"Lyssna till orden från den store kungen – Assyriens kung! ²⁹Så säger kungen [världshärskaren över dåtidens stormakt]:

Låt inte [er kung] Hiskia lura er, för han kommer inte att kunna befria er. ³⁰Låt inte heller Hiskia få er att lita på Herren (Jahveh) och säga att Herren (Jahveh) säkert ska rädda oss, denna stad ska inte ges i den assyriske kungens hand. ³¹Lyssna inte på Hiskia, för så säger Assyriens kung: Gör fred med mig och kom ut till mig och ät var och en av sitt vin och var och en av sitt fikonträd och drick var och en vattnet från sin egen brunn, ³²tills jag kommer och för bort er till ett land som liknar ert eget, ett land med säd och vin, ett land med bröd och vingårdar, ett land med olivträd och honung så att ni får leva och inte dö. Akta er så att inte Hiskia övertalar er och säger: 'Herren (Jahveh) ska befria oss.'

³³Har något annat folks gud befriat sitt land ur den assyriske kungens hand?
³⁴Var är Chamats och Arpads gudar?
    [Två städer i centrala Syrien som assyrierna besegrat under sina fälttåg, se Jes 10:9]
Var är Sefarvims, Henas och Avahs gudar?
    [Sefarvim (betyder: "de två skrivarna"), en stad i norra Syrien på östra sidan av Eufrat som Assyrien intagit.]
Har de befriat Samarien ur min hand?

[Den assyriska kungen Shalmaneser V (727-722 f.Kr.) började belägringen mot Hosea eftersom han ingick förbund med Egypten (2 Kung 17:4). Sargon avslutade belägringen, och nämner antalet israeliter som fördes bort i fångenskap till 27 280.]

³⁵Vilka är de bland ländernas alla gudar som har befriat dessa länder ur min hand, så att Herren (Jahveh) skulle befria Jerusalem ur min hand?"

[Talen i vers 18-35 motsvarar nästan ordagrant Jes 36:4-20. Det är troligt att en officiell transkribering av talet gjordes och fanns tillgänglig i arkiven.]

Men de teg och svarade honom inte ett ord, för kungens befallning var: "Svara honom inte." ³⁷Sedan kom [de tre männen]
    Eljaqim, son till Hilkia (hebr. Chilqijaho), som ansvarade för palatset (ordagrant: ´var över huset´) [i Jerusalem],
    och skrivaren Shevna
    och Joach, upptecknaren Asafs son,
till Hiskia med sina kläder sönderrivna [som ett yttre tecken på sorg] och berättade för honom befälhavarens (hebr. ravshakes) ord.

¹Och det hände när kung Hiskia hörde det att han rev sönder sina kläder och täckte sig själv i säcktyg och gick in i Herrens (Jahvehs) hus [tempel]. ²Och han sände Eljaqim, som ansvarade för palatset (ordagrant: ´var över huset´) [hade den högsta positionen i det kungliga huset i Jerusalem], och skrivaren Shevna och de äldste bland prästerna, klädda i säcktyg, till profeten Jesaja, son till Amots [hebr. Amots – inte samma person som profeten Amos från Tekoa (Amos 1:1)]. ³Och de sa till honom: "Så säger Hiskia: En dag av trångmål och tuktan och förakt är det idag, för det är dags att föda sönerna (graviditeten är fullgången) men det finns ingen kraft till att föda. ⁴Om inte Herren (Jahveh), din Gud (Elohim), ska höra alla befälhavarens ord som Assyriens kung, hans herre har sänt honom att håna den levande Guden (Elohim) med och ska bestraffa orden som Herren (Jahveh), din Gud (Elohim), har hört. Be därför för kvarlevan som finns kvar."
     ⁵Och kung Hiskias tjänare kom till Jesaja. ⁶Och Jesaja sa till dem: "Så ska ni säga till er herre: Så säger Herren (Jahveh): Var inte rädd för orden som du har hört, varmed Assyriens kungs tjänare har hånat mig. ⁷Se, jag ska lägga en ande i honom och han ska höra ett rykte och ska återvända till sitt land, och jag ska få honom att falla för svärd i sitt eget land."
     ⁸Och befälhavaren återvände och fann Assyriens kung i strid med Livna, för han hade hört att de lämnat från Lachish.
     ⁹Men när Sanherib fick höra att kungen Tirhaqa i Kush [Nubien; nuvarande Etiopien/Sudan] hade dragit ut för att strida mot honom, skickade han åter sändebud till Hiskia med detta budskap: ¹⁰"Så ska ni tala till Hiskia, Juda kung, och säga: Låt inte din Gud (Elohim) på vilken du litar bedra dig och säga: Jerusalem ska inte ges i Assyriens kungs hand. ¹¹Se, du har hört vad Assyriens kung har gjort med alla länder, i det han fullständigt har förgjort dem, och skulle du bli räddad? ¹²Har ländernas gudar räddat dem som min far har fördärvat, Gozan och Haran (hebr. Charan) och Retsef och Edens söner som var i Telassar? ¹³Var är Chamats kung och Arpads kung och kungen i staden Sefarvajim, Hena och Avah?"

Hiskia ber – befrielse från Assyrien
¹⁴Och Hiskia tog emot brevet från budbärarnas hand och läste det. Och Hiskia gick upp till Herrens (Jahvehs) hus och bredde ut det inför Herrens (Jahvehs) ansikte. ¹⁵Och Hiskia bad inför Herrens (Jahvehs) ansikte och sa: "Herre (Jahveh), Israels Gud (Elohim), som sitter på keruberna, du är Gud (Elohim), du ensam till ländernas kungariken, du har gjort himlarna och jorden. ¹⁶Luta ditt öra, Herre (Jahveh), och lyssna, öppna dina ögon, Herre (Jahveh), och se och lyssna till Sanheribs ord med vilka han har sänt honom att håna den levande Guden (Elohim).
     ¹⁷Det är sant, Herre (Jahveh), att Assyriens kungar har ödelagt folkslagen och deras länder, ¹⁸och har kastat deras gudar i elden, för de var inga gudar utan tillverkade av en människas hand, trä och sten, därför har de förstört dem. ¹⁹Och nu Herre (Jahveh), vår Gud (Elohim), fräls oss, jag ber dig, ur hans hand så att alla jordens kungariken ska veta att du, Herre (Jahveh), är Gud (Elohim), du ensam."

Jesaja profeterar Sanheribs fall
²⁰Då sände Jesaja, Amots son, bud till Hiskia och sa: "Så säger Herren (Jahveh), Israels Gud (Elohim): Som du har bett till mig angående Sanherib, Assyriens kung, så har jag hört dig. ²¹Detta är ordet som Herren (Jahveh) har talat om honom:

Jungfrun dottern Sion
    har föraktat dig och hånskrattat åt dig,
Jerusalems dotter
    har skakat huvudet åt dig.
²²Vem har du hånat och hädat,
    och mot vem har du lyft upp din röst?
Du har lyft upp dina ögon högt,
    mot den Helige i Israel!
²³Genom budbärarna
    har du hånat Herren (Adonai)
och har sagt:
    Med mina många vagnar
har jag kommit upp på bergens höjder,
    till det innersta av Libanon,
och jag har huggit ner dess höga cedrar
    och dess utvalda cypresser,
och jag har gått längst in i hans loge
    och fältens fruktrika skog.
²⁴Jag har grävt och druckit främmande vatten
    och med min fotsula har jag torkat upp Egyptens (hebr. Matsor) flod.

[Singular Matsor används istället för den vanliga dual-formen Mitsrajim. Kanske syftas främst på det lägre Egypten och Nildeltat.]

²⁵Har du inte hört?
    För länge sedan gjorde jag det,
i forna tider formade (skulpterade, designade – hebr. jatsar) jag det,
    nu har jag låtit det ske, det är gjort,
de befästa städerna ska läggas öde
    i ruinhögar.
²⁶Och deras invånare, svaga utan kraft (har en liten hand),
    de är förskräckta och förvirrade,
de är som fältets gräs
    och de gröna örterna,
som gräset på hustaken
    och som fördärvad säd innan den växer upp.

²⁷Men jag vet (känner väl till) var du sitter,
    var du går ut och när du kommer in
    och ditt raseri mot mig.
²⁸Eftersom du rasar mot mig
    och ditt tumult har kommit upp i mina öron,
därför ska jag sätta en krok i din näsa
    och mitt betsel i dina läppar,
och jag ska vända tillbaka dig
    på den väg som du kom.

²⁹Och detta ska vara tecknet för dig [Hiskia]:

Du ska äta detta år det som är självvuxet,
    och det andra året det som gror på samma sätt
och det tredje året ska du så och skörda
    och plantera vingårdar och äta dess frukt.
³⁰Och kvarlevan som har flytt från Juda hus
    ska igen slå rot nedåt och bära frukt uppåt.
³¹För från Jerusalem ska en kvarleva komma
    och från Sions berg [tempelberget i Jerusalem] de som har flytt,

Härskarornas Herres (Jahveh Sebaots) nitälskan ska göra (åstadkomma) detta. ³²Därför säger Herren (Jahveh) så angående Assyriens kung:

Han ska inte komma till denna stad,
    inte skjuta någon pil där,
han ska inte komma framför den med någon sköld
    och inte kasta en belägringsvall mot den.
³³Den väg som han kom, samma väg ska han återvända
    och han ska inte komma till denna stad,

förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh).

³⁴Jag ska försvara staden och rädda den för min egen skull och för min tjänare Davids skull."

Herren befriar Jerusalem
³⁵[Detta stycke är den centrala delen i stycket som handlar om Hiskias regeringstid.]

Och det hände den natten att en Herrens (Jahvehs) ängel (budbärare) gick fram och slog i Assyriens läger 185 000, och när männen steg upp på morgonen, se, då var alla kroppar döda. ³⁶Och Sanherib, Assyriens kung, lämnade och gick och återvände och bodde i Nineve. ³⁷Och det skedde när han tillbad i Nisrochs hus, hans gud, att Adramelech och Sharetser, hans söner, slog honom med svärdet och de flydde till Ararats land. Och hans son Esarchadon regerade i hans ställe.

Tillbaka upp

---

Ps 149:1-9

Psalm 149 – Sjung en ny sång till Herren

Psalm 149 är den fjärde av de fem Halleluja-psalmer som avslutar hela Psaltaren (Ps 146-150). Psalm 149 har kopplingar till Psalm 2. Psalmen har totalt sju uppmaningar att prisa Gud. Det inleds med imperativet "Sjung till Herren" följt av sex verb i jussiv form (som beskriver en önskan) och översätts med ordet "låt" (vers 2, 3 och 5). Psalmens avslutning har också ett messianskt perspektiv, se vers 8-9, och kan ses som en parallell till Ps 2 i bokens inledning.

Författare: Okänd

Struktur:
1. Låt hans heliga prisa och glädja sig, vers 1-4
2. Lovsång med ett tveeggat svärd, vers 5-9

¹Prisa Herren (lova Jah – hebr. hallelu jah)!

Del 1
Sjung till Herren (Jahveh) en ny sång
    och hans lov i de heligas församling.

²Låt Israel fröjdas i sin skapare,
    låt Sions barn glädja sig i sin kung.
    [Det judiska folket är skapat.]
³Låt dem prisa hans namn med dans,
    låt dem sjunga lovsång till honom med tamburiner och kinnor-harpa (kithara – hebr. kinnor).

[Olika instrument speglar olika känslor. Tamburiner står för glädje, dans och seger, se 2 Mos 15:20. Även harpan förknippas med en glädje och en ny sång, se Ps 33:1-2.]

⁴För Herren (Jahveh) har sin glädje i sitt folk.
    Han kröner de ödmjuka med frälsning.

Del 2
⁵Låt de heliga jubla (triumfera) i härlighet,
    låt dem ropa (höja gälla triumferande jubelrop) på sina bäddar (dynor).
    [Dag som natt, eller att firandet pågår hela dagen ända in till natten.]
⁶Guds lov (upphöjande) ska vara i deras hals (hebr. garon) [de lovprisar med full hals]
    och ett tveeggat (ordagrant: tvåtandat) svärd i deras hand. [Heb 4:12]
    [Lovprisning är ett vapen – ett svärd!]

⁷För att verkställa hämnd över hednafolken (nationerna – hebr. goj)
    och tillrättavisning över folken (hebr. am).
⁸För att binda kungar i kedjor
    och fjättra deras furstar med järn.
⁹För att fullgöra domen som är skriven över dem.
    Detta är äran för alla hans heliga.

Prisa Herren (lova Jah – hebr. hallelu jah)!

Tillbaka upp

---

Ords 18:8

⁸Orden från en skvallrare (ryktesspridare) är som läckerbitar som slukas glupskt (med hast),
    de går in i kroppens innersta delar. [Ords 26:22]

Tillbaka upp

---

Apg 21:1-17

Över Medelhavet mot Jerusalem

Paulus, Lukas och de sju representanterna från församlingarna seglar vidare mot Jerusalem.

¹När vi [Paulus, Lukas, Sopater, Aristarchus, Secundus, Gaius, Timoteus, Tychikus och Trofimus, se Apg 20:4] hade skilts från dem [det var ett hjärtslitande avsked från församlingsledningen i Efesos] och lagt ut, seglade vi raka vägen till Kos [utan att behöva kryssa]. [Kos var namnet på både ön och dess huvudstad, de lade till där över natten.]

Nästa dag till Rhodos. [Rhodos var namnet på både ön och dess huvudstad, och där lade de också till över natten.]

Därifrån [nästa dag] vidare till [staden] Patara. ²Där fann vi ett [större] skepp som skulle till Fenicien, och vi gick ombord och lade ut. ³Vi skymtade konturerna av Cypern på vänster sida under vår segling mot Syrien och lade till vid Tyros där lasten skulle lossas.

[Seglatsen mellan Patara och Tyros tog fem dagar, en sträcka på 90 mil. Tyros var östra Medelhavets handelscentrum. Här lade de flesta handelsbåtarna till.]

Tyros

Flygfoto över Tyros från 1934. Man kan fortfarande se vågbrytarna från den antika stadens norra och södra hamn sticka upp ur vattnet.

⁴[Det är troligt att det var just Paulus förföljelse av de kristna som var orsaken till att det fanns en församling här, se Apg 9:1. Församlingen hade startat efter den första vågen av förföljelse i Jerusalem, se Apg 11:19.]

Vi sökte upp lärjungarna och stannade där i sju dagar. [Eftersom man får leta efter församlingen verkar varken Paulus eller någon från hans resesällskap vara bekant med dem.] Genom Anden sa de åt Paulus upprepade gånger att inte fortsätta upp till Jerusalem.

[Redan när Ananias bad för Paulus vid hans omvändelse i Damaskus fick han ett profetiskt ord att han skulle få lida för Jesu namn, se Apg 9:16. Denna kallelse har blivit alltmer tydlig för Paulus, först i Efesos, se Apg 19:21, och sedan i Miletos, se Apg 20:22. Kan då samme helige Ande som manat Paulus att gå till Jerusalem och sedan till Rom nu försöka hindra honom?
    Lärjungarna här i Tyros upplevde helt korrekt Andens tilltal att Paulus skulle möta motstånd i Jerusalem. Deras naturliga reaktion och tolkning av budskapet var att försöka hindra Paulus att resa vidare. En liknande händelse skedde snart igen i Caesarea Maritima, då svarade Paulus att han var väl medveten om sin kallelse även om det skulle innebära martyrskap, se vers 10-14. När Paulus hade kommit fram till Jerusalem bekräftade ­Jesus själv för honom att han var i Guds vilja, se Apg 23:11. En liknande händelse skedde när Jesus började uppenbara de profetiska händelserna kring sin död och uppståndelse för lärjungarna. Petrus förstod inte detta och försökte tillrättavisa Jesus att han inte skulle behöva dö, se Matt 16:21-22.]

⁵Efter en vecka där bröt vi upp för att fortsätta vår resa [söderut längs med kusten]. Alla, även kvinnor och barn, följde med oss ut ur staden, och på stranden böjde vi knä och bad. [Detta är första gången i Apostlagärningarna barnen nämns i församlingen.] ⁶Sedan vi tagit farväl av varandra, steg vi ombord på skeppet och de andra återvände hem igen.

[Tyros bestod från början både av en ö med hamnar och en äldre stad på fastlandet. Knappt 400 år tidigare, 332 f.Kr., hade Alexander den store intagit staden genom att bygga en kilometerlång väg ut till ön från fastlandet. Denna väg blev med åren mer och mer kantad av sand och ön blev till sist en udde som den är i dag. Det var längs med denna strand församlingen böjde knä och bad.]

Ptolemais

Från Tyros seglade man längs med kusten ner till Caesarea.

⁷Sedan vi seglat från Tyros kom vi till Ptolemais [nuvarande Akko]. Vi hälsade på syskonen (bröderna och systrarna i tron) där och stannade hos dem en dag. [Medan båten lastades om.]

Caesarea
⁸Nästa dag fortsatte vi [båtresan] och kom till Caesarea [Maritima vid havet]. Där gick vi hem till evangelisten Filippus, som var en av de sju [se Apg 6:5], och stannade hos honom. ⁹Han hade fyra ogifta döttrar som alla hade profetians gåva.

[Paulus hade varit i Caesarea Maritima tidigare och var bekant med de troende, se Apg 9:30; 18:22. Filippus hade predikat i Samarien och längs med Medelhavskusten, se Apg 8. Att hans döttrar hade profetians gåva bekräftar löftet att "söner och döttrar ska profetera" från Joel 2:28, se Apg 2:18.]

Agabos profetiska bekräftelse
¹⁰Under de dagar vi var där kom en profet som hette Agabus ner från Judeen. [Han hade tidigare kommit till Antiokia från Jerusalem och profeterat om den kommande hungersnöden, se Apg 11:27-30.] ¹¹När han hade kommit till oss, tog han Paulus bälte och band sina fötter och händer och sa: "Så säger den helige Ande: Den man som äger detta bälte ska judarna i Jerusalem binda så här och överlämna i hedningars händer." ¹²När vi hörde det, vädjade både vi och de som bodde på platsen till Paulus att han inte skulle gå upp till Jerusalem.
     ¹³Då svarade Paulus: "Varför gråter ni och får mitt hjärta att brista? Jag är beredd att inte bara låta mig bindas utan också dö i Jerusalem för Herren Jesu namn."
     ¹⁴När han inte lät sig övertalas, lugnade vi oss och sa: "Ske Herrens vilja."

[Agabos står i en profettjänst, till skillnad från de troende i Tyros som fungerade i den profetiska gåvan som alla troende kan göra. Agabos talade bara vad Anden ingav, utan att ge en tolkning. De som lyssnade tog för givet att Paulus blev varnad, så de försökte på nytt hindra honom. Paulus däremot tog själv de profetiska tilltalen som en bekräftelse på det som Anden redan talat till honom om. Jämför även med hur Petrus försökte hindra Jesus från att gå till Jerusalem, se Matt 16:23.]

Förberedelser inför sista etappen

Från Caesarea vandrade man upp mot Jerusalem.

¹⁵Efter dagarna där gjorde vi oss redo och påbörjade resan upp till Jerusalem. ¹⁶Några av lärjungarna i Caesarea [Maritima vid havet] följde också med [till Jerusalem]. De tog oss till en man som hette Mnason, där vi fick bo. Han var [ursprungligen] från Cypern och en av de första som blivit lärjunge. [Troligen en av de 3 000 som blev lärjungar för omkring 25 år sedan, se Apg 2:41.]

[För den sista etappen mot Jerusalem som tog tre dagar att gå, använde man troligen också packdjur. Ordet "gjorde oss redo" används ofta i grekisk litteratur när man sadlar hästar och lastar bagage. Med sig har man de insamlade medlen till församlingen i Jerusalem. I gruppen finns Paulus, Lukas, Sopater, Aristarchus, Secundus, Gaius, Timoteus, Tychikus och Trofimus, se Apg 20:4. Även några män från Caesarea följer med, se vers 16.]

Jerusalem
¹⁷När vi [Paulus, Lukas, Sopater, Aristarchus, Secundus, Gaius, Timoteus, Tychikus och Trofimus, se Apg 20:4] kom till Jerusalem tog syskonen (bröderna och systrarna i tron) emot oss med glädje.

Tillbaka upp