Helbibel - tisdag 30/6
2 Kung 17:1-18:12, Ps 148:1-14, Ords 18:6-7, Apg 20:1-38
2 Kung 17:1-18:12
Nordrikets 19:e kung – Hosea1[Hosea (hebr. Hoshea) blir Israels sista kung.]
I 12:e året till Achaz, Juda kung, började Hosea, Elahs son, regera i Samarien och regerade över Israel 9 år. 2Och han gjorde det som var ont i Herrens (Jahvehs) ögon, men inte som Israels kungar som var före honom.
3Shalmaneser, Assyriens kung, kom upp över honom och Hosea blev hans tjänare och förde gåvor till honom. 4Och Assyriens kung fann (avslöjade) en sammansvärjning hos Hosea, för han hade sänt budbärare till So, Egyptens kung, och erbjöd inga gåvor till Assyriens kung som han hade gjort år efter år. Därför tystade Assyriens kung honom och band honom i fängelset. 5Och Assyriens kung kom upp genom hela landet och gick upp till Samarien och belägrade det i tre år. 6I Hoseas 9:e år tog Assyriens kung Samarien och förde bort Israel till Assyrien och satte dem i Chalach och i Chavor, vid floden Gozan och i Mediens städer.
Israel förs i fångenskap
7Och det skedde eftersom Israels söner hade syndat mot Herren (Jahveh), sin Gud (Elohim), som fört dem upp från Egyptens land undan (ordagrant "från under") faraos hand, Egyptens kung, och hade följt efter andra gudar, 8och vandrat efter folkslagens förordningar, vilka Herren (Jahveh) hade fördrivit från Israels söner och från Israels kungar som de hade gjort9och Israels söner hade hemliga ting som inte var rätt mot Herren (Jahveh), deras Gud (Elohim), och de byggde höga platser i alla sina städer, från väktarnas torn till de befästa städerna. 10Och de satte upp åt sig pelare och aseror [pålar för avgudadyrkan] på varje hög kulle och under varje lummigt träd, 11och där offrade de på alla höga platser, på samma sätt som folken som Herren (Jahveh) fördrev för dem, och gjorde onda ting [plural] till att provocera Herren (Jahveh). 12Och de tjänade avgudar om vilka Herren (Jahveh) sagt till dem: "Ni ska inte göra sådana ting." 13Och Herren (Jahveh) upprepade i Israel och i Juda genom handen på alla hans profeter och alla siare (profeter – hebr. chozeh) och sa: "Vänd bort från era onda vägar och håll (vakta, skydda, bevara) mina budord (tydliga befallningar) och mina förordningar (ordagrant: ´saker inristat´) i enlighet med hela undervisningen (hebr. Torah) som jag har befallt era fäder och som jag har sänt till er genom handen på mina tjänare profeterna."
14Men de lyssnade inte utan gjorde sina nackar stela (styvnackade), som deras fäders nackar, som inte trodde (litade) på Herren sin Gud (Jahveh Elohim). 15Och de förkastade hans förordningar (ordagrant "saker inristat") och hans förbund som han hade skurit med deras fäder, och hans stadgar (vittnesbörd) varmed han hade vittnat mot dem. Och de gick efter tomma ting och blev till intet, och efter folkslagen som var runt omkring dem, om vilka Herren (Jahveh) hade bestämt att de inte skulle göra som (likna) dem.
16Och de övergav alla Herrens (Jahvehs), sin Guds (Elohims), budord (tydliga befallningar) och gjorde gjutna avgudar, två kalvar och gjorde en asera [påle för avgudadyrkan] och tillbad hela himlens härskara (stjärnorna) och tjänade Baal. 17Och de fick sina söner och sina döttrar att gå genom eld och använde spådom och trolldom och sålde (hängav) sig till allt det som var ont i Herrens (Jahvehs) ögon för att provocera honom.
18Och Herren (Jahveh) var mycket vred över Israel och tog bort dem från sitt ansikte, det fanns ingen kvar förutom Juda stam.
19Och Juda höll (vaktade, skyddade, bevarade) inte Herrens (Jahvehs), sin Guds (Elohims), budord (tydliga befallningar) utan vandrade i Israels förordningar som de gjorde (utövade). 20Och Herren (Jahveh) försköt hela Israels säd och hemsökte (plågade) dem och gav dem i fördärvarnas hand till dess han hade kastat bort dem från sitt ansikte.
21För han rev isär Israel från Davids hus och de gjorde Jerobeam, Nevats son, till kung och Jerobeam drog bort Israel från att följa Herren (Jahveh) och fick dem att synda stort. 22Och Israel vandrade i alla Jerobeams synder som han gjorde och de lämnade dem inte23förrän Herren (Jahveh) flyttade bort Israel från sitt ansikte, som han hade talat genom handen på alla sina tjänare profeterna. Och Israel bars bort från sitt land till Assyrien till denna dag.
Samarien återbefolkas
24Och Assyriens kung förde män
från Babel
och från Kota [stad i Babylon]
och från Avah [okänd stad]
och från Chamat [stad i centrala Syrien]
och Sefarvajim [Sefarvim (betyder: "de två skrivarna") – stad i norra Syrien på östra sidan av Eufrat som Assyrien intagit]
och placerade dem i Samariens städer istället för Israels söner och de intog Samarien och bodde i dess städer. 25Och det skedde under den första tiden av sin bosättning på platsen att de inte fruktade (vördade) Herren (Jahveh). Därför sände Herren (Jahveh) lejon ibland dem som dödade några av dem. 26Därför samtalade de med Assyriens kung och sa: "Folken som du har burit bort och placerat i Samariens städer känner inte till sättet (hur man gör) med landets Gud (Elohim). Därför har han sänt lejon ibland dem och se, de slaktar dem, eftersom de inte känner till sättet (hur man gör) med landets Gud (Elohim)."
27Och Assyriens kung befallde och sa: "För dit en av prästerna som togs därifrån och låt honom gå och bo där, och låt honom undervisa folket om sättet (hur man gör) med landets Gud (Elohim)." 28Och en av prästerna som de hade burit bort från Samarien kom och bodde i Betel och undervisade dem om hur de skulle vörda Herren (Jahveh).
29Men likväl gjorde varje folkslag sina egna gudar och satte dem i husen på de höga platserna som samarierna hade gjort, och varje folkslag i städerna där de bodde. 30Och Babels män gjorde Sukotbenot och Kots män gjorde Nergal och Chamats män gjorde Ashima 31och aviterna gjorde Nivchaz och Tartak och serfaviterna brände sina söner i Adramelechs och Anamelechs eld, serfaviternas gudar. 32Och de [de inflyttade invånarna i Samaria] fruktade (vördade) [visserligen] Herren (Jahveh) men gjorde [också] åt sig, från sin egen krets (sina egna), präster till de höga platserna som offrade åt dem i husen på de höga platserna. 33De fruktade [visserligen] Herren (Jahveh) men tjänade [samtidigt] sina egna gudar på samma sätt som folkslagen från vilka de hade förts bort.
34Till denna dag gör de på det gamla sättet (följer sina gamla vanor). Inte heller fruktar de Herren (Jahveh), eller gör efter (följer) förordningarna (ordagrant "saker inristat"), påbuden (bindande juridiska beslut), undervisningen (hebr. Torah) eller befallningarna (de tydliga budorden – hebr. mitzvot) som Herren (Jahveh) befallde (hebr. tsavah) Jakobs söner, som han gav namnet Israel, 35med vilka Herren (Jahveh) skar ett förbund och ålade dem och sa: "Ni ska inte frukta andra gudar, inte böja er för dem, inte tjäna dem, inte offra till dem, 36utan Herren (Jahveh) som förde er upp från Egyptens land med stor makt och med utsträckt arm, honom ska ni frukta och honom ska ni tillbe och till honom ska ni offra.
37Och förordningarna (ordagrant "saker inristat") och påbuden (bindande juridiska beslut) och undervisningen och budorden (tydliga befallningar) som jag skrev ner åt er ska ni hålla (vakta, skydda, bevara) till att göra alla dagar, och ni ska inte frukta andra gudar. [2 Mos 20:1-17; 5 Mos 5:6-12] 38Och förbundet som jag har skurit med er ska ni inte glömma bort. Ni ska inte frukta andra gudar, 39utan Herren (Jahveh) er Gud (Elohim), ska ni frukta och han ska befria er ur alla era fienders händer."
40Men de lyssnade inte utan gjorde som de tidigare gjort. 41Och dessa folkslag fruktade Herren (Jahveh) men tjänade sina gjutna avgudar, även deras söners söner gjorde som deras fäder hade gjort. Så gör de till denna dag.
Sydrikets sista år
Sammanfattning av Hiskias regeringstid
1[Hiskia regerade Juda (Sydriket) i 29 år (726-697 f.Kr.).]
I Hoseas, Elahs sons, tredje regeringsår i Israel, började Hiskia, Achaz son, kung i Juda, att regera. 2Han var 25 år när han började regera och han regerade 29 år i Jerusalem. Och hans mors [drottningmoderns] namn var Avi, Sakarjas dotter.
3Han gjorde det som var rakt (rätt) i Herrens (Jahvehs) ögon efter allt som hans förfader David hade gjort. 4Han tog bort de höga platserna och bröt sönder pelarna och högg ner aserorna [pålar för avgudadyrkan] och han bröt i bitar kopparormen som Mose hade tillverkat [4 Mos 21:9], för till dessa dagar hade Israels söner offrat till den och den kallades Nechushtan.
5Han litade (förtröstade) på Herren (Jahveh), Israels Gud (Elohim), så att det efter honom inte fanns någon bland Juda kungar som var lik honom, inte heller bland dem som var före honom. 6För han klängde sig fast vid Herren (Jahveh) och vände inte från att följa efter honom och höll (vaktade, skyddade, bevarade) hans befallningar (de tydliga budorden – hebr. mitzvot) som Herren (Jahveh) befallt (hebr. tsavah) Mose. 7Och Herren (Jahveh) var med honom, vart han än gick fram hade han framgång, och han gjorde uppror mot Assyriens kung och tjänade honom inte. 8Han slog filistéerna till Gaza och dess gränser, från vakttornet till den befästa staden.
9Och det skedde i kung Hiskias 4:e år, som var det 7:e året till Hosea, Elahs son, Israels kung, att Shalmaneser, Assyriens kung, kom upp mot Samarien och belägrade det. 10I slutet på tredje året [av belägring av staden], i Hiskias 6:e regeringsår och Hoseas 9:e år som Israels kung, intogs Samarien. 11Och Assyriens kung förde bort Israel till Assyrien och placerade dem i Chalach och i Chavor vid floden Gozan och i Mediens städer, 12eftersom de inte lyssnade på Herrens (Jahvehs), sin Guds (Elohims), röst [och lydde honom], utan överträdde hans förbund, allt det som Mose, Herrens (Jahvehs) tjänare, befallde. De ville inte lyssna och de ville inte göra.
Ps 148:1-14
Psalm 148 – Halleluja, allt skapat prisar Guds namnPsalm 148 är den tredje av de fem Halleluja-psalmer som avslutar hela Psaltaren (Ps 146-150). Som nummer tre är den placerad i mitten, central i denna grupp, och har flera kiastiska mönster. Ordet prisa är första och sista ordet och ramar in hela psalmen. Det används även tio gånger inuti psalmen, vilket gör att det totala antalet förekomster är tolv.
Det finns kopplingar till skapelseberättelsen genom hela psalmen. En beröringspunkt är talet sju och de sju dagarna i Bibelns första kapitel. Det finns sju "prisa" från himlen i vers 1-4. I den andra delen nämns 23 instanser som ska prisa Gud från jorden. Dessa är uppdelade i 7 och 16. Tillsammans med de sju rösterna från himlen är det totalt 30 röster som prisar Gud från himlen och jorden.
Författare: Okänd
Struktur:
Psalmen är väl strukturerad och berör två domäner: Himlarna i höjden och jorden.
1. Prisa Gud från himlen, vers 1-6
2. Prisa Gud från jorden, vers 7-13
3. Messias och Israels speciella plats, vers 14.
[Psalmen inleds och avslutas med uppmaningen att prisa Herren, se vers 14. Den hebreiska frasen hallelu-jah translittereras ofta rakt av och har blivit ett välkänt uttryck på alla språk för uppmaningen att prisa Guds namn. Verbet hallelu betyder prisa. Ordet Jah är den första delen i Guds personliga namn Jahveh, vars innebörd är den evige.]
Prisa Gud från himlarna
[Efter den inledande uppmaningen att prisa Herren, hebr. hallelu-jah, följer sju imperativ av hebreiska verbet hallelu. Det är en uppmaning till allt i himlen att prisa och lova Gud. Himlarna står här i kontrast till jorden i vers 7 som också uppmanas att prisa Gud. I vers 2-4 nämns sju aktörer som alla ska prisa Gud i himlarna. Talet sju står för fulländning, så tillsammans med de sju verben som uppmanar att prisa Gud visar det även numerologiskt på en fulländad lovprisning i himlen.]
Prisa Herren (Jahveh) från himlarna,
prisa honom i höjden [ovan jorden].
2Prisa honom alla ni änglar (budbärare),
prisa honom alla ni [himmelska] härar.
3Prisa honom, sol och måne,
prisa honom, alla strålande stjärnor.
4Prisa honom, ni himlars himlar,
och ni vatten ovan himlarna. [1 Mos 1:7]
[Vers 4 är intressant strukturerad i hur den låter när den talas ut på hebreiska. Här finns sex sch-ljud och nio m-ljud. Dessa två ljud kopplar även ihop versen ljudmässigt med både föregående och nästföljande vers. Ordet för "sol" i vers 3 är hebr. shemesh och det teologiskt viktiga ordet för "namn" är hebr. shem i vers 5. De sex sch-ljuden påminner också om vågornas brusande mot en stenig strand. Förutom allt detta sker en ljudmässig omvändning i mitten mellan de två raderna i vers 4. Det skapar en ljudmässig kiasm som inte bara är vacker att lyssna på, men också kan hjälpa i tolkningen av versen. Vattnen ovan himlarna refererar till 1 Mos 1:7 och skulle också kunna syfta på det hav av kristall som Johannes såg framför tronen, se Upp 4:6; 15:2.]
5Låt dem [alla sju instanser i himlarna som nämnts i vers 2-4] prisa Herrens (Jahvehs) namn,
för han befallde, och de blev skapade.
6Han gav dem deras plats (ordagrant "gjorde så de stod") för alltid och evigt,
han gav dem en förordning ("inristat bud", grundläggande lag), och ingen överträder den.
[Ordet "förordning" härstammar från verbet "att rista in", vilket indikerar en permanent oföränderlig lag. Utifrån sammanhanget, se vers 2-3, syftar denna förordning här på naturlagar som tyngdlagen och gravitationen. Ordet används dock även om Guds instruktioner för människan, se 2 Mos 18:16, så även Guds moraliska lagar ingår i begreppet.]
Prisa Gud från jorden
7[Vers 7-12 hör ihop till en enhet. I vers 1-4 presenterades 7 himmelska aktörer som prisade Gud från himlen. Nu följer på motsvarande sätt lovprisning från jorden. Totalt nämns 23 enskilda klasser som kan grupperas i 7 kategorier. Uppräkningen sker i snabb takt och ordet "prisa" återkommer inte mellan varje uppräkning som det gjorde för de himmelska instanserna. Uppräkningen börjar med det osynliga och okända och blir mer och mer konkret för att avslutas med skapelsens krona, människan, se Ps 8:6-7.]
Prisa Herren (Jahveh) från jorden:
[Haven:]13Låt dem [alla 7 grupper, 23 instanser, på jorden som nämnts i vers 7-12] prisa Herrens (Jahvehs) namn,
Ni stora havsdjur (sjömonster)
och alla djup.[Direkt efter att den jordiska domänen har presenterats nämns två termer: tanninim och tehomot. Istället för att följa den mer vanliga uppdelningen i tre delar med hav, jord och himmel, ingår haven och djupen i det jordiska. Hebreiska tanninim är samma ord som används i skapelsen om de stora havsdjuren, se 1 Mos 1:21. Ordet används även i samband med Leviatan och har mytologiska undertoner som beskriver det okända och även ondska, se Ps 74:13-14; 104:26; Job 3:8; 39:20-40:25; Upp 12:3. Det andra hebreiska ordet som är översatt "djup", är samma ord som används i 1 Mos 1:2. Det kan syfta på allt skapat i havet, se 1 Mos 1:20.]8[Atmosfären:]
Eld och
hagel,
snö
och rök;
du stormande vind
som gör (uträttar) hans ord [befallning].
[I den första raden används de vanliga termerna för hagel och snö. Orden eld och rök kan tolkas på olika sätt. Ser man versen som ett kiastiskt mönster hör hagel och snö ihop, och eld och rök bildar en naturlig grupp som förutom naturlig eld också skulle kunna syfta på vulkanisk aktivitet. Det finns en kontrast mellan eldens hetta och haglets isande kyla och mellan svart rök och den vita snön. Även om orden inte brukar ha den betydelsen så kan man tolka eld som blixtar i ett oväder tillsammans med hagel. Röken syftar då på dimma eller moln. Den andra delen av vers 8 är helt tydlig, och versens budskap som helhet är att dessa naturliga fenomen lyder Guds befallningar.
Uppmaningen till jorden att prisa Gud inleds med 7 aktörer, se vers 7-8. Djuren i havet är osynliga, medan eld, vind och stormar är mer konkreta. I vers 9-12 fortsätter nu uppräkningen med 16 helt konkreta aktörer som landskap, vegetation, djur och till sist människan. I de fyra kommande verserna nämns 4 x 4, totalt 16 instanser. Uppdelningen med 4 substantiv i varje vers förstärker det jordiska. Talet 4 står ofta för världen och allt skapat. Det finns fyra väderstreck. Numerologi med 7 + 4 + 4 + 4 + 4 förstärker psalmens budskap att allt på jorden ska prisa Gud.]
9[Landskapet:]
Berg och alla höjder.
[Vegetationen:]
Fruktträd [som ger föda] och alla [vilda] cederträd [som användes som byggnadsmaterial].
10[Djuren:]
Vilda djur och alla [tama] boskapsdjur,
kräldjur (reptiler och insekter) och bevingade (flygande) fåglar.
11[Människor i ledande positioner:]
Jordens kungar och alla folk,
furstar (ledare) och alla domare på jorden.
12[Alla människor:]
Ni unga män och unga kvinnor,
gamla tillsammans med unga.
[Alla människor oavsett samhällsklass, kön eller ålder uppmanas att prisa Gud från jorden!]
för bara hans namn är högt,
hans majestät (ära) är över jorden och himlarna
14Han har lyft upp ett horn för sitt folk (gett dem makt och framgång),
[ett skäl till] en lovsång för alla dina trogna (fromma, lojala) följare,
för Israels barn, det folk som står honom nära.
[Hornet på en vild oxe är en metafor för militär styrka och seger, se Ps 89:18, 25. Här finns också starka messianska undertoner, se Ps 18:3; Luk 1:69. Totalt nämns 30 instanser som ska prisa Gud och här i avslutningen är finalen Messias som var 30 år då han började sin tjänst, se Luk 3:23; 4 Mos 4:47. Jesus är Messias, anledningen till vår lovprisning!]
Prisa Herren (lova Jah – hebr. hallelu jah)!
Ords 18:6-7
6En dåres läppar kommer med [en oresonlig dåre vandrar rätt in i] strid (tvister, trätor)– ja, hans mun ropar efter slag (tigger om stryk).
7En dåres mun blir hans undergång,
hans läppar är en snara (fälla) för hans själ (liv, känslor, sinne, vilja).
Apg 20:1-38
Till Korint
Paulus resa till Korint via Makedonien.
När oroligheterna [i Efesos] hade lagt sig, kallade Paulus till sig lärjungarna och tröstade och uppmuntrade dem. Sedan tog han farväl och begav sig till Makedonien.
[Paulus tar kustvägen norrut och stannar till i Troas och letar efter Titus, se 2 Kor 2:12. Han fortsätter och möter honom sedan i Makedonien, antagligen i Filippi eller Thessalonike, se 2 Kor 7:5-16.]
2Han reste genom Makedonien och talade många uppmuntrande ord till syskonen (bröderna och systrarna i tron). Därefter kom han till Grekland. [Grekland är det mer folkliga namnet på den romerska provinsen Achaia, se Apg 18:12; 19:21.] 3Där [i församlingen i Korint] blev han kvar i tre månader.
[Det är under denna period som Romarbrevet skrivs. Brevet skickas med Paulus kvinnliga medarbetare Febe som var verksam i församlingen i Korints södra hamnstad Kenkrea, se Rom 16:1-2. I Romarbrevet hälsar Paulus också speciellt till Prisca och Aquila, se Rom 16:3. Kejsar Claudius har dött år 54 e.Kr. och efterträtts av Nero, vilket gjort det möjligt för de två makarna, som Paulus lärt känna i Korint och därefter tagit med sig till Efesos, att återvända till Rom.]
När Paulus sedan skulle avsegla mot Syrien hade judarna planerat ett attentat mot honom, och han bestämde sig då för att resa tillbaka [samma väg han kommit] genom Makedonien.
[Det är vår och snart påsk, se Apg 20:6. Eftersom många judar skulle åka till Jerusalem planerade man kanske att döda Paulus under båtresan. På grund av hoten ändrar Paulus sin plan och tar landvägen, vilket inte heller kan ha varit helt riskfritt med tanke på den stora summa insamlade pengar man hade med sig till Jerusalem, se Rom 15:25-26. Det kan vara en av anledningarna till att man tar med sig sju representanter från flera olika församlingar. En annan orsak är att man vill ha flera vittnen som kan intyga att allt gått rätt till så att Paulus inte kan misstänkas för förskingring.]
På väg mot Jerusalem
4De [sju representanterna från församlingarna som samlat in medel till Jerusalem och] som reste med Paulus var:
Sopater (gr. Sopatros), son till Pyrrhus från Berea,5Dessa reste i förväg och väntade på oss i Troas.
[Om Sosipater, som omnämns i Rom 16:21, är samma person representerade han församlingen i Korint.]
Aristarchus (gr. Aristarchos) och Secundus (gr. Sekondos) från Thessalonike,
[Aristarchus hade också varit med Paulus i Efesos, se Apg 19:29; 27:2; Kol 4:10.]
Gaius (gr. Gaios) från Derbe och Timoteus (gr. Timotheos) [från Lystra],
[Båda var från södra Galatien, se Apg 16:1. Timoteus reste med Paulus på både andra och tredje resan.]
Tychikus (gr. Tuchikos) och Trofimus (gr. Trofimos) från [den romerska provinsen] Asien.
[Tychikus var en medarbetare till Paulus som nämns i hans senare brev, se Kol 4:7; Ef 6:21; 2 Tim 4:12; Tit 3:12. Trofimus var från Efesos, se Apg 21:29.]
[Det är troligt att "dessa" syftar på Tychikus och Trofimus, som reste i förväg till sin hemprovins för att förbereda båtresan till Jerusalem. Här i Filippi ändras berättarformen till "oss", och Apostlagärningarnas författare Lukas ansluter till resesällskapet. Antagligen har han stannat kvar i Filippi sedan Apg 16:17. Från och med nu och resten av Apostlagärningarna hela vägen till Rom finns Lukas vid Paulus sida. Det bekräftas i Paulus sista kända brev, det andra till Timoteus som är skrivet i Rom, där han skriver att "bara Lukas är kvar hos mig", se 2 Tim 4:11.]
Troas
6Vi själva seglade ut från Filippi [från hamnstaden Neapolis] efter det osyrade brödets högtid [som varade i sju dagar och som Paulus firar]. Fem dagar senare träffade vi dem i Troas, där vi stannade i sju dagar. [Antagligen väntade de på båten som de skulle med.]
Eutychos somnar och faller tre våningar
7Den första dagen i veckan [söndagen (1 Kor 16:2), som inleddes lördag kväll] var vi samlade till brödsbrytelse.
[Man hade med sig mat och man åt tillsammans, se 1 Kor 11:20-21. Eftersom den judiska högtiden just nämnts (vers 6) är det mest sannolikt att det är den judiska räkningen av dagar som används och samlingen sker på lördagskvällen efter solnedgången. Det har gått några veckor sedan påsken, som alltid infaller vid fullmåne, så det var helt mörkt ute och oljelyktor lyste upp rummet, se vers 8.]
Paulus samtalade (förde en dialog, diskuterade – gr. dialegomai) med de församlade, och eftersom han skulle resa [med båten vidare mot Jerusalem] nästa dag, fortsatte han med sitt tal ända till midnatt. 8Det fanns många facklor i rummet på översta våningen där vi var samlade. [Oljelamporna brann och det var varmt och syrefattigt i lokalen på översta våningen denna vårkväll. Arkeologiska utgrävningar i Troas har visat på att många hus hade flera våningar. Det romerska badet är ett av de största i hela regionen.] 9En ung man (gr. neanias) [ogift man under 40 års ålder, troligen yngre] som hette Eutychos satt i fönstret [för att få frisk luft]. Han föll i djup sömn medan Paulus fortsatte att tala och till sist, helt överväldigad av sömnen, ramlade han ner från tredje våningen, och lyftes upp död.
[Eutychos är ett grekiskt namn som passande nog betyder "lyckligt lottad". Han kallas tjänare i vers 12 och var troligtvis slav åt någon romersk herre i den rika hamnstaden Troas. Det är inte troligt att hans herre var av judiskt påbrå som följde sabbatsbudet, så efter en dags hårt arbete hade han kommit trött till samlingen, se också Ef 6:5-8.]
10Paulus gick då ner, böjde sig (lade sig) ner över honom och tog honom i sina armar och sa: "Var inte oroliga. Hans själ är kvar (han är vid liv)." [Paulus agerande påminner om Elia och Elisha, se 1 Kung 17:21; 2 Kung 4:34.] 11Därefter gick Paulus upp igen och bröt brödet och åt. Han fortsatte att tala förtroligt (gr. homileo) länge [här används ett annat ord än i vers 7. Paulus delar sitt hjärta på ett personligt sätt, och församlingen lyssnar också annorlunda nu efter händelsen med Eutychos], ända till gryningen, och begav sig sedan i väg. 12De förde hem den unge mannen (tjänaren – gr. pais) levande, och de blev mycket uppmuntrade.
Vidare söderut
Paulus och resesällskapet på omkring tio personer färdas från Troas ner till Miletos på sin väg mot Jerusalem.
Vi andra gick i förväg ombord på skeppet och seglade mot Assos, där vi skulle hämta upp Paulus. Så hade han bestämt, eftersom han själv tänkte ta landvägen. [Eftersom båten behövde runda Kap Baba, som är den västligaste udden på nuvarande Turkiets fastland, kunde Paulus ta den kortare landvägen på 5 mil och ändå hinna till Assos i tid för att kunna gå ombord på skeppet.]
14Så snart han mötte oss i Assos tog vi honom ombord och kom sedan till [östra hamnstaden] Mitylene [på ön Lesbos].
15Därifrån seglade vi ut nästa dag och nådde fram i höjd med [ön] Chios.
Dagen därpå lade vi till vid [ön] Samos. [De stannar troligen till i hamnstaden Pythagoras, som fått sitt namn från den kände matematikern från 500 f.Kr. som var född på denna ö.]
Efter ytterligare en dag kom vi till [staden] Miletos.
Miletos
På Pergamonmuseet i Berlin finns en modell över det antika Miletos. På museet finns även många antika föremål från staden.
[Med båt tar resan 1,5 dag. Den 14 mil långa landvägen tar nästan tre dagar att gå. Det dröjer alltså omkring fem dagar innan församlingsledningen från Efesos kommer ner till Paulus. Dessa ledare representerade troligen inte bara församlingen i Efesos utan där var även representanter från flera av alla de församlingar som startats i Mindre Asien, se Apg 19:10.]
Paulus avskedstal
18När de var framme hos honom sa han till dem:
"Ni vet hur jag har levt hos er hela tiden, från första dagen jag kom till [den romerska provinsen] Asien. [Det var ungefär fyra år sedan Paulus kommit till Efesos och stannat där i tre år, se Apg 20:31.] 19Jag har tjänat Herren (som en slav) i all ödmjukhet, under tårar och prövningar som mötte mig genom judarnas intriger. [Den senaste konspirationen mot Paulus i Korint tvingade honom att ändra sin resplan att segla direkt till Syrien, se Apg 20:3. Paulus mötte ofta på motstånd i sin tjänst, se Apg 9:24; 13:50; 14:2; 17:5, 13; 21:27-28, 30-31.] 20Ni vet hur jag inte har hållit tillbaka någonting som kunde vara till nytta för er utan berättat om allt. Jag undervisade offentligt och jag har undervisat i hemmen (från hus till hus). 21Jag har ständigt vittnat för både judar och greker om omvändelsen till Gud och tron på vår Herre Jesus.36När han sagt detta, böjde han sina knän, och de bad tillsammans (de var alla i bön vars innersta natur är hängivenhet och förtrolighet med Gud). 37De brast alla i gråt och omfamnade Paulus och kysste honom gång på gång innerligt. 38Det som smärtade dem mest var att han sagt att de aldrig skulle se hans ansikte mer. Så följde de honom till skeppet.
22Se, nu reser jag, bunden i anden, till Jerusalem utan att veta vad som ska hända mig där. 23Jag vet bara att den helige Ande i stad efter stad vittnar att bojor och lidanden väntar mig. 24Men jag anser inte mitt liv vara värt något för mig själv, bara jag får fullborda mitt lopp och den uppgift jag fått av Herren Jesus: att vittna om Guds nåds evangelium (det glada budskapet om Guds oförtjänta favör och kraft som finns tillgänglig). 25Jag vet att ni aldrig mer kommer att se mitt ansikte igen, alla ni som jag har gått omkring hos och predikat riket för.
[Paulus visste inte i detalj vad som skulle ske i framtiden, se vers 22. Dock kände han till den övergripande planen, se vers 23. I Romarbrevet, som Paulus troligtvis skrev från Korint några månader tidigare, redogör han för sina planer att röra sig västerut och att han var klar med sin uppgift i Mindre Asien, se Rom 15:23-24. Detta är sista gången Paulus ser församlingsledningen i Efesos som grupp, eventuellt kan någon av dem besökt honom under hans fångenskap i Rom några år senare. Se även Fil 2:24; Filemon 1:22.]
26Därför vittnar jag i dag [den sista dagen vi ses] för er att jag inte är skyldig till någons blod, 27för jag har inte tvekat att återberätta för er hela Guds vilja och plan.
28Var ständigt på vakt över er själva och hela den hjord där den helige Ande har satt er som ledare (gr. episkopous – 'de som vakar över'), till att vara herdar för Guds församling som han har köpt med sitt eget blod. [Jesu försonande blod på korset.] 29Jag vet (har sett/förstått) att när jag lämnat er ska grymma (svåra, plågsamma, betungande – gr. barus) vargar [som lägger bördor på er] komma (träda) in bland er, och de kommer inte att skona hjorden. 30Ja, bland er själva ska män träda fram som förvränger sanningen för att dra över lärjungarna på sin sida. 31Var därför vakna och kom ihåg att jag i tre års tid, natt och dag, aldrig har slutat vägleda (varna, förmana) var och en av er under tårar.
32Nu överlämnar (anförtror) jag [Paulus] er åt Gud, och hans nåderika ord (budskapet om hans kraft och oförtjänta favör) [dvs. Bibeln, Guds skrivna ord], som har kraft att bygga upp er och ge er ett arv bland alla som är helgade (avskilda, renade). 33Jag har aldrig varit ute efter (haft begär till) någons silver, guld eller dyrbara kläder. 34Ni vet själva (har en personlig erfarenhet av) att dessa händer tjänat (försörjt; ordagrant: ´har rott i land´ – gr. hupereteo) mina egna behov och deras som var med mig.
[Paulus arbetade som tältmakare i Thessalonike och Korint, se 1 Thess 2:9; Apg 18:1-3.]
35I allt [genom att vara ett exempel som ni kan följa] har jag visat er att ni genom att arbeta hårt på detta sätt ska hjälpa de svaga (fattiga, sjuka). Kom ihåg Herren Jesu egna ord som han sa: 'Det är saligare (mer glädjefyllt) att ge än att få.' "
[De sista orden från Paulus till församlingsledningen i Efesos är känsloladdade. Men är det inte arrogant av Paulus att hela tiden peka på sitt eget liv och vad han har gjort? Det kristna livet handlar inte bara om vad man säger, utan också vad man gör, se Jak 2:14-26. Jesus fördömde fariséerna för att inte leva som de lärde, se Matt 23:3. En sann kristen ledare måste kunna säga: "Gör som jag i allt", om budskapet ska vara trovärdigt. Citatet från Jesus finns inte med i evangelierna, men liknar inledningen till Bergspredikan, se Matt 5:3-11. Bara en bråkdel av allt vad Jesus sa och gjorde skrevs ned, se Joh 21:25.]
Igår
Planer
- 1. Dagens Bibelord
- 2. Nya Testamentet
- > 3. Helbibel
- 4. Halvbibel
- 5. Kvartbibel (Bibelsällskapets plan)
- 6. Parallell
- 7. Sommar 25
