Måndag 1/7

---

Hes 1:4-2:10

Första samlingen budskap (kap 1-7)

Första synen
⁴Och jag såg och se, en stormvind kom ut från norr [stormar representerar ofta Guds närvaro, se Jer 23:19], ett stort moln med en eld blixtrade så att det lyste runt omkring det, och ut från dess mitt som färgerna av glödande legering från eldens mitt.

Fyra levande varelser
⁵[Medan profeten såg den annalkande stormen trädde fyra levande varelser fram. De introduceras på nytt i Hes 10:5 och Hes 10:20 där de kallas keruber. Dessa änglalika väsen hade Guds uppdrag att bevaka Guds helighet. Dessa indikerar att i stormen finns Guds helighet. Efter Adams fall stationerades keruber vid ingången till Eden för att förhindra synd att komma inför Guds helighet, se 1 Mos 3:22-24. Vers 5-14 räknar upp tio beskrivningar av dessa varelser.]

Och ut från mitten [av molnet] kom det som liknade fyra varelser [keruber, se Upp 4:6-8] och deras utseende (uppenbarelse) hade likhet (hebr. demot) med en människa. ⁶Och var och en hade fyra ansikten och var och en av dem hade fyra vingar. [De 4 keruberna hade totalt 16 ansikten och 16 vingar.] ⁷Och deras fötter var raka fötter [utan någon led], och deras fotsulor var som fotsulan på en kalvs fötter [klövar], och de gnistrade som färgerna i polerad brons [Upp 1:15]. ⁸Och de [de fyra keruberna] hade människohänder under sina vingar på sina fyra sidor. Och alla fyra hade sina ansikten och vingar på följande sätt: ⁹Deras vingar var sammanfogade med varandra [på samma sätt som de två keruberna i Salomos tempel, se 1 Kung 6:27]. De vände sig inte när de gick, de gick var och en rakt fram.

¹⁰[Ansiktena såg ut så här:]
    Var och en hade ansikten som liknade en människa,
    och alla fyra hade ett lejons ansikte till höger,
    och alla fyra hade en oxes ansikte till vänster,
    alla fyra hade också en örns ansikte [på baksidan av deras huvuden]. [Upp 4:7]
¹¹Detta var deras ansikten.

Och deras vingar sträcktes uppåt, två vingar på var och en var sammanfogade med varandra och med två täckte de sina kroppar. ¹²Och de gick var och en rakt fram [i den riktning ansiktet var vänt], dit Anden gick, dit gick de, de vände inte på sig när de gick. ¹³Och de levande varelserna hade ett utseende som liknade brinnande kol som såg ut som facklor, det flammade upp och ner bland de levande varelserna och det var strålglans i elden och från elden kom blixtar. ¹⁴Och de levande varelserna rörde sig hastigt (sprang) fram och tillbaka som utseendet hos blixtens ljus.

Hjulen
¹⁵[Intill dessa keruber beskrivs något som liknas vid hjul. Det är samma ord (hebr. ofan) som används för vagnshjul, se 2 Mos 14:25. Dock är de mer komplexa och beskrivs som "hjul i ett hjul", se vers 16. I senare judisk litteratur (Henoksböckerna, 1 Enok 61:10 och 2 Enok 29:3) utvecklas ofannim (plural av ofan) till en tredje typ av änglar, tillsammans med serafim och cherubim. Anledningen är att på "hjulen" finns ögon, se vers 18. Den mest grundläggande tolkningen av hjulen som kan röra sig i alla riktningar är att visa på Guds allmakt och förmåga att se och förflytta sig överallt på jorden samtidigt.]

Och jag såg de levande varelserna och se, ett hjul i (mot) marken vid sidan av de levande varelserna vid deras fyra ansikten. ¹⁶Hjulens utseende och deras konstruktion var som färgen av krysolit [troligtvis gul/guldfärgad – hebr. tarsis; troligtvis från staden Tarshish, kanske importerad från avlägset håll; se även 2 Mos 28:20; Hes 10:9; Dan 10:6], och de fyra såg likadana ut, och deras utseende och deras konstruktion var som om det var ett hjul inuti ett hjul. [Detta möjliggör rörelse i alla riktningar. Kanske rör det sig om någon gyroskopisk konstruktion med sfäriska hjul.] ¹⁷De [hjulen] kunde röra sig i alla fyra riktningarna (sidorna), utan att vända sig. [De kunde byta riktning utan att vända sig om.] ¹⁸Och deras fälgar (ringar; något välvt – hebr. gav) var höga och de var skräckinjagande (respektingivande), och deras fälgar (ringar) [de sfäriska hjulen] var fulla av ögon [kan syfta på ljus, ädelstenar, verkliga ögon] runt om – alla fyra [hjulen eller de fyra varelserna]. [Upp 4:7; 11:12]
     ¹⁹Och när de fyra levande varelserna gick, gick hjulen tätt intill dem, och när de fyra varelserna lyfte sig från marken lyftes hjulen upp (med dem). ²⁰Dit Anden ville gå (över den plats dit Anden ville gå), dit gick de, och hjulen lyftes tillsammans med dem, för varelsernas ande [singular] var i hjulen. ²¹När dessa (varelserna) går, går de (hjulen) och när de står (stilla), står de. Och när de lyfts upp från marken lyfts hjulen upp bredvid dem, för de levande varelsernas ande är i hjulen.

Plattformen
²²Ovanför huvudena på de levande varelserna fanns det något som liknade något utspänt (expanderat), det strålade som med färger av is och var utspänt över deras huvuden.

[Här används först det hebreiska ordet raqia som betyder att expandera, göra större, hamra ut som en plåt och sedan det hebreiska ordet nata expandera, spänna ut, vara utspänt. Här anas fler än de tre rumsdimensionerna och tid, se 2 Sam 22:10.]

²³Och under det utspända (det utsträckta välvda fästet, expansionen) var deras vingar utsträckta mot varandra (tillsammans; ordagrant: "en kvinna till hennes syster"). Var och en hade två [vingar] som täckte [ena sidan av deras kroppar], och var och en hade två [vingar] som täckte [den andra sidan av] deras kroppar. [Se även vers 11.] ²⁴Och när de gick hörde jag ljudet av deras vingar som ljudet av stora vatten, likt den Allsmäktiges (Shaddajs) röst, ett ljud av tumult som ljudet av en armé. När de stod (stilla) sänkte de ner sina vingar. ²⁵Och det var en röst ovanför det utspända som var ovanför deras huvuden. När de stod (stilla) sänkte de ner sina vingar.

²⁶Över plattformen som var ovanför deras huvuden syntes något som liknade en tron. Den såg ut som safir (blå ädelsten). Högt ovanför tronen satt en som till utseendet liknade en människa. ²⁷Från det som föreföll vara hans höfter och uppåt såg jag något som liknade en glänsande bronsfärgad ring av eld runtomkring honom (skinande som smält metall). Från hans höfter och nedåt såg jag något som liknade eld, som gav ett strålande ljus omkring honom. ²⁸Detta sken runt honom såg ut som regnbågen i ett moln en regnig dag. Detta var hur Herrens härlighet (ära, makt) visade sig för mig.

När jag såg detta, föll jag ner på mitt ansikte, och jag hörde rösten av någon som talade.

Kallelse
¹Han sa till mig: "Du människobarn (hebr. ben-adam), ställ dig upp på dina fötter så ska jag tala med dig."

[Herren använder termen ben adam som betyder människobarn eller Adams son när han tilltalar Hesekiel. Frasen används 93 ggr.]

²Medan han talade med mig kom en ande (vind) i mig och reste mig upp på mina fötter, och jag hörde honom tala.
     ³Han sa till mig: "Du människobarn, jag sänder dig till Israels hus, till de folk som gör uppror mot mig. Både de och deras fäder har gjort uppror mot mig fram till denna dag, ⁴och sönerna har bronsfärgade ansikten och styva hjärtan. Jag sänder dig till dem och du ska säga till dem: "Så säger Herren Herren (Adonai Jahveh)."
     ⁵Och oavsett om de vill lyssna eller om de vill låta bli, för de är ett upproriskt hus, ska de veta att en profet har varit ibland dem. ⁶Och du människoson ska inte vara rädd för dem och inte vara rädd för deras ord, fast utmanare och föraktare finns hos dig och du bor bland skorpioner. Var inte rädd för deras ord och bli inte bestört över deras uppsyn, för de är ett upproriskt hus. ⁷Och du ska tala mina ord till dem, oavsett om de vill lyssna eller om de vill låta bli, för de är mycket upproriska.
     ⁸Men du, människobarn, hör nu på vad jag talar till dig. Var inte upprorisk som detta upproriska folk. Öppna din mun och ät det jag ger dig." [Lyssna nu och ta emot mitt budskap, och utför det sedan.] ⁹Sedan tittade jag och såg en hand som sträcktes ut mot mig, och i den låg en bokrulle. ¹⁰Han rullade ut den framför mig. På både fram- och baksidan var det skrivet klagan (uttrycker sorg), suckar (uttryck för smärta) och jämmer. [Vanligtvis skrev man bara på insidan av rullen, men så stor var Israels synd och dom att det var skrivet på båda sidor av skriftrullen.]