Ordspråksboken är en praktisk bok. Den innehåller samlingar av ordspråk för att leva vist. Ordspråken lyfter ofta fram positiva och negativa konsekvenser av livsval. Den spänner över praktiskt taget livets alla områden som äktenskap, barnuppfostran, affärsrelationer, arbetsmoral, tal, inre attityder, gudstjänstliv, planering av framtiden, hur de fattiga ska hjälpas, hur fiender ska behandlas och mycket mer.
Ordspråksboken följer en pedagogisk modell där den som undervisar är en "far" och den tänkte läsaren/lyssnaren är dennes son. På sin väg genom livet ställs sonen inför en mängd olika val. Ordspråksboken driver tesen att det avgörande valet står mellan visheten och dårskapen. Dessa båda personifieras som kvinnor som lockar sonen att välja väg. Visheten börjar med att frukta och vörda Gud, medan dårskapen på ett eller annat sätt alltid är förknippad med avgudadyrkan eller trolöshet mot Gud. Hebreiskan har flera ord för dåre. Följande fem ord används i Ordspråksboken, i ökande grad av dårskap:
1. Den enkle/öppne dåren (hebr. peti) – saknar kunskap, är okunnig, öppen och lättledd, men kan förändra sig (Ords 1:4, 22).
2. Den babblande dåren (hebr. evil) – pratar strunt (Ords 10:8, 10, 14, 21), kan tas för vis om han är tyst (Ords 17:28), tror hans egen väg är rätt (Ords 12:15).
3. Den oresonlige dåren (hebr. kesil) – vägrar ta till sig Guds vishet (Ords 1:22, 32; 3:35; 8:5; 10:1, 18, 23; 12:23; 13:16, 19, 20; 14:7, 8, 16, 24, 33; 15:2, 7, 14, 20; 17:10, 12, 16, 21, 24, 25; 18:2, 6, 7; 19:1, 10, 13, 29; 21:20; 23:9; 26:1, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12; 28:26; 29:11, 20).
4. Den hånfulle dåren (hebr. lets) – föraktar Gud och lär ut dårskap (Ps 1:1), vägrar ta till sig tillrättavisning (Ords 1:22; 13:1).
5. Den ondskefulle dåren (hebr. naval) – lever helt utan Gud (Ps 14:1), är en sorg för sina föräldrar (Ords 17:7, 21). Ordet härstammar från navel som beskriver något som tynar bort, faller ner och vissnar. Detta ord för dåre beskriver inte någon som är dum eller ointelligent. Istället handlar det om moralisk dårskap. Den som gång på gång går emot sitt samvete dör till sist inombords och kväver sitt andliga liv. Bilden som målas upp är en moral som skrumpnar och förtvinar. I Första Samuelsboken berättas om en man som just hette Naval (Nabal på svenska). Under en period när David var på flykt från Saul ville Naval inte kännas vid David trots att David varit god mot honom, se 1 Sam 25:25. Denne man, med samma namn, personifierar dårskap.
Genre: Visdomslitteratur.
Skrivet: Sammanställd på 900-talet f.Kr.. Vissa ordspråk kan vara äldre. Vissa delar kan ha sammanställts i slutet på 700-talet på uppdrag av kung Hiskia (som regerade 726-698 f.Kr.), se Ords 25:1.
Författare: Salomo är den som samlade och använde ordspråken, se Ords 1:1. Han behöver inte vara originalförfattaren till alla som tillskrivs honom, en del kan vara äldre.
Kap 25-29 är troligtvis bearbetade av Hiskias män, se Ords 25:1. Kap 30-31 har ordspråk från Agur, se Ords 30:1, och Lemuel, se Ords 31:1, som kan ha varit pseudonymer för Salomo.
"Kom med oss,15Min son (mitt barn, min vän), följ inte med dem,
vi ska ligga på lur efter blod [överfalla, råna, döda] oskyldiga utan orsak.
12Låt oss sluka dem levande, som Sheol (underjorden – de dödas plats),
fast de är mitt i livet får de sänkas ner i graven.
13Vi letar upp allt av värde
och vi fyller våra hus med stöldgods.
14Bli en av oss,
vi delar allt (av gemensamma tillgångar, stöldgods)".
22"Ni oförståndiga, hur länge ska ni älska ert meningslösa liv,
och ni cyniker er negativism,
och ni [högfärdiga] dårar hur länge ska ni hata kunskap?
23Om ni vänder om [ångrar er] och lyssnar till min tillrättavisning,
då ska jag [visheten personifierad] låta min ande komma över er;
jag ska låta mina ord bli kända för er.
24Ni vägrade att svara när jag [visheten personifierad] ropade,
och brydde er inte om när jag räckte ut min hand.
25Ni ignorerade mina råd
och ville inte ta emot min tillrättavisning.
26Därför ska jag [visheten personifierad] skratta åt er olycka,
och håna er när förskräckelse (fruktan) kommer över er,
27när den kommer över er likt en storm,
när er undergång kommer som en virvelvind,
när svårigheter (själslig vånda) drabbar er.
[Bilden som målas upp här är dårarna som hatar och förlöjligar visheten. Till sist leder deras väg till fördärvet, och då är det i stället visheten som skrattar åt dem. Detta förstärker absurditeten i att trots upprepade varningar välja en dåraktig väg. Jag i den här versen syftar på den personifierade visheten, inte Gud. Han skrattar inte över olycka, han om någon kan sympatisera med mänskligt lidande. Han släcker inte ut en tynande låga, Jes 42:3, Jesus gråter över Jerusalem, se Luk 19:41, osv.]
28Då kommer de att ropa på mig [visheten personifierad],
men jag ska inte svara.
Då kommer de att söka mig ihärdigt,
men utan att hitta mig.
29Därför att de hatade kunskap
och valde att inte frukta (att inte i vördnad tillbe) Herren (Jahveh),
30eftersom de vägrade att följa mina råd,
och avslog alla tillfällen då jag ville tillrättavisa (lära) dem,
31därför ska de äta [den bittra] frukten av sin egen väg (beslut, handlingar)
och mättas av sina onda planer.
32För de oförståndigas avfällighet blir deras död,
och framgången (välgången) hos de [självsäkra] dårarna blir deras undergång (död).
33Men den som hör (lyssnar, lyder, håller med, uttalar och säger samma sak som) mig [visheten]
kan vara lugn och trygg utan rädsla för olycka (fara)."