Parallell - torsdag 2/7

2 Kung 5-8

---

2 Kung 5-8

Elisha helar den arameiska överbefälhavaren Naaman
¹Naaman var överbefälhavare över den arameiska kungens armé. [Den arameiska kungen är Ben-Hadad II som regerade 860-841 f.Kr. i området kring Damaskus i Syrien.] Naaman hade stort inflytande hos sin herre, för genom honom hade Herren (Jahveh) gett araméerna militära segrar. Men denna stora krigsman led av en svår hudsjukdom (hebr. tsara).

[Det hebreiska ordet är en generell term för olika sorters hudsjukdomar som sprider sig. Det är en sorts mögel. De flesta bibelforskare anser att det inte är den spetälska som finns i dag som även kallas lepra, eller Hansens sjukdom, se även 3 Mos 13-14.]

²Mindre, militära enheter av araméerna, hade gått ut på rövartåg, och bland de fångar de tagit i Israel fanns en ung flicka (tonåring – hebr. naarah) som blev slav under Naamans hustru. ³Hon sa till sin härskarinna: "O, tänk om (ack, om bara – hebr. achalaj) min herre kunde komma till profeten i Samarien. Då skulle han bota honom från hans hudsjukdom."

[Samarien (hebr. Shimron) kan syfta både på staden och regionen med samma namn. Profeten Elisha bodde och verkade på många platser, men är ofta i regionens huvudort, Samarien. Senaste platsen han omnämns befinna sig i är Gilgal, som ligger i södra delen av regionen Samarien, se 2 Kung 4:38.]

⁴Han [Naaman] gick till sin herre och berättade vad den unga flickan från Israel hade talat.
     ⁵Arams kung svarade: "Gå nu och jag ska sända ett brev till kungen i Israel." Och han gick och tog med sig 10 talenter [motsvarar 340 kg] silver och 6 000 shekel [motsvarar 70 kg] guld och 10 ombyten dräkter.
     ⁶Och han gav brevet till Israels kung och sa: "Nu när detta brev har kommit till dig, se, jag har sänt Naaman, min tjänare, till dig för att du ska bota honom från hans hudsjukdom." ⁷Och det hände när Israels kung hade läst brevet, att han rev sönder sina kläder och sa: "Är jag Gud (Elohim), att döda och göra levande, att denne man sänder efter mig för att bota en man från hans hudsjukdom? Men betänk, jag ber dig, och se hur han söker en anledning mot mig."

⁸Och det var så att när gudsmannen Elisha hörde att Israels kung hade rivit sönder sina kläder, sände han [bud] till kungen och sa: "Varför har du rivit sönder dina kläder? Låt honom nu komma till mig, så ska han veta [personligen få erfara] att det [faktiskt] finns en profet i Israel."
     ⁹Så Naaman kom med sina hästar och vagnar och stannade vid porten till Elishas hus.
     ¹⁰Då skickade Elisha ut en man med ett meddelande (en budbärare) till honom som sa: "Gå och doppa (tvätta) dig sju gånger i floden Jordan, din hud ska då bli återställd, och du ska bli ren." [Från Samarien till Jordan är det ca 4 mil, Naaman hade passerat Jordanfloden på väg till Samarien från Damaskus.] ¹¹Naaman blev arg och gick sin väg, och sa: "Jag trodde att han personligen skulle komma ut till mig, åkalla Herren, sin Guds namn och föra sin hand fram och tillbaka över stället och på så vis ta bort hudsjukdomen. [Det var en vanlig föreställning att en kung kunde hela genom att föra sin hand över ett sår.] ¹²Är inte Damaskus floder, Abana och Parpar, bättre än alla vattendrag i Israel? Kunde jag inte ha tvättat mig i dem och blivit ren?" Så han vände sig om och gick i väg rasande (upprörd).
     ¹³Hans tjänare gick fram och talade med honom: "Min far, hade profeten talat stora ord till dig (sagt åt dig att göra något svårt, ett hjältedåd), skulle du inte gjort [visst hade du varit villig att göra] det? Men nu säger han till dig: 'tvätta dig så ska du bli ren.' "
     ¹⁴Så han åkte ner och doppade sig sju gånger i [floden] Jordan, precis som profeten hade sagt. Hans hud blev lika mjuk som ett litet barns, och han blev ren (helad).
     ¹⁵Han och hela hans följe vände tillbaka till gudsmannen [en fyra mil lång resa tillbaka igen, detta försenar hans hemresa med minst en dag]. Naaman kom och stod framför honom [till skillnad från första gången då han inte gick ur vagnen utan högmodigt antog att profeten skulle betjäna honom, se vers 9]. Han sa: "Nu vet jag med säkerhet att det inte finns någon Gud (Elohim) i hela världen förutom i Israel! Snälla, ta emot en gåva av tacksamhet från din tjänare."
     ¹⁶Men han sa: "Herren (Jahveh) lever, inför vilken jag står, jag ska inte ta emot något." Och han trugade honom att ta emot, men han vägrade. ¹⁷Och Naaman sa: "Om inte, ber jag dig att låta din tjänare ta emot två mulors jordbördor (den mängd jord som två mulor kan bära), för din tjänare ska hädanefter inte offra varken brännoffer eller något annat offer till andra gudar, utan bara till Herren (Jahveh). ¹⁸Må Herren (Jahveh) förlåta din tjänare i denna sak, när min herre går in i Rimmons hus för att tillbe där, och han stödjer sig på min hand, och jag ödmjukar (böjer) mig själv i Rimmons hus. När jag ödmjukar (böjer) mig själv i Rimmons hus må Herren (Jahveh) förlåta din tjänare i denna sak."
     ¹⁹Och han sa till honom: "Gå i frid (shalom)."
    Och han lämnade honom samma väg [som han kommit]. ²⁰Men Gechazi, gudsmannen Elishas yngling (hebr. naar), sa: "Se, min herre har avstått att ta emot från hans hand det som denne Naaman, araméen, hade med sig. Herren (Jahveh) lever, jag ska verkligen springa efter honom och ta något från honom."
     ²¹Och Gechazi följde efter Naaman. Och när Naaman såg att någon sprang efter honom steg han ner från vagnen för att möta honom och sa: "Är allt i sin ordning?"
     ²²Och han sa: "Allt är i sin ordning. Min herre har sänt mig och sagt: "Se, nu kom det till mig från Efraims bergsbygd två unga män av profetsönerna, ge dem, jag ber dig, en talent [34 kg] silver och två ombyten dräkter."
     ²³Och Naaman sa: "Var snäll och ta två talenter." Och han övertalade honom och band in två talenter silver i två säckar med två ombyten dräkter och lade dem på två av sina tjänare och de bar dem framför honom. ²⁴Och när han kom till kullen tog han dem ur deras händer och förvarade dem i huset och lät männen gå, och de gick. ²⁵Men han gick in och stod framför sin mästare.
    Då frågade Elisha honom: "Varifrån kommer du Gechazi?"
    Han svarade: "Din hjälpare (tjänare – hebr. eved) gick ingenstans."
     ²⁶Men han [Elisha] sa till honom: "Gick inte mitt hjärta (med dig) när mannen gick tillbaka från sin vagn för att möta dig? Är detta en tid att ta emot pengar och att ta emot dräkter och olivlundar och vingårdar och får och oxar och tjänare och tjänarinnor? ²⁷Därför ska Naamans sjukdom hålla (ordagrant klistra sig) fast vid dig och din säd för alltid." Och han gick ut från hans närvaro, vit som snö av sjukdomen.

Förlorade yxhuvudet återfinns
¹[Detta är den centrala berättelsen i den andra delen av Elishas mirakler.]

Och profetsönerna sa till Elisha: Se, platsen där vi bor framför dig är för trång (smal) för oss. ²Låt oss gå, vi ber dig, till Jordan och därifrån ta varje man en stock och låt oss göra en plats där, så att vi kan bo.
    Han svarade: "Gå ni."
     ³En av dem sa: "Var vänlig, jag ber dig, och gå med dina tjänare."
    Han [Elisha] svarade: "Jag går med." ⁴Så han gick med dem.
    De gick till Jordan och började hugga ner träd. ⁵Men när en av dem fällde en stock föll yxan i vattnet, och han ropade och sa: "Ack (åh nej), min herre!" För den var lånad. ⁶Gudsmannen [Elisha] frågade: "Var föll den i?" Och han visade honom platsen. Och han skar av en gren och kastade i den där, och fick järnet att flyta. ⁷Och han sa: "Ta upp det till dig." Och han sträckte ut sin hand och tog det.

Syriska soldater förblindas
⁸Nu var Arams kung i strid mot Israel. När han rådgjorde med sina tjänare och sa: "På den och den platsen ska jag slå läger [med min armé]." [Då han gav positionerna för att sedan attackera.]
     ⁹Då sände gudsmannen bud till Israels kung och sa: "Vakta (skydda, bevara) dig, så att du inte passerar en sådan plats, för dit kommer araméerna ner." ¹⁰Och Israels kung sände denna varning till platsen som gudsmannen berättat om, och han aktade (vaktade, skyddade, bevarade) sig där. Detta hände inte bara en gång eller två gånger.
     ¹¹Och Arams kungs hjärta var mycket oroat på grund av detta, och han kallade på sina tjänare och sa till dem: "Kan ni inte berätta för mig vem av oss som håller sig till Israels kung?"
     ¹²Och en av hans tjänare svarade: "Nej, min herre kung, men Elisha, profeten i Israel, berättar för Israels kung de ord som du talar i din sängkammare."
     ¹³Och han sa: "Gå och se var han är, så att jag kan sända och hämta honom." Och det berättades för honom: "Se, han är i Dotan."

[Dotan betyder "två källor" och var en stad omkring 1,5 mil norr om huvudstaden Samarien. Dotan ligger längs med handelsrutten Via Maris (som gick mellan Egypten i syd, via Damaskus (i Syrien) till Mesopotamien i öster). Dotan är samma plats som Josefs bröder förde fåren och Josef blev kastad i en brunn, se 1 Mos 37:17-20.]

¹⁴Därför sände han dit hästar och vagnar och en stor armé, och de kom på natten och omringade staden runtom.
     ¹⁵När nu tjänaren till gudsmannen [Elisha] steg upp tidigt och gick ut – se, då hade en armé med hästar och vagnar omringat staden. Så hans [gudsmannens] yngling sa till honom: "Ack (åh nej), min herre! Vad ska vi göra?" [Tjänaren är troligtvis inte Gechazi, som annars namnges (2 Kung 4:12, 25; 5:20; 8:4). Här används ett annat ord för tjänare (en som väntar – hebr. sharat). Det kan ha varit någon av profettjänarna som följt med Elisha till Dotan.]
     ¹⁶Han [gudsmannen Elisha] sa: "Var inte rädd, för de som är med oss är fler än de som är med dem." [4 Mos 14:9; Ps 3:7; 2 Krön 32:7-8]
     ¹⁷Och Elisha bad och sa: "Herre (Jahveh), jag ber dig, öppna hans ögon så att han ser." Och Herren (Jahveh) öppnade ögonen på den unge mannen och han såg, och se, berget var fullt av hästar och vagnar av eld runtom Elisha.
     ¹⁸Och när de kom ner till honom bad Elisha till Herren (Jahveh) och sa: "Slå detta folk, jag ber dig, med blindhet." Och han slog dem med blindhet efter Elishas ord.
     ¹⁹Och Elisha sa till dem: "Detta är inte vägen och inte heller staden, följ mig och jag ska föra er till mannen som ni söker." Och han ledde dem till Samarien. ²⁰Och det skedde när de kom till Samarien att Elisha sa: "Herre (Jahveh) öppna ögonen på dessa män så att de ser." Och Herren (Jahveh) öppnade deras ögon och de såg, och se, de var mitt i Samarien.
     ²¹Och Israels kung sa till Elisha när han såg dem: "Ska jag verkligen slå dem, min far?"
     ²²Och han svarade: "Du ska inte slå dem, har du tagit till fånga med ditt svärd och med din båge dessa som du har slagit? Sätt fram vatten och bröd åt dem, så att de kan äta och dricka och gå till sin herre." ²³Och han gjorde i ordning stor proviant åt dem och när de hade ätit och druckit sände han iväg dem och de gick till sin herre. Och Arams armé kom inte mer in i Israels land.

Mirakulös tillgång på mat under belägring
²⁴Och det hände efter detta att Ben-Hadad, Arams kung, samlade hela sin armé och gick upp och belägrade Samarien. ²⁵Och där var en stor hungersnöd i Samarien [och förråden av mat tog slut]. De belägrade staden så länge att ett åsnehuvud [en av de minst önskvärda delarna] såldes för 80 [shekel – 920 gram] silver [motsvarar totalt närmare 7 årslöner för en arbetare] och en fjärdedels kav duvträck [för mat eller bränsle] för 5 silver [5 shekel (58 gram) – 5 månadslöner].

[Texten har inte med enheten, men troligast är att det är silvermyntet shekeln. En arbetares månadslön var en shekel, så dessa priser är hutlösa. I texter från Mesopotamien från 2200 f.Kr. (Naram-Sin) finns exempel där en veckas förbrukning av bröd för en person (ca 6 liter) kostade 50 silvermynt under en belägring.]

²⁶Och när Israels kung vandrade på muren ropade en kvinna till honom och sa: "Hjälp, min herre kung!"
     ²⁷Han svarade: "Om Herren (Jahveh) inte hjälper dig, hur ska jag kunna hjälpa dig, från tröskgolvet eller från vinpressen?" ²⁸Och kungen frågade henne: "Vad vill du?"
    Hon svarade: "Denna kvinna sa till mig: Ge hit din son så att vi kan äta honom idag och vi ska äta min son i morgon. ²⁹Och vi kokade min son och åt honom, och jag sa till henne nästa dag: Ge hit din son så att vi kan äta honom, men hon hade gömt sin son."
     ³⁰Och det skedde när kungen hörde kvinnans ord att han rev sönder sina kläder, han vandrade nu på muren, och folket tittade, och se, han hade säcktyg inunder på sin kropp. ³¹Sedan sa han: "Gör så mot mig, Gud (Elohim), om Elishas huvud, Shafats son, är kvar på honom idag."
     ³²Men Elisha satt i sitt hus och de äldste var hos honom, och kungen sände en man före sig, men innan budbäraren kom till honom, sa han till de äldste: "Ser ni hur denne son till mördare har sänts för att ta bort mitt huvud? Se, när budbäraren kommer, ska ni stänga dörren och hålla fast dörren mot honom. Är det inte ljudet av hans herres fötter bakom honom?"
     ³³Och medan han fortfarande talade med dem, se då kom budbäraren ner till honom och sa: "Se, detta onda är från Herren (Jahveh), varför ska jag fortsätta att vänta på Herren (Jahveh)?"

¹Och Elisha sa: "Hör Herrens (Jahvehs) ord: Så säger Herren (Jahveh): I morgon vid denna tid ska ett sea-mått [7-12 liter] fint vete [en vuxens behov av bröd för en vecka] säljas för en shekel [en månadslön] och två sea-mått [totalt 15-20 liter] korn för en shekel [en månadslön] på gatorna i Samarien."

[Elisha profeterar att över en dag kommer situationen att vändas, från en svår hungersnöd då det inte finns någon mat och människor äter sina barn, kommer man kunna få tag på mat, även om det är något dyrare än ett normalt år. Baserat på uppgifter från babylonisk litteratur vad standardpriserna var på mat vid den här tiden, så kommer matpriserna att vara 600-700% över normalpriset i fredstid, men i jämförelse med de hutlösa priserna under en belägring var detta ändå något otänkbart, se 2 Kung 6:25.]

²Hövitsmannen, vars hand kungen lutade mot (som kungen litade på), svarade då gudsmannen: "Se, även om Herren (Jahveh) skulle göra fönster (öppningar) i himlarna, hur ska detta kunna ske?" Och han sa: "Se, du ska se det med dina egna ögon, men du ska inte äta av det."

Belägringen lyfts
³Nu var där fyra män med en hudsjukdom vid portens ingång och de sa till varandra: "Varför sitter vi här tills vi dör?" ⁴Om vi säger: Vi ska gå in i staden, då är hungersnöden i staden och vi ska dö där, och om vi sitter stilla här dör vi också. Kom och låt oss falla för araméernas armé, om de räddar oss levande ska vi leva, men om de dödar oss skulle vi ändå ha dött."
     ⁵Och de steg upp i skymningen och gick till araméernas läger, och när de kom dit till den yttre delen av araméernas läger, se, då fanns ingen man där. ⁶För Herren (Adonai) hade låtit araméernas armé höra ett ljud av vagnar och ett ljud av hästar och av en stor armé, och de sa till varandra: "Se, Israels kung har värvat (mot betalning lejt mot oss) hettiternas kungar och egyptiernas kungar, för att komma över oss." ⁷Därför steg de upp och flydde i skymningen och lämnade sina tält och sina hästar och sina åsnor, hela lägret som det var, och flydde för sina liv.
     ⁸Och när de som var sjuka kom till utkanten av lägret, gick de in i ett tält och där åt de och drack, och tog därifrån silver och guld och kläder och gick och gömde det. Och de kom tillbaka och gick in i ett annat tält och bar därifrån också och gömde det.
     ⁹Sedan sa de till varandra: "Vi gör inte rätt. Denna dag är en god dag och vi håller tyst. Om vi väntar till gryningen kommer straffet över oss. Kom nu och låt oss gå och berätta för kungens hus."
     ¹⁰Så de kom och ropade på stadens portvakt. Och de berättade för honom och sa: "Vi kom till araméernas läger och se, det fanns ingen man där, och inte rösten av någon människa, men hästarna stod bundna och åsnorna var bundna och tälten stod som de var." ¹¹Och portvakten ropade och de berättade det för kungens hus därinne.
     ¹²Och kungen steg upp i natten och sa till sina tjänare: "Jag ska berätta vad araméerna har gjort mot oss. De vet att vi är hungriga, därför har de gått ut ur lägret och gömt sig själva på fältet och sagt: När de kommer ut ur staden ska vi ta dem levande och gå in i deras stad." [Kungen tror inte de leprasjukas ord, han tror att det är en fälla för att lura ut folket från staden. En liknande taktik använde hans förfäder i Ai, se Jos 8:3-28.]
     ¹³Men en av hans tjänare svarade och sa: "Ta [välj ut några män], jag ber dig, och låt dem ta fem av de återstående hästarna som är kvar i staden. Även om de dödas, blir deras öde inte annorlunda än resten av Israels folk (Ordagrant: 'Se de är som hela Israels skara som är kvar i den, se de är som hela Israels skara som är förtärd'). Så låt oss sända dem och se."
     ¹⁴De tog därför två vagnar med hästar och kungen sände dem efter araméernas armé och sa: "Gå och se." ¹⁵De gick efter dem [österut ända] till Jordan. [Troligen via Beth-shan som ligger längs med vägen mellan Samarien och Damaskus.] Och se, hela vägen var full av klädesplagg och vapen som araméerna hade kastat bort i sin brådska. [Under flykten tillbaka hade syrierna kastat mantlar, sköldar och även svärd – ja, allt som hindrade en brådskande reträtt.] Så budbärarna återvände och berättade [allt detta] för kungen. ¹⁶Då drog folket ut och plundrade araméernas läger. Så såldes ett sea-mått [7-12 liter] fint vete för en shekel [en månadslön] och två mått korn för en shekel, efter Herrens (Jahvehs) ord [se vers 1].
     ¹⁷Och kungen utsåg hövitsmannen, vars hand kungen lutade mot (som kungen litade på), och satte honom att ha ansvar för porten. Men folket trampade ner honom i porten och han dog som gudsmannen hade sagt, som talade när kungen kom ner till honom. ¹⁸Och det blev som gudsmannen hade talat till kungen och sagt: "Två sea-mått [totalt 15-20 liter] korn för en shekel [en månadslön] och ett mått fint vete för en shekel ska finnas i Samariens port i morgon vid denna tid."
     ¹⁹Och att hövitsmannen som svarade gudsmannen och sa: "Se, även om Herren (Jahveh) skulle göra fönster i himlarna, hur ska detta kunna ske?" [2 Kung 7:2] Och han sa: "Se, du ska se det med dina egna ögon, men du ska inte äta av det." ²⁰Det hände honom också, för folket trampade ner honom i porten och han dog. [Hövitsmannen som tvivlade på Elishas ord i vers 2 trampas ihjäl av den hungriga mobben som rusar ut genom porten när de hört att fienden är borta och det finns mat.]

Shunamitisk kvinna hjälpt
¹Och Elisha talade till kvinnan vars son han väckt till liv och sa: "Stig upp du och ditt hus och vistas varhelst ni kan bo, för Herren (Jahveh) har kallat på en hungersnöd och den ska komma över landet under sju år." ²Och kvinnan steg upp och gjorde efter gudsmannens ord och hon gick med sitt hus och vistades i filistéernas land i sju år.
     ³Och det skedde när de sju åren hade gått att kvinnan återvände från filistéernas land och hon gick för att vädja till kungen för sitt hus och sin mark. ⁴Nu talade kungen med gudsmannens tjänare Gechazi och sa: "Återge (räkna upp – hebr. safar) för mig, jag ber dig, om alla de stora ting som Elisha har gjort." ⁵Och det skedde att medan han återgav hur han väckt till liv den som var död, att se, kvinnan vars son han hade väckt till liv, vädjade till kungen för sitt hus och sin mark.
    Då sa Gechazi: "Min herre kungen, detta är kvinnan och detta är hennes son som Elisha väckte till liv." ⁶Och när kungen frågade kvinnan återberättade hon det för honom.
    Och kungen utsåg en tjänsteman åt henne och sa: "Återbörda allt som var hennes och hela fältets frukt sedan den dag hon lämnade landet och till nu."

Sju kungar – Nordriket etableras (8:7-13:25)

Chazael – från Syrien
⁷[Elia hade fått i uppdrag att smörja Chazael som kung, se 1 Kung 19:15. Han regerade samtidigt som Elias efterträdare Elisha verkar. Chazael regerade 842-805 f.Kr.]

Och Elisha kom till Damaskus och Ben-Hadad, Arams [Syriens] kung, var sjuk och man berättade för honom och sa: "Gudsmannen har kommit hit." ⁸Och kungen sa till Chazael: "Ta en gåva i din hand och gå och möt gudsmannen och fråga Herren (Jahveh) genom honom och säg: Ska jag bli frisk från denna sjukdom?"
     ⁹Så Chazael gick och mötte honom och tog en gåva i sin hand av allt Damaskus goda – 40 lastade kameler, och kom och stod inför honom och sa: "Din son Ben-Hadad, Arams kung, har sänt mig till dig och sagt: Ska jag bli frisk från denna sjukdom?"
     ¹⁰Och Elisha sa till honom: "Gå och säg till honom: Du ska verkligen tillfriskna, dock har Herren (Jahveh) visat mig att han ska döden dö." ¹¹Och han såg stadigt på honom tills han började skämmas och gudsmannen grät.
     ¹²Och Chazael sa: "Varför gråter min herre?" Och han [Elisha] svarade: "Eftersom jag vet det onda som du ska göra mot Israels söner, du ska sätta eld på deras starka fästen och deras unga män ska du slakta med svärdet och du ska slå deras små i bitar och skära upp gravida kvinnor."
     ¹³Och Chazael sa: "Vem är din tjänare, som är som en hund, som skulle göra dessa stora ting?" Och Elisha sa: "Herren (Jahveh) har visat mig att du ska bli kung över Aram."
     ¹⁴Och han gick ifrån Elisha och kom till sin herre och han sa till honom: "Vad sa Elisha till dig?" Och han sa: "Han berättade för mig att du verkligen skulle tillfriskna." ¹⁵Och det skedde på morgonen att han tog täcket och doppade det i vatten och bredde ut det över hans ansikte och han dog. Och Chazael regerade i hans ställe.

Sydrikets 5:e kung – Jehoram
¹⁶[Jehoram regerade Juda under 8 år (848-841 f.Kr.). Han syndar genom att gifta sig med Ahabs dotter Atalja, vers 26.]

Under Jehorams, Ahabs sons, 5:e regeringsår i Israel [i norr], medan Joshafat var kung i Juda [i söder], blev Jehoram, Jehoshafats son, kung i Juda. ¹⁷Han var 32 år gammal när han började regera och han regerade i 8 år i Jerusalem. ¹⁸Och han vandrade på Israels kungars vägar som Ahabs hus gjort för han hade Ahabs dotter [Atalja] till hustru och han gjorde det som var ont i Herrens (Jahvehs) ögon. [Atalja var Izebels dotter, hon kommer så småningom att ta makten och vilja styra, precis som sin mor, se 2 Kung 8:26.] ¹⁹Men Herren (Jahveh) ville ändå inte förgöra Juda för sin tjänare Davids skull. Han hade lovat att han och hans söner skulle ha en lampa (hebr. nir) för alltid. [Se även Dom 4:4 och ordet för fackla, hebr. lappid.]
     ²⁰I hans dagar gjorde Edom uppror mot Judas kontroll (ordagrant: "från under Juda hand") och satte en egen kung över sig. [Edom hade varit under Juda i 150 år ända sedan Davids tid, se 2 Sam 8:14; 1 Kung 11:15-16. Detta var en stor förlust, Isaks profetiska ord uppfylls, se 1 Mos 27:40.] ²¹Och Joram gick över till Tsaira och alla hans vagnar med honom, och han steg upp på natten och slog edomiterna som omringade honom och vagnarnas förare och folket flydde till sina tält. ²²Och Edom gjorde uppror mot Judas kontroll (ordagrant: "från under Juda hand") till denna dag. Och Livna gjorde uppror vid samma tid.
     ²³Vad mer finns om Jorams gärningar, och allt vad han gjorde, det är skrivet i Juda kungars krönika. ²⁴Och Joram sov med sina fäder och begravdes i sin fader Davids stad. Och Achasja, hans son, regerade i hans ställe.

Sydrikets 6:e kung – Achasja
²⁵[Achasja började regera 841 f.Kr.]

Och i Joram, Ahabs son – Israels kungs, 12:e regeringsår började Achasja, Jehorams son – Juda kung, att regera. [Första året regerade Joram tillsammans med sin far Ahab, se även 2 Kung 9:29.] ²⁶Achasja var 22 år när han började regera och han regerade ett år i Jerusalem. Hans mors [drottningmoders] namn var Atalja (hebr. Ataljaho), Omris dotter, Israels kung.

²⁷Han vandrade på Ahabs hus vägar och gjorde det som var ont i Herrens (Jahvehs) ögon, som Ahabs hus gjorde, för han var svärson till Ahabs hus.
     ²⁸Och han gick med Joram, Ahabs son, för att strida mot Chazael, Arams kung, vid Ramot-Gilead, och araméerna skadade Joram. ²⁹Och kung Joram återvände för att bli läkt i Jizreel från skadorna som araméerna hade gett honom i Rama, när han stred mot Chazael, Arams kung. Och Achasja, Jehorams son, Juda kung, gick ner för att se Joram, Ahabs son, i Jizreel eftersom han var sjuk.

Tillbaka upp

---