Obadja är den fjärde av de tolv mindre profeterna. Obadjas namn betyder på hebreiska "Guds tjänare" eller "en som prisar Gud". Boken består av bara 21 verser och är den kortaste i hela Gamla testamentet. Boken handlar om Edom, vars folk härstammar från Esau, Jakobs bror. Edom har alltid varit en ärkefiende till Israel. Det är oklart när Obadja levde men mycket talar för att det kan ha varit strax efter templets förstörelse (586 f.Kr.), då Edom kom in i de södra delarna av Israel och bosatte sig där efter att judarna förts bort till Babylon. Se också Ob 1:11-14 som tydligt talar om hur Edom i skadeglädje såg på när Jerusalem erövrades. En del anser också att det kan vara så att Edom förrådde Juda så att de kom i den babyloniska maktens våld. Se Ps 137:7; Jes 34:5-17.

Berör tidsperioden: Troligtvis 587–500 f.Kr. I så fall handlar Ob 1:11-14 om babyloniernas anfall mot Jerusalem (605–586 f.Kr.) och Obadja är samtida med Jeremia. Ett annat alternativ är filistéernas erövring av Jerusalem under Jorams regering 853–841 f. Kr. och Obadja är samtida med profeten Elisha.

Författare: Obadja

Genre: Historisk och profetisk

Klippstaden Petra låg i Edoms område. Edom betyder röd.

¹Obadjas syn (vision).

[Synen gäller Edom. Folkslaget edomiterna härstammade från Esau, son till Isak och Rebecka, och äldre tvillingbror till Jakob, se Ob 1:10; 1 Mos 25:23-26. Esaus bror Jakob är känd som Israel, och Esau kallas Edom, som betyder "röd". Kanske var han rödhårig? Jakob/israeliterna bosatte sig i Kanaans land med Jerusalems berg som centralort, medan Esau/edomiterna bosatte sig söder om Döda havet med berget Seir som centralt berg, se vers 21 och 5 Mos 2:5. Huvudstaden hette Sela, vilket betyder sten på hebreiska. På grekiska är namnet petra. Det är möjligt att edomiternas huvudstad låg där den nabateiska klippstaden Petra nu ligger. Det är intressant att bergen och klipporna i Petra är röda. Fiendskapen mellan israeliterna och edomiterna startade redan med tvillingbröderna Jakob och Esau och har fortsatt. På väg från Egypten tillät inte edomiterna israeliterna att passera genom deras land, se 4 Mos 20:14-21. Sedan israeliterna bosatte sig i Kanaans land har många strider utkämpats mellan folken, se 1 Sam 14:47; 2 Sam 8:14; 1 Kung 9:26; 2 Krön 20:1-27; 2 Kung 8:16-22; 2 Kung 14:9-11; 2 Krön 28:17. Även på Jesu tid fanns dessa spänningar kvar. Herodes den store som dödade judiska pojkar i Betlehem (Matt 2:1-3, 16; Luk 1:5) var edomit. Hans son (Herodes Antipas) dödade Johannes Döparen (Matt 14:3-4, 8-10) och hans barnbarn (Herodes Agrippa I) halshögg Jakob, Johannes bror (Apg 12:2).]

Detta säger Herren Gud (Adonai Jahveh) till Edom [edomiterna]:

Vi har hört budskapet från Herren (Jahveh)
    och en budbärare (ambassadör) är utsänd till nationerna:
    "Stå upp och låt oss dra upp mot henne i krig."

²Se, jag gör dig liten bland länderna,
    du är mycket föraktad.
³Ditt hjärtas stolthet har tjusat (lurat, narrat) dig,
    du som bodde i klippans skrevor, (som hade) dina boningar högt uppe [som ett örnnäste högst upp på en klippavsats],
som sa i ditt hjärta:
    "Vem skulle kunna slå ner mig till marken?"
⁴Trots att du gör (bygger) ditt bo lika högt som örnens [bildligt för stolthet],
    och placerar det bland stjärnorna
    så ska jag slå ner det därifrån, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh).

⁵Om tjuvar kommer till dig,
    om rövare (plundrare; ordagrant: tillspillogivning) på natten,
hur är du inte avskuren (ensligt placerad, en utsatt position),
    skulle de inte stjäla till dess de fått nog?
Om druvplockare kommer till dig
    skulle de inte lämna lite efterskörd [åt de fattiga]? [Jer 49:9]
⁶Hur är inte Esau genomsökt [landet Edom kommer att plundras],
    hans dolda skatter efterfrågas (uppletas)? [Jer 49:10]
⁷Alla sammansvärjningens män förde dig till gränsen,
    männen som hade fred med dig har bedragit dig och besegrat dig.
De som åt ditt bröd
    lade ut en snara under dig
    i vilken det inte finns någon urskiljning.
    [Alla som hamnar i snaran fångas av den.]

⁸Ska inte jag på den dagen,
    förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh),
utrota Edoms kloka män
    och skilja ut Esaus berg?
⁹Dina mäktiga män, Teman [staden som fått namnet från Esaus barnbarn, se 1 Mos 36:11], ska bli förfärade (bestörta, modfällda, nedslagna),
    för att varenda en ska utrotas (huggas av) från Esaus berg genom slakt.

Edoms brott
¹⁰På grund av det våld som du bedrivit mot din bror Jakob [israeliterna]
    ska skam täcka dig
    och du ska bli utrotad (avhuggen) för evigt.
¹¹På den dag då du stod vid sidan om (avskilt),
    dagen då främlingar bar iväg det värdefulla
och utlänningar gick in i hans port och kastade lott om Jerusalem,
    då var också du en av dem.

[Vers 11-14 verkar beskriva babyloniernas anfall mot Jerusalem 605–586 f.Kr.]

¹²Du skulle inte ha stirrat (sett med skadeglädje) på din bror [Israel] när katastrofen kom,
    på deras lidande på deras olyckas dag!
Inte heller skulle du ha fröjdat dig över Juda söner
    den dag fördärvet drabbade dem!
Du skulle inte heller ha talat i stolthet (med stolta ord)
    på deras olyckas dag!
¹³Du skulle inte ha gått in i mitt folks portar
    på deras olyckas dag!
Du skulle inte ha stirrat (sett med skadeglädje) på deras lidande
    på deras olyckas dag!
Inte heller skulle du ha lagt dina händer på deras ägodelar
    på deras olyckas dag!
¹⁴Inte heller skulle du ha stått i vägskälen
    för att slå ner dem som lyckats undfly!
Du skulle inte heller åter ha fängslat dem som var kvar
    [den lilla kvarlevan som inte blev bortförd till Babylon]
    på deras olyckas dag!

Guds straff mot Israels fiender
¹⁵[Edoms stolthet och fall är en bild på alla nationers stolthet och fall. Obadja breddar bilden från Israels granne i söder till ett större perspektiv. Det hebreiska ordet för Edom består av tre bokstäver: alef, dalet och mem. Samma bokstäver som ordet adam som betyder människa och mänsklighet. Edom blir som en bild på hur Gud en dag ska döma all mänsklighetens stolthet, förräderi och våld. Guds dom över Edom är i linje med Guds löfte till Abraham angående Israel, se 1 Mos 12:3. Alla stormakter och länder som har försökt förinta Israel och det judiska folket har istället själva gått förlorade. Några exempel är det antika Egypten, Persien, Nazi-Tyskland, osv.]

För Herrens dag [då han ska döma] är nära för alla folk. [Inte bara Edom.]
Som du har handlat mot andra,
    så ska du själv behandlas,
    dina [onda] gärningar ska drabba dig själv. [Joel 3:14-16]
¹⁶Så som ni har druckit på mitt heliga berg,
    så ska alla hednafolk dricka oavbrutet (kontinuerligt),
ja, de ska dricka och bälga i sig
    och bli som om de aldrig hade existerat (funnits till).

[Domen liknas vid vin som nationerna tvingas dricka. På samma sätt som vinet gör att den som dricker tappar förmågan att tänka klart och börjar ragla, kommer Gud få dessa nationer att stappla i förvirring. Denna metafor är hämtad från Jer 25:15-29; 49:12.]

Guds välsignelser över Israel
¹⁷[På samma sätt som de två tidigare profetböckerna, Joel och Amos, beskrivit vad som ska hända efter Herrens dag, beskrivs nu hur Gud ska resa upp Davids hus, se Joel 2:32 och Amos 9:11-15.]

Men på Sions berg [tempelberget i Jerusalem] ska finnas en kvarleva (en räddad skara; en befrielse)
    och det ska vara heligt [igen],
och Jakobs hus ska återbesätta
    sina besittningar (komma tillbaka och bo i sina områden).
¹⁸Jakobs hus ska vara en eld
    och Josefs hus en flamma [Josefs söner är Efraim och Manasse, de är Jakobs barnbarn och representerar det norra riket]
och Esaus hus ska bli som stickor
    som man antänder och de ska slukas (av elden).
Ingenting ska bli kvar av Esaus hus,
    för Herren (Jahveh) har talat.
¹⁹De i söder (Negev) ska
    besätta Esaus berg
och de från filistéernas lågland
    ska besätta Efraims fält och Samariens fält
    och Benjamin ska besätta Gilead.
²⁰De fångna av Israels söner
    som är bland kanaanéerna ända till Tsarefat [intill Sidon, se 1 Kung 17:9]
och de Jerusalems fångar
    som är i Sefarad [långt från Israel]
    ska besitta städerna i söder (Negev).

[Detta är enda gången ordet Sefarad används och det finns olika förslag, huvudpoängen med omnämnandet är att det är en plats långt borta. På modern hebreiska är Spanien Sephar och spanska judar kallas sephardi. Även Jonatans Targum associerar Sefarad med Spanien, även om detta är tveksamt. Ett annat alternativ är att Sefarad kan vara "Saparda" från vissa assyriska inskriptioner, vilket placerar staden i Medien. Sardis i Mindre Asien är ytterligare en möjlighet, eftersom dess namn på lydiska är Sfard.]
²¹Frälsare (räddare) [mäktiga stridsmän, de som blivit befriade] ska komma upp på berget Sion [tempelberget i Jerusalem]
    för att döma Esaus berg [Seir],
    och kungariket (herraväldet) ska vara Herrens (Jahvehs).

Tillbaka upp

---

Ps 82-83

Psalm 82 – Guds domstol

Jämfört med andra psalmer är denna psalm annorlunda sett både till form och till innehåll. Gud porträtteras mitt bland andra "gudar" som domare i den högsta domstolen. Psalmen kan ses som ett drama mellan gott och ont. I vers 6 används det hebreiska ordet elohim, som kan syfta på Gud, avgudar men även människor och då ofta domare, se Ps 8:6; 2 Mos 7:1; 21:6; 22:8-9, 28.

Författare: Asaf

Citeras:
Vers 6 citeras av Jesus i Joh 10:34

Struktur:
1. Inledning: Guds domstol, vers 1
2. Åtalspunkterna, vers 2-4
3. Avgudarnas okunskap, vers 5
4. Avgudarnas död, vers 6-7
5. Epilog: Bön om fred, vers 8

¹En psalm [sång ackompanjerad på strängar] av Asaf.

[Asaf var en av lovsångsledarna i templet på Davids tid, se 1 Krön 16:5. Hans namn betyder "en som samlar". Han anges som författare till tolv psalmer, se Ps 50 och Ps 73-83.]

Inledning: Guds domstol
Gud (Elohim) [universums domare] står i gudaförsamlingen [den himmelska domstolen],
    mitt bland gudarna (elohim) håller han dom.

[I det sammansatta ordet "gudaförsamlingen", ordagrant "i Guds församling", används det mest generella ordet för gud, hebr. El. Det kan beskriva Gud, se Ps 19:2, avgudar eller mäktiga människor, och då ofta domare. Betydelsen här verkar vara en himmelsk domstol inför en samlad gudomlig kommitté, se Job 1:6; 2:1; 1 Kung 22:19-23, en scen som även finns beskriven i ugaritiska texter som Legenden om Keret. Paulus beskriver också en andlig hierarki, se Ef 6:12; Kol 1:16. Se även vers 6 och Ps 89:6-8. Allt som tar Guds plats är en avgud, se 2 Mos 20:3. Den hebreiska prepositionen qerev, översatt "mitt bland", kräver att det andra elohim översätts i plural: "mitt bland gudarna".]

Åtalspunkterna
²[Gud, universums domare, inleder med frågor. Mallen för ett rätt styre finns i Psalm 72.]
Hur länge ska ni döma orättfärdigt
    och ta hänsyn till (vara partiska till förmån för) de ogudaktiga?

Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]

³Försvara den svage och faderlöse,
    ge den bedrövade (drabbade) och utblottade rättvisa.
⁴Befria (rädda) den svage och fattige,
    ryck upp (rädda) dem från den ogudaktiges hand.

Avgudarnas okunskap
⁵De [avgudarna, ser vers 1] vet ingenting, de förstår ingenting,
    de vandrar omkring i mörker.
    Hela jordens fundament är förflyttat (skakat).

[Denna vers indikerar att de kosmiska konsekvenserna av orättvisa är stora – jordens grundvalar vacklar! Det som sker i den högsta himmelska världen får återverkningar på jorden.]

Avgudarnas död
⁶Jag säger: "Ni är gudar [hebr. elohim – gudalika varelser, se Joh 10:34]
    och ni är alla söner till den Högste (Elion),
⁷likväl ska ni dö som människor
    och falla som en av furstarna."

Epilog
⁸Res dig, Gud (Elohim)! Döm jorden!
    För du ska besitta alla länder.

Psalm 83 – En krigssång

Detta är den sista av tio psalmer som tillskrivs Asaf. Psalm 82 och 83 kopplas samman genom att de båda använder "Elion", "den Högste", se Ps 82:6; 83:19. Psalm 83 börjar med en kontrast att Gud är tyst medan de omgivande nationerna är i tumult.

Författare: Asaf

Struktur:
1. Vädjan till Gud, vers 2-9
2. Agera Gud, vers 10-19

¹En sång, en psalm [sång ackompanjerad på strängar]. Av (för) Asaf.

[Asaf var en av lovsångsledarna i templet på Davids tid, se 1 Krön 16:5. Hans namn betyder "en som samlar". Han anges som författare till tolv psalmer, se Ps 50 och Ps 73-83.]

Vädjan till Gud
²Gud (Elohim),
    tig inte,
    var inte tyst
    och var inte overksam,
Gud (El).

³För se, dina fiender är i uppror
    och de som hatar dig har lyft sina huvuden.
⁴De håller listiga rådslag mot ditt folk,
    och rådslår mot dina dolda (bevarade, gömda) [dem du beskyddar – din ögonsten].
⁵De säger: "Kom, låt oss utplåna dem så att de inte längre är ett land,
    så att namnet Israel inte längre blir något man minns (kommer ihåg)."
⁶De har överlagt tillsammans med allas samtycke,
    mot dig har de gjort ett förbund.

⁷Edoms tält [ättlingar till Jakobs tvillingbror Esau, fiender sydost om Döda havet]
    och ismaeliterna [Ismael var Isaks halvbror, se 1 Mos 16:1-16; 21:8-21],
Moab [ättlingar från Lot, fiender öster om Döda havet, se Dom 3:12]
    och hagariterna [i nordost, på andra sidan Jordan, se Dom 3:13; 2 Kung 24:2],
⁸Geval [troligtvis söder om Negev, nära Petra]
    och Ammon [ättlingar till Lot, se 1 Mos 19:30-38, öster om Jordanfloden]
    och Amalek [i Negev, söder om Juda, se Dom 3:13: den första fienden israeliterna mötte sedan de lämnat Egypten, se 2 Mos 17:8-16],
filistéerna [nuvarande Gaza, bittra fiender särskilt under Saul och Davids tid]
    med invånarna i Tyros [Libanon],
⁹Assyrien [de mest brutala fienderna, folket i Mesopotamien] har också anslutit sig till dem,
    de har blivit en arm (styrka) till Lots barn [moabiterna och ammoniterna, se 5 Mos 2:9, 19].

[Den assyriska stormakten beskrivs i termer av de historiska nära regionala fienderna. Psalmisten antyder att Moab och Ammon har ingått en allians med Assyrien mot Israel.]

Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]

Agera, Gud!
¹⁰Gör med dem som med Midjan [fiende, se Dom 6-7],
    som med [befälhavaren] Sisera [som ledde Javins armé, se Dom 4:2-3],
    som med [kungen] Javin [i norra Kanaan, se Dom 4:2, 24]
    vid Kishons bäck [Dom 4-5],
¹¹som förgjordes vid Ein-Dor [Jos 17:11; 1 Sam 28:7],
    de blev till dynga på marken.
¹²Gör deras ädlingar som [du gjorde mot midjanitiska furstar som Gideon stred mot]
    Orev och Zeev [Dom 7:25]
    och deras furstar som Sheva och Tsalmunna. [Dom 8:21]
¹³De som sa: "Låt oss ta Guds boning i besittning
    för oss själva."

¹⁴Min Gud (Elohim), gör dem till virvlande damm,
    som agnar för vinden.
¹⁵Som elden bränner ner skogen,
    och som flammorna sätter bergen i brand,
¹⁶jaga dem med ditt oväder,
    och skräm dem (få dem att frukta) med din storm.

¹⁷Fyll deras ansikten med skam (vanära, förödmjukelse),
    för att de må söka ditt namn, Herre (Jahveh).
¹⁸Låt dem skämmas och frukta (vara rädda) för alltid,
    ja, låt dem bli generade och förgås,
¹⁹för att de ska veta att du ensam är den vars namn är Herren (Jahveh),
    den allra Högste (Elion) över hela jorden.

Tillbaka upp

---