Parallell - onsdag 24/6

1 Kung 15:1-24 ,2 Krön 13-16

---

1 Kung 15:1-24

Sydrikets 2:a regent – Avijam
¹[Avijam var Sydrikets 2:a regent. Han regerade 913-910 f.Kr. i Jerusalem. Han krigade med Nordriket och slog Jerobeam i Efraim (ca 912 f.Kr.), se 2 Krön 13:1-20.]

Och i det 18:e året av kung Jerobeams son Nevat, började Avijam att regera över Juda. ²Han regerade tre år i Jerusalem och hans mors [drottningmoderns] namn var Maacha, Avishaloms dotter. [I 2 Krön 13:2 stavas hennes namn Mikaja.]
     ³Och han vandrade i alla sin fars överträdelser, som han hade gjort före honom, och hans hjärta var inte helt med Herren (Jahveh), hans Gud (Elohim), som Davids hjärta, hans far. ⁴Men för Davids skull gav Herren (Jahveh), hans Gud (Elohim), honom en lampa i Jerusalem, och satte hans son efter honom för att bevara Jerusalem, ⁵eftersom David gjorde det som var rätt i Herrens (Jahvehs) ögon och inte vände åt sidan från något som han hade befallt honom alla hans livs dagar, förutom incidenten med Orija, hettiten.
     ⁶Och det var krig mellan Rehabeam och Jerobeam alla hans livs dagar. ⁷Vad mer finns om Avijams gärningar, och allt vad han gjorde det är skrivet i Juda kungars krönika. Och det var krig mellan Avijam och Jerobeam. ⁸Och Avijam sov hos sina fäder och de begravde honom i hans far Davids stad. Och Asa, hans son, regerade i hans ställe.

Sydrikets 3:e regent – Asa
⁹[Asa var Sydrikets 3:e regent (regerade 905-874 f.Kr.).]

Och i Jerobeams 20:e år, Israels kung, började Asa regera Juda. ¹⁰41 år regerade han i Jerusalem, och hans farmors (mors/farmors – hebr. im) namn [drottningmoders namn; Avijams mor, se vers 2] var Maacha, Avishaloms dotter.

¹¹Asa gjorde det som var rätt (rakt, uppriktigt) i Herrens (Jahvehs) ögon som sin förfader (far – hebr. av) David. ¹²Och han tog bort de manliga tempelprostituerade (hebr. qadesh) ur landet och tog bort alla deras avgudar som hans fäder hade gjort (tillverkat). ¹³Ja, även sin farmor [mor/farmor] Maacha avsatte han från sin position som drottningmoder, eftersom hon hade gjort en styggelse, en asera [påle för avgudadyrkan]. Och Asa högg ner hennes avgud och brände den i Kidrondalen. ¹⁴Men de höga platserna blev inte borttagna, likväl var Asas hjärta helt med Herren (Jahveh) alla hans dagar. ¹⁵Och han förde in i Herrens (Jahvehs) hus de föremål som hans far hade helgat och de föremål som han själv hade helgat, silver och guld och redskap.
     ¹⁶Och det var krig mellan Asa och Baasha, Israels kung, alla deras dagar. ¹⁷Och Baasha, Israels kung, gick upp mot Juda och byggde Rama för att hindra någon från att komma och gå till Asa, Juda kung.
     ¹⁸Och Asa tog allt silver och guldet som var kvar i skattkammaren i Herrens (Jahvehs) hus och skatterna i kungens hus och gav dem i sina tjänares händer och kung Asa sände dem till Ben-Hadad, Tavrimons son, Chezions son, Arams kung, som bodde i Damaskus och sa: ¹⁹"Det finns ett förbund mellan mig och dig och mellan min far och din far, se jag har sänt gåvor till dig av silver och guld. Gå och bryt ditt förbund med Baasha, Israels kung, så att han lämnar mig."
     ²⁰Och Ben-Hadad lyssnade till kung Asa och sände hövitsmännen för sina arméer mot Israels städer och slog Ijon och Dan och Avel-Beit-Maacha och hela Kinneret [Galileen] med hela Naftalis land. ²¹Och det skedde när Baasha hörde om det, att han lämnade byggandet av Rama och bodde i Tirtsah [nordost om Shechem; nuvarande Tell el-Farah]. [Tirtsah blir snart Nordrikets huvudstad, se vers 33.] ²²Och kung Asa gjorde ett påbud (tillkännagivande) i hela Juda, ingen var undantagen, och de bar bort Ramas stenar och timret som Baasha hade byggt med, och kung Asa byggde Geva i Benjamin av det (materialet) och Mitspah.
     ²³Vad mer finns om Asas gärningar, och all hans styrka, och vad han gjorde och alla städer som han byggde det är skrivet i Juda kungars krönika. Men när han var gammal blev han sjuk i sina ben. ²⁴Och Asa sov hos sina fäder och blev begravd med sina fäder i sin far Davids stad. Och Jehoshafat, hans son, regerade i hans ställe.

[Jehoshafat blir Sydrikets fjärde kung. Han beskrivs i 1 Kung 22:41-50. Han regerar 872-848 f.Kr.]

Tillbaka upp

---

2 Krön 13-16

Sydrikets 2:e regent – Avijam


Introduktion
¹[Avijam regerar i 3 år (959-956 f.Kr.).]

I [Nordrikets 1:a] kung Jerobeams 18:e regeringsår blev Avijam kung över Juda [Sydriket], ²och han regerade tre år i Jerusalem. Hans mor hette Mikaja [Maacha, se 1 Kung 15:2], Oriels dotter, från Gibea.

Krig med Jerobeam – Israel

Avijam [Sydrikets 2:a regent] och Jerobeam [Nordrikets 1:a kung] låg i krig med varandra. ³Avijam började kriget med en här av tappra krigsmän, 400 000 utvalda män. Men Jerobeam ställde upp till strid mot honom med 800 000 utvalda tappra stridsmän.

Avijams tal – fokus på präster och leviter
⁴Avijam steg upp på berget Semarajim i Efraims bergsbygd och sa: "Hör mig, Jerobeam och hela Israel! ⁵Skulle ni inte veta att det är Herren (Jahveh), Israels Gud, som har gett kungadömet över Israel åt David för evig tid, åt honom själv och hans söner, genom ett saltförbund?

[I alla offer användes salt, se 3 Mos 2:13. Saltets funktion att konservera och bevara anspelar på att "saltförbundet" som ingås ska vara långvarigt och hållas, se 4 Mos 18:19. Att ingå saltförbund räknas som en fullvärdig motsvarighet till ett blodsförbund, se 2 Mos 24:8.] ⁶Men Jerobeam, Nebats son, Davids son Salomos tjänare, reste sig och gjorde uppror mot sin herre. ⁷En skara löst folk slöt sig till honom, onda människor som blev för starka för Rehabeam, Salomos son. Rehabeam var ung och ängslig och kunde därför inte stå emot dem.
     ⁸Och nu menar ni er kunna stå emot Herrens kungadöme som tillhör Davids söner, eftersom ni är en stor skara och har hos er de guldkalvar som Jerobeam gjorde till gudar åt er. ⁹Har ni inte drivit bort Herrens präster, Arons söner, och leviterna och själva gjort er präster, så som andra folk gör? Vem som än kommer med en ungtjur och sju baggar för att bli prästvigd får bli präst åt de gudar som inte är gudar.
     ¹⁰Men vi har Herren (Jahveh) till vår Gud, och vi har inte övergett honom. De präster som gör tjänst inför Herren är Arons söner, och leviterna sköter tempeltjänsten. ¹¹De offrar åt Herren varje morgon och varje kväll brännoffer och väldoftande rökelse. Och de ordnar med bröd på bordet av rent guld och med den gyllene ljusstaken, så att lamporna på den lyser varje kväll, för vi håller vad Herren (Jahveh), vår Gud (Elohim), har befallt oss att hålla. Men ni har övergett honom. ¹²Och se, Gud är med oss, i spetsen för oss, och vi har hans präster med larmtrumpeterna för att blåsa till strid mot er. Ni Israels barn, strid inte mot Herren (Jahveh), era fäders Gud, för ni kommer inte att lyckas."

Krig med Jerobeam
¹³Men Jerobeam hade låtit omringa dem och lagt ett bakhåll för att falla dem i ryggen. Så stod de nu mitt emot Juda män och hade sitt bakhåll bakom dem. ¹⁴När Juda vände sig om och såg att de hade fiender både framför sig och bakom sig ropade de till Herren och prästerna blåste i trumpeterna. ¹⁵Därefter höjde Juda män ett härskri, och när de gjorde så lät Gud (Elohim) Jerobeam [Nordrikets 1:a kung] och hela Israel bli slagna av Avijam och Juda. ¹⁶Israels barn flydde för Juda, och Gud gav dem i deras hand. ¹⁷Sedan vållade Avijam och hans folk ett stort manfall bland dem, så att 500 000 av Israels unga män blev slagna. ¹⁸Alltså blev Israels barn kuvade vid den tiden, men Juda barn var starka, för de stödde sig på Herren (Jahveh), sina fäders Gud. ¹⁹Avijam förföljde Jerobeam och erövrade dessa städer från honom: Betel med underlydande orter, Jeshana med underlydande orter och Efron med underlydande orter.

Summering
²⁰Sedan förmådde Jerobeam ingenting mer så länge Avijam levde. Och Herren (Jahveh) slog honom så att han dog. ²¹Men Avijam stärkte sin makt. Han tog sig 14 hustrur och blev far till 22 söner och 16 döttrar. ²²Vad som mer finns att säga om Avijam, om hans bedrifter och annat som rör honom, det är skrivet i profeten Iddos utläggning.

Sydrikets 3:e regent – Asa


Introduktion
¹[Asa regerade 41 år (911-817 f.Kr.). Om Rehabeam (1 Kung 12:8) inte var mer än 21 år gammal vid sitt trontillträde, måste Asa, när han besteg tronen, bara ha varit en pojke, inte mer än 10 eller 11 år gammal.]

Avijam gick till vila hos sina fäder, och man begravde honom i Davids stad. Hans son Asa blev kung efter honom. Under hans tid hade landet ro i tio år [fram till ca 900 f.Kr.]. ²Asa gjorde det som var gott och rätt i Herrens (Jahveh), sin Guds (Elohims), ögon. ³Han avlägsnade de främmande altarna [för Salomos hedniska hustrur, se 1 Kung 11:7] och offerhöjderna, slog sönder stoderna och högg ner asherapålarna. ⁴Han uppmanade Juda att söka Herren (Jahveh), sina fäders Gud, och att hålla undervisningen (hebr. Torah) och budorden (tydliga befallningar – hebr. mitsvot). ⁵Ur alla Juda städer tog han bort offerhöjderna och solstoderna. Och riket hade lugn under hans tid. ⁶Han byggde befästa städer i Juda eftersom landet hade ro. Och han förde inte något krig under dessa år, för Herren hade gett honom ro. ⁷Han sa därför till Juda: "Låt oss bygga dessa städer och runt omkring förse dem med murar och torn, med portar och bommar. Landet är ännu vårt, därför att vi har sökt Herren (Jahveh), vår Gud (Elohim). Vi har sökt honom, och han har gett oss ro på alla sidor."

Så byggde de och hade framgång.
     ⁸Asa hade en här som utgjordes av 300 000 man från Juda och som bar stora sköldar och spjut. Utöver dessa kom från Benjamin 280 000 man som bar små sköldar och som spände båge. Alla dessa var tappra stridsmän.

Invasion – Etiopien från syd
⁹Men kushiten Zerach drog ut mot dem med en här på 1 000 000 (ordagrant: ´tusen tusen´; ett oräkneligt antal – myriader) man [en oräknelig skara] och 300 vagnar, och han kom ända till Maresha. ¹⁰Asa drog ut mot honom, och de ställde upp sig till strid i Sefatas dal vid Maresha [2 Krön 11:8].
     ¹¹Då ropade Asa till Herren (Jahveh), sin Gud (Elohim): "Herre (Jahveh), utom dig finns ingen som kan hjälpa i striden mellan den starke och den svage. Så hjälp oss, Herre (Jahveh), vår Gud (Elohim), för vi stödjer oss på dig, och vi har kommit hit i ditt namn mot denna skara. Herre (Jahveh), du är vår Gud (Elohim). Låt ingen människa stå dig emot."
     ¹²Och Herren (Jahveh) lät kushiterna [etiopierna] bli slagna av Asa och Juda så att de flydde. ¹³Asa och folket som var med honom förföljde dem ända till Gerar [i västra Negevöknen] och av kushiterna föll så många att ingen av dem återhämtade sig (kom undan med livhanken), för de blev nergjorda av Herren (Jahveh) och hans här. Och folket tog ett stort byte. ¹⁴Sedan intog de alla städer runt omkring [staden] Gerar [mellan Beer-Sheva och Gaza, då ett bördigt område, se 1 Mos 26:12-14], eftersom fruktan för Herren hade kommit över dem. Och de plundrade alla städerna, eftersom det fanns mycket att plundra i dem. ¹⁵Till och med boskapsskjulen bröt de ner, och de förde bort kameler och småboskap i mängd. De vände sedan tillbaka till Jerusalem.

Profetiskt budskap
¹Guds (Elohims) Ande kom över Asarja, Odeds son. ²Han gick ut mot Asa och sa till honom: "Hör mig, du Asa, och ni hela Juda och Benjamin. Herren (Jahveh) är med er när ni är med honom, och om ni söker honom låter han sig finnas av er. Men om ni överger honom kommer han att överge er. ³En lång tid levde Israel utan den sanne Guden, utan präster som undervisade dem (hebr. jarah) och utan någon undervisning (instruktion, Torah). ⁴Men i sin nöd omvände de sig till Herren (Jahveh), Israels Gud, och när de sökte honom lät han sig finnas av dem. ⁵Under de tiderna fanns det ingen trygghet när man gick ut eller in, utan stor förvirring rådde bland alla som bodde här i länderna. ⁶Folk drabbade samman med folk och stad med stad, för Gud förvirrade dem med all slags nöd. ⁷Men var nu starka och låt inte modet falla, för ert arbete ska få sin lön."

Centralt – Religiösa reformer
⁸När Asa hörde dessa ord och denna profetia av profeten Oded [hans son Asarja], tog han mod till sig och avlägsnade de eländiga avgudabilderna ur Juda och Benjamins hela land och ur de städer som han hade erövrat i Efraims bergsbygd. Han upprättade på nytt Herrens altare, det som stod framför Herrens förhus.

[Det var Asarja, Odeds son, som talade profetian, se vers 1. Att den hebreiska texten har Oded här kan vara ett patronymikon, där faderns namn används om sonen. Detta skrivsätt är inte ovanligt. Jesus kallas "Davids son" i Jer 30:9 och Mose används om "Moses söner", se Ps 90:1. Den grekiska översättningen Septuaginta byter ut Oded mot Asarja, den latinska översättningen Vulgata och den syriska översättningen lägger till och översätter "Asarja, Odeds son".]

⁹Och han samlade hela Juda och Benjamin, liksom de främlingar från Efraim, Manasse och Simeon som bodde ibland dem. Många från Israel hade anslutit sig till honom när de såg att Herren (Jahveh), hans Gud (Elohim), var med honom.
     ¹⁰De samlades i Jerusalem i tredje månaden av Asas 15:e regeringsår [ca 896 f.Kr. på våren, kanske under påskhögtiden i Jerusalem]. ¹¹Av det byte de hade fört med sig offrade de på den dagen åt Herren 700 tjurar och 7 000 djur av småboskapen. ¹²Och de slöt det förbundet att de skulle söka Herren (Jahveh), sina fäders Gud, av hela sitt hjärta och av hela sin själ. ¹³Var och en som inte sökte Herren (Jahveh), Israels Gud, skulle bli dödad, liten eller stor, man eller kvinna. ¹⁴Och de svor eden inför Herren med hög röst, under jubel och till ljudet av trumpeter och shofarer. ¹⁵Hela Juda gladde sig över eden, för de hade svurit den av hela sitt hjärta, och de sökte Herren med hela sin vilja. Han lät sig finnas av dem, och han lät dem få ro på alla sidor.
     ¹⁶Kung Asa avsatte också sin farmor (mor/farmor – hebr. im) Maacha från sin position som drottningmoder, eftersom hon hade satt upp en avgudabild åt Ashera. Asa högg ner hennes avgudabild, krossade den och brände den i Kidrondalen. ¹⁷Offerhöjderna blev dock inte avlägsnade ur Israel, men Asas hjärta var hängivet Gud så länge han levde. ¹⁸Han förde in i Guds hus både det hans far och det han själv hade helgat åt Herren: silver, guld och kärl.
     ¹⁹Och det blev inget krig förrän i Asas 35:e regeringsår.

Invasion – Israel från norr
¹I Asas 36:e regeringsår drog Israels kung Basha upp mot Juda och började befästa Rama [drygt en mil norr om Jerusalem] för att hindra att någon kom vare sig från eller till Asa, Juda kung.
     ²Då tog Asa silver och guld ur skattkamrarna i Herrens (Jahvehs) hus och i kungapalatset och sände det till Ben-Hadad, Arams kung, som bodde i Damaskus, och lät säga: ³"Låt oss ingå förbund, du och jag, liksom det var mellan min far och din far. Här sänder jag dig silver och guld. Bryt därför ditt förbund med Basha, Israels kung, så att han lämnar mig i fred."
     ⁴Ben-Hadad lyssnade till kung Asa och sände sina befälhavare mot Israels städer och erövrade Ijon, Dan och Abel-Majim samt alla förrådshus i Naftalis städer. ⁵När Basha hörde det, avstod han från att befästa Rama och avbröt sitt arbete där. ⁶Men kung Asa tog med sig hela Juda, och de förde bort ifrån Rama stenar och trävirke som Basha hade använt till att befästa Rama. Med detta befäste Asa Geba och Mitspah.

Profetiskt budskap
⁷Vid den här tiden kom siaren Hanani till Asa, Juda kung, och sa till honom: "Du stödde dig på kungen i Aram och inte på Herren din Gud, och därför har den arameiske kungens här sluppit undan din hand. ⁸Var inte kushiterna [etiopierna] och libyerna en stor här med vagnar och ryttare i mängd? Men han gav dem i din hand för att du stödde dig på Herren (Jahveh), ⁹för Herrens ögon sveper över hela jorden för att stärka dem som med sina hjärtan ger sig hän åt honom. I detta har du handlat dåraktigt. Därför ska du från och med nu ha ständiga strider." ¹⁰Men Asa blev vred på siaren och satte honom i stockhuset, så rasande var han på honom för detta. Vid samma tid for Asa våldsamt fram också mot andra av folket.

Summering
¹¹Vad som mer finns att säga om Asa, om hans första tid och om hans sista, det är skrivet i boken om Juda och Israels kungar. ¹²I sitt 39:e regeringsår fick Asa en mycket allvarlig sjukdom i sina fötter. Men trots sin sjukdom sökte han inte Herren (Jahveh), utan bara läkare. ¹³Och Asa gick till vila hos sina fäder och dog i sitt 41:a regeringsår. ¹⁴Man begravde honom i den grav han hade låtit hugga ut åt sig i Davids stad. Man lade honom på en bädd som man hade fyllt med väldoftande kryddor av olika slag, konstmässigt beredda, och tände en väldig eld (ett stort bål) till hans ära.

[Kungliga gravar höggs ut vid klippsidorna. Asas begravning var påkostad. Man tände rökelse med välluktande kryddor, se Jer 34:5. Elden som refereras till var inte kremering, utan ett stort bål till kungens minne (jfr Joram, som inte ärades med eld, se 2 Krön 21:19). Liknande seder att tända ett stort bål finns i Assyrien.]

Tillbaka upp

---