och till att klargöra (förklara) allt detta, att de rättfärdiga och de visa och deras arbete är i Guds (Elohims) hand, även kärlek, även hat. Ingen människa vet (har intim kunskap om) allt, det (som) är inför deras ansikten. 2Allt till alla på samma sätt, det oförutsedda händer (drabbar) den rättfärdige och den onde, den gode, den (rituellt) rene och den (rituellt) orene, honom som offrar och honom som inte offrar.
Som den gode,3Detta är en ondska i allt som görs under solen, att det oförutsedda händer (drabbar) alla. Ja, även människosönernas hjärtan är fulla av ondska, och galenskap (dårskap) är i deras hjärtan medan de lever och därefter går de till döden. 4För den som fortfarande lever (tillhör de levandes skara) finns det hopp – även en levande hund [som är illa ansedd] är bättre än ett dött lejon [det mäktigaste djuret, se Ords 30:30].
sådan är syndaren,
och den som avger en ed
som den som fruktar (är rädd för att avlägga) en ed.
57Gå (vandra din egen utstakade väg – lev ditt liv), ät ditt bröd med glädje och drick ditt vin med ett glatt hjärta, för Gud har redan accepterat (sett med nåd på) ditt arbete (det du företar dig). 8Låt alltid din klädnad vara vit och låt inte olja saknas på ditt huvud. 9Njut av livet med hustrun som du älskar alla livets fåfänga dagar som han har gett dig under solen, alla dina fåfänga dagar, och (njut av livet) i ditt arbete som du arbetar med under solen. Det är din del i livet (din livslott). 10Vadhelst din hand tar tag i för att göra med din styrka, gör det, för det finns inget arbete, inget råd, ingen kunskap, ingen visdom i Sheol (graven, underjorden – de dödas plats) dit du går.Eftersom de levande vet [plural – vet på alla möjliga sätt, är intimt förtrogna med] att de ska dö,
men de döda, de vet ingenting [har ingen förståelse alls],
och de har ingen mer belöning (lön, vinning) att vänta [från sin möda],
för [även] minnet av dem är glömt [borta]. [Ps 49:12; 112:6; Mal 3:16]
6Både deras kärlek och deras hat
och deras avund har för länge sedan tynat bort,
inte heller har de längre någon del
för alltid i de ting som görs under solen.
11Jag återvände och såg under solen
att det är inte de snabba som vinner loppet,12För människan känner inte till (saknar intim kunskap om) sin tid.
inte hjältarna som vinner striden,
inte de visa som får bröd,
inte de kloka som får rikedom,
inte de skickliga som får nåd (oförtjänt kärlek).
Tid och tillfälle drabbar (sker) dem alla.
Som fiskarna fångas i det onda nätet13Detta har jag också sett som vishet under solen och det är stort för mig; 14Där var en liten stad och några få män i den, och där kom en stor kung emot den och belägrade den och byggde stora belägringsvallar mot den. 15Nu fann man i den en fattig och vis man och han räddade staden med sin vishet, likväl kommer ingen människa ihåg denna fattiga man. 16Då sa jag: "Vishet är bättre än styrka, oavsett om den fattige mannens vishet är föraktad och hans ord inte hörda (ingen har lyssnat på honom)."
eller som fåglarna fångas i snaran,
så snärjs människans söner i en ond tid,
när det plötsligt kommer över dem.
17De visas ord talade i tysthet
är mer värda att lyssnas till än en furstes rop bland dårar.
18Vishet är bättre än stridsvapen,
men en syndare fördärvar mycket (av det som är) gott.
1Döda flugor gör parfymerarens salvor stinkande och ruttna,
på samma sätt gör lite dårskap att vishet och ära övervinns (fördärvas, får stå tillbaka).
2En vis man har sitt hjärta till höger
och dåren har hjärtat till vänster. [Den högra sidan representerar styrka och förstånd medan den vänstra dårskap och brist på styrka.]
3Likaså när en dåre vandrar utefter vägen (går genom livet)
så sviker hans förstånd honom,
och han säger till alla att han är en dåre.
4Om en ledares ande reser sig upp emot dig [om han blir arg på dig],
lämna inte din plats,
för mildhet stillar stora överträdelser.
5Det finns en ondska som jag har sett under solen,
som ett misstag som fortgår från en härskare.
6Dårskap lyfts till skyarna
och den rike får sitta på en låg plats.
7Jag har sett tjänare som rider på hästar
och prinsar som vandrar som tjänare på jorden.
8Han som gräver en grop ska själv falla i den,
och den som bryter igenom ett staket [olovligen går in på ett avspärrat område] ska bli biten av en orm.
9Den som kastar stenar kan skadas av dem,
och den som klyver trä är i fara när han gör det.
10Om järnet blir slött (trubbigt, dåligt)
och ingen skärper eggen
måste han använda mer kraft,
men vishet lönar sig för vägledning [man tjänar på vishetens goda råd].
11Om ormen biter innan den blivit tjusad (hebr. lachash) [utan förvarning],
har ormtjusaren (ordagrant: ´tungans mästare´ – hebr. baal lashon) ingen vinning [av sin konst].
12Orden från en vis mans mun är nåd (vänliga, oförtjänta – hebr. chen),
men en dåres läppar ska sluka honom.
13Början på orden från hans mun är dåraktiga
och slutet på hans tal är total galenskap.
14En dåre låter även orden vara många.
Människan vet inte (saknar intim kunskap om) vad som ska bli och det som kommer efter henne.
Vem kan berätta för henne?
15Dårarnas arbete tröttar ut dem alla,
för de vet inte hur de ska gå för att komma till staden.
16Ve dig, du land, när din kung är en yngling (tonåring – hebr. naar) [oerfaren och lättpåverkad]
och dina prinsar äter [festar] på morgonen [då de istället skulle skipat rättvisa, se Jer 21:12]!
[I den hebreiska kulturen prisas ålderdom framför ungdom eftersom vishet, erfarenhet och förstånd kommer med stigande ålder.]
17Lycklig är du, du land, när din kung är en fri man
och dina prinsar äter på rätt tid,
i styrka och inte i dryckenskap.
18Genom lättja faller takbjälkarna ner
och på grund av handens sysslolöshet läcker huset.
19Bröd är gjort för skratt (glädje)
och vin gör livet glatt
och pengar (silver) är svaret på allt.
Praktiska råd - då livet är kort (10:20-12:8)
Visa ord
20Förbanna inte (ta inte lätt på, vanära inte) kungen,
inte ens i dina tankar (för dig själv)
och förbanna inte (ta inte lätt på, vanära inte) en rik man [som Gud välsignat, se Ps 112:3],
inte ens i ditt sovrum,
för en fågel i skyn kan bära rösten (viska i någons öra)
och någon med vingar kan berätta dina ord.
[Ordspråket "en fågel har viskat i mitt öra..." härstammar från detta bibelställe. Var varsam med vad du säger, för rykten och skvaller sprids snabbt och blir lätt allmänt känt.]
1Sänd (kasta) ditt bröd på vattnet
för efter många dagar ska du finna det (visar det sig, kommer tillbaka).
2Dela en portion i sju, ja, i åtta,
för du vet inte vilken ondska (olycka) som ska komma (dyka upp) på jorden.
[Ordspråket kan betyda att man sår på vattnet, dvs. ger godhet och är generös, och det hittar en väg tillbaka. Det kan också handla om köpmän som handlar med varor över vattnet, se 1 Kung 10:22.]
3[Vers 3-4 formar en kiasm med moln (3a och 4b) och fallande träd och vind (3b och 4a):]
och om ett träd faller åt söder eller åt norr, på en plats där träd faller,och den som observerar molnen [så det inte är minsta risk för regn] kommer aldrig att skörda.
så kommer det att ske.
4Den som ger akt på (vakar efter) vinden [då det är helt vindstilla] kommer aldrig att så,
[Ibland inträffar stormar och olyckshändelser, men det får inte bli till en ursäkt att aldrig våga göra något. Ordspråket riktar sig till den som är för försiktig. Den jordbrukare som väntar på det mest gynnsamma tillfället att så, när det är helt vindstilla och inget utsäde skulle riskera att blåsa bort, och skörda när det inte är någon risk för regn, kommer aldrig att så eller skörda.]
5Som du inte vet vilken väg som är vindens,
eller hur benen växer i hennes livmoder som väntar barn,
så känner du inte heller till (är intimt förtrogen med) Guds arbete,
han som har gjort allt (som finns).
6Så din säd på morgonen,
och avhåll inte din hand (från att så) på eftermiddagen [då det ofta blåser],
för du vet inte vilket som har framgång,
om det är det ena eller det andra
eller om båda ska bli lika bra.
Njut av livet, men kom ihåg att Gud en dag ska döma dig
7Ljuset är sött
och det är ett behagligt ting att se solen.
8Om en människa lever många år,
låt henne fröjdas åt dem alla
och komma ihåg de mörka dagarna,
för de ska bli många.
Allt som kommer är fåfängt.
9Gläd dig du unga i din ungdom
och låt ditt hjärta glädja sig i dina unga år,
och vandra på ditt hjärtas vägar
och i dina ögons åsyn,
men vet att för allt detta
kommer Gud (Elohim) att föra dig till domen (hålla dig ansvarig för dina handlingar).
10Ta därför bort förtret från ditt hjärta
och ta bort ondska från ditt kött (din kropp),
för barndom och ungdom är fåfängt.
Poem – kom ihåg din Skapare
1Så kom ihåg din Skapare i din ungdom.
Innan de svåra dagarna kommer [då du blir gammal och får krämpor och smärta],
de år som du säger: "Jag har ingen glädje."
2Innan solens, månens och stjärnornas sken slocknar,
då regnet följs av nya moln.
[Ljusen som slocknar kan poetiskt tala om dålig syn, eller bildligt för mörka tider och depression. Predikaren (hebr. Qohelet) verkar ha tappat tron på Gud. I stället för att kalla Gud sin Herre eller Mästare ser han honom som en opersonlig Skapare. Det är en distanserad syn på Gud och utifrån det perspektivet ges nu en poetisk bild på en åldrande människa, och då särskilt hur det är om man inte känner Gud. Ungdomens naturliga glädje och förväntan inför livet försvinner snabbt, men för den som älskar Gud finns glädje även i ålderdomen, se Jes 46:4.]
3Den dagen då husets väktare [händerna] darrar.
Då de starka männen böjer sig (är krökta) [fötter och ben skakar och sviktar].
Då malerskorna [tänderna] slutat mala – de är för få.
Då det mörknar för dem som ser ut genom fönstren [synen blir dålig och dimmig].
4Då dörrarna mot gatan [munnen] har stängs till.
Då ljudet från kvarnen dämpas.
[Dörrarna kan syfta på munnen eller läpparna som stängs till; resultatet är att man tappar kontakten med samhället. Munnen liknas vid en kvarn, men tänderna är borta, och det låter inte längre när man tuggar.]
Då man vaknar när fågeln börjar kvittra [är lättväckt och vaknar tidigt].
Då fågelsången dämpas [hörseln blir sämre].
5Då man bävar för en backe (höjd),
och faror på gatorna. [Då man är rädd för att gå ut.]
Då mandelträdet lyser vitt [håret har vitnat].
Då en gräshoppa blir en stor börda.
Då kaprisfrukten mist sin kraft [all sexuell kraft och lust är borta].
[Gräshoppan kan beskriva att en liten insekt blir till en stor tyngd eller också en bild på att en åldring är som en gräshoppa som släpar sig fram. Detta är enda versen i Bibeln kaprisfrukten nämns, den användes i antiken som en lustförhöjande drog.]Då människan är på väg till sitt eviga hem
och gråtarna väntar på gatan.
6[Nu kommer avslutningen som börjar med "innan" och syftar tillbaka på vers 1: Frukta alltså Herren och böj dig inför honom innan du dör. Här ges en poetisk bild av några vanliga dödsorsaker:]
Innan silvertråden slits av [nervsystemet slutar fungera],
eller guldskålen brister [hjärnan slutar fungera],
eller krukan krossas vid källan [hjärtats högra kammare brister],
eller brunnshjulet går i bitar vid brunnen [hjärtats vänstra kammare brister].
7Då stoftet [kroppen] återvänder till jorden
som den en gång kom från,
och anden [livsanden som Gud blåste in i människan, se 1 Mos 2:7]
återvänder till Gud (Elohim) som gav den.
Avslutande refräng
8"Fåfängans fåfängligheter [hebr. hevel havalim]",
säger Predikaren (läraren, samlaren, sökaren – hebr. Qohelet),
"allt är fåfängt." [Pred 1:2]
Avslutande epilog
9Förutom att Predikaren (läraren, samlaren, sökaren – hebr. Qohelet) var vis, lärde han också ut kunskap till folket, ja han funderade (grubblade) och utforskade och satte samman många ordspråk. 10Predikaren utforskade behagliga ord och det som skrivits ärligt, liksom ord med sanning.
11De visas ord är som sporrar, och som nitar som är väl fastsatta är deras samlade ord, de är givna från en herde. 12Och dessutom, min son, låt varna dig, det finns inget slut på bokskrivandet, och mycket studerande tröttar ut köttet (kroppen).
13Slutordet – när [helheten av] allt har blivit hört [sammanfattningen när vi har tagit till oss hela budskapet blir då]:
Frukta (vörda) Gud (Elohim) och håll hans budord (tydliga befallningar – hebr. mitzvot),
för detta gäller alla människor.
[Sista raden lyder ordagrant "detta är hela människan" och kan tolkas som att det gäller alla människor (Rom 3:29), är alla människors plikt, eller att det rör det som är viktigt för hela människan. I nästa mening (vers 14) återkommer kol – det hebreiska ord som kan översättas 'allt/alla/hela/varje' – två gånger till. Denna fyrfaldiga upprepning betonar att det enda som verkligen betyder något här på jorden är att frukta Gud och lyda honom, se även Matt 6:33.]14För Gud (Elohim) ska föra fram varje gärning (handling) [hur människan agerat i allt] vid domen, även det som är dolt (allt undangömt) – både gott och ont.
[Predikaren slutar där Ordspråksboken börjar – med en sund gudsfruktan, se Ords 1:7. Den som fruktar Gud kommer att bry sig om hans budord. Den som fruktar Gud fruktar inget annat, men den som inte fruktar Gud fruktar allt annat. Den som fruktar Gud blir också fri från hämndbegär. Gud kommer att ge en rättvis dom över allt som skett i det fördolda, se 5 Mos 32:35; Rom 12:19.]
Igår
Planer
- 1. Dagens Bibelord
- 2. Nya Testamentet
- 3. Helbibel
- 4. Halvbibel
- 5. Kvartbibel (Bibelsällskapets plan)
- > 6. Parallell
- 7. Sommar 25
