Hem

Bibeln på ett år

Nästa dag

Parallell - måndag 29/6

2 Krön 19-23

2 Krön 19-23

Jehu tillrättavisar
1Joshafat, Juda kung, vände välbehållen hem igen till Jerusalem. 2Då gick siaren Jehu, Hananis son, ut mot kung Joshafat och sa till honom: "Ska man hjälpa den ogudaktige? Ska du älska dem som hatar Herren? Därför vilar Herrens vrede över dig. 3Men något gott har blivit funnet hos dig, för du har utrotat asherapålarna ur landet och vänt ditt hjärta till att söka Gud."

Joshafats reformer
4Joshafat bodde nu i Jerusalem, men han begav sig åter ut bland folket, från Beer-Sheva till Efraims bergsbygd, och förde dem tillbaka till Herren (Jahveh), deras fäders Gud. 5Och han tillsatte domare i landet, i alla befästa städer i Juda, i stad efter stad. 6Han sa till domarna: "Se upp med vad ni gör! Det är inte för människor ni dömer utan för Herren (Jahveh). Han är med er så ofta ni dömer. 7Låt nu fruktan för Herren vara över er. Var noga med vad ni gör, för hos Herren (Jahveh), vår Gud (Elohim), finns ingen orätt. Han är inte partisk och tar inga mutor."
     8Även i Jerusalem satte Joshafat några av leviterna och prästerna och några av huvudmännen för Israels familjer till att döma enligt Herrens lag och avgöra rättstvister. När de sedan vände tillbaka till Jerusalem, 9befallde han dem: "Så ska ni göra i vördnad för Herren (Jahveh), uppriktigt och med hängivet hjärta. 10Så ofta en rättssak dras inför er av era bröder som bor i sina städer, antingen dom för dråp eller tillämpning av undervisning (hebr. Torah) och budord (tydliga befallningar – hebr. mitsvot), förordningar (ordagrant "saker inristat" – hebr. chuqim) och påbud (bindande juridiska beslut – hebr. mishpatim), då ska ni varna dem så att de inte ådrar sig skuld inför Herren och hans vrede drabbar er och era bröder. Så ska ni göra för att inte dra skuld över er. 11Och se, översteprästen Amarja ska vara er ledare i allt som angår Herren (Jahveh), och Sebadja, Ismaels son, fursten för Juda hus, i allt som rör kungen. Och leviterna ska vara tjänstemän under er. Var frimodiga i det ni gör, och Herren ska vara med den som är god."

Joshafat besegrar Moab och Ammon
1Sedan kom moabiterna och ammoniterna och med dem andra ammoniter för att strida mot Joshafat. 2Man kom och berättade det för Joshafat och sa: "En stor skara kommer mot dig från landet på andra sidan havet, från Aram. De är i Hasason-Tamar, det vill säga Ein-Gedi."
     3Då greps Joshafat av fruktan och beslöt sig för att rådfråga Herren (Jahveh), och han utlyste en fasta över hela Juda.
     4Och Juda samlades för att söka hjälp hos Herren (Jahveh), och från alla Juda städer kom man för att söka Herren (Jahveh). 5Joshafat steg upp i Juda mäns och Jerusalems församling i Herrens (Jahvehs) hus, framför den nya förgården. 6Han sa: "Herre, våra fäders Gud, är inte du Gud i himlen och den som råder över alla hednafolkens riken? I din hand är kraft och makt, och det finns ingen som kan stå dig emot. 7Var det inte du, vår Gud, som fördrev detta lands invånare för ditt folk Israel och gav landet åt din vän Abrahams efterkommande för evig tid? 8De bodde där, och de byggde där en helgedom åt ditt namn och sa: 9Om något ont kommer över oss, svärd, straffdom eller pest eller svält, så vill vi träda fram inför detta hus och inför ditt ansikte, för ditt namn är i detta hus, och vi vill ropa till dig ur djupet av vår bedrövelse, och du ska då höra och hjälpa.
     10Se nu folket från Ammon, Moab och Seirs bergsbygd! Det var deras område du inte lät Israel gå igenom när de kom från Egyptens land, utan de tog en omväg bort ifrån dem och förgjorde dem inte. 11Se hur de nu lönar oss! De kommer för att driva bort oss från din besittning som du har gett oss till arvedel. 12Ska inte du, vår Gud, hålla dom över dem? Vi förmår ingenting mot denna stora skara som kommer mot oss, och vi vet inte vad vi ska göra. Men våra ögon är vända till dig."
     13Hela Juda stod inför Herren med sina små barn, sina hustrur och söner.
     14Då kom Herrens Ande mitt i församlingen över Jahasiel, son till Sakarja, son till Benajaho, son till Jegiel, son till Mattanja, en levit av Asafs söner. 15Han sa: "Lyssna, alla ni i Juda och ni Jerusalems invånare och kung Joshafat! Så säger Herren (Jahveh) till er: Var inte rädda eller modlösa inför denna stora skara, för striden är inte er utan Guds. 16Gå i morgon ner mot dem. De drar då uppför Hassisbacken, och ni ska träffa på dem där dalen tar slut, framför Jeruels öken. 17Men då är det inte ni som ska strida. Ni ska bara stiga fram och stå stilla, och ni ska få se Herrens frälsning. Han är med er, ni från Juda och Jerusalem. Var inte rädda eller modlösa. Gå i morgon ut mot dem, och Herren är med er."
     18Då böjde Joshafat sig ner med ansiktet mot marken, och alla Juda män och Jerusalems invånare föll ner för Herren och tillbad Herren (Jahveh). 19Och de leviter som hörde till kehatiternas och koraiternas folk, stod upp och lovade Herren (Jahveh), Israels Gud, med hög och stark röst.
     20Tidigt nästa morgon gick de ut till Tekoas öken. Och när de drog ut, steg Joshafat fram och sa: "Hör mig, ni av Juda och ni Jerusalems invånare! Stå fasta i tron på Herren er Gud så består ni, lita på hans profeter så lyckas ni." 21Sedan han hade rådgjort med folket, ställde han upp sångare som skulle prisa Herren (Jahveh) i helig skrud medan de drog ut framför den beväpnade hären. De skulle sjunga:
"Tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänn] Herren (Jahveh),
    för evigt (i evighet) varar hans nåd (omsorgsfulla, trofasta kärlek)."
22Och när de började att sjunga och lova, lät Herren ett angrepp komma bakifrån på folket från Ammon, Moab och Seirs bergsbygd som hade kommit mot Juda, och de blev slagna. 23Folket från Ammon och Moab reste sig mot folket från Seirs bergsbygd för att förinta och förgöra dem, och när de hade gjort slut på folket från Seir hjälptes de åt att förgöra varandra.
     24När Juda män kom upp på höjden med utsikt över öknen vände de sig mot fiendeskaran, och se, där låg döda kroppar fallna på marken. Ingen hade kommit undan. 25Och när Joshafat kom med sitt folk för att plundra och ta byte från dem, fann de bland dem både gods och kläder och värdesaker i stor mängd. De tog för sig så mycket att de inte kunde bära det, och de fortsatte plundringen i tre dagar, för bytet var stort. 26Men på fjärde dagen samlades de i Berakadalen. Där välsignade de Herren (Jahveh), och därför fick platsen namnet Berakadalen, som den heter än i dag.
     27Därefter vände alla Juda och Jerusalems män, med Joshafat i spetsen, glada tillbaka till Jerusalem, eftersom Herren hade låtit dem glädja sig över sina fiender. 28De drog in i Jerusalem med lyror, harpor och trumpeter och tågade till Herrens (Jahvehs) hus. 29Och fruktan för Gud kom över alla länders riken, när de hörde att Herren hade stridit mot Israels fiender. 30Joshafats rike hade nu ro, för hans Gud gav honom lugn på alla sidor.

Joshafats sista dagar
31Så regerade Joshafat över Juda. Han var 35 år gammal när han blev kung, och han regerade 25 år i Jerusalem. Hans mor hette Asuba och var dotter till Shilchi. 32Han vandrade på sin far Asas väg och vek inte av från den, för han gjorde det som var rätt i Herrens ögon. 33Men offerhöjderna avskaffades inte, och folket hade ännu inte vänt sina hjärtan till sina fäders Gud.
     34Vad som mer finns att säga om Joshafat, om hans första tid och om hans sista, det är skrivet i Jehus, Hananis sons, krönika som är upptagen i boken om Israels kungar.
     35Därefter ingick Juda kung Joshafat förbund med Israels kung Achasja, trots att Achasja levde ogudaktigt. 36Joshafat kom överens med honom att bygga skepp som skulle gå till Tarshish. De byggde fartygen i Etsjon-Gever [hamnstad kring Eilat/Aqaba, kanske Korallön 13 km söder om Eilat].
     37Då profeterade Elieser, Dodavahus son från Maresha, mot Joshafat och sa: "Eftersom du har ingått förbund med Achasja ska Herren (Jahveh) låta ditt företag bli om intet." Och skeppen led skeppsbrott så att de inte kunde gå till Tarshish.

1Joshafat gick till vila hos sina fäder och blev begravd hos sina fäder i Davids stad [Jerusalem]. Hans son Joram blev kung efter honom.

Sydrikets 5:e regent – Joram/Jehoram


Utbredandet av hans styre
2[Jehoram/Joram regerade Juda (Sydriket) i 8 år (893-886 f.Kr.).]

Joram hade bröder, söner till Joshafat: Asarja, Jehiel, Sakarja, Asarjahu, Mikael och Shefatja. Alla dessa var söner till Joshafat, Israels kung. 3Deras far gav dem många gåvor i silver och guld och andra dyrbarheter, dessutom befästa städer i Juda. Men kungadömet gav han åt Joram, eftersom han var den förstfödde. 4När Joram hade tagit över sin fars kungadöme och stärkt sin ställning dödade han alla sina bröder med svärd, liksom några av Israels furstar.

Karaktär
5Joram var 32 år när han blev kung, och han regerade 8 år i Jerusalem. 6Men han vandrade på Israels kungars väg, så som Ahabs hus hade gjort, för hans hustru var en dotter till Ahab. Han gjorde det som var ont i Herrens ögon. 7Men Herren ville inte fördärva Davids hus, på grund av det förbund som han hade slutit med David. Han hade lovat att han och hans söner skulle ha en lampa för alltid. 8I hans tid avföll Edom från Juda välde och satte en egen kung över sig. 9Då drog Joram dit med sina befälhavare och alla sina vagnar. Han bröt upp på natten och slog edomiterna, som hade omringat honom, och befälhavarna över deras vagnar. 10Så avföll Edom från Juda välde, och det har varit skilt därifrån ända till denna dag. Vid samma tid avföll också Livna [i Låglandet/Shefelan] från Jorams välde, därför att han hade övergett Herren (Jahveh), sina fäders Gud. 11Också han uppförde offerhöjder på bergen i Juda och förledde så Jerusalems invånare till trolöshet och förförde Juda.

Elias brev
12[Eftersom Elias profetior mestadels riktade sig till Israel (det norra riket) så citeras han inte så ofta i Krönikeböckerna – som fokuserar på Juda (det södra riket).]

Och det kom ett brev till honom från profeten Elia där det stod:
-
Så säger Herren (Jahveh), din fader Davids Gud (Elohim):

Du har inte vandrat på din far Joshafats vägar eller på Juda kung Asas vägar, 13utan du har vandrat på Israels kungars väg och förlett Juda och Jerusalems invånare till avgudadyrkan, på samma sätt som Ahabs hus har gjort. Du har dräpt dina bröder [landsmän], dem som hörde till din fars hus och som var bättre än du.

14Se, Herren ska straffa ditt folk, dina barn och dina hustrur och allt du äger med en stor olycka. [Detta tar form i ett militärt bakslag mot filistéerna och araberna, se vers 16-17.] 15Och du ska själv drabbas av en sjukdom i dina inälvor, tills dina inälvor efter en tid faller ut till följd av sjukdomen.
Slutet
16Och Herren eggade upp mot Joram filistéerna och de araber som bodde nära kushiterna [etiopierna]. 17De drog upp mot Juda och bröt in där och förde bort alla dyrbarheter som fanns i kungapalatset, dessutom hans söner och hustrur, så att han inte hade kvar någon av sina söner utom Jehoachaz, sin yngste son. 18Sedan slog Herren honom med en obotlig sjukdom i inälvorna. 19Och efter en tid, när två år hade gått, föll hans inälvor ut till följd av sjukdomen och han dog i svåra plågor.

Hans folk tände inte någon eld (bål) till hans ära, så som de hade gjort efter hans fäder [som t.ex. Asa, se 2 Krön 16:14]. 20Han var 32 år när han blev kung, och han regerade 8 år i Jerusalem. Han gick bort utan att någon saknade honom, och man begravde honom i Davids stad, men inte i kungagravarna.

Sydrikets 6:e och 7:e regenter – Achasja och drottning Ataljah


Introduktion
1[Achasja regerade Juda (Sydriket) i 1 år (886-885 f.Kr.) följt av drottning Atalja (hebr. Ataljaho) som regerade i 6 år (885-879 f.Kr.).]

Jerusalems invånare gjorde Achasja, Jorams yngste son, till kung efter honom, för alla de äldre sönerna hade blivit dräpta av det rövarband som hade kommit med araberna till lägret. Så blev Achasja, Jorams son, kung i Juda. 2Achasja var 22 [42] år när han blev kung och han regerade ett år i Jerusalem. Hans mor [drottningmodern] hette Atalja (hebr. Ataljaho), Omris [Nordrikets 6:e kungs] dotter.

[Den hebreiska texten har 42 år, men den grekiska översättningen och flera andra har 22 år som parallellpassagen i 2 Kung 8:26.]

Karaktär
3Också han vandrade på samma väg som Ahabs hus, eftersom hans mor förledde honom till att leva ogudaktigt. 4Han gjorde det som var ont i Herrens ögon liksom Ahabs hus hade gjort, för efter hans fars död tog han sina rådgivare därifrån, till sitt eget fördärv. 5Det var också deras råd han följde när han drog ut tillsammans med Israels kung Joram, Ahabs son, och stred mot Arams kung Chazalel vid Ramot i Gilead.

Atalja dödar alla av kunglig släkt – förutom Joash

Men Joram blev sårad av araméerna. 6Då vände han tillbaka för att i Jisreel läka såren han hade fått vid Rama i striden mot Arams kung Chazalel. Och Juda kung Achasja, Jorams son, reste ner för att besöka Joram, Ahabs son, i Jizreel eftersom han låg sjuk.
     7Men det var till Achasjas fördärv som Gud hade bestämt att han skulle komma till Joram. När han väl hade kommit dit, for han med Joram för att möta Jehu, Nimshis son, som Herren hade smort till att utrota Ahabs hus. 8Så hände det att Jehu, medan han utförde straffdomen över Ahabs hus, träffade på de Juda furstar och de brorsöner till Achasja som var i Achasjas tjänst, och han dödade dem. 9Sedan sökte han efter Achasja, och de grep honom där han höll sig gömd i Samaria. De förde honom till Jehu och dödade honom. Men de begravde honom, för de sa: "Han var son till Joshafat som sökte Herren av hela sitt hjärta." Av Achasjas hus fanns det sedan ingen som kunde ta över kungadömet.
     10När nu Atalja (hebr. Ataljaho), Achasjas mor [drottningmodern], såg att hennes son var död, stod hon upp och talade mot [dräpte] hela kungasläkten i Juda. [I 2 Kung 11:1 används avad (förgjorde, dräpte). Den grekiska översättningen har "dräpte", medan den hebreiska texten har davar, vilket blir betydelsen "tala dom/död" till all manlig avkomma i Juda hus.] 11Men just när kungabarnen skulle dödas, tog kungadottern Joshabat i hemlighet bort Joash, Achasjas son, från kungasönerna och förde honom tillsammans med hans amma in i sovkammaren. Där höll Joshabat, kung Jorams dotter, prästen Jojadas hustru – som också var Achasjas syster – honom gömd för Atalja, så att hon inte dödade honom. 12Sedan var han hos dem i Guds hus, där han hölls gömd i 6 år medan Atalja regerade i landet.

Vändpunkt – prästen Jojada gömmer Joash
1I det sjunde året tog Jojada mod till sig och ingick förbund med befälen Asarja, Jerohams son, Ismael, Johanans son, Asarja, Obeds son, Maaseja, Adajas son, och Elisafat, Sikris son. 2Dessa reste sedan igenom Juda och samlade leviterna ur alla Juda städer liksom huvudmännen för Israels familjer. När de kom till Jerusalem, 3slöt hela församlingen i Guds hus ett förbund med kungen.
    Och Jojada sa till dem: "Kungens son [Joash] ska nu vara kung, så som Herren har talat om Davids söner. 4Detta är vad ni ska göra: En tredjedel av er, nämligen de präster och leviter som börjar vakten på sabbaten, ska stå på vakt vid trösklarna. 5En tredjedel ska vara vid kungapalatset och en tredjedel vid Jesodporten. Och allt folket ska vara på förgårdarna till Herrens (Jahvehs) hus. 6Men ingen annan än prästerna och de tjänstgörande leviterna ska gå in i Herrens (Jahvehs) hus. De får gå in, för de är heliga. Men allt det övriga folket ska hålla vad Herren har befallt dem att hålla. 7Leviterna ska ställa sig runt omkring kungen, var och en med sina vapen i handen. Om någon vill tränga sig in i huset ska han dödas. Ni ska följa kungen, både när han går in och går ut."
     8Leviterna och hela Juda gjorde allt som prästen Jojada hade befallt dem. Var och en av dem tog sina män, både de som skulle gå på vakten på sabbaten och de som skulle gå av vakten på sabbaten, för prästen Jojada lät ingen avdelning vara fri från tjänstgöring. 9Och prästen Jojada gav befälen de spjut och de olika slag av sköldar som hade tillhört kung David och som fanns i Guds hus. 10Han ställde upp folket, var och en med sitt vapen (hebr. shelach) i handen, från husets södra sida till husets norra sida, mot altaret och mot huset, runt omkring kungen.
     11Sedan förde de ut kungasonen och satte på honom kronan och gav honom vittnesbördet och gjorde honom till kung. Jojada och hans söner smorde honom och ropade: "Leve kungen!"

Atalja dödas
12När Atalja hörde folkets rop, då de skyndade fram och hyllade kungen, gick hon in i Herrens (Jahvehs) hus till folket. 13Hon såg sig omkring, och se, då stod kungen där vid sin pelare, nära ingången, och befälen och trumpetblåsarna stod bredvid kungen, och allt folket i landet jublade och stötte i trumpeterna, och sångarna med sina instrument ledde hyllningssången. Då rev Atalja sönder sina kläder och ropade: "Sammansvärjning! Sammansvärjning!"
     14Men prästen Jojada lät befälen som anförde skaran träda fram, och han sa till dem: "För ut henne mellan leden! Och om någon följer henne ska han dödas med svärd." Prästen förbjöd dem nämligen att döda henne i Herrens (Jahvehs) hus. 15Så grep de henne, och när hon hade kommit fram dit där Hästporten leder in i kungapalatset dödade de henne där.

16Jojada slöt ett förbund mellan sig och allt folket och kungen, att de skulle vara ett Herrens folk. 17Och allt folket begav sig till Baals tempel och rev ner det och slog sönder dess altaren och avbilder, och Mattan, Baals präst, dödade de framför altarna.
     18Tillsynen av Herrens (Jahvehs) hus lade Jojada i händerna på de levitiska prästerna, som David hade indelat i klasser för tjänstgöringen i Herrens (Jahvehs) hus, till att offra brännoffer åt Herren (Jahveh), så som det var föreskrivet i Mose undervisning (hebr. Torah), med jubel och sång efter Davids föreskrifter. 19Och han ställde dörrvakterna vid portarna till Herrens (Jahvehs) hus, för att ingen som på något sätt var oren skulle komma in.

Unge Joash blir kung
20Och han tog med sig befälen och de förnämsta och mäktigaste bland folket och allt folket i landet och förde kungen ner från Herrens (Jahvehs) hus, och de gick in i kungapalatset genom Övre porten och satte kungen på kungatronen. 21Allt folket i landet gladde sig, och staden var lugn. Och Atalja hade de dödat med svärd.






Igår

Planer

Stäng  


Parallell