Hem

Bibeln på ett år

Nästa dag

Parallell - tisdag 23/6

2 Krön 10-12

2 Krön 10-12

Juda kungar – Rehabeam till Jehoshafat (kap 10-20)

Sydrikets 1:e regent – Rehabeam (kap 10-12)


Introduktion
1[Resten av boken gör en uppräkning med 20 regenter i Sydriket, 19 kungar och en drottning. Salomos son Rehabeam regerar i 17 år (976-959 f.Kr.).]

Rehabeam begav sig till Shechem, eftersom hela Israel hade kommit till Shechem för att göra honom till kung. 2När [Nordrikets regent] Jerobeam, Nebats son, hörde det där han var i Egypten – han hade flytt dit undan kung Salomo – återvände han från Egypten. 3Och de sände bud och kallade honom tillbaka. Då kom Jerobeam tillsammans med hela Israel och talade till Rehabeam och sa: 4"Din far [Salomo] gjorde vårt ok tungt. Men lätta nu det svåra arbete och det tunga ok som din far lade på oss, så vill vi tjäna dig."
     5Han [Salomos son Rehabeam] svarade dem: "Vänta tre dagar och kom sedan tillbaka till mig." Och folket gick.
     6Då rådgjorde kung Rehabeam med de gamla som hade varit i tjänst hos hans far Salomo medan han ännu levde, och han sa: "Vilket svar råder ni mig att ge detta folk?"
     7De talade till honom: "Om du visar dig god mot detta folk, är vänlig mot dem (visar dem villkorad nåd – hebr. ratsah) och talar goda ord till dem, kommer de att bli dina tjänare för alltid."
     8Men han brydde sig inte om det råd som de gamla hade gett honom, utan rådgjorde med de unga (den unga generationen; ordagrant: "barnen" – hebr. jeladim) som hade växt upp med honom [Rehabeam] och som nu var i hans tjänst. 9Han sa till dem: "Vilket ord (svar) råder ni oss att ge detta folk som talat till mig och sagt: Lätta det ok som din far har lagt på oss?"
     10De unga (barnen), som hade växt upp med honom talade och sa: "Så här bör du säga till detta folk som har talat till dig: 'Din ärade far gjorde vårt ok tungt, men lätta du det för oss' – så här bör du säga till dem: Mitt lillfinger är tjockare än min fars midja. 11Har min far lagt på er ett tungt ok, så ska jag göra ert ok ännu tyngre. Har min far tuktat er med ris, så ska jag göra det med skorpiongissel."
     12På tredje dagen kom Jerobeam med allt folket till Rehabeam, så som kungen hade talat när han sa: "Kom tillbaka till mig om tre dagar." 13Då gav kungen dem ett hårt svar, för kung Rehabeam brydde sig inte om de gamlas råd. 14Han talade till dem efter de ungas (barnens) råd och sa: "Har min far gjort ert ok tungt, så ska jag göra det ännu tyngre. Har min far tuktat er med ris, så ska jag göra det med skorpiongissel." 15Kungen lyssnade alltså inte till folket. Gud ledde det så för att Herrens ord skulle uppfyllas, det som han hade talat till Jerobeam, Nebats son, genom Ahia från Shilo.
     16När hela Israel förstod att kungen inte ville höra på dem, gav folket honom detta svar:
"Vad har vi för del i David?
    Vi har ingen arvslott i Jishajs son.
Gå hem till dina tält, Israel!
    Se nu efter ditt hus själv, David."
Därefter gick hela Israel hem igen. 17Och Rehabeam förblev kung endast över de israeliter som bodde i Juda städer. 18När kung Rehabeam sände ut Hadoram som hade uppsikten över tvångsarbetena, stenade Israels barn honom till döds. Själv måste kung Rehabeam skynda sig upp i sin vagn och fly till Jerusalem. 19Så avföll Israel från Davids hus och har varit skilt från det ända till denna dag.

Invasion
1När Rehabeam kom till Jerusalem samlade han Juda hus och Benjamin, 180 000 utvalda krigare, för att strida mot Israel och vinna tillbaka kungadömet åt Rehabeam. 2Men Herrens (Jahvehs) ord kom till gudsmannen Shemaja [betyder: "Jahveh har hört"]. Han sa: 3"Säg till Rehabeam, Salomos son, Juda kung, och till alla israeliter i Juda och Benjamin: 4Så säger Herren: Ni ska inte dra upp för att strida mot era bröder. Vänd hem igen, var och en till sitt, för det som har hänt har kommit från mig." Och de lyssnade till Herrens ord och vände om och drog inte ut mot Jerobeam.

Befästa städer i Juda
5Rehabeam bodde i Jerusalem, och han byggde om städer i Juda till befästa platser. 6Han byggde om Betlehem, Etam, Tekoa, 7Beit-Sur, Soko, Adullam, 8Gat, Maresha, Sif, 9Adorajim, Lachish, Aseka, 10Tsorah, Ajalon och Hebron (hebr. Chevron), befästa städer, som låg i Juda och Benjamin.

11Han gjorde deras befästningar starka och tillsatte befälhavare i dem och lade in förråd av mat, olja och vin. 12Var och en av dessa städer försåg han med sköldar och spjut. Han befäste dem mycket starkt. Och Juda och Benjamin blev kvar under hans välde.

Stöd för prästerna och leviterna
13[Vers 4-12 är den centrala sektionen som handlar om templet. Här finns unikt material.]

Prästerna och leviterna i hela Israel gick över till Rehabeam från alla sina områden. 14Leviterna övergav sina betesmarker och sina andra besittningar och begav sig till Juda och Jerusalem, eftersom Jerobeam med sina söner drev bort dem från deras tjänst som Herrens präster 15och anställde åt sig andra präster för offerhöjderna och för de håriga bockarna (onda andar, satyrer, skogsdemoner – hebr. sair) och för kalvarna som han hade gjort. 16Och de från alla Israels stammar som vände sina hjärtan till att söka Herren (Jahveh), Israels Gud, följde leviterna, och de kom till Jerusalem för att offra åt Herren (Jahveh), sina fäders Gud. 17I tre år stärkte de så kungamakten i Juda och gjorde Salomos son Rehabeams välde starkt, för i tre år vandrade de på Davids och Salomos väg. 18Rehabeam tog Machalat till hustru åt sig. Hon var dotter till Jerimot, Davids son, och till Avichajil, Eliavs, Jishajs sons, dotter. 19Hon födde åt honom sönerna Jeush, Shemarja, och Saham. 20Efter henne tog han Maacha. Avshaloms (Absaloms) dotter, till hustru. Hon födde Avijam (Abia), Attaj, Sisa och Shelomit åt honom. 21Och Rehabeam älskade Maacha, Avshaloms dotter, mer än alla sina andra hustrur och bihustrur. Han hade tagit 18 hustrur och 60 bihustrur, och han blev far till 28 söner och 60 döttrar. 22Rehabeam satte Avijam, Maachas son, till huvud och ledare bland sina bröder, eftersom han tänkte göra honom till kung. 23Han handlade klokt och lät alla sina söner bo runt om i hela Juda och Benjamins land i alla befästa städer och gav dem rikligt underhåll. Han skaffade dem också många hustrur.

Egypten invaderar Juda
1När Rehabeams kungamakt hade blivit stärkt och han hade blivit mäktig, övergav han Herrens undervisning. Så gjorde också hela Israel [det norra riket]. 2Men i kung Rehabeams 5:e regeringsår drog Egyptens kung Shishak upp mot Jerusalem, därför att de hade varit otrogna mot Herren (Jahveh). 3Han kom med 1 200 vagnar och 60 000 ryttare, och ingen kunde räkna det folk som följde honom från Egypten: libyer, suckeer och kushiter. 4Han intog de befästa städerna i Juda och kom ända till Jerusalem.
     5Profeten Shemaja hade kommit till Rehabeam och till Juda furstar, som av fruktan för Shishak hade samlats i Jerusalem. Och han sa till dem: "Så säger Herren: Ni har övergett mig, och därför har också jag övergett er och gett er i Shishaks hand."
     6Både Israels furstar och kungen ödmjukade sig då och sa: "Herren är rättfärdig."
     7När Herren såg att de ödmjukade sig, kom Herrens ord till Shemaja. Han sa: "Eftersom de har ödmjukat sig vill jag inte fördärva dem. Jag ska låta dem komma undan med knapp nöd, och min vrede ska inte bli utgjuten över Jerusalem genom Shishaks hand. 8Men de ska bli hans tjänare, och de ska förstå vad det är att tjäna mig och att tjäna främmande kungadömen."
     9Egyptens kung Shishak drog alltså upp mot Jerusalem. Han tog skatterna i Herrens (Jahvehs) hus och skatterna i kungapalatset. Alltsammans tog han. Han tog också de sköldar av guld som Salomo hade låtit göra. 10I deras ställe lät kung Rehabeam göra sköldar av koppar, och dem lämnade han i förvar åt befälet för livvakterna som höll vakt vid ingången till kungapalatset. 11Så ofta kungen gick till Herrens (Jahvehs) hus, gick också livvakterna och bar dem. Sedan förde de dem tillbaka till livvaktsalen.
     12Eftersom Rehabeam ödmjukade sig, vände sig Herrens vrede ifrån honom så att han inte fördärvade honom helt. Det fanns ännu sådant som var gott i Juda.
    

Sammanfattning
13Kung Rehabeam stärkte alltså sitt välde i Jerusalem och fortsatte att regera. Han var 41 år gammal när han blev kung, och han regerade 17 år i Jerusalem, den stad som Herren hade utvalt ur alla Israels stammar för att där fästa sitt namn. Hans mor hette Naama och var ammonitiska. 14Han gjorde det som var ont, för han vände inte sitt hjärta till att söka Herren (Jahveh).
     15Vad som mer finns att säga om Rehabeam, om hans första tid såväl som om hans sista, det är skrivet i profeten Shemajas och siaren Iddos krönikor, enligt släktregistrens sätt. Rehabeam och Jerobeam låg i krig med varandra så länge de levde. 16Och Rehabeam gick till vila hos sina fäder och blev begravd i Davids stad. Hans son Abia blev kung efter honom.






Igår

Planer

Stäng  


Parallell