Hem

Bibeln på ett år

Nästa dag

Helbibel - måndag 29/6

2 Kung 15:1-16:20, Ps 147:1-20, Ords 18:4-5, Apg 19:13-41


2 Kung 15:1-16:20

Sydrikets 10:e regent – Azarja/Ussia
1[Asarja är samma person som Ussia, se 2 Kung 15:1; 2 Krön 26:1; Matt 1:8. Han är den 8:e kungen i Juda efter delningen och den 10:e kungen efter David. I detta kapitel finns två stavningar på hans namn hebr. Azarjah (vers 1, 7, 17, 23, 27) och Azarajaho (vers 6 och 8).]

I det 27:e året till Jerobeam, Israels kung, började Asarja (hebr. Azarjah) [Ussia], Amasjas son, Juda kung, att regera. 2Han var 16 år när han började att regera och han regerade 52 år i Jerusalem och hans mors [drottningmoders] namn var Jecholjaho från Jerusalem.

3Han gjorde det som var rätt (rakt) i Herrens (Jahvehs) ögon efter allt det som hans far Amasja hade gjort. 4Endast de höga platserna blev inte borttagna och folket fortsatte att offra, de offrade på de höga platserna.
     5Och Herren (Jahveh) slog kungen så att han fick en hudsjukdom (hebr. tsara) [3 Mos 13-14] fram till sin död och bodde i ett avsides hus. Och Jotam, kungens son, var över hans hus och dömde folket i landet.
     6Vad mer finns om Asarjas (hebr. Azarjaho) [Ussias] gärningar, och allt vad han gjorde, det är skrivet i Juda kungars krönika. 7Och Asarja (hebr. Azarjah) [Ussia] sov hos sina fäder och de begravde honom i Davids stad. Och Jotam, hans son, regerade i hans ställe.

Nordrikets 14:e kung – Sakarja
8[Sakarja (hebr. Zecharjaho) var Israels 14:e kung. Han regerade 6 månader innan han dödades av sin efterträdare. Den kortare varianten av hans namn, Zecharja används i 2 Kung 14:29; 15:11.]

I det 38:e året till Asarja (hebr. Azarjaho) [Ussia], Juda kung, regerade Sakarja (hebr. Zecharjaho), Jerobeams son, över Israel i Samarien i sex månader. 9Han gjorde det som var ont i Herrens (Jahvehs) ögon, som hans far hade gjort. Han lämnade inte Jerobeams, Nevats sons, synder, varmed han fick Israel att synda.
     10Och Shallum, Javesh son, konspirerade (anstiftade en sammansvärjning) mot honom och slog honom inför folket och dödade honom och regerade i hans ställe. 11Vad mer finns om Sakarjas gärningar, det är skrivet i Israels kungars krönika. 12Detta är Herrens (Jahvehs) ord som han talade till Jehu och sa: "Dina söner till fjärde generationen ska sitta på Israels tron." [2 Kung 10:30] Och så blev det.

Nordrikets 15:e kung – Shallum
13[Shallum var Israels (Nordrikets) 15:e kung. Han ledde en sammansvärjning mot sin företrädare, se vers 10. Han regerade bara en månad.]

Shallum, Javesh son, började regera i det 39:e året till Ussia (hebr. Uzzijaho), Juda kung [som även kallades Azarja], och han regerade en månad i Samariens område. 14Och Menachem, Gadis son, gick upp från Tirtsah [nordost om Shechem; nuvarande Tell el-Farah] och kom till [staden] Samarien och slog Shallum, Javeshs son, i Samarien och dödade honom. Och han regerade i hans ställe.
     15Vad mer finns om Shallums gärningar, och hans sammansvärjning som han gjorde, det är skrivet i Israels kungars krönika.
     16Sedan slog Menachem Tifsach och alla som var där och dess gränser, från Tirtsah, eftersom de inte öppnade för honom, därför slog han det, och alla gravida kvinnor därinne skar han upp.

Nordrikets 16:e kung – Menachem
17[Menachem var den 16:e kungen i det norra riket. Hans namn betyder "tröstare", vilket är ironiskt med tanke på hans våldsamma sätt att komma till makten. Han regerade 10 år (752-742 f.Kr.).]

I det 39:e året till Asarja (hebr. Azarjah) [Ussia], Juda kung, började Menachem, Gadis son, att regera över Israel och han regerade i tio år i Samarien. 18Och han [Menachem] gjorde det som var ont i Herrens (Jahvehs) ögon. Han lämnade inte (vände sig inte bort från) någon av alla [sin förfaders] Jerobeams, Navats sons, synder, som fick [uppmuntrade] Israel att synda (missa målet – hebr. chata). [Jevoram I var Nordrikets förste kung, se 1 Kung 12.]
     19Pol, Assyriens kung, kom över landet och Menachem gav Pol 1 000 talenter [34 ton] silver så att hans hand skulle vara stark (fast, säker, tapper) med honom till att befästa kungariket i hans hand. 20Och Menachem beskattade silvret över Israel, över alla mäktiga, stridbara män, av varje man 50 shekel [0,6 kg] silver till att ge Assyriens kung. Och Assyriens kung återvände och stannade inte där i landet.
     21Vad mer finns om Menachems gärningar, och allt vad han gjorde det är skrivet i Israels kungars krönika. 22Och Menachem sov med sina fäder och hans son Peqachjah regerade i hans ställe.

Nordrikets 17:e kung – Peqachja
23[Peqachjah (ibland förenklat på svenska till Pekaja) betyder "Jahveh ser" eller "Jahveh har öppnat". Han är den 17:e kungen i det norra riket och regerade i 2 år (742-740 f.Kr.). Han nämns inte i Krönikeböckerna.]

I det 50:e året till Asarja (hebr. Azarjah) [Ussia], Juda kung, började Peqachjah, Menachems son, regera över Israel i Samarien och regerade två år. 24Och han [Peqachja] gjorde det som var ont i Herrens (Jahvehs) ögon. Han lämnade inte (vände sig inte bort från) någon av alla [sin förfaders] Jerobeams, Navats sons, synder, som fick [uppmuntrade] Israel att synda (missa målet – hebr. chata). [Jevoram I var Nordrikets förste kung, se 1 Kung 12.] 25En av hans härförare, Peqach, Remaljahos son, sammansvor sig mot honom. Han och 50 av gileaditernas män slog Peqachja, tillsammans med Argov och med Arje, i Samarien, i fästningen i kungens hus. Han [härföraren Peqach] dödade honom och regerade i hans ställe.
     26Vad mer finns om Peqachjahs gärningar, och vad han gjorde, se, det är skrivet i Israels kungars krönika.

Nordrikets 18:e kung – Peqach
27I det 52:e året till Asarja (hebr. Azarjah) [Ussia], Juda kung, började Peqach, Remaljas son, regera över Israel i Samarien och regerade 20 år. 28Och han [Peqach] gjorde det som var ont i Herrens (Jahvehs) ögon. Han lämnade inte (vände sig inte bort från) någon av alla [sin förfaders] Jerobeams, Navats sons, synder, som fick [uppmuntrade] Israel att synda (missa målet – hebr. chata). [Jevoram I var Nordrikets förste kung, se 1 Kung 12.]
     29I Peqachs, Israels kungs, dagar kom Tiglat-Peleser, Assyriens kung, och tog Ijon och Avel-Beit-Maacha och Janoach och Qedesh och Chatsor och Gilead och Galileen, hela Naftali land, och han förde (bar) bort dem i fångenskap till Assyrien. 30Och Hosea, Elahs son, gjorde en sammansvärjning mot Peqach, Remaljas son, och slog honom och dödade honom och regerade i hans ställe i det 20:e året till Jotam, Ussias (hebr. Uzzijahos) son.
     31Vad mer finns om Peqachs gärningar, och vad han gjorde, se, det är skrivet i Israels kungars krönika.

Sydrikets 11:e regent – Jotam
32[Jotam var 25 år när han blev kung och regerade Juda (Sydriket) i 18 år (759-743 f.Kr.) Han var samregent med sin spetälske far fram till 742 f.Kr., se 2 Krön 26:21.]

I det andra året till Peqach, Remaljas son, Israels kung [i norr], började Jotam, Ussias son, Juda kung, att regera [i Sydriket].
     33Han var 25 år gammal när han började att regera och han regerade 16 år i Jerusalem. Och hans mors [drottningmoders] namn var Jerosha, Tsadoqs dotter.

34Han gjorde det som var rakt (rätt) i Herrens (Jahvehs) ögon, han gjorde allt som hans far Ussia (hebr. Uzzijaho) hade gjort. 35Likväl togs inte de höga platserna bort. Folket offrade fortfarande på de höga platserna. Han byggde den övre porten till Herrens (Jahvehs) hus.
     36Vad mer finns om Jotams gärningar, och allt vad han gjorde det är skrivet i Juda kungars krönika. 37I dessa dagar började Herren (Jahveh) sända Retsin, Arams kung, och Peqach, Remaljas son, mot Juda. 38Och Jotam sov hos sina fäder och blev begravd med sina fäder i Davids stad. Och Achaz, hans son, regerade i hans ställe.

Sydrikets 12:e regent – Achaz
1[Achaz var 23 år när han blev kung och regerade först tillsammans med Jotam 735-732 f.Kr., sedan själv i 16 år 732-715 f.Kr.]

I det 17:e året till Peqachja, Remaljas son, började Achaz, Jotams son, Juda kung, att regera. 2Achaz var 23 år när han började regera och han regerade 16 år i Jerusalem och han gjorde inte det som var rätt (rakt) i Herrens (Jahvehs), sin Guds (Elohims), ögon, som hans far (förfader) David. [Här används ett starkt språk att han inte gjorde det som var rätt, jfr 1 Kung 15:3. Bara Manasse (2 Kung 21:2) och Amon (2 Kung 21:20-22) som följer får hårdare ord bland Sydrikets kungar.] 3Utan han vandrade på Israels kungars vägar och lät sin son gå genom eld efter folkens styggelser, vilka Herren (Jahveh) fördrivit framför Israels söner. 4Och han offrade och tände offer på de höga platserna och på kullarna och under alla prunkande träd.
     5Sedan kom kung Retsin från Aram (Syrien) [740-733 f.Kr.] och kung Peqach, son till Remaljaho, från Israel [Nordriket, 752-732 f.Kr.] och gick upp till Jerusalem för att kriga och de belägrade Achaz men kunde inte övervinna honom. [2 Krön 28:16-21] 6Vid den tiden återerövrade Retsin, Arams kung, Eilat till Aram och drev ut judarna från Eilat och edomiterna kom till Eilat och bodde där till denna dag.
     7Och Achaz sände budbärare till Tiglat-Peleser, Assyriens kung [Tiglat-Peleser III], och sa: "Jag är din tjänare och din son, kom och rädda mig ur Arams kungs hand och från Israels kungs hand, som reser sig upp mot mig." 8Och Achaz tog silver och guld som fanns i Herrens (Jahvehs) hus och i skattkammaren i kungens hus och sände som en gåva till Assyriens kung. 9Och Assyriens kung lyssnade på honom och Assyriens kung gick upp mot Damaskus och tog det och bar bort folket i fångenskap till Qir och dödade Retsin [Syriens kung, se vers 5-6].

Achaz altare
10Sedan gick kung Achaz till Damaskus för att möta Tiglat-Peleser, Assyriens kung [och tacka honom]. När kung Achaz fick se altaret som fanns i Damaskus [blev han imponerad och] skickade han en skiss av det till Orija, prästen, med en detaljerad ritning (mått), i enlighet med hela dess hantverk. 11Och Orija, prästen byggde altaret [i Jerusalem i Guds tempel] efter allt det som kung Achaz hade sänt från Damaskus, så gjorde Orija, prästen, och tillverkade det innan kung Achaz kom från Damaskus. 12Och när kungen kom från Damaskus, såg kungen altaret och kungen kom nära altaret och offrade på det. 13Och han offrade sitt brännoffer och sitt matoffer och hällde ut sitt drickoffer och stänkte blodet från sitt shalomoffer mot altaret. 14Och bronsaltaret som fanns framför Herren (Jahveh) flyttade han från framsidan av huset, från mellan hans altare och Herrens (Jahvehs) hus, och ställde det på norra sidan om sitt altare.
     15Och kung Achaz befallde Orija, prästen och sa: "På det stora altaret ska morgonens brännoffer och kvällens matoffer och kungens brännoffer och hans matoffer med brännoffret från hela landets folk och deras matoffer och deras drickoffer offras och stänk allt blod mot det från brännoffren och allt blod från offren, men bronsaltaret ska vara för mig att se på." 16Och Orija, prästen, gjorde allt som kung Achaz befallde.
     17Och kung Achaz skar av (bröt i bitar) kanten på fundamentet och tog bort bäckenet från det, och han tog bort havet från kopparoxarna som var under det och ställde det på ett fundament (golv) av stenar. 18Och han täckte över (stängde) sabbatsporten som de hade byggt i huset och kungens yttre ingång vände han mot Herrens (Jahvehs) hus från Assyriens kungs ansikte.

Achaz död
19Vad mer finns om Achaz gärningar, och vad han gjorde det är skrivet i Juda kungars krönika. 20Och Achaz sov med sina fäder och blev begravd med sina fäder i Davids stad. Och Hiskia, hans son, regerade i hans ställe.

Ps 147:1-20

Psalm 147 – Guds ord återupprättar Jerusalem

Psalm 147 är den andra av de fem Halleluja-psalmer som avslutar hela Psaltaren (Ps 146-150). Som alla dessa fem psalmer, börjar och slutar även denna med ordet halleluja. Psalmen klassificeras som en gemensam hymn som inbjuder att lovprisa Gud för hans makt och hela skapelsen.

Författare: Okänd

Struktur:
1. Inbjudan att sjunga lovsång till Gud, vers 1-6
2. Inbjudan att sjunga och spela till Herrens ära, vers 7-11
3. Inbjudan att ära Gud, vers 12-20

1Prisa Herren (lova Jah – hebr. hallelu jah)!

Det är gott (välsignat) att [till stränginstrument] lovsjunga vår Gud,
    ja, det är ljuvligt (härligt, vackert – hebr. naim) och passande (det enda lämpliga – hebr. nave)!

2Herren (Jahveh) bygger upp Jerusalem igen,
    han samlar det skingrade (deporterade) Israel.
3Han helar (botar, reparerar; syr ihop) de brutnas [dem som har ett brustet och förkrossat] hjärta,
    och förbinder deras sår [dem som har smärta och sorg].
4Han bestämmer stjärnornas antal,
    han nämner alla vid namn [ger dem egna namn].
5Stor är vår Herre (Adonai) [fokus på Guds storhet och makt],
    och överflödande (väldig) i kraft,
    hans vishet (förstånd, intelligens) är utan gräns [den är obegränsad och går inte att räkna ut eller teckna ner].
6Herren (Jahveh) lyfter upp (hjälper, omsluter, återupprättar) de ödmjuka,
    han kastar ner (tvingar ner; ödmjukar) de ogudaktiga till (mot) marken.

7Sjung till Herren med tacksamhet (sjung tacksånger),
    lovsjung vår Gud (Elohim) till kinnor-harpa (kithara – hebr. kinnor) [mindre harpa, se Ps 33:2] till vår Gud –
8[lovsjung] honom som täcker himlarna med moln,
    som bereder regn åt jorden,
som låter gräset växa (gro; skjuta upp) på bergen;
     9han som ger föda åt djuren, åt korpens ungar som ropar.

[Det är Herren som står bakom hela kretsloppet, från molnen som ger regn, till gräset som mättar djuren. Ja, han ser till att den minsta fågelunge bereds mat, se även Matt 6:26.]

10Han har [verkligen] inte sin glädje (lust) i stridshästens styrka,
    hans behag står inte till (han fröjdar sig inte över) en människas starka ben (lår).
    [Han imponeras inte av mänskliga arméer och en krigares snabbhet.]
11Herren (Jahveh) har sitt behag (sin fröjd/glädje) i dem
    som [i vördnadsfull tillbedjan] fruktar honom,
    som [ivrigt och tålmodigt] väntar (hoppas) på hans nåd (omsorgsfulla kärlek).

12Jerusalem, lova (prisa, vila i; stå i stum beundran inför – hebr. shavach) Herren,
    Sion, prisa (hebr. halal) din Gud.
13För han stärker bommarna för dina portar,
    han välsignar dina barn i dig.
14Han ger fred [han låter frid råda] vid dina gränser,
    han mättar dig med bästa vete.
15Han sänder sitt löftesord (hebr. imrah) till jorden,
    hans tal (ord – hebr. davar) rör sig snabbt. [1 Mos 1:3; Ps 33:9]

16Han låter snö falla som ull,
    rimfrost sprider (strör) han som aska.
17Han slungar ner sitt hagel som smulor.
    Vem kan bestå inför hans kyla?
18Han sänder ut sitt ord och låter det frusna (ordagrant: dem) smälta (töa bort).
    Han låter sin vind (Ande, andedräkt) blåsa [han andas ut][och] vattnet (vattnen) strömmar.

19Han berättar [frimodigt och öppet] sitt ord för Jakob.
    Sina förordningar ("inristade bud") och påbud för Israel.
20Han har inte gjort så med något hednafolk [någon annan nation],
    och hans domar har de inte haft kunskap om.
    [När det gäller hans domar känner de personligen inte till dem.]

Prisa Herren (lova Jah – hebr. hallelu jah)!

Ords 18:4-5

4Orden i en människas mun är som djupa vatten [kan vara svåra att förstå, men en vis man bemödar sig att hämta upp dem, se Ords 20:5],
    källan till [Guds] vishet är som en flödande bäck [ren och livgivande].

Onda läppar
5Det är avskyvärt att ta den skyldiges parti (favorisera och upphöja honom i rättssalen),
    och på så vis ta bort rätten från den oskyldige (rättfärdige).

Apg 19:13-41


     13Men också några kringvandrande judiska exorcister (andebesvärjare) [som var på besök i staden] började nu nämna Herren Jesu namn över dem som hade onda andar. De sa: "Jag besvärjer er vid den Jesus som Paulus predikar." 14Sju söner till en judisk överstepräst som hette Skevas [som betyder tankeläsare] gjorde detta.
     15Men den onda anden svarade dem: "Jesus känner jag, och Paulus vet jag vem det är. Men vilka är ni?" 16Mannen med den onda anden kastade sig över dem, övermannade dem alla och misshandlade dem så svårt att de flydde ut ur huset, nakna och blodiga.
     17Detta blev känt för alla i Efesos, både judar och greker. Alla greps av fruktan och Herren Jesu namn blev prisat. 18Många av dem som hade blivit troende kom nu och bekände öppet vad de tidigare hade gjort. 19Många av dem som hade utövat magi samlade ihop sina böcker och brände dem offentligt. Man räknade ut vad de var värda och kom fram till 50 000 silvermynt.

[Lukas skriver för grekisktalande så han syftar med största sannolikhet på det grekiska silvermyntet "drachmer". Det motsvarade den romerska denaren som var en arbetares dagslön. Totala värdet på böckerna motsvarande omkring 160 årslöner.]

20Så fick ordet framgång genom Herrens kraft och visade sin styrka.

Paulus framtidsplaner
21När detta var över bestämde sig Paulus i anden för att resa genom Makedonien och Achaia och sedan till Jerusalem. Han sa: "När jag har varit där måste jag också besöka Rom." 22Han sände ut två av sina medhjälpare, Timoteus och Erastus, till Makedonien och stannade själv kvar en tid i Asien.

[I slutet av sina tre år i Efesos stakar Paulus ut riktningen för sin fortsatta färd. Målet är Romarrikets huvudstad Rom, via Jerusalem. Det är en inre kallelse som inte går att köpslå med, se Apg 20:22. I Romarbrevet, som Paulus skriver från Korint ungefär ett år efter denna händelse, redogör han mer utförligt om sina framtidsplaner att sprida evangeliet vidare västerut mot Spanien via Rom, se Rom 15:22-28.]

Upplopp

Efesos var känt för det stora Artemistemplet. I Istanbul finns sedan 2003 denna 1/25 modell av templet på utomhusmuseet Miniatürk.

23[Efesos var berömt för Artemistemplet där den grekiska kärleksgudinnan Artemis tillbads. Hennes romerska namn var Diana. Hon var naturens och djurlivets beskyddare och dyrkades i hela Grekland som jaktgudinnan. Kring denna tillbedjan fanns också ett kommersiellt intresse eftersom besökare ofta köpte med sig souvenirer. Dessa miniatyrtempel bars som amuletter mot olycka. I templet fanns en Artemisskulptur med många bröst eller frukter. Den ansågs ha fallit ner från himlen. Invånarna var stolta över stadens titel som "Artemistemplets väktare".]

Vid den tiden [i slutet på Paulus treåriga vistelse i Efesos] bröt det ut ett stort upplopp med anledning av Vägen [samtidens namn på de första kristna, se Apg 9:2; 10:26]. 24En silversmed som hette Demetrius tillverkade Artemistempel i silver vilket gav hantverkarna stora inkomster.
     25Nu samlade han dem och även andra som hade liknande arbeten och sa: "Män, ni vet att vi har vår rikedom från den här verksamheten. 26Men ni både ser och hör hur den där Paulus har fått med sig en mängd människor, inte bara i Efesos utan i nästan hela Asien, med sitt tal om att gudar gjorda av människohand inte skulle vara några gudar. 27Det är risk att inte bara vårt hantverk får dåligt rykte, utan också att den stora gudinnan Artemis tempel tappar sitt anseende, och att hon som dyrkas av hela Asien och hela världen förlorar sin storhet."
    

Teatern i Efesos var en av de största i den antika världen med ca 24 000 platser.

©Panoramio

28När de hörde detta fylldes de av vrede och skrek: "Stor är efesiernas Artemis!"
     29Hela staden kom i upplopp (ett tumult uppstår), och från alla håll rusade man till teatern, och man släpade med sig Gaius och Aristarchus, två makedonier som rest med Paulus.
     30Paulus ville upprepade gånger gå in till folket, men lärjungarna stoppade honom varje gång. 31Några av Paulus vänner som var rådsherrar (asiarker, inflytelserika män som ledde de grekiska spelen och festivalerna), skickade också bud till honom och vädjade att han inte skulle ge sig in på teatern.
     32[På teatern rådde en kaotisk stämning.] Där skrek några ett, andra något annat. Folkmassan var i uppror, och de flesta visste inte ens varför de hade samlats. 33Några ur hopen förklarade för [en inflytelserik jude i Efesos som hette] Alexander vad saken gällde, och judarna skickade fram honom. Han gav tecken med handen och ville hålla ett försvarstal inför folket. 34Men när de märkte att han var jude, ropade de alla i kör i ett par timmar: "Stor är efesiernas Artemis!"

[Grekerna såg ofta de kristna som en judisk gruppering. Alexanders syfte kan varit att klargöra att Paulus inte hörde till dem och rentvå den judiska befolkningen. Alexander var ett vanligt namn, se Apg 4:6; Mark 15:21. Kanske är det samma person som kopparsmeden Alexander som Paulus senare omnämner i 2 Tim 4:14, och eventuellt även i 1 Tim 1:20.]

Artemis staty. Finns i Selcuk som är den moderna staden strax nordost om ruinerna från det antika Efesos.

35När stadssekreteraren hade lugnat folket sa han: "Efesier! Finns det någon enda människa som inte vet att efesiernas stad är tempelvårdare (ordagrant "tempel-sopare" – gr. neokoros) av den stora [gudinnan] Artemis och hennes bild som fallit från himlen? [Titeln neokoros, från tempel (gr. naos) och sopa (gr. koreo), blev en hederstitel för kända städer. Ordet finns på mynt från den här tiden.] 36Ingen kan förneka det, och därför bör ni hålla er lugna och inte göra något förhastat. 37Ni har dragit hit de här männen som varken har plundrat vårt tempel eller hädat vår gudinna. 38Om nu Demetrius och hans hantverkare vill väcka åtal mot någon, så finns det domstolar och ståthållare. Där kan de anklaga varandra. 39Är det något mer ni vill ta upp, så ska det avgöras i den lagliga folkförsamlingen. 40Efter det som hänt här i dag riskerar vi att anklagas för uppror. Vi kan ju inte ge något skäl om vi ska stå till svars för det här kaotiska mötet." 41Med dessa ord upplöste han folksamlingen.





Igår

Planer

Stäng  


Helbibel