Psalm 143 är den sjätte av åtta psalmer i bok fem som tillskrivs David (Ps 138-145). Den är en bön om hjälp från en person i djup kris och den har flera återkommande teman från speciellt Ps 140-142. Många strofer återfinns också i andra psalmer som David skrivit. Fem gånger används ordet nefesh som beskriver hela människan med betoning på själen och det inre livet, se vers 3, 6, 8, 11 och 12. Den hebreiska betydelsen av själ skiljer sig från den grekisk-filosofiska tanken om en odödlig själ skild från kroppen (som beskrivs i Platon och Aristoteles antika skrifter). När Gud skapade Adam blåste han liv i hans kropp och han blev en levande varelse – en levande själ, se 1 Mos 2:7.

Författare: David

Citeras:
Vers 2b citeras av Paulus i Rom 3:20

Struktur: Psalmen har två sektioner som i sin tur har tre stycken. Några ord och fraser som återfinns i vers 1-3 och 11-12 ramar in hela psalmen: "i din rättfärdighet", "din tjänare", "levande", "mitt liv", "fiende" och Herrens namn.

1. Mitt liv är i spillror, vers 1-6
2. Bönhör mig – jag är din tjänare, vers 7-12

En psalm [sång ackompanjerad på strängar], av (för) David. [Den grekiska översättningen Septuaginta har tillägget: "när han flydde för sin son", se Ps 3:1.]

Del 1
Herre (Jahveh), hör min bön,
    lyssna (vänd ditt öra) till mina vädjanden (enträgna, ödmjuka och innerliga böner om nåd),
i din trofasthet, svara mig
    – i din rättfärdighet ...
²Inled inte en rättsprocess med din tjänare,
    för inför dig är ingen levande [varelse] rättfärdig [Rom 3:22; Gal 2:16].

³För fienden har förföljt min själ (mig – hebr. nefesh)
    han har krossat mitt liv i grunden,
han har fått mig att bo i mörkret,
    som de som har varit döda länge. [Klag 3:6]
⁴Min ande förtvinar i mig [Ps 142:3],
    mitt hjärta är förskräckt i mig (är som förlamat).

⁵Jag kommer ihåg forna dagar
    [ordagrant: "dagar från öster" – anspelar på det som varit];
begrundar (har tänkt på) [lågmält reflekterar jag över]
    ditt verk [rekapitulerar allt det du gjort],
    talar [samtalar förtroligt] om dina händers agerande. [Ps 77:13]
⁶Jag sträcker mina händer mot dig i bön,
    min själ (mitt inre; hela min varelse) längtar efter dig som uttorkad jord ...

[Meningen är inte fullständig, det är en "aposiopesis". I stället för att beskriva hur uttorkad jord längtar efter vatten vill psalmisten att läsaren ska skapa en inre bild av torr jord som i glödhet värme desperat törstar efter vatten. Ett exempel på svenska är uttrycket: "vänta bara ..." I stället för att avsluta meningen lämnas rum till läsarens fantasi att lägga till egna ord och då förstärks vad som just sagts.]

Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]

Del 2
⁷[Nu i vers 7-12 staplas i snabb följd tolv uppmanande verb i en desperat vädjan till Gud:]

Skynda att svara (se, uppmärksamma) mig, Herre (Jahveh),
    min ande orkar inte mer (min ande förgås; jag har ingen styrka kvar).
Dölj inte ditt ansikte för mig,
    så att jag blir lik (liknar) dem som far (går) ner i graven (gropen).
⁸Låt mig få höra om (hörsamma, förstå) [möta; uppmärksamt få erfara] din nåd (omsorgsfulla kärlek) på morgonen,
    för på dig förtröstar (litar) jag.
Låt mig [personligen] få veta (lära känna) [visa mig] den väg jag ska gå,
    för till dig lyfter jag upp min själ (mig själv, hela mitt liv, min inre människa). [Ps 25:1]
    [En ny dag gryr – David längtar efter nådens gryningsljus efter en tid i själens mörka natt, se vers 3.]

⁹Rädda (ryck bort) mig från mina fiender, Herre (Jahveh),
    jag flyr till dig för skydd.
¹⁰Lär mig (egga/sporra mig; träna mig i) att göra din vilja (göra din villkorade nåd – hebr. ratson),
    för du är min Gud (Elohim).
Låt din goda Ande [som kommer med din välsignade närvaro]
    leda mig in på jämn mark (in i rättrådighetens land – hebr. b-erets mishor).

¹¹För ditt namns skull, Herre (Jahveh),
    uppliva mig [ge mig andligt liv på nytt, se även Ps 119:25, 37, 50, 88, 93] –

i din rättfärdighet,
    led min själ (mig, mitt liv, mitt inre) ut ur nöden [denna trånga passage – denna känslomässigt pressade situation],
¹²och i din nåd (omsorgsfulla kärlek – hebr. chesed)
    tysta (hugg av; utplåna) mina fiender,
    och förgör alla dem som plågar min själ (mitt liv, mitt inre) –

för jag är din tjänare.

Tillbaka upp

---

Ords 17:26

²⁶Att straffa den rättfärdige är inte rätt,
    att slå (döda) personer med hög moral för deras ärlighet (övertygelse, moral, rättvisa) är också fel.

Tillbaka upp

---

Apg 16:16-40

En slavflicka blir befriad från en ond ande
¹⁶En dag, när vi var på väg till böneplatsen, möttes vi av en slavflicka. Hon hade [var under inflytande av] en spådomsande (gr. python) och hennes ägare tjänade stora pengar på hennes förmåga att spå.

[Denna unga flicka hade ordagrant "en python-ande". Inom grekiska mytologin var Python den drake som vaktade Apollos tempel. Det var samma ande som talade till oraklet i Delfi, vars unga flickor som var prästinnor kallades just för Pythia. Inga greker vågade ta några avgörande beslut utan att först ha rådfrågat ett orakel, vilket gjorde att den här flickan gav goda inkomster åt sina herrar.]

¹⁷Hon följde efter Paulus och oss andra och skrek: "De här människorna är den högste gudens tjänare! De förkunnar för er en väg till frälsning!"

[Även om dessa ord stämde så var de generella. Uttrycket "den högste guden" var i den här delen av världen Zeus. Även "en väg till frälsning" var inte tillräckligt tydligt. Den grekisk-romerska världen var full av "frälsare". Kejsaren kallade sig själv t.ex. för folkets frälsare.]

¹⁸Så höll hon på i flera dagar. Men Paulus blev upprörd och vände sig om och sa till anden: "Jag befaller dig i Jesu den Smordes (Messias, Kristi) namn att lämna henne!" I samma ögonblick for anden ut.

Paulus och Silas fängslas

I de arkeologiska utgrävningarna som gjorts i Filippi har man hittat en stor marknadsplats, teater och troligen också fängelset där Paulus och Silas satt fängslade. Foto från akropolis i Filippi, den höga befästa delen av staden. Akropolis betyder “hög stad” på grekiska.

©Todor Trandev

¹⁹När hennes herrar såg att deras hopp om inkomst var ute, grep de Paulus och Silas och släpade med dem till torget (marknadsplatsen) inför myndigheterna. ²⁰De förde fram dem till domarna och sa: "De här människorna stör ordningen i vår stad. De är judar ²¹och förkunnar seder som vi romare inte får anta eller följa." [Det är anmärkningsvärt att skälet för att de fängslas är att de är judar. Lukas och Timoteus verkar inte bli fängslade.] ²²Även folket gick till angrepp mot dem, och domarna slet av dem kläderna och befallde att de skulle piskas. ²³De fick många rapp och kastades i fängelse, och fångvaktaren fick befallning att bevaka dem noga. ²⁴När han nu fick en sådan befallning, satte han dem i den innersta cellen och låste fast deras fötter i stocken.

[Paulus och Silas kastas i fängelsehålorna – custodia publica. Stocken användes både för fastlåsning och tortyr. Benen kunde sträckas ut i smärtsamma positioner. Paulus glömde aldrig dessa händelser. Han skriver om dem i 2 Kor 11:23, 25.]

Lovsånger i natten
²⁵Vid midnatt var Paulus och Silas i bön, samtidigt sjöng de lovsånger till Gud. De andra fångarna lyssnade (uppmärksamt, med glädje) på dem. ²⁶Plötsligt kom ett kraftigt jordskalv så att fängelset skakades i sina grundvalar. I samma ögonblick öppnades alla dörrar, och allas bojor lossnade och föll av. ²⁷Fångvaktaren vaknade, och när han fick se att dörrarna till fängelset stod öppna drog han sitt svärd och skulle just ta sitt liv, eftersom han trodde att fångarna hade flytt. [Straffet för att ha låtit fångar fly var avrättning genom tortyr, se Apg 12:18-19. Fångvaktaren tog hellre sitt eget liv.] ²⁸Men Paulus ropade högt: "Gör dig inte illa! Vi är här allesammans."

[Tidigare hade apostlarna befriats från fängelse, se Apg 5:19-26; 12:5-19. På samma sätt som apostlarna överlämnar Paulus och Silas sig själva frivilligt igen. Det verkar som om detta mirakel snarare tjänade till att befria fångvaktaren och hans familj, än de två gudsmännen!]

Fångvaktaren blir frälst
²⁹Då bad han om ljus (flera facklor) och rusade in och föll skräckslagen ner inför Paulus och Silas. ³⁰Sedan förde han ut dem och frågade: "Herrar, vad ska jag göra för att bli frälst?" ³¹De svarade: "Tro på Herren Jesus så blir du frälst, du och din familj."
     ³²De förkunnade Herrens ord för honom och för alla i hans familj. ³³Redan vid samma timme på natten tog fångvaktaren med dem och tvättade deras [blodiga] sår, och han döptes genast tillsammans med hela sin familj. ³⁴Sedan förde han dem upp till sitt hus. [Hans bostad var antagligen på övervåningen ovanför fängelset.] Han dukade ett bord, jublande glad över att han med hela sin familj hade kommit till tro på Gud.

[Fångvaktaren hade fått möta Jesu kärlek. Dagen innan hade han varit med och torterat Paulus och Silas, nu hade han bjudit hem dem och tvättat deras sår. Den förvandling som skett hos denne råbarkade fångvaktare lämnade inte hans fru, barn och tjänare oberörda. De kom också till tro.]

De ombeds lämna Filippi
³⁵När det blev dag sände domarna ut sina rättstjänare [till fängelset]. De sa: "Frige de där människorna." ³⁶Fångvaktaren framförde detta till Paulus och sa: "Domarna har sänt bud att ni ska friges. Så kom nu ut och gå i frid!"
     ³⁷Men Paulus sa till dem: "De har piskat oss offentligt utan rättegång – trots att vi är romerska medborgare – och [dessutom] kastat oss i fängelse. Nu vill de skicka i väg oss i hemlighet! Nej, de får komma hit själva och hämta ut oss." [Paulus och Silas hade troligen med sig en testatio, som var ett officiellt intyg att de var romerska medborgare. Födelseort och medborgarskap var inskrivet på en diptyk, föregångaren till vår bok, som bestod av två hopfällbara skivor av trä överdragna av ett vaxskikt som man skrev på.]
     ³⁸Rättstjänarna framförde dessa ord till domarna, som blev förskräckta när de fick höra att de var romerska medborgare. [Det var straffbart att fängsla en romersk medborgare utan rättegång, och att också ha piskat dem var ännu värre. Detta var allvarliga brott och domarna blev nu rädda för sina egna liv.] ³⁹De kom och talade vänligt till dem och förde ut dem och bad dem lämna staden.

Avskedsmöte hemma hos Lydia
⁴⁰Men när Paulus och Silas var ute ur fängelset gick de i stället hem till Lydia, där de träffade syskonen (bröderna och systrarna i tron) och uppmuntrade (tröstade, förmanade) dem.

[Det är troligt att församlingen träffades hemma i Lydias hus. Här fanns de fyra missionärerna, Lydias familj, fångvaktaren och hans familj. Den unga slavflickan som blivit befriad fanns förmodligen med här också.]

Sedan drog de [Paulus, Silas och kanske även Timoteus] vidare [sydväst mot Thessalonike].

[Lukas stannar kvar i Filippi. Han sluter upp igen på den tredje missionsresan, se Apg 20:6. Det är lite oklart om Timoteus stannar kvar med Lukas i Filippi eller följer med Paulus och Silas till Thessalonike. Troligast är att han följer med eftersom han nämns i Berea, som är nästa stad Paulus och Silas besöker, se Apg 17:14. För att komma dit måste man passera genom Thessalonike.]

Tillbaka upp