Parallell - måndag 22/6
1 Kung 12-14
Nordriket – de sju första kungarna (kap 12-16)Nordrikets 1:e kung – Jerobeam
1[I detta stycke beskrivs de sju förste kungarna i det norra riket. Jerobeam är Nordrikets förste kung. Han regerar 22 år (1 Kung 14:20) 931-910 f.Kr.]
Och Rehabeam (hebr. Rechavam) gick till Shechem [nuvarande Nablus i Samarien, se 1 Mos 12:6], för hela Israel hade gått till Shechem för att göra honom till kung. 2Och det skedde när Jerobeam, Nevats son, hörde om det, för han var fortfarande i Egypten dit han hade flytt från kung Salomos ansikte, och Jerobeam bodde i Egypten, 3att de sände och kallade på honom så att Jerobeam och hela Israels församling kom och talade till Rehabeam och sa: 4"Din far gjorde vårt ok tungt, gör därför du din fars tunga tjänst och hans tunga ok som han lade på oss lättare, och vi ska tjäna dig."
5Och han sa: "Lämna tre dagar och kom sedan tillbaka till mig." Och folket lämnade.
6Och Rehabeam tog råd från äldre män som stått inför Salomo, hans far, när han fortfarande levde och sa: "Vilket råd ger ni mig att svara till detta folk?"
7Och de talade med honom och sa: "Om du vill vara en tjänare för detta folk idag, och vill tjäna dem, svara dem och tala goda ord till dem, då ska de vara dina tjänare för alltid."
8Men han övergav de äldre männens råd som de hade gett honom och tog råd av unga män som vuxit upp med honom och stod inför hans ansikte. 9Och han sa till dem: "Vilket råd ger ni som jag ska svara till detta folk som har talat till mig och sagt: Gör din fars ok som han lagt på oss lättare?"
10Och de unga männen som vuxit upp med honom talade med honom och sa: "Så ska du göra med folket som har talat till dig och sagt: Din far gjorde vårt ok tungt men du ska lätta det för oss, så ska du tala till dem: Mitt lillfinger är tjockare än min fars höfter. 11Och om min far belastade er med ett tungt ok, ska jag belasta ert ok ytterligare. Min far tuktade er med piskor men jag ska tukta er med skorpioner."
12Och Jerobeam och hela folket kom till Rehabeam den tredje dagen som kungen hade talat till dem och sagt: "Kom till mig den tredje dagen." 13Och kungen svarade folket hårt och övergav rådet som de äldre männen hade gett honom, 14och talade till dem efter de yngre männens råd och sa: "Min far gjorde ert ok tungt, men jag ska belasta ert ok ytterligare, min far tuktade er med piskor men jag ska tukta er med skorpioner." 15Och kungen lyssnade inte till folket, för det var något som Herren (Jahveh) lät ske för att han skulle stadfästa sitt ord som Herren (Jahveh) hade talat genom Achijas hand, shiloniten, till Jerobeam, Nevats son. [Jerobeam I, Nordrikets förste kung.]
16Och när hela Israel såg att kungen inte lyssnade på dem svarade folket kungen och sa:
"Vilken del har vi i David?Och Israel gick till sina tält. 17Men för Israels söner som bodde i Juda städer, regerade [fortfarande] Rehabeam över dem. 18När kung Rehabeam sände Adoram som var skattmästare, stenade hela Israel honom med stenar så att han dog. Och kung Rehabeam skyndade sig att stiga upp i sin vagn för att fly till Jerusalem. 19Och Israel gjorde uppror mot Davids hus till denna dag.
Vi har inget arv i Jishajs son.
Till era tält, Israel,
se om ditt eget hus, David."
20Och det skedde när hela Israel hörde att Jerobeam hade kommit tillbaka, att de sände och kallade honom till församlingen och gjorde honom till kung över Israel. Där fanns ingen som följde Davids hus utom Juda stam.
21Och när Rehabeam kom till Jerusalem församlades hela Juda hus och Benjamins stam 180 000 utvalda män som var stridsmän, för att strida mot Israels hus för att föra kungariket tillbaka till Rehabeam, Salomos son.
22Men Guds (Elohims) ord kom till Shemaja, en gudsman [2 Krön 12:5, 7, 15]. Han sa: 23"Tala till Rehabeam, Salomos son, Juda kung, och till hela Juda hus och Benjamin och till resten av folket och säg: 24Så säger Herren (Jahveh): Ni ska inte gå upp, inte strida mot era bröder, Israels söner. Återvänd var man till sitt hus, för detta är från mig." Och de lyssnade till Herrens (Jahvehs) ord och återvände och gick sin väg enligt Herrens (Jahvehs) ord.
Guldkalv i Betel och Dan
25Och Jerobeam byggde Shechem i Efraims bergsbygd och bodde där och han gick därifrån och byggde Penoel.
[Shechem var en strategisk knutpunkt där flera vägar möttes mellan bergen Gerizim och Ebal. Peniel var den plats vid floden Jabbok, på östra sidan av Jordanfloden, där Jakob brottades med Gud. Staden fanns på Gideons tid (Dom 8:8-9, 17), men nu bygger Jevoram upp den på nytt. Staden identifieras med Tell ed-Dhahab.]
26Och Jerobeam sa (tänkte) i sitt hjärta: "Nu ska kungariket återvända till Davids hus. 27Om folket går upp och offrar offer i Herrens (Jahvehs) hus i Jerusalem då kommer folkets hjärta att återvända till sin herre, till Rehabeam, Juda kung, och de kommer att döda mig och återvända till Rehabeam, Juda kung."
28Och kungen tog råd och gjorde två kalvar av guld och han sa till dem: "Ni har gått upp länge nog till Jerusalem, se era gudar, Israel, som förde er upp ur Egyptens land." 29Och han placerade en i Betel och den andra placerade han i Dan. 30Och detta blev en synd, för folket gick och tillbad framför den ända till Dan.
31Och han gjorde hus på höga platser och gjorde präster från hela folket som inte var Levis söner. 32Och Jerobeam påbjöd en fest i den 8:e månaden [cheshvan – okt/nov] på den 15:e dagen i månaden som liknade festerna i Juda, och han gick upp till altaret. Detta gjorde han i Betel och offrade till kalven som han hade gjort, och han placerade prästen i Betel på den höga platsen som han hade gjort. [De bibliska hösthögtiderna infaller en månad tidigare i den 7:e månaden (tishri), se 3 Mos 23:23, 27, 34.] 33Och han gick upp till altaret som han hade gjort i Betel på den 15:e dagen i den 8:e månaden [chesvan – okt/nov], den månad som han hade bestämt i sitt eget hjärta, och han påbjöd en fest för Israels söner och gick upp till altaret och offrade. [De bibliska hösthögtiderna infaller den 7:e månaden (tishri), se 3 Mos 23:23, 27, 34.]
Gudsmannen från Juda
1Och se, där kom en gudsman från Juda med Herrens (Jahvehs) ord till Betel, och Jerobeam stod vid altaret för att offra. 2Och han ropade Herrens (Jahvehs) ord mot altaret och sa: Altare, altare, så säger Herren (Jahveh): Se, en son ska födas till Davids hus, Josia (hebr. Joshijaho) [betyder: ´den som Herren helar´] är hans namn, och på dig ska han offra de höga platsernas präster som offrar på dig och människors ben ska brännas på dig. 3Och han gav ett tecken samma dag och sa: Detta är tecknet som Herren (Jahveh) har talat: Se altaret ska rämna (brista, gå sönder) och askan på det ska spridas ut.
4Och det skedde när kungen hörde gudsmannens ord som han ropade mot altaret i Betel, att Jerobeam sträckte fram sin hand mot altaret och sa: "Ta tag i honom" och hans hand som han hade sträckt fram mot honom torkade (stelnade) så att han inte kunde dra tillbaka den. 5Och altaret rämnade och askan rann ut från altaret i enlighet med tecknet som gudsmannen hade gett genom Herrens (Jahvehs) ord.
6Och kungen svarade och sa till gudsmannen: "Bönfall, jag ber dig, vid Herren (Jahveh) din Guds (Elohims) ansikte och be för mig att min hand blir återställd." Och gudsmannen bönföll Herren (Jahveh) och kungens hand blev återställd och blev som den var tidigare.
7Och kungen talade till gudsmannen: "Kom med mig till mitt hus och vederkvick dig och jag ska ge dig en gåva."
8Men gudsmannen sa till kungen: "Om du vill ge mig halva ditt hus ska jag inte gå med dig, jag ska inte äta bröd och inte dricka vatten på denna plats." 9För så är det bestämt för mig genom Herrens (Jahvehs) ord som sa: "Du ska inte äta bröd, inte dricka vatten och inte återvända samma väg som du kom." 10Och han gick en annan väg och återvände inte den väg som han kommit till Betel.
11Och en gammal profet bodde i Betel, och hans söner kom och återberättade för honom allt det som gudsmannen hade gjort den dagen i Betel och de ord som han hade talat till kungen och de återberättade detta för sin far. 12Och deras far talade till dem: "Vilken väg gick han?" För hans söner hade sett vilken väg gudsmannen gick, som kom från Juda. 13Och han sa till sina söner: "Sadla åsnan åt mig." Och de sadlade åsnan åt honom och han red på den. 14Och han gick efter gudsmannen och fann honom sittande under en terebint, och han frågade honom: "Är du gudsmannen som kom från Juda?"
Han svarade: "Det är jag."
15Då sa han till honom: "Kom med mig till mitt hus och ät bröd."
16Men han svarade: "Jag återvänder inte med dig och går inte in med dig, och jag ska inte äta bröd och inte dricka vatten med dig på denna plats, 17för det blev sagt till mig genom Herrens (Jahvehs) ord: 'Du ska inte äta bröd, inte dricka vatten och inte återvända samma väg som du kom.' "
18Och han sa till honom: "Jag är också en profet som du och en ängel talade Herrens (Jahvehs) ord till mig och sa: För tillbaka honom till ditt hus så att han kan äta bröd och dricka vatten." Men han ljög för honom. 19Så han gick tillbaka med honom och åt bröd och drack vatten.
20Och det skedde när de satt vid bordet att Herrens (Jahvehs) ord kom till profeten som hade fört tillbaka honom.
21Och han ropade till gudsmannen som kommit från Juda och sa: "Så säger Herren (Jahveh): Lika mycket som du har gjort uppror mot Herrens (Jahvehs) mun och inte har lytt hans befallning (budord – hebr. mitsvah) som Herren (Jahveh) din Gud (Elohim) befallde (hebr. tsavah) dig, 22utan kom tillbaka och åt bröd och drack vatten på platsen om vilken [Herren] talat: Ät inget bröd och drick inget vatten, så ska din kropp inte komma till dina fäders grav." 23Och det skedde efter att han ätit bröd och efter att han druckit, att han sadlade åsnan för honom, till profeten som han hade återfört. 24Och när han [profeten från Juda] gick mötte ett lejon honom på vägen och slog honom, och hans kropp kastades på vägen och åsnan stod vid den och lejonet stod också vid kroppen. [Lejon var inte så vanliga i Israel, samtidigt inte okänt, se Dom 14:5.] 25Och se, män passerade förbi och såg kroppen kastad på marken och lejonet stående vid kroppen, och de talade om det i staden där den gamla profeten bodde.
26Och när profeten som förde honom tillbaka från vägen hörde om det sa han: "Det är gudsmannen som gjorde uppror mot Herrens (Jahvehs) ord, därför har Herren (Jahveh) gett honom till lejonet, som rev honom och slog honom enligt Herrens (Jahvehs) ord som han talade till honom."
27Och han talade till sina söner och sa: "Sadla åsnan åt mig." Och de sadlade den. 28Och han gick och fann hans kropp kastad på vägen och åsnan och lejonet som stod vid kroppen. Och lejonet hade inte ätit kroppen och inte rivit åsnan. 29Då tog profeten gudsmannens kropp och lade den på sin åsna och förde tillbaka den, och han kom till den gamla profetens stad, och han sörjde och begravde honom. 30Och han lade hans kropp i sin egen grav och höll klagan över honom: Ve, min broder.
31Och det skedde efter att han hade begravt honom att han talade med sina söner och sa: "När jag är död, begrav mig i graven där gudsmannen är begravd, lägg mina ben bredvid hans ben. 32För orden som han ropade genom Herrens (Jahvehs) ord mot altaret i Betel och mot de höga platsernas alla hus, som är i Samariens städer, ska med säkerhet ske (infrias)."
33Efter dessa ting återvände inte Jerobeam från sina onda vägar, men gjorde igen från hela folket präster till de höga platserna, den som ville [bli präst] honom avskilde han så att han blev en av de höga platsernas präster. 34Och genom detta blev det en synd till Jerobeams hus (familj, släkt), så att det blev utplånat, och fördärvat så att det inte längre fanns på jordens ansikte.
Achijas profetia mot Jerobeam
1Vid den tiden blev Avijah, Jerobeams son, sjuk. 2Och Jerobeam sa till sin hustru: "Stå upp, jag ber dig, och förklä dig själv så att du inte blir igenkänd som Jerobeams hustru, och gå till Shilo. Se, där är Achija, profeten som talade om mig att jag skulle bli kung över detta folk. 3Och ta med dig tio brödkakor och kex och ett krus med honung och gå till honom. Han ska berätta för dig vad som ska ske med denna yngling." 4Och Jerobeams hustru gjorde så och steg upp och gick till Shilo och kom till Achijas hus.
Nu kunde inte Achija se, för hans ögon var svaga på grund av hans ålder. 5Och Herren (Jahveh) sa till Achija: "Se, Jerobeams hustru kommer för att fråga dig om sin son för han är sjuk. Så och så ska du tala till henne, för det ska ske när hon kommer in att hon ska utge sig själv för att vara en annan kvinna."
6Och det blev så när Achija hörde ljudet av hennes fötter när hon kom in genom dörren att han sa:
"Kom in Jerobeams hustru, varför utger du dig för att vara någon annan? Jag är sänd till dig för att ge dig tunga besked. 7Gå och berätta för Jerobeam:
10Därför, se, jag ska föra ondska (hebr. raa) över Jerobeams hus och ska utrota (hugga av) från Jerobeam var och en som urinerar mot muren [nedvärderande uttryck för en man; i uttrycket liknas han också vid en oren hund, se vers 11] – [både] instängd (fängslad) och frisläppt – i Israel. Jag ska bränna Jerobeams hus, som man bränner gödsel tills det är helt borta (fullbordat). 11Den av Jerobeams hus som dör i staden ska hundarna äta upp och den som dör på fältet ska himlarnas fåglar äta upp, för Herren (Jahveh) har talat.
12Stig upp och gå till ditt hus, och när dina fötter stiger in i staden ska barnet dö. 13Och hela Israel ska sörja över honom och begrava honom, för han är den ende av Jerobeam som ska få en grav, eftersom det i honom fanns något gott gentemot Herren (Jahveh), Israels Gud (Elohim).
14Och därtill ska Herren (Jahveh) resa upp åt sig en kung över Israel som ska utrota (hugga av) Jerobeams hus den dagen. Och vad är det även denna gång? 15Och Herren (Jahveh) ska slå Israel som vass skakas i vattnet, och han ska rycka upp Israel från det goda land som han gav till deras fäder, och ska skingra dem bortom floden [öster om Eufrat], eftersom de har gjort sina aseror [pålar för avgudadyrkan] för att provocera Herren (Jahveh). 16Och han ska överge [lyfta bort sin hand från] Israel på grund av Jerobeams överträdelser som han har överträtt, med vilka han har fått Israel att begå överträdelser.' "
19Vad mer finns om Jerobeams gärningar, hur han krigade och hur han regerade, det är skrivet i Israels kungars krönika (böcker). [Syftar inte på Kungaböckerna i Bibeln utan på offentliga protokoll, från vilka uppgifter hämtades av profeterna och skrevs ned i de kanoniska böckerna.] 20Och dagarna som Jerobeam regerade var 22 år, och han sov med sina fäder och Nadav, hans son, regerade i hans ställe.
[Nadavs styre återges i 1 Kung 15:25. Berättelsen återvänder nu till Rehabeam, Salomos son och efterträdare, Sydrikets förste kung.]
Kungliga krönikor
Viktiga händelser registrerades år för år i officiella krönikor, se Est 2:23; 6:1. Vissa av den antika världens kända krönikor (t.ex. de assyriska kungarnas) är användbara för att rekonstruera kronologi och geografiska platser, men innehåller ofta propaganda. Andra (t.ex. de från den nybabyloniska perioden) har mer neutral information. Hänvisningen till Israels kungars årsböcker visar att de bibliska författarna hämtade sin berättelse från större och mer detaljerade källor. Israels kungars krönika refereras här: 1 Kung 15:31; 16:5, 14, 20, 27; 22:39; 2 Kung 1:18; 10:34; 13:8, 12; 14:15, 28; 15:11, 15, 21, 26, 31; 2 Krön 33:18. Juda kungars krönika här: 1 Kung 14:29; 15:7, 23; 22:46; 2 Kung 8:23; 12:19; 14:18; 15:6, 36; 16:19; 20:20; 21:17, 25; 23:28; 24:5.
Sydrikets 1:a regent – Rehabeam
21[Rehabeam var Sydrikets 1:a regent (regerade 930-913 f.Kr.).]
Och Rehabeam, Salomos son, regerade i Juda. Rehabeam var 41 år när han började regera och han regerade 17 år i Jerusalem, staden som Herren (Jahveh) hade utvalt bland alla Israels stammar för att placera sitt namn där, och hans mor [drottningmoder] var Naama, ammonitiskan.
22Juda gjorde det som var ont i Herrens (Jahvehs) ögon och de drev honom till nitälskan med alla överträdelser som de begick, mer än alla deras fäders överträdelser. 23För de byggde även höga platser och aseror [pålar för avgudadyrkan] på varje hög kulle och under varje lummigt träd. 24Ja, det fanns även manliga tempelprostituerade (hebr. qadesh) i landet, de gjorde alla de styggelser som folken gjort, vilka Herren (Jahveh) drivit ut framför Israels söner.
25Men i Rehabeams 5:e år drog Shishak, Egyptens kung, upp mot Jerusalem. [Shishak var från den 22:a dynastin i Egypten. Han gömde Jerobeam efter att Salomo försökt döda honom, se 1 Kung 11:40.] 26Och han tog bort skatterna (rikedomarna) från Herrens (Jahvehs) hus och skatterna från kungens hus. Han tog bort allt och han tog bort alla sköldar av guld som Salomo hade gjort. 27Och kung Rehabeam gjorde (tillverkade) i deras ställe sköldar av brons och överlät dem i händerna på hövitsmannen för vakten som bevakade dörren till kungens hus. 28Och det var så att när kungen gick in i Herrens (Jahvehs) hus, bar vakten dem och förde tillbaka dem till vaktens kammare.
29Vad mer finns om Rehabeams gärningar, och allt vad han gjorde det är skrivet i Juda kungars krönika. 30Och det var oavbrutet krig mellan Rehabeam och Jerobeam. 31Och Rehabeam sov hos sina fäder och blev begravd i sin far Davids stad. Och hans mors [drottningmoderns] namn var Naama, ammonitiskan. Och Avijam, hans son, regerade i hans ställe.
Igår
Planer
- 1. Dagens Bibelord
- 2. Nya Testamentet
- 3. Helbibel
- 4. Halvbibel
- 5. Kvartbibel (Bibelsällskapets plan)
- > 6. Parallell
- 7. Sommar 25
