Psalm 147 är den andra av de fem Halleluja-psalmer som avslutar hela Psaltaren (Ps 146-150). Som alla dessa fem psalmer, börjar och slutar även denna med ordet halleluja. Psalmen klassificeras som en gemensam hymn som inbjuder att lovprisa Gud för hans makt och hela skapelsen.

Författare: Okänd

Struktur:
1. Inbjudan att sjunga lovsång till Gud, vers 1-6
2. Inbjudan att sjunga och spela till Herrens ära, vers 7-11
3. Inbjudan att ära Gud, vers 12-20

Prisa Herren (lova Jah – hebr. hallelu jah)!

Det är gott (välsignat) att [till stränginstrument] lovsjunga vår Gud,
    ja, det är ljuvligt (härligt, vackert – hebr. naim) och passande (det enda lämpliga – hebr. nave)!

²Herren (Jahveh) bygger upp Jerusalem igen,
    han samlar det skingrade (deporterade) Israel.
³Han helar (botar, reparerar; syr ihop) de brutnas [dem som har ett brustet och förkrossat] hjärta,
    och förbinder deras sår [dem som har smärta och sorg].
⁴Han bestämmer stjärnornas antal,
    han nämner alla vid namn [ger dem egna namn].
⁵Stor är vår Herre (Adonai) [fokus på Guds storhet och makt],
    och överflödande (väldig) i kraft,
    hans vishet (förstånd, intelligens) är utan gräns [den är obegränsad och går inte att räkna ut eller teckna ner].
⁶Herren (Jahveh) lyfter upp (hjälper, omsluter, återupprättar) de ödmjuka,
    han kastar ner (tvingar ner; ödmjukar) de ogudaktiga till (mot) marken.

⁷Sjung till Herren med tacksamhet (sjung tacksånger),
    lovsjung vår Gud (Elohim) till kinnor-harpa (kithara – hebr. kinnor) [mindre harpa, se Ps 33:2] till vår Gud –
⁸[lovsjung] honom som täcker himlarna med moln,
    som bereder regn åt jorden,
som låter gräset växa (gro; skjuta upp) på bergen;
     ⁹han som ger föda åt djuren, åt korpens ungar som ropar.

[Det är Herren som står bakom hela kretsloppet, från molnen som ger regn, till gräset som mättar djuren. Ja, han ser till att den minsta fågelunge bereds mat, se även Matt 6:26.]

¹⁰Han har [verkligen] inte sin glädje (lust) i stridshästens styrka,
    hans behag står inte till (han fröjdar sig inte över) en människas starka ben (lår).
    [Han imponeras inte av mänskliga arméer och en krigares snabbhet.]
¹¹Herren (Jahveh) har sitt behag (sin fröjd/glädje) i dem
    som [i vördnadsfull tillbedjan] fruktar honom,
    som [ivrigt och tålmodigt] väntar (hoppas) på hans nåd (omsorgsfulla kärlek).

¹²Jerusalem, lova (prisa, vila i; stå i stum beundran inför – hebr. shavach) Herren,
    Sion, prisa (hebr. halal) din Gud.
¹³För han stärker bommarna för dina portar,
    han välsignar dina barn i dig.
¹⁴Han ger fred [han låter frid råda] vid dina gränser,
    han mättar dig med bästa vete.
¹⁵Han sänder sitt löftesord (hebr. imrah) till jorden,
    hans tal (ord – hebr. davar) rör sig snabbt. [1 Mos 1:3; Ps 33:9]

¹⁶Han låter snö falla som ull,
    rimfrost sprider (strör) han som aska.
¹⁷Han slungar ner sitt hagel som smulor.
    Vem kan bestå inför hans kyla?
¹⁸Han sänder ut sitt ord och låter det frusna (ordagrant: dem) smälta (töa bort).
    Han låter sin vind (Ande, andedräkt) blåsa [han andas ut] – [och] vattnet (vattnen) strömmar.

¹⁹Han berättar [frimodigt och öppet] sitt ord för Jakob.
    Sina förordningar ("inristade bud") och påbud för Israel.
²⁰Han har inte gjort så med något hednafolk [någon annan nation],
    och hans domar har de inte haft kunskap om.
    [När det gäller hans domar känner de personligen inte till dem.]

Prisa Herren (lova Jah – hebr. hallelu jah)!

Tillbaka upp

---

Ords 18:4-5

⁴Orden i en människas mun är som djupa vatten [kan vara svåra att förstå, men en vis man bemödar sig att hämta upp dem, se Ords 20:5],
    källan till [Guds] vishet är som en flödande bäck [ren och livgivande].

Onda läppar
⁵Det är avskyvärt att ta den skyldiges parti (favorisera och upphöja honom i rättssalen),
    och på så vis ta bort rätten från den oskyldige (rättfärdige).

Tillbaka upp

---

Apg 19:13-41

     ¹³Men också några kringvandrande judiska exorcister (andebesvärjare) [som var på besök i staden] började nu nämna Herren Jesu namn över dem som hade onda andar. De sa: "Jag besvärjer er vid den Jesus som Paulus predikar." ¹⁴Sju söner till en judisk överstepräst som hette Skevas [som betyder tankeläsare] gjorde detta.
     ¹⁵Men den onda anden svarade dem: "Jesus känner jag, och Paulus vet jag vem det är. Men vilka är ni?" ¹⁶Mannen med den onda anden kastade sig över dem, övermannade dem alla och misshandlade dem så svårt att de flydde ut ur huset, nakna och blodiga.
     ¹⁷Detta blev känt för alla i Efesos, både judar och greker. Alla greps av fruktan och Herren Jesu namn blev prisat. ¹⁸Många av dem som hade blivit troende kom nu och bekände öppet vad de tidigare hade gjort. ¹⁹Många av dem som hade utövat magi samlade ihop sina böcker och brände dem offentligt. Man räknade ut vad de var värda och kom fram till 50 000 silvermynt.

[Lukas skriver för grekisktalande så han syftar med största sannolikhet på det grekiska silvermyntet "drachmer". Det motsvarade den romerska denaren som var en arbetares dagslön. Totala värdet på böckerna motsvarande omkring 160 årslöner.]

²⁰Så fick ordet framgång genom Herrens kraft och visade sin styrka.

Paulus framtidsplaner
²¹När detta var över bestämde sig Paulus i anden för att resa genom Makedonien och Achaia och sedan till Jerusalem. Han sa: "När jag har varit där måste jag också besöka Rom." ²²Han sände ut två av sina medhjälpare, Timoteus och Erastus, till Makedonien och stannade själv kvar en tid i Asien.

[I slutet av sina tre år i Efesos stakar Paulus ut riktningen för sin fortsatta färd. Målet är Romarrikets huvudstad Rom, via Jerusalem. Det är en inre kallelse som inte går att köpslå med, se Apg 20:22. I Romarbrevet, som Paulus skriver från Korint ungefär ett år efter denna händelse, redogör han mer utförligt om sina framtidsplaner att sprida evangeliet vidare västerut mot Spanien via Rom, se Rom 15:22-28.]

Upplopp

Efesos var känt för det stora Artemistemplet. I Istanbul finns sedan 2003 denna 1/25 modell av templet på utomhusmuseet Miniatürk.

²³[Efesos var berömt för Artemistemplet där den grekiska kärleksgudinnan Artemis tillbads. Hennes romerska namn var Diana. Hon var naturens och djurlivets beskyddare och dyrkades i hela Grekland som jaktgudinnan. Kring denna tillbedjan fanns också ett kommersiellt intresse eftersom besökare ofta köpte med sig souvenirer. Dessa miniatyrtempel bars som amuletter mot olycka. I templet fanns en Artemisskulptur med många bröst eller frukter. Den ansågs ha fallit ner från himlen. Invånarna var stolta över stadens titel som "Artemistemplets väktare".]

Vid den tiden [i slutet på Paulus treåriga vistelse i Efesos] bröt det ut ett stort upplopp med anledning av Vägen [samtidens namn på de första kristna, se Apg 9:2; 10:26]. ²⁴En silversmed som hette Demetrius tillverkade Artemistempel i silver vilket gav hantverkarna stora inkomster.
     ²⁵Nu samlade han dem och även andra som hade liknande arbeten och sa: "Män, ni vet att vi har vår rikedom från den här verksamheten. ²⁶Men ni både ser och hör hur den där Paulus har fått med sig en mängd människor, inte bara i Efesos utan i nästan hela Asien, med sitt tal om att gudar gjorda av människohand inte skulle vara några gudar. ²⁷Det är risk att inte bara vårt hantverk får dåligt rykte, utan också att den stora gudinnan Artemis tempel tappar sitt anseende, och att hon som dyrkas av hela Asien och hela världen förlorar sin storhet."
    

Teatern i Efesos var en av de största i den antika världen med ca 24 000 platser.

©Panoramio

²⁸När de hörde detta fylldes de av vrede och skrek: "Stor är efesiernas Artemis!"
     ²⁹Hela staden kom i upplopp (ett tumult uppstår), och från alla håll rusade man till teatern, och man släpade med sig Gaius och Aristarchus, två makedonier som rest med Paulus.
     ³⁰Paulus ville upprepade gånger gå in till folket, men lärjungarna stoppade honom varje gång. ³¹Några av Paulus vänner som var rådsherrar (asiarker, inflytelserika män som ledde de grekiska spelen och festivalerna), skickade också bud till honom och vädjade att han inte skulle ge sig in på teatern.
     ³²[På teatern rådde en kaotisk stämning.] Där skrek några ett, andra något annat. Folkmassan var i uppror, och de flesta visste inte ens varför de hade samlats. ³³Några ur hopen förklarade för [en inflytelserik jude i Efesos som hette] Alexander vad saken gällde, och judarna skickade fram honom. Han gav tecken med handen och ville hålla ett försvarstal inför folket. ³⁴Men när de märkte att han var jude, ropade de alla i kör i ett par timmar: "Stor är efesiernas Artemis!"

[Grekerna såg ofta de kristna som en judisk gruppering. Alexanders syfte kan varit att klargöra att Paulus inte hörde till dem och rentvå den judiska befolkningen. Alexander var ett vanligt namn, se Apg 4:6; Mark 15:21. Kanske är det samma person som kopparsmeden Alexander som Paulus senare omnämner i 2 Tim 4:14, och eventuellt även i 1 Tim 1:20.]

Artemis staty. Finns i Selcuk som är den moderna staden strax nordost om ruinerna från det antika Efesos.

³⁵När stadssekreteraren hade lugnat folket sa han: "Efesier! Finns det någon enda människa som inte vet att efesiernas stad är tempelvårdare (ordagrant "tempel-sopare" – gr. neokoros) av den stora [gudinnan] Artemis och hennes bild som fallit från himlen? [Titeln neokoros, från tempel (gr. naos) och sopa (gr. koreo), blev en hederstitel för kända städer. Ordet finns på mynt från den här tiden.] ³⁶Ingen kan förneka det, och därför bör ni hålla er lugna och inte göra något förhastat. ³⁷Ni har dragit hit de här männen som varken har plundrat vårt tempel eller hädat vår gudinna. ³⁸Om nu Demetrius och hans hantverkare vill väcka åtal mot någon, så finns det domstolar och ståthållare. Där kan de anklaga varandra. ³⁹Är det något mer ni vill ta upp, så ska det avgöras i den lagliga folkförsamlingen. ⁴⁰Efter det som hänt här i dag riskerar vi att anklagas för uppror. Vi kan ju inte ge något skäl om vi ska stå till svars för det här kaotiska mötet." ⁴¹Med dessa ord upplöste han folksamlingen.

Tillbaka upp